Mjältbrand är en allvarlig infektionssjukdom som orsakas av en bakterie och kan drabba både djur och människor. Det finns behandling, och de allra flesta som får behandling blir helt friska.
Mjältbrand är en allvarlig infektionssjukdom som orsakas av en bakterie. Sjukdomen orsakas av mjältbrandsbakterien, som kan bilda sporer. Sporer är en form som gör att bakterien kan överleva länge i miljön, till exempel i jord. Mjältbrand kan också kallas antrax.1
Mjältbrand kan drabba både djur och människor. Många olika djur kan drabbas, framför allt djur som äter växter och har flera magar, till exempel nötkreatur, får och getter. Hos djur är sjukdomen betydligt vanligare än hos människor. Mjältbrand räknas som en sjukdom som kan överföras mellan djur och människor.2
Sporerna bidrar till att mjältbrand kan finnas kvar i miljön under lång tid. Därför kan sjukdomen förekomma även i områden där det var länge sedan något fall upptäcktes. Mjältbrandsbakterien kan finnas i olika delar av världen och sjukdomen har därför inte enbart koppling till ett visst land eller område.
Mjältbrand förekommer över hela världen. Hur många utbrott som sker kan variera mellan olika platser och över tid. Sjukdomen är vanligast bland djur, medan människor får den bara någon enstaka gång.1
Det innebär att mjältbrand hos människor hör till de mycket sällsynta infektionssjukdomarna i Sverige, även om sjukdomen finns i andra delar av världen.
Mjältbrand beskrivs som en allvarlig sjukdom. Allvaret hänger samman med att infektionen kan förekomma i olika former och påverka olika delar av kroppen. Samtidigt är det viktigt att skilja mellan hur sjukdomen brukar förekomma hos djur och hur sällan människor drabbas i Sverige.
Hos människor kan mjältbrand drabba huden, lungorna eller mag-tarmkanalen.3 Dessa former brukar kallas hudformen, lungformen och formen i mag-tarmkanalen.
Hudformen är den vanligaste formen av mjältbrand.3 Lungformen och formen i mag-tarmkanalen är andra former som kan förekomma hos människor. Vilken form sjukdomen får hänger samman med vilken del av kroppen som påverkas.
Mjältbrand orsakas av mjältbrandsbakterien Bacillus anthracis. Bakterien kan bilda sporer, ett vilostadium som gör att den kan överleva länge utanför ett djur. Sporerna kan överleva i många år i jord och i produkter från idisslare, till exempel ull.2 Det bidrar till att smittämnet kan finnas kvar i miljön under lång tid.
Mjältbrandssporer har visats kunna infektera i cirka 45 år. Sporer kan också överleva i mer än 100 år.2 Därför kan gammal jord som har förorenats av mjältbrandssporer fortfarande vara en källa till smitta. I Sverige kan idisslare insjukna när de betar på mark som har förorenats med sporer.
Mjältbrand överförs oftast till människor genom direktkontakt med förorenade djur eller djurprodukter. Hudsmitta sker oftast genom tidigare skadad hud, till exempel ett sår eller eksem.2 Mjältbrandsbakterien kan inte tränga igenom oskadad hud.
Symtomen kommer oftast inom två dygn från det att du har blivit smittad. Det kan ta upp till en vecka innan symtomen kommer. Det kan ta ännu längre tid, men det är ovanligt.1 Inkubationstiden, alltså tiden från att du har blivit smittad tills du får symtom, är i regel kortare än 48 timmar, men den kan också vara längre.2
Hudformen börjar ofta med ett sår. Såret blir ofta varigt och djupt men brukar inte göra ont.1 En mörk skorpa kan bildas över såret. Huden runt såret kan också svullna. Vävnaden runt såret kan svullna upp. Bakterierna kan spridas via lymfknutorna till blodbanan och orsaka blodförgiftning.2
Inandning av mjältbrandssporer kan orsaka svår lunginflammation.1 Efter att bakteriesporer har andats in kan feber, sjukdomskänsla, huvudvärk, hosta, andfåddhet och bröstsmärta förekomma.
