Crohns sjukdom – symtom, orsaker och behandling

Ärftlighet och riskfaktorer

Förändringar i vissa gener kan öka risken för Crohns sjukdom. En sådan genetisk förändring betyder däremot inte att sjukdomen säkert utvecklas. Många personer som har genetiska förändringar kopplade till sjukdomen får aldrig Crohns sjukdom.¹

Crohns sjukdom kan förekomma i flera generationer i en familj, men många som får sjukdomen har ingen familjehistoria. Ungefär 80 procent av personer med inflammatorisk tarmsjukdom har ingen förstagradssläkting med inflammatorisk tarmsjukdom när diagnosen ställs.⁴ Att en nära släkting har sjukdomen kan alltså öka risken, men ärftlighet är inte den enda faktorn.

Följande faktorer har kopplats till ökad risk för Crohns sjukdom:

• Rökning ökar risken för Crohns sjukdom.⁴
• Antibiotika under barndomen har kopplats till ökad risk, framför allt för Crohns sjukdom.⁴

Det går inte att säga att en enskild faktor ensam orsakar sjukdomen. Rökning och antibiotika under barndomen är exempel på yttre faktorer som har samband med risken, medan gener kan bidra till en medfödd sårbarhet. Tillsammans med tarmens bakterieflora, barriärfunktion och immunförsvar kan sådana faktorer påverka om sjukdomen utvecklas.

Besvären behöver inte se likadana ut från gång till gång. Diarré, magont, trötthet och viktnedgång kan förekomma i olika kombinationer. Symtom från tarmen kan också komma tillsammans med besvär från andra delar av kroppen.

Olika delar av kroppen och olika åldrar

Crohns sjukdom kan ge besvär kring ändtarmsöppningen. Bölder och fistlar där kan göra ont.¹ En fistel är en förbindelse som bildas mellan delar av kroppen som normalt inte sitter ihop. Vid Crohns sjukdom kan fistlar ofta uppstå kring ändtarmsöppningen och ge smärta, svullnad eller läckage.⁵

• Inflammation eller andra besvär kan förekomma i lederna.¹
• Inflammation eller andra besvär kan förekomma i huden.¹
• Inflammation eller andra besvär kan förekomma i ögonen.¹

Du kan till exempel bli öm och röd i huden och ögonen eller få ont i lederna. Det kan ibland vara svårt att avgöra om besvär från andra delar av kroppen hör ihop med tarmsjukdomen.

Barn kan få samma symtom som vuxna vid Crohns sjukdom. Barn med Crohns sjukdom kan växa långsammare än förväntat. Barn kan också komma in i puberteten senare än förväntat.¹

Symtomen kan vara milda eller svåra och komma och gå över tid. Sjukdomen kommer ofta i skov, med perioder av besvär och perioder då du mår bättre.¹ Vilka besvär du får och hur länge de varar skiljer sig från person till person. Ibland kan symtomen försvinna helt under en tid, även om själva sjukdomen finns kvar i kroppen.

Symtom som behöver bedömas av vården

Svår buksmärta, kräkningar, oförmåga att släppa gas eller avföring och kraftig blödning kan förekomma vid Crohns sjukdom och behöver bedömas av vården.

Ibland går det inte att säkert skilja Crohns sjukdom från ulcerös kolit när inflammationen bara finns i tjocktarmen.¹ Då kan läkaren använda benämningen oklassificerad inflammatorisk tarmsjukdom.

Blod- och avföringsprov

Du får lämna blodprov och avföringsprov som en del av utredningen. Blodprov kan visa tecken på inflammation, infektion eller blodbrist.⁵ Vårdpersonalen kan också kontrollera andra blodvärden, till exempel blodplättar, albumin, salter, njurfunktion och levervärden. I blodproverna kan vården även undersöka bland annat hemoglobin, vita blodkroppar, blodplättar, albumin, salter, njurfunktion, levervärden och tecken på inflammation som CRP eller sänka.²

• Avföringsprov kan undersökas för att se om det finns inflammation i tarmen.¹
• Avföringsprov kan undersökas för att se om det finns blod i avföringen.¹
• Avföringsprov kan undersökas för att se om det finns bakterier i avföringen.¹

Fekalt kalprotektin är ett avföringsprov som används för att utreda och följa inflammatorisk tarmsjukdom. Avföringsprov kan också användas för att leta efter vanliga bakterier som kan orsaka tarminfektion. Vid besvär efter en utlandsresa kan provet dessutom analyseras för cystor och maskägg. Provet är inte specifikt för inflammatorisk tarmsjukdom, eftersom kalprotektin också kan vara förhöjt vid andra inflammatoriska eller infektiösa sjukdomar i mag-tarmkanalen.²

Provsvaren behöver därför bedömas tillsammans med dina besvär och resultaten från andra undersökningar. Ett prov kan ge viktig information, men inget enskilt prov räcker ensamt för att ställa diagnosen.

