Vattkoppor är en vanlig och mycket smittsam infektionssjukdom som orsakas av ett virus. Sjukdomen brukar läka av sig själv, och barn blir vanligtvis friska inom en till två veckor efter de första symtomen.
Vattkoppor är en vanlig infektionssjukdom som orsakas av ett virus.1 Den orsakas av varicella-zostervirus, som också brukar kallas VZV.2 Vattkoppor är mycket smittsamt.1 Det betyder att sjukdomen lätt kan föras vidare, något som är viktigt att känna till när någon i familjen eller omgivningen har blivit sjuk.
Vattkoppor ger vanligtvis feber och kliande, vätskefyllda blåsor. Besvären kan se olika ut från person till person, men feber och kliande blåsor hör till den typiska bilden. Sjukdomen brukar läka av sig själv.1 För de flesta innebär det alltså att kroppen själv tar hand om infektionen och att besvären går över utan att sjukdomen behöver någon särskild behandling.
Vattkoppor är framför allt en sjukdom som de flesta får under barndomen. Det är ändå möjligt att få sjukdomen senare i livet om du inte har haft den tidigare. Besvärens omfattning kan skilja sig åt beroende på ålder, och vattkoppor kan vara mer besvärligt för äldre personer. Läs mer om hur vattkoppor märks i avsnittet om symtom.
De flesta får vattkoppor som barn.1 I Sverige har sjukdomen under lång tid varit vanlig bland barn, och en äldre svensk sammanställning beskriver att vattkoppor drabbar nästan alla barn före 12 års ålder.3
Vid 12 års ålder är ungefär tre procent av befolkningen fortfarande mottaglig för vattkoppor i Sverige.2 Det innebär att de flesta redan har haft sjukdomen eller på annat sätt har ett skydd mot den vid den åldern. Uppgiften bygger på en äldre svensk sammanställning, så den ska förstås i sitt sammanhang.
Vattkoppor förekommer alltså fortfarande, men sjukdomen är vanligast under barndomen. Om du är osäker på om du eller ditt barn har vattkoppor finns mer information i avsnitten om symtom och diagnos.
För många börjar sjukdomen och går sedan över utan bestående besvär. Barn brukar bli friska en till två veckor efter de första symtomen, men för vuxna kan det ta längre tid.1 Det typiska förloppet kan sammanfattas så här:
Att viruset finns kvar i kroppen betyder alltså inte att du vanligtvis får vattkoppor igen. I stället kan viruset ibland aktiveras senare och då orsaka bältros. Vattkoppor och bältros hänger därför ihop genom samma virus, men är olika sjukdomar. Läs mer om det i avsnittet om bältros.
Viruset kan spridas lätt mellan människor, särskilt när personer vistas nära varandra. Den som smittas behöver inte ha rört vid den sjuka personen för att bli smittad.
En person kan smitta från en till två dagar innan utslagen börjar tills alla blåsor har fått skorpor.1 Det gör att smitta kan föras vidare innan personen själv vet att hen är sjuk. Efter exponering tar det vanligtvis tio till 21 dagar innan vattkoppor utvecklas.4 Samma virus kan också orsaka bältros. En person som inte haft vattkoppor kan få vattkoppor efter kontakt med vätska från blåsor vid bältros.
Den som inte haft vattkoppor eller fått vaccin mot sjukdomen kan få vattkoppor.4 Att ha haft sjukdomen ger nästan alltid immunitet, vilket betyder att kroppens försvar känner igen viruset och kan skydda mot att du blir sjuk igen. Det är därför ovanligt att få vattkoppor mer än en gång.
De första symtomen vid vattkoppor är ofta feber, huvudvärk och trötthet. Utslagen brukar komma efter en till två dagar med sådana tidiga symtom.1 Hos vissa kan även lätt värk i kroppen förekomma innan utslagen syns.
Utslagen kan finnas på nästan hela kroppen. Blåsor i munnen eller halsen kan göra ont, och utslag på andra slemhinnor kan också ge besvär. Ibland kan utslag sitta på ögonlocken och irritera ögat. Klådan kan vara besvärlig, särskilt när nya utslag kommer.
På ljus hud syns de första utslagen ofta som röda och upphöjda prickar. På mörkare hud kan rodnaden vara svårare att se innan blåsorna har kommit.
Diagnosen vid vattkoppor ställs oftast genom en klinisk bedömning. Det betyder att vårdpersonalen väger ihop hur utslagen ser ut och hur de har utvecklats. Du kan få frågor om när utslagen började och om nya utslag har kommit samtidigt som äldre blåsor torkar in. På så sätt kan vårdpersonalen jämföra det du berättar med det typiska mönstret vid vattkoppor.