Vilka tester som används beror på vilken form av mjältbrand som misstänks. Det kan till exempel handla om hudformen, lungformen eller mjältbrand i mag-tarmkanalen. Vid bedömningen kan vårdpersonalen göra en fysisk undersökning.3 Vilka prover som behövs bedöms utifrån den misstänkta formen av mjältbrand och vilka symtom du har.1 Vid misstanke om hudinfektion undersöks vanligtvis ett prov från såret.2 Vid misstanke om lungform kan en upphostning behöva undersökas.1 Vid allvarlig infektion undersöks framför allt blod med bakterieodling.
En bakterieodling används för att undersöka om någon har smittats av mjältbrand.1 Vilket prov som tas beror på vilka symtom du har.
Mjältbrand behandlas med antibiotika.1 Antibiotika som kan användas är bland annat penicillin, doxycyklin och ciprofloxacin.3 Vilket antibiotikum som används beror på sjukdomsformen och bedöms av vården.
Vid inhalationsmjältbrand kan en kombination av antibiotika ges intravenöst. Sådan behandling kan till exempel bestå av ciprofloxacin tillsammans med ett annat läkemedel. Antibiotika vid inhalationsmjältbrand ges vanligtvis i 60 dagar, eftersom sporer kan behöva så lång tid för att utvecklas till bakterier.3
Behandlingen ges av hälso- och sjukvården, som också avgör vilka läkemedel som passar. Du ska inte välja eller ändra antibiotikabehandling själv.
Förebyggande antibiotika kan ges om det finns misstanke om kontakt med mjältbrandssmitta.1 Personer som har exponerats men inte har symtom kan få förebyggande antibiotika, till exempel ciprofloxacin, penicillin eller doxycyklin.3 Vilket läkemedel som används kan bero på vilken stam av mjältbrandsbakterien som misstänks.
Om du arbetar med djur, djurhudar, ull eller material som kan vara förorenat är utbildning en viktig del av skyddet mot mjältbrand. Berörd personal behöver ha goda kunskaper om hur arbetet ska utföras säkert. Utbildning av berörd personal är en grundläggande förebyggande åtgärd.2
Goda arbetsrutiner och hygienrutiner är viktiga vid fabriker som hanterar djurhudar.2 Det gäller också laboratorier, veterinärmedicinska anläggningar och liknande verksamheter. Rutinerna är en del av grundskyddet mot infektioner hos människor.
Skyddskläder kan skydda människor som kommer i kontakt med infekterade eller misstänkt infekterade djur. Använd därför skyddskläder när arbetsuppgifterna innebär sådan kontakt. Det är särskilt viktigt att tänka på skyddet när du hanterar djur eller material som kan ha förorenats av mjältbrandsbakterien. Misstänkta mjältbrandskadaver ska inte obduceras eller öppnas. Om ett djur misstänks vara smittat ska det hållas isolerat från andra djur. Även annat material som kan innehålla smittämne ska hanteras så att varken djur eller människor kommer i direkt kontakt med det.
Om du tror att du har mjältbrand ska du genast kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning. Om det är stängt ska du söka vård på en akutmottagning. Du kan söka vård på vilken vårdcentral du vill i hela landet. Du kan också söka vård på vilken öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.1
Du kan ringa 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning.1 Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.
Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. Även barn ska få vara delaktiga i sin vård.1
Du kan få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska.1 Du kan också få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.
Mjältbrand är en allvarlig bakteriell infektionssjukdom.2 De allra flesta som får behandling blir helt friska. Sjukdomen kan förekomma i olika former beroende på hur smittan överförs, bland annat som hudinfektion, lunginfektion eller infektion i mag-tarmkanalen. Sjukdomen orsakas av en bakterie och förekommer över hela världen.1
Mjältbrand är vanligast bland djur, men någon enstaka gång kan människor få sjukdomen.1
Mjältbrand smittar inte mellan människor.1 Smitta från person till person har aldrig rapporterats.2
Det betyder att mjältbrand inte sprids genom direktkontakt mellan människor. Smitta från människor till människor har inte rapporterats.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 5 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Sporerna kan finnas i damm från djurhud, ull eller jord. När bakterierna kommer i kontakt med syre, till exempel genom blodiga sårvätskor från sjuka djur, bildar de sporer.