Endoskopi, vävnadsprov och bilddiagnostik

Fler undersökningar kan behövas för att läkaren ska kunna ställa diagnos. I vissa fall kan även en kapselendoskopi bli aktuell.² Då sväljer du en liten minikamera som tar bilder från tarmens insida.¹ Vilka undersökningar som behövs beror bland annat på vilka besvär du har och vilken del av mag-tarmkanalen som behöver undersökas.

Vid en koloskopi undersöks tjocktarmen och slutet av tunntarmen med ett tunt instrument med kamera. Under undersökningen kan läkaren ta små vävnadsprover från tarmen.⁵

Biopsier, alltså vävnadsprover, är en viktig del av diagnostiken. De kan hjälpa läkaren att skilja Crohns sjukdom från infektion och ulcerös kolit.²

• En magnetkameraundersökning kan visa hur utbredd inflammationen är.¹
• En datortomografi kan användas för att röntga tarmen och upptäcka till exempel varansamlingar eller stopp i tarmen.¹
• En ultraljudsundersökning kan användas för att undersöka tarmen och bedöma inflammationen.¹

En magnetkameraundersökning av tunntarmen, så kallad MR-enterografi, kan användas som utgångsundersökning efter att Crohns sjukdom har diagnostiserats.² Den kan då användas för att undersöka om tunntarmen samtidigt är engagerad.

Ibland behövs flera undersökningar innan läkaren kan bekräfta diagnosen. När alla resultat har bedömts får du information om vad undersökningarna visar.

Kortison minskar inflammationen i tarmen. Det används oftast som en tillfällig behandling i högst tolv veckor.¹ Kortison är därför framför allt en behandling under en begränsad period, medan andra läkemedel kan användas för att minska risken för ny inflammation.

Immunmodulerande läkemedel och målstyrda läkemedel dämpar immunförsvarets reaktion. På så sätt lindras inflammationen och risken för att tarmen ska inflammeras igen minskar.¹ Sådana läkemedel kan användas i många år. Målstyrda läkemedel omfattar bland annat biologiska läkemedel.

Exempel på läkemedelsgrupper som används vid Crohns sjukdom är:

• tiopuriner²
• metotrexat
• TNF-hämmare
• integrinhämmare
• IL-hämmare
• JAK-hämmare

Vid måttligt svår eller svår Crohns sjukdom kan behandling med TNF-hämmare, integrinhämmare, IL-hämmare eller JAK-hämmare bli aktuell när kortison inte ger tillräcklig effekt. Vilket läkemedel som väljs påverkas av sjukdomens utbredning, svårighetsgrad och karaktär. Även andra omständigheter, till exempel ålder, flera sjukdomar samtidigt och andra läkemedel, kan vägas in i valet av behandling.

Näringslösningar samt tillskott av vitaminer eller mineraler kan behövas om du inte får i dig tillräckligt med näring.¹ Inför en operation ses näringstillstånd och vätskebalans över.⁷ Tarmen kan vid inflammation ha svårare att ta upp näring, och nutritionsbehandling kan därför vara en del av behandlingen.

Barn med Crohns sjukdom får ofta flytande kostbehandling i form av näringslösningar.¹ Barn kan också behöva kortison om de är mycket sjuka. Så småningom får de läkemedel som dämpar inflammationen och minskar risken för att tarmen inflammeras igen.

Vid lätt till måttligt svår inflammation i slutet av tunntarmen är budesonid förstahandsbehandling om kirurgi inte övervägs på grund av en abscess eller en förträngning.² Traditionella kortikosteroider är effektivare än budesonid, men budesonid ger en mindre uttalad biverkningsprofil.

Antibiotika kan ha betydelse vid vissa komplikationer, men påverkar inte själva inflammationen i tarmen. Vid Crohns sjukdom används antibiotika bland annat när det finns misstanke om septiska komplikationer, bakteriell överväxt eller perianal sjukdom med abscess.

Kirurgi och behandling av komplikationer

Kirurgi kan övervägas vid kroniska inflammatoriska symtom som påverkar allmäntillståndet och livskvaliteten.⁷ Operation kan också bli aktuell vid förträngningar, fistlar eller bölder. Ett nära samarbete mellan mag-tarmspecialist och kirurg behövs för att planera behandlingen.

Kirurgi kan ibland ersätta annan behandling vid en förträngning. En endoskopisk ballongvidgning av en förträngning kan i vissa fall ersätta en öppen operation eller skjuta upp en sådan operation.

Vid operation tas så lite tarm som möjligt bort.⁷ Grundregeln är att spara tarmlängd, och vid längre förträngningar tas den sjuka delen bort utan stora marginaler till tarm som ser frisk ut. Tarmändarna kopplas därefter ihop när det är möjligt.

Crohns sjukdom kan inte opereras bort helt.⁷ En operation kan ändå minska besvären under lång tid och i vissa fall ge en period utan besvär.

En abscess i buken kan ibland behandlas med dränage genom huden.⁷ Då kan operation helt undvikas i vissa fall. Fistlar, bölder och förträngningar behöver bedömas utifrån var de finns och hur Crohns sjukdom påverkar tarmen.

