Rosfeber – symtom, orsaker och behandling

Symtom vid rosfeber

Vanliga symtom i huden

Rosfeber kan börja med en tydlig förändring på ett avgränsat hudområde. Rodnaden kan förändras snabbt och bli stor på kort tid. Rosfeber brukar börja akut, vilket betyder att symtomen kommer plötsligt. Den ytliga infektionen sprider sig i överhuden, och därför kan det infekterade området bli upphöjt jämfört med huden runt omkring. Rodnaden är ofta intensiv där infektionen finns.⁴ En tydlig kant mellan det förändrade området och den omgivande huden är ett vanligt kännetecken, men hur kanten syns påverkas av hudens färg.

• Rodnaden kan breda ut sig inom några timmar.¹
• Rodnaden kan bli flera decimeter stor.¹
• På ljus hud är rodnaden ofta kraftig och tydligt avgränsad.¹
• Utslaget syns ibland mindre tydligt på mörkare hud.¹

Det är allra vanligast att få rosfeber på benen.¹ Hur tydligt utslaget syns kan variera beroende på hur ljus eller mörk huden är. En mindre tydlig rodnad på mörkare hud betyder därför inte att hudområdet saknar förändringar.

Hur det kan kännas och se ut

Förändringen sitter ytligt i huden och kan märkas både genom hur huden ser ut och hur området känns. Rosfeber är en ytlig infektion med skarp avgränsning mot den omgivande huden.⁴

• Det infekterade området kan göra ont.¹
• Området kan bli svullet.¹
• Vätskefyllda blåsor kan klia.¹
• Huden kan vara varmare än den omgivande huden.⁴
• Infektionen kan vara upphöjd från den omgivande huden.

Smärtan, svullnaden och värmeökningen hör till förändringarna i det infekterade området. Blåsor förekommer inte alltid, men kan uppstå tillsammans med den övriga hudförändringen. Den tydliga kanten mot den omgivande huden är ett typiskt drag vid rosfeber. Blåsbildning är inte ovanligt, men alla får inte blåsor.⁴ Om blåsor uppstår kan de vara fyllda med vätska och ge klåda.¹ Den lokala ömheten kan finnas tillsammans med både svullnad och värmeökning i huden.⁴ Symtomen kan alltså märkas på flera sätt i samma hudområde: genom förändrad färg, en tydlig kant, upphöjning, smärta och att huden känns varmare.

Allmänna symtom

Rosfeber kan påverka hur du mår i hela kroppen, inte bara huden. Besvären kan komma tillsammans med symtom som feber och frossa.

• Rosfeber kan ge feber.¹
• Frossa kan förekomma.⁴
• Illamående kan förekomma.¹
• Kräkningar kan förekomma.¹
• Allmänpåverkan kan förekomma.⁴

Febern kan komma samtidigt som hudförändringen. Frossa, illamående, kräkningar och allmänpåverkan är andra symtom som kan förekomma vid rosfeber. Allmänpåverkan betyder att du känner dig tydligt påverkad i hela kroppen, inte bara där huden har förändrats. Illamående och kräkningar kan förekomma tillsammans med feber och frossa.⁴

När ska du söka vård?

Om du tror att du har rosfeber och samtidigt har feber ska du genast kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning. Om det är stängt, sök vård på en akutmottagning.¹

Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning om du vill ha hjälp att bedöma symtom eller hitta vård.¹

Diagnos vid rosfeber

Klinisk bedömning

Rosfeber diagnostiseras oftast kliniskt utifrån typiska symtom.⁴ Diagnosen brukar alltså ställas utifrån den kliniska bilden, snarare än genom ett enskilt prov.³ Det finns därför inget enskilt blodprov som ensamt bekräftar rosfeber.⁴ I tveksamma fall kan läkaren använda ett snabbtest eller odling av ett prov från det rodnade området för att påvisa grupp A-streptokocker.³ Prover från hudbiopsi eller vävnaden under huden ger däremot sällan växt av bakterier.⁴ Förhöjt CRP och SR samt ett högt antal vita blodkroppar kan stärka diagnosen.³

Vid bedömningen tittar läkaren bland annat på rodnadens avgränsning. Läkaren bedömer också om området gör ont och om det är svullet.⁴ En skarpt avgränsad, ytlig hudinfektion med intensiv rodnad är typisk vid rosfeber. Rodnaden kan sprida sig successivt och huden kan vara upphöjd jämfört med den omgivande huden.

Det kan vara svårt att avgöra om en rodnad beror på rosfeber eller på något annat tillstånd. Bedömningen bygger därför på flera delar, till exempel hur hudförändringen ser ut och hur besvären har utvecklats. Diagnosen ställs ofta på kliniska fynd med få diagnostiska hjälpmedel.