Vattkoppor kan nästan alltid diagnostiseras utifrån den kliniska bilden.2 Vårdpersonal kan ofta ställa diagnosen genom att titta på barnets hud.6 Utslagen kan se olika ut beroende på när de har uppstått, eftersom prickar, blåsor och skorpor kan finnas samtidigt. Det är också viktigt att tänka på att utslagen kan vara svårare att se på mörkare hud innan de har blivit vätskefyllda blåsor.
För dig som söker för ett barn kan det vara bra att berätta när de första utslagen syntes och om barnet har haft kontakt med någon som haft vattkoppor. Ta gärna bilder på utslagen om de förändras innan bedömningen, men bilder ersätter inte vårdpersonalens bedömning när diagnosen är osäker.
Vanligtvis behövs inget prov. Ett prov kan däremot bli aktuellt när utslagen inte ser typiska ut eller när vårdpersonalen behöver skilja vattkoppor från andra utslag. Då kan innehållet i en blåsa undersökas med PCR. PCR är en metod som letar efter virusets arvsmassa.
PCR från innehållet i en blåsa kan hjälpa när diagnosen är osäker.2
Vattkoppor brukar läka av sig själv, och behandling som ordineras av vården behövs därför inte för alla. Vilken behandling som kan vara aktuell beror bland annat på ålder, hur sjuk du är och om immunförsvaret är nedsatt. En läkare bedömer om virushämmande behandling behövs och vilket läkemedel som passar.
För vuxna och tonåringar rekommenderas behandling om den sätts in tidigt i sjukdomsförloppet. Effekten är sannolikt mindre om en immunfrisk person börjar behandlingen senare än 48 timmar efter sjukdomsdebut. Behandlingen behöver därför bedömas tidigt, särskilt om det gäller en vuxen eller någon med nedsatt immunförsvar.
Virushämmande läkemedel hämmar virusets förökning. De kan ges som tabletter eller på annat sätt, beroende på hur allvarlig infektionen är. Behandlingen bestäms av läkare utifrån personens tillstånd.
Klådan från utslagen och blåsorna kan vara besvärlig. Det finns flera saker du kan göra hemma för att lindra klådan och göra huden mer bekväm. Åtgärderna kan också minska risken för rivsår och kvarstående ärr, även om risken för ärr oftast är liten.
Kylbalsam och alsollösning finns att köpa receptfritt på apotek. Håll gärna rummet svalt om värme gör klådan värre. Om ett barn kliar sig på natten kan strumpor på händerna vara ett sätt att hindra rivandet.
Om du tror att du eller ditt barn har vattkoppor finns det flera sätt att få hjälp. Vilken kontakt som passar beror på besvären och på vilken vård som finns där du bor.
1177 kan hjälpa dig att bedöma symtom eller att hitta rätt vård.1 Det kan vara ett bra första steg om du är osäker på vilken mottagning du ska kontakta eller om du undrar om ett digitalt besök kan passa. Du kan också använda 1177.se för att hitta vård och logga in för personliga e-tjänster.
Vårdcentralen och den jouröppna mottagningen kan hjälpa till med bedömning och fortsatt planering av vården. Om det behövs kan vården ta ställning till om du behöver ytterligare undersökning eller behandling. Vid vattkoppor hos vuxna kan vården bedöma om virushämmande behandling är aktuell.
#### Kan man få vattkoppor mer än en gång?
Det är mycket ovanligt att få vattkoppor mer än en gång i livet. Efter sjukdomen bildas antikroppar mot den, och du blir nästan alltid immun.1 Det betyder att de flesta inte blir sjuka igen om de träffar någon som har vattkoppor.
#### Kan man få bältros av någon som har vattkoppor?
Nej, vattkoppor kan inte orsaka bältros hos en annan person. Bältros uppstår när varicella-zostervirus som redan finns i kroppen aktiveras igen.1 Du får alltså inte bältros genom att träffa någon som har vattkoppor.
#### Kan bältros smitta någon som inte haft vattkoppor?
Ja, bältros kan orsaka vattkoppor hos någon som inte har haft sjukdomen tidigare.1 Det beror på att bältros också orsakas av varicella-zostervirus.5 Den som smittas får vattkoppor, inte bältros.4
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 6 källor · Senast granskad: 30 augusti 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Ålder och hälsa påverkar risken för ett allvarligare sjukdomsförlopp. Vuxna får ofta svårare sjukdom än barn.1 Gravida som inte haft vattkoppor och personer med nedsatt immunförsvar tillhör grupper där sjukdomen kan bli allvarlig. Immunsuppression, alltså ett nedsatt immunförsvar, är en riskfaktor för vattkoppor med allvarligare förlopp.5
Om du är gravid och inte vet om du har haft vattkoppor kan ett blodprov visa om du har skydd mot sjukdomen. Risken för fosterskador och andra komplikationer under graviditet är mycket liten. Vid vattkoppor i början av graviditeten kan skyddande antikroppar föras över från dig till barnet genom moderkakan. Vattkoppor i slutet av graviditeten innebär att inga antikroppar hinner bildas och föras över till barnet.1
Vaccination är det bästa sättet att förebygga vattkoppor. Vattkoppsvaccin ger ett mycket bra skydd efter två doser. Vaccinet kan ges till barn från tolv månaders ålder, samt till ungdomar och vuxna.1 Om du ändå får vattkoppor efter vaccination blir besvären lindrigare än om du inte har blivit vaccinerad.