Vid en operation kan tarmändarna ibland inte kopplas ihop. Det kan till exempel bero på att inflammationen är mycket utbredd eller att riskerna med att koppla ihop tarmen bedöms vara för stora. Då kan du behöva en tillfällig stomi, alltså en öppning på magen där tarminnehållet töms i en påse.¹

När du mår bättre kan kirurgen ibland koppla ihop tarmändarna vid en ny operation, och stomin kan då tas bort. I vissa situationer kan en permanent stomi behövas. Det gäller bland annat när en kraftig inflammation eller besvärande fistlar gör att tarmen inte kan rekonstrueras på ett säkert sätt.

Kirurgiska ingrepp vid Crohns sjukdom ska vara tarmbesparande och inriktade på att bevara en god tarmfunktion. Operation och medicinsk behandling kan tillsammans ge god kontroll över symtomen och förbättra livskvaliteten.

Om du behöver mer specifika kostråd kan en dietist hjälpa dig. Prata med läkaren eller specialistsjuksköterskan om du vill träffa en dietist.

Levnadsvanor och aktivitet

Rökning kan göra att tarmen blir inflammerad oftare och att det tar längre tid för den att läka.¹ Därför är det viktigt att sluta röka om du röker och har Crohns sjukdom. Det finns stöd att få om du behöver hjälp med att sluta röka.

Försök att vara fysiskt aktiv varje dag och välj en aktivitet som passar dig.¹ Fysisk aktivitet kan påverka sjukdomen och är också bra för kroppen överlag. När tarmen är inflammerad kan du ha svårt att genomföra långvarig eller intensiv fysisk aktivitet. Det kan också vara svårt att göra aktiviteter som ökar trycket i magen, till exempel att lyfta tungt.

Stress kan förvärra besvär hos vissa personer.¹ Om du märker att du blir sämre av stress kan du försöka att stressa mindre. Prata med läkaren eller sjuksköterskan i teamet om du behöver hjälp.

Försök att sova lagom mycket.¹ Sömn, fysisk aktivitet och mindre stress kan vara delar av sådant som hjälper dig att hantera vardagen med sjukdomen.

NSAID-läkemedel, till exempel ibuprofen, bör inte tas om de inte rekommenderats av läkare.⁶ NSAID är en grupp läkemedel som kan påverka besvär vid Crohns sjukdom.

Följa sjukdomen och få stöd

En dagbok kan göra det lättare att se hur du mår över tid. I den kan du anteckna ditt mående, vad du har ätit och vilka aktiviteter du har gjort.¹ Du kan också skriva ner om dina symtom förändras eller om något verkar göra dem bättre eller sämre.

Vissa mottagningar erbjuder digitala formulär på 1177.se.¹ Du kan fylla i formulären regelbundet efter att du har loggat in. Där kan du till exempel skriva hur du mår, om symtomen har ändrats eller om du har fått nya symtom.

Med ett digitalt formulär kan du se hur sjukdomen utvecklas. Vårdpersonalen på mag-tarmmottagningen kan också ta del av informationen och kontaktar dig om det behövs. Mottagningen informerar dig om hur du ska göra.

Det är vanligt att lämna avföringsprover och blodprover regelbundet. På så sätt kan läkaren och specialistsjuksköterskan se hur sjukdomen utvecklas. En del mottagningar använder självtester för avföringsprov som du kan använda hemma.

Patientorganisationer kan ge möjlighet att träffa andra personer med inflammatorisk tarmsjukdom.¹ De förstår ofta hur du har det utan att du behöver berätta så mycket. Genom lokala föreningar kan du få kontakt med andra och få råd och tips om olika situationer.

Mag- och Tarmförbundet och Tarm- uro- och stomiförbundet har lokala föreningar där du kan komma i kontakt med andra som har inflammatorisk tarmsjukdom. Mag- och Tarmförbundet har också Unga magar för personer upp till 30 år som har en inflammatorisk tarmsjukdom.

Crohns sjukdom är inget hinder för att bli gravid. Det bästa är att ha så få symtom som möjligt när du blir gravid. Om du är gravid eller planerar graviditet bör du prata med läkare eller specialistsjuksköterska om vilka läkemedel du kan använda under graviditeten och om du vill amma.¹

Du har oftast mest kontakt med specialistsjuksköterskan i teamet.¹ Teamet kan ge stöd under utredning, behandling och uppföljning. Läkare och specialistsjuksköterska kan följa hur sjukdomen utvecklas genom regelbundna blodprover och avföringsprover.

Barn och ungdomar upp till 18 år behandlas av barnspecialister med inriktning på mag-tarmproblem.¹ Därefter får de vård hos en mag-tarmspecialist.

Val av mottagning och delaktighet

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Det betyder att du kan välja mottagning även utanför din egen region. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.¹

Du ska få vara delaktig i din vård och förstå informationen som du får av vårdpersonalen.¹ Ställ frågor om något är oklart. Även barn ska vara delaktiga i sin vård, och ju äldre barnet är desto viktigare är det.

Behandlingen kan bestå av läkemedel, nutritionsbehandling och ibland operation. De allra flesta behandlas med läkemedel och behöver inte opereras. Näringslösningar och tillskott av vitaminer och mineraler kan behövas för att du ska få i dig tillräckligt med näring.¹