När andra diagnoser behöver uteslutas

Djup ventrombos kan ge svullnad, värmeökning och smärta som liknar rosfeber. Rodnad är oftast inte framträdande vid djup ventrombos.³ Vid misstanke om djup ventrombos kan läkaren därför behöva väga samman hudens utseende med övriga symtom.

Stasödem kan ge rodnade hudområden. Stasödem utvecklas mer smygande och utan feber.³ Även lymfödem kan ge rodnade partier i svullna områden, framför allt på underbenen.

Andra tillstånd som kan likna rosfeber är cellulit, djupare bakteriella infektioner och andra hudsjukdomar. Nekrotiserande fasciit och panniculit hör till de tillstånd som kan behöva uteslutas. Kontaktdermatit kan ge en skarpt avgränsad rodnad, och klåda samt att huden varit i kontakt med något irriterande kan tala för den diagnosen. Erythema nodosum förekommer nästan alltid på båda underbenen och är mycket sällan förenat med feber.

Prover och undersökningar

Ultraljud eller flebografi kan behövas för att utesluta djup ventrombos. MR kan hjälpa till att utesluta nekrotiserande fasciit eller panniculit.⁴

Sårodling kan tas från en misstänkt ingångsport om det är möjligt.⁴ Material från en hudbiopsi eller ett prov från vävnaden under huden är däremot sällan positivt vid odling. Vid en böld kan läkaren ta prov genom att punktera den och göra en odling.

Blododling är oftast negativ.⁴ Det betyder att ett negativt resultat inte ensamt avgör om du har rosfeber, eftersom blododlingen inte alltid är negativ.

Förhöjt CRP, SR och antal vita blodkroppar kan stärka diagnosen.³ Dessa provresultat behöver bedömas tillsammans med den kliniska bilden.

I tveksamma fall kan läkaren spruta in lite koksalt i det rodnade området och sedan suga upp vätskan. Med ett snabbtest eller odling kan grupp A-streptokocker då påvisas i provet. Sådana tester används inte alltid, eftersom rosfeber oftast kan diagnostiseras genom läkarens kliniska bedömning.

Behandling vid rosfeber

Antibiotika vid rosfeber

Rosfeber behandlas med antibiotika.¹ Penicillin är förstahandsbehandling vid rosfeber, eftersom infektionen oftast orsakas av betastreptokocker som är känsliga för penicillin.²

Vid mindre besvär får du vanligtvis antibiotika i tablettform.¹ Penicillin V är ett rekommenderat alternativ som tas via munnen.³ Behandlingstiden kan vara 10–14 dagar, men läkaren avgör vilket läkemedel du ska få och hur länge behandlingen ska pågå.

Vid svårare fall med allmänpåverkan kan bensylpenicillin ges intravenöst inledningsvis.⁴ Intravenöst betyder att läkemedlet ges direkt i blodet, vanligtvis på sjukhus. När tillståndet har förbättrats kan behandlingen i vissa fall fortsätta med penicillin V i tablettform.

Det är vanligt att besvären börjar minska inom en vecka efter att antibiotikabehandlingen har börjat. Rodnaden kan samtidigt ändra färg och bli mörkare i början av behandlingen.¹ En mörkare rodnad i början betyder därför inte i sig att antibiotikabehandlingen har misslyckats.

Sjukhusbehandling och andra antibiotika

Den som är mycket sjuk med hög feber kan behöva sjukhusvård. Vid sjukhusvård kan antibiotika ges direkt i blodet med dropp.¹ På sjukhuset kan behandlingen följas upp och anpassas efter hur du mår.

Klindamycin eller cefalosporin kan användas vid penicillinallergi.⁴ Vid penicillinallergi kan det vara viktigt att identifiera bakterien och undersöka vilken antibiotika den är känslig för, eftersom motståndskraft mot vissa alternativa antibiotika förekommer. Vid penicillinallergi är identifiering av bakterien och resistensbestämning viktig, eftersom motståndskraft mot klindamycin kan förekomma hos vissa streptokocker som orsakar rosfeber. Odling från huden och blodet är däremot oftast negativ vid rosfeber.² Vid återkommande rosfeber eller en allvarlig infektion där penicillin inte kan användas på grund av allergi kan odling från andra lokaler vara värdefull.⁶

Om läkaren misstänker stafylokockinfektion kan isoxazolylpenicillin, cefalosporin eller klindamycin övervägas.⁴ Det kan till exempel vara aktuellt om infektionen har inslag som talar för stafylokocker. Ett fynd av Staphylococcus aureus i en sårodling innebär däremot inte automatiskt att behandlingen ska bytas till isoxazolylpenicillin.

