Borrelia – symtom, orsaker och behandling

Symtom vid borrelia

Tidiga hudsymtom

Borrelia kan ge olika symtom, och en del märker inte alls att de har varit smittade. Många som smittas av borrelia får inga symtom eller besvär alls. När borrelia ger symtom är hudrodnad det vanligaste tecknet.¹ Den kommer på platsen där fästingen bet, men det är inte säkert att du har märkt själva bettet.

• Hudrodnaden kommer oftast en till fyra veckor efter fästingbettet.¹
• Hudrodnaden är större än fem centimeter i diameter och växer.¹
• Hudrodnaden kan vara ringformad, oval eller oregelbunden.¹
• Hudrodnaden syns mest på ljusare hud och ofta mindre tydligt på mörkare hud.¹

Rodnaden kan börja som ett jämnt rött eller blårött område. Efter en tid kan mitten blekna så att rodnaden ser ringformad ut. Den kan också vara jämnt röd eller sakna tydlig ring. Klåda och domningar över området förekommer hos vissa, men lokala besvär saknas ofta.

Det är vanligt att huden blir lite röd och kliar några dagar efter ett fästingbett utan att det beror på borrelia. En sådan reaktion brukar gå över inom några dagar. En hudrodnad som beror på borrelia kommer däremot oftast senare och växer.

Andra hud- och allmänsymtom

Hudförändringar kan se olika ut vid borrelia. Du kan få mer än en hudrodnad på kroppen. Flera hudrodnader kan förekomma tillsammans med feber och kan vara tecken på att infektionen har spridit sig.¹

• Borrelia kan ge vätskande sår.¹
• Borrelia kan ge utslag med blåsor.
• En blåröd knuta kan sitta på örsnibben eller bröstvårtan.¹
• Den blåröda knutan är vanligare hos barn än hos vuxna.

Den blåröda knutan brukar vara mellan en och fem centimeter stor. Svullna lymfkörtlar nära knutan är vanligt. I vården kan knutan kallas borrelialymfocytom, men det är samma hudförändring som beskrivs här.

Borrelia kan också orsaka huvudvärk och värk i kroppen.¹ Värken kan stråla ut i nacken, armarna, ryggen och benen. Feber kan förekomma tillsammans med flera hudrodnader, och vissa får också trötthet eller andra besvär som liknar en infektion.

Hudförändringar kan i ovanliga fall komma långt senare. En kronisk hudinflammation, som kallas akrodermatit, kan utvecklas månader eller år efter ett fästingbett. Då kan du få blåröda missfärgningar och svullnader, oftast på fötterna eller benen. Känseln kan försvinna i de områden där huden är förändrad, och hudförändringarna blir ofta bestående.

Leder och nervsystem

Borrelia kan ibland påverka lederna. Då kan en eller flera leder svullna och göra ont. Ledinflammation vid borrelia kallas också borreliaartrit och är vanligast i knäleden. Svullnaden och värken kan pågå i några dagar till ett par veckor. Besvären kan försvinna och sedan komma tillbaka flera gånger, med lång tid mellan gångerna.¹ Värken kan finnas kvar även efter att svullnaden har gått ner.

När borrelia påverkar nervsystemet kallas tillståndet borrelia i nervsystemet. Symtomen brukar komma två till sex veckor efter fästingbettet, men ibland kan det dröja upp till tre månader.¹ Hudrodnaden kan ha bleknat när besvären från nervsystemet börjar, och alla har inte haft en hudrodnad först.

• Huvudvärk kan förekomma.
• Du kan bli stel i nacken.
• Du kan få kraftig värk i nacken, ryggen, armarna eller benen.
• Förlamning i en del av ansiktet.¹

Smärtan kan vara mycket stark och sitta i nerverna. Nervpåverkan kan också ge förändrad känsel. I mycket ovanliga fall kan det leda till förlamningar i kroppen eller att hjärnan påverkas på olika sätt.¹ Minnesstörningar och koncentrationssvårigheter är då vanliga besvär.

Borrelia kan även påverka hjärtat. Hjärtbesvär kan förekomma med eller utan en tidigare hudrodnad. Hjärtats rytm kan upplevas som hjärtklappning, till exempel som att hjärtat hoppar över ett slag, fladdrar eller slår ovanligt hårt eller snabbt.³ Borrelia kan också orsaka ögonbesvär som inflammation i regnbågshinnan eller hornhinnan.⁴

Besvär kan ibland finnas kvar länge efter att infektionen har behandlats. Det finns inget vetenskapligt stöd för att själva borreliainfektionen blir bestående. Kvarstående besvär kan i stället bero på skador efter påverkan på nervsystemet eller på andra orsaker. Det kan till exempel vara minnesstörningar, koncentrationssvårigheter och förlamningar.¹

När ska du söka vård akut?

Ring 112 genast om du har huvudvärk, är stel i nacken och känner dig väldigt sjuk.¹

Ring 112 genast om du blir förlamad i ansiktet eller någon annan del av kroppen.⁵

Diagnos vid borrelia

Bedömning vid läkarbesöket

Diagnosen borrelia bygger på en samlad bedömning. Läkaren går igenom vilka symtom du har, när de började och om du kan ha blivit utsatt för fästingar. Även om du inte minns ett fästingbett kan borrelia fortfarande övervägas, eftersom ett fästingbett inte alltid märks.