Vattkoppsvaccin är ett levande vaccin. Det innebär att vaccinet innehåller en liten mängd försvagat vattkoppsvirus som gör att kroppen bygger upp antikroppar mot sjukdomen.
Vaccination kan alltså ge ett skydd för den som inte har haft vattkoppor, men den passar inte alla. Om du är gravid eller har starkt nedsatt immunförsvar behöver frågan om vaccination bedömas utifrån din situation.
Vattkoppor ser inte likadana ut hos alla. Utslagen kan komma i flera omgångar under några dagar.1 Vid varje omgång kan du få lite feber, och samtidigt kan vissa äldre blåsor redan ha börjat torka.
Det är därför vanligt att se prickar, knottror, blåsor och skorpor samtidigt. Nya utslag kan alltså komma medan andra blåsor redan har spruckit eller fått sårskorpor. Skorporna kan se olika ut och ibland fortfarande innehålla vätska när de håller på att torka.
Små märken eller ärr kan finnas kvar en tid efter utslagen, men brukar oftast försvinna helt. Om blåsorna rivs sönder kan huden skadas, vilket kan öka risken för märken och infektion i huden.
Vattkoppor brukar vara lindrigare ju tidigare i livet man får sjukdomen. Symtomen är ofta besvärligare hos äldre barn, och vuxna får ofta fler utslag och mer klåda än barn. Barn brukar bli friska en till två veckor efter de första symtomen.1
För de flesta barn går vattkoppor över utan komplikationer, men sjukdomen kan ibland leda till andra besvär. Risken för ett allvarligare sjukdomsförlopp är större hos bland annat vuxna och personer med mycket nedsatt immunförsvar.
Bakterier kan komma in i blåsorna, särskilt om du eller barnet kliar mycket. Febern kan komma tillbaka om en hudinfektion har uppstått. Hosta och feber som återkommer efter att blåsorna har läkt kan vara tecken på lunginflammation.
Ibland kan vattkoppor påverka nervsystemet. En ovanlig komplikation hos barn är inflammation i lillhjärnan, som kan ge gångsvårigheter. Hjärninflammation är mer ovanligt men allvarligare. Personer med mycket nedsatt immunförsvar kan i sällsynta fall få hjärnhinneinflammation eller hjärninflammation i samband med vattkoppor.
Vuxna som är 18 år eller äldre och får vattkoppor ska kontakta vården.1 Vuxna kan få fler utslag, mer klåda och ett mer besvärligt sjukdomsförlopp än barn.
Kontakta vården innan du eller barnet går till en mottagning, eftersom vattkoppor är mycket smittsamt. Då kan personalen planera besöket så att andra inte utsätts för smitta i ett väntrum.
Var särskilt uppmärksam på förändringar i blåsorna och huden runt dem. Varig vätska, röd och öm hud eller feber som kommer tillbaka kan tala för en bakteriell hudinfektion. Hosta tillsammans med ny feber efter att blåsorna har läkt kan tala för lunginflammation och behöver bedömas av vården.
Om du är osäker på symtomen kan du läsa mer i avsnittet om när du ska söka vård.
Ett blodprov används i ett annat sammanhang än prov från en blåsa. Ett blodprov kan visa om en gravid person har skydd mot vattkoppor.1 Det kan vara värdefullt om du är gravid, är osäker på om du har haft vattkoppor och tror att du kan ha blivit smittad.
Flera andra tillstånd kan ge blåsor och därför likna vattkoppor. Vårdpersonalen bedömer bland annat var blåsorna sitter och hur de är samlade. Det kan hjälpa till att skilja olika orsaker åt.
När utslagen inte passar tydligt med vattkoppor kan ett PCR-prov från blåssekret hjälpa till att bekräfta varicella-zostervirus. Om du är gravid och behöver veta om du har skydd kan vården i stället bedöma om ett blodprov behövs.
Antihistaminerna kan göra dig trött. När klådan annars gör det svårt att sova kan läkaren därför skriva ut ett sådant läkemedel för natten. Det är läkaren som bedömer om behandlingen är lämplig.