Direktkontakt med vävnader från sjuka djur, ull, fällar, foder eller andra produkter som har förorenats med mjältbrandsbakterien eller sporer kan överföra smitta.2 Även förorenad jord och kroppsvätskor från djurkadaver är smittkällor.
Personer som arbetar med djurhudar eller ull kan ha ökad risk för hud- eller inhalationssmitta.3 Det gäller till exempel personer som arbetar på fabriker där djurhudar hanteras. Även personer som arbetar med djur, på veterinärmedicinska anläggningar eller i laboratorier kan komma i kontakt med smittämnet genom sina arbetsuppgifter.
Smittan är kopplad till kontakt med sporer, smittade djur, förorenad jord eller förorenade produkter.
Efter smitta genom mat kan feber förekomma. Illamående, kräkningar och diarré kan också förekomma.1 Mjältbrand i mag-tarmkanalen kan även ge magsmärtor. Mjältbrand i mag-tarmkanalen kan ge feber, illamående, diarré och kräkningar. I vissa fall kan blodförgiftning också förekomma.2
Om du tror att du har mjältbrand ska du genast kontakta en vårdcentral eller jouröppen mottagning. Om vårdcentralen eller jourmottagningen är stängd ska du söka vård på en akutmottagning. Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtom eller hitta vård.1
Diagnosen verifieras med molekylärbiologiska metoder.2
Mjältbrand omfattas av smittspårning. Personer som har utsatts för smittrisk kontaktas för ställningstagande till förebyggande antibiotikabehandling.2 Det betyder att vården eller smittskyddet bedömer om antibiotika behövs efter den möjliga exponeringen.
Förebyggande behandling efter exponering är inte samma sak som behandling av konstaterad mjältbrand. Den kan erbjudas till personer som har varit utsatta för smitta men ännu inte har symtom. Personer som bor med någon som har hudformen av mjältbrand behöver inte antibiotika om de inte också har utsatts för samma smittkälla.
Personer som får behandling i tid blir nästan alltid friska.1 Antibiotikabehandling är effektiv om den ges tidigt. Prognosen kan däremot vara sämre vid allvarliga former av sjukdomen, särskilt vid lunginflammation.2
Den som har mjältbrand ska omfattas av smittspårning enligt smittskyddslagen.1 Mjältbrand är en allmänfarlig sjukdom och inträffade fall ska anmälas till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten.2 Smittspårningen gör det möjligt att identifiera personer som kan ha utsatts för smittrisk och ta ställning till förebyggande antibiotikabehandling.
Det finns ett vaccin mot mjältbrand, men vaccinet är inte tillgängligt i Sverige.2 Vaccination är därför inte en förebyggande åtgärd som finns tillgänglig för allmän användning i Sverige.
Om det finns en misstanke om att du har blivit exponerad ska du kontakta vården. Kontakta också vården om du får symtom efter en möjlig exponering.1 Personer som har utsatts för smittrisk kan behöva kontaktas för att vården ska kunna ta ställning till förebyggande åtgärder.
Mjältbrand: så hittar du rätt vård. Jämför mottagningar, läs omdömen från andra patienter och boka tid direkt.
Mjältbrand behandlas med antibiotika. Antibiotika kan också ges i förebyggande syfte om det finns en misstanke om att du har varit i kontakt med mjältbrandssmitta.1
För att undersöka om du har blivit smittad med mjältbrand görs en bakterieodling. Beroende på vilka symtom du har kan prov tas från ett sår, en upphostning eller blod.1 Vilka prover som behövs beror på vilken form av mjältbrand som misstänks och vilka symtom du har. Diagnosen kan verifieras med molekylärbiologiska metoder genom bakterieodling eller sårodling.2
Vid allvarlig infektion görs bakterieodling framför allt från blod. Penicillin, doxycyklin och ciprofloxacin kan användas mot mjältbrand. Om du har utsatts för smitta men inte har symtom kan förebyggande antibiotika ges.3