Vilket antibiotikum som används beror alltså på hur sjuk du är, om du har penicillinallergi och vilka bakterier läkaren misstänker. Du ska inte själv välja mellan olika antibiotika, eftersom valet av behandling behöver göras efter en medicinsk bedömning.

Stödjande behandling och uppföljning

Högläge är en viktig del av avsvällande behandling. Det betyder att den svullna kroppsdelen hålls högt, vilket kan minska svullnaden. Eventuell kompression kan också ingå i den avsvällande behandlingen, men det avgörs av vårdpersonalen utifrån din situation. Avsvällande behandling består framför allt av högläge och kan även omfatta kompression.⁴ Vilken stödjande behandling som används beror på den medicinska bedömningen och på hur svullnaden utvecklas.

Rodnaden kan bli mörkare i början av antibiotikabehandlingen. Det är därför inte bara hudens färg som används för att bedöma om behandlingen fungerar. Hur du mår och hur besvären utvecklas vägs också in i uppföljningen. Om besvären inte följer det förväntade förloppet kan läkaren behöva ompröva bedömningen. I vissa fall kan en sårodling tas från en misstänkt ingångsport om det är möjligt.⁴

Om du har kvarstående riskfaktorer och får rosfeber flera gånger kan förebyggande långtidsbehandling övervägas.⁴ Sådan behandling kan vara aktuell när risken för nya infektioner finns kvar, till exempel vid lymfödem. Långtidsbehandling är ett medicinskt beslut som läkaren fattar tillsammans med dig efter en bedömning av återfallen och dina riskfaktorer.

Vid återkommande rosfeber kan penicillin V i vissa fall ges under lång tid. Förebyggande behandling riktas framför allt till situationer där riskfaktorerna som kan bidra till nya infektioner finns kvar. Ett exempel är lymfödem efter behandling av bröstcancer.⁴ I sådana fall kan läkaren väga nyttan av långtidsbehandling mot behovet av att följa återfallen och den kvarstående risken. I behandlingsöversikter anges att penicillin V ibland kan ges under flera år, men läkaren avgör om sådan behandling passar för dig. Uppföljningen behöver också ta hänsyn till om riskfaktorerna finns kvar och om du får nya återfall.

Om rosfebern återkommer trots förebyggande behandling kan läkaren behöva göra en ny bedömning av diagnosen och behandlingen. Andra tillstånd kan ge hudrodnad och svullnad som liknar rosfeber, och bedömningen kan därför ibland vara svår.

Egenvård vid rosfeber

Lindra smärta och svullnad

Du kan göra en del saker själv för att lindra besvären. Receptfria läkemedel kan lindra om du har ont. Receptfria läkemedel mot smärta finns att köpa på apotek. Du kan använda receptfria läkemedel mot smärta om du har ont. Det finns flera olika smärtstillande läkemedel som du kan köpa utan recept. Sådana läkemedel kan också hjälpa om du har feber.¹ Läs på förpackningen hur läkemedlet ska användas och fråga personalen på apoteket om du är osäker på vilket läkemedel som passar dig.

När du sitter kan benet vila på en fotpall. Om svullnaden besvärar dig kan högläge vara en del av den avsvällande behandlingen.⁴ Kompresser indränkta i alsollösning kan läggas på infektionen för att lindra besvären.¹

Det kan också kännas skönt att vila ett infekterat ben när du sitter, till exempel på en fotpall. Det kan lindra att lägga kompresser indränkta i alsollösning på infektionen.¹

Sköt små sår och huden

Smörj huden med en mjukgörande kräm. Krämen gör huden mjuk och smidig, och då minskar risken för sprickor.¹

Tvätta små sår noga. Tvätta med tvål och vatten och skydda såren med plåster eller förband. Mjukgörande kräm hjälper huden att behålla sin mjukhet och smidighet. Genom att smörja huden regelbundet kan du minska risken för att huden spricker. Tvätta hela det lilla såret noggrant med tvål och vatten. Täck sedan såret med plåster eller ett förband så att det skyddas.¹

Förebygg nya episoder

Det är viktigt att sköta huden noga om du har lätt för att få rosfeber. Ren och väl återfuktad hud kan minska risken för nya hudinfektioner och nya episoder av rosfeber.¹ Om du lätt får rosfeber är det bra att vara noggrann med hudvården även när huden känns bra. Regelbunden rengöring och återfuktning kan minska risken för nya hudinfektioner.⁷ Se särskilt till att sår och skärsår blir rengjorda och täckta med plåster eller förband.¹

Rengör sår och skärsår noggrant.¹ Små sår ska tvättas med tvål och vatten och skyddas med plåster eller förband.

Om du vill läsa mer om hur du tar hand om små sår kan du gå vidare till sidan om behandling av små sår.