Färdiga antikroppar kallas också immunglobulin. De kan användas som förebyggande behandling efter att någon har utsatts för smitta. Behandlingen bekämpar viruset och kan göra att personen inte blir sjuk.
Vid en allvarlig infektion i centrala nervsystemet, till exempel hjärninflammation, ges aciklovir direkt i en blodåder. Beslut om behandling av hjärninflammation, hjärnhinneinflammation eller lillhjärneinflammation bör fattas tillsammans med infektionsläkare. Sådan behandling hör till sjukvården och anpassas efter infektionens svårighetsgrad.
Graviditet och mycket låg ålder påverkar hur vården bedömer behovet av behandling. Färdiga antikroppar kan då vara aktuella för att minska risken för svår sjukdom.
Om den gravida får vattkoppor i slutet av graviditeten hinner inga antikroppar bildas och föras över till barnet. Då rekommenderas du behandling med virushämmande läkemedel för att undvika att barnet får vattkoppor. Det gäller från vecka 35 och fram till förlossningen.1 Ibland kan behandling även behövas före graviditetsvecka 35.
När modern insjuknar nära förlossningen kan det nyfödda barnet få färdiga antikroppar. Behandlingen hjälper till att bekämpa varicella-zostervirus. Det är vården som avgör om barnet behöver behandlingen och när den ska ges.
Personer med nedsatt immunförsvar kan behöva virushämmande behandling även när sjukdomen har pågått en längre tid. Det beror på att vattkoppor kan ge ett allvarligare förlopp i den gruppen. Berätta därför för vården om du eller barnet har nedsatt immunförsvar, är gravid eller nyligen har utsatts för smitta.
Feber och ont kan göra det svårare att äta och dricka. Försök därför att erbjuda dryck ofta, även om det bara blir små mängder åt gången. Det är bra att dricka rikligt med vätska.7
Följ alltid informationen på läkemedlet och fråga apotekspersonal om du är osäker på vilket läkemedel som passar. Ring telefonnummer 1177 eller en vårdcentral innan du ger något läkemedel till barn som är yngre än sex månader.1 Läs mer i avsnittet om receptfria läkemedel till barn.
Blåsor i munnen kan göra ont när barnet äter. Välj då mat som barnet lättare får i sig och fokusera på att barnet får i sig vätska. Glass kan vara lättare att acceptera än annan dryck när aptiten är låg.
Tvätta huden med tvål och vatten för att minska risken för att bakterier kommer in i blåsorna.1 Det är särskilt viktigt om du eller barnet har kliat mycket. Försök att inte klia på utslagen, eftersom kliande kan orsaka ärr.7 För det mesta läker såren fint.
Stanna hemma tills blåsorna har torkat in och inga nya blåsor bildas.1 Det minskar risken för att föra smittan vidare. Vattkoppor kan smitta från innan utslagen syns och tills blåsorna har torkat in och blivit sårskorpor, så vänta med att återgå till vanliga aktiviteter tills denna tid är över.
Barn som orkar och vill kan vistas utomhus trots sjukdomen. Undvik samtidigt nära kontakt med nyfödda barn, gravida som inte haft vattkoppor och personer med nedsatt immunförsvar, eftersom vattkoppor kan bli allvarliga för dem. Försök också att inte dela handdukar eller andra saker som får vätska från blåsorna på sig. Om du behöver råd om dina symtom kan du läsa avsnittet om när du ska söka vård.
Vårdpersonalen kan ordna så att du eller barnet får komma direkt till ett undersökningsrum.1 Då behöver ni inte sitta i väntrummet tillsammans med andra personer. Den här planeringen minskar risken att smittan förs vidare i vårdmottagningen.
När du ringer kan du berätta vilka symtom som finns, när de började och om det gäller ett barn eller en vuxen. Du kan också fråga hur mottagningen vill att ni ska komma dit. Om du först har kontakt med 1177 kan du få hjälp att hitta rätt vård för situationen.
Smittan kan finnas kvar tills alla blåsor har torkat in och blivit skorpor.1 Under tiden kan viruset föras vidare till personer som inte har haft vattkoppor eller fått vaccin. Därför är det viktigt att räkna med att smittan finns kvar så länge det finns blåsor som inte har torkat in.
#### Kan man vaccinera sig mot vattkoppor?
Ja, det finns vaccin mot vattkoppor. Skyddseffekten mot vattkoppor efter två sprutor är mycket god.1 Vaccinet kan ges till barn från tolv månaders ålder samt till ungdomar och vuxna.8 Vaccinet ska däremot inte ges till gravida eller personer med starkt nedsatt immunförsvar.1
Vaccination är ett sätt att minska risken för vattkoppor, men det går fortfarande att få sjukdomen efter vaccination. Om du ändå får vattkoppor efter vaccination brukar besvären vara lindrigare än om du inte har blivit vaccinerad.4