Vem kan hjälpa dig vid rosfeber?

Första kontakt med vården

Om du tror att du har rosfeber är vårdcentralen eller en jouröppen mottagning den vanliga första kontakten med vården. Kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om du tror att du har rosfeber.¹ Där kan vårdpersonal bedöma dina besvär och avgöra vilken hjälp du behöver.

Du kan också ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.¹ 1177 kan alltså hjälpa dig både att värdera det du känner och att hitta en mottagning.

Välja mottagning och specialistvård

Du kan själv välja vilken vårdcentral du vill gå till i hela landet. Du kan också välja vilken öppen specialistmottagning du vill i hela landet.¹ Det kan vara bra att känna till om du vill gå till en annan mottagning än den du först brukar kontakta.

Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.¹ En remiss betyder att vården skickar en begäran om bedömning till en annan mottagning. Om en specialistmottagning behöver remiss får du information om hur det går till.

Delaktighet i vården

Du ska få vara delaktig i din vård.¹ För att kunna vara delaktig behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Be gärna vårdpersonalen att förklara igen om informationen är svår att förstå.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska.¹ Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning. Berätta för mottagningen att du behöver tolk när du bokar eller inför besöket.

Vanliga frågor om rosfeber

Vad är rosfeber?

Rosfeber är en bakterieinfektion i huden. Bakterierna kan komma in genom sår eller sprickor i huden och sedan orsaka en infektion när de växer i antal. Huden blir röd och svullen, och du kan samtidigt få feber. Infektionen sitter ofta på benen, men rosfeber kan även förekomma på andra delar av kroppen.¹ Rosfeber brukar börja plötsligt.⁷ Det infekterade området kan också göra ont, kännas varmare än huden runt omkring och ibland få vätskefyllda blåsor.¹

Smittar rosfeber?

Rosfeber smittar inte vid vanliga sociala kontakter. Du kan alltså inte få rosfeber av att hälsa på någon eller sitta bredvid någon. Smitta vid nära hudkontakt är ovanlig. Om nära hudkontakt sker när huden är hel är risken alltså inte densamma som när det finns en öppning i huden. Det är bakterier som kommer in genom sår eller sprickor som kan orsaka infektionen.¹

Bakterier som normalt finns på huden orsakar ingen skada när de bara finns på hudens yta.¹ Det är först när bakterierna kommer in genom skadad hud som de kan orsaka rosfeber. Hudskadan kan vara så liten att den inte märks, och du behöver därför inte alltid minnas att du har haft ett sår eller en spricka.

Hur behandlas rosfeber?

Rosfeber behandlas med antibiotika. Den som inte har så stora besvär får antibiotika i tablettform.¹ Penicillin är förstahandsbehandling vid rosfeber, och penicillin V eller bensylpenicillin är behandlingsalternativ.^3,4

Vid svårare sjukdom kan antibiotika i stället ges direkt i blodet med dropp på sjukhus. Det kan bli aktuellt om du är mycket sjuk med hög feber eller har allmänpåverkan. Vilken behandling som passar beror på hur sjukdomen ser ut och hur du mår. Antibiotikabehandlingen kan göra att besvären minskar inom en vecka efter att behandlingen har börjat. Behandlingen väljs utifrån hur sjuk du är och vilka besvär du har. Om du är mycket sjuk med hög feber kan du behöva vårdas på sjukhus och få antibiotika direkt i blodet med dropp.¹

Rodnaden kan ändra färg och bli mörkare i början av behandlingen med antibiotika.¹ En sådan färgförändring kan alltså förekomma även efter att behandlingen har startat. Högläge är en viktig del av behandlingen mot svullnad, och kompression kan ibland ingå i den avsvällande behandlingen.⁴

Kan rosfeber komma tillbaka?

Det går att få rosfeber mer än en gång.¹ Risken att få infektionen igen ökar om du tidigare har haft rosfeber.⁴ Bensår eller svullnad i ett ben eller en arm kan också öka risken.¹

Vid återkommande rosfeber och kvarstående riskfaktorer kan förebyggande långtidsbehandling övervägas.⁴ Ett exempel på en kvarstående riskfaktor är lymfödem efter behandling av bröstcancer.⁸ Vid återkommande rosfeber kan penicillin V i vissa fall ges under lång tid. Förebyggande behandling blir framför allt aktuell när rosfebern återkommer och faktorer som ökar risken finns kvar. Sådana faktorer kan till exempel vara lymfödem eller svullnad i ett ben eller en arm.⁴

Det är viktigt att sköta huden noga om du lätt får rosfeber. Mjukgörande kräm gör huden mjuk och smidig och minskar risken för sprickor. Små sår ska tvättas med tvål och vatten och skyddas med plåster eller förband.¹