Vid undersökningen tittar läkaren särskilt efter hudförändringar och andra tecken som kan passa med borrelia. Bedömningen tar också hänsyn till om besvären kan bero på någon annan sjukdom.³ Symtom vid borrelia kan likna symtom vid andra tillstånd, och därför behöver läkaren väga ihop sjukdomshistoria, undersökningsfynd och eventuella provsvar.

• dina symtom och hur länge du har haft dem
• om du kan ha varit utsatt för fästingar, till exempel genom aktiviteter utomhus
• om det finns andra sjukdomar som kan förklara besvären
• resultat från blodprov eller andra undersökningar när sådana behövs

En typisk hudrodnad kan ofta räcka för att läkaren ska ställa diagnosen.¹ Då bedöms hudrodnaden utifrån hur den ser ut och hur den har utvecklats, bland annat om den växer och har den form som brukar ses vid borrelia. Hudrodnaden kallas också erythema migrans.

Borrelia ska inte diagnostiseras hos någon som inte har symtom enbart för att personen har haft ett fästingbett.⁴ Ett fästingbett i sig visar alltså inte att du har borrelia. På samma sätt behöver ett provsvar vägas ihop med symtom och undersökningsfynd, eftersom ett prov utan en stödjande sjukdomshistoria kan leda till att en annan diagnos missas.

Blodprov och antikroppar

Ett blodprov kan bli aktuellt om läkaren misstänker att infektionen har spridit sig i kroppen.¹ Provet kan då vara en del av bedömningen tillsammans med dina symtom och läkarens undersökning. Det är inte ett prov som alltid behövs när den typiska hudrodnaden finns.

Blodprovet är oftast ett antikroppstest. Det undersöker om kroppen har bildat antikroppar mot borreliabakterien. Antikroppar kan ta flera veckor att utvecklas.³ Därför kan ett prov som tas tidigt vara negativt trots att du har en infektion.

• Ett tidigt negativt prov utesluter inte alltid borrelia.
• Både falskt positiva och falskt negativa testsvar kan förekomma.⁴
• Ett positivt svar behöver bedömas tillsammans med symtomen och den kliniska bilden.

När den typiska hudrodnaden finns kan borrelia diagnostiseras och behandlas utan laboratorietest. När hudrodnaden saknas används i stället en kombination av den kliniska bilden och laboratorietest.⁴ Det betyder att läkaren kan behöva väga samman flera uppgifter, särskilt om symtomen är otydliga eller om provsvaret inte stämmer med resten av bilden.

Ett positivt antikroppstest betyder inte automatiskt att dina aktuella besvär beror på borrelia. Antikroppar kan finnas även hos personer som inte har en pågående borreliainfektion. Ett negativt test betyder inte heller alltid att borrelia kan uteslutas, framför allt om provet togs tidigt innan antikropparna hunnit utvecklas. Om misstanken fortfarande är hög kan läkaren därför behöva göra en ny bedömning och ibland upprepa testet senare.

Prov från ryggvätska och ledvätska

Vid symtom som tyder på att borreliainfektionen har spridit sig till nervsystemet kan läkaren ta ett ryggvätskeprov.¹ Ryggvätska kallas också cerebrospinalvätska och omger hjärnan och ryggmärgen. Provet tas med en lumbalpunktion, där läkaren för in en nål i nedre delen av ryggen.

Vid misstanke om borrelia i nervsystemet ska lumbalpunktion med analys av celltal och antikroppshalt utföras.² Celltalet visar om det finns en ökning av vissa celler i ryggvätskan. Antikroppshalten kan ge ytterligare information om kroppens svar på borreliabakterien i nervsystemet. Antikropparna kan dock utvecklas långsamt och vara negativa tidigt i förloppet.

Om läkaren misstänker ledinflammation kan ett prov på ledvätska tas.¹ Ledvätskan analyseras som en del av utredningen av den svullna eller smärtande leden. Undersökningen kan också bidra till att skilja borrelia från andra möjliga orsaker till ledinflammation. Vilka prover som behövs beror på vilka symtom och fynd du har.

Behandling vid borrelia

Antibiotika är huvudbehandlingen

Borrelia behandlas med antibiotika.¹ Behandlingen riktar sig mot bakterieinfektionen, och vilket antibiotikum som används beror på vilken sjukdomsbild du har.

Det är bra att behandlingen börjar tidigt, eftersom tidigt insatt antibiotikabehandling ökar chansen att du återhämtar dig helt snabbt.³ Även när behandlingen sätts in senare kan antibiotika behandla infektionen, men det kan ta längre tid innan alla besvär försvinner.

En behandling kan vara omkring tio dagar vid en tidig hudinfektion, medan behandlingstiden kan vara längre vid påverkan på nervsystemet eller lederna. Du får information om behandlingen av den läkare som skriver ut antibiotikan.

Det är viktigt att fullfölja antibiotikakuren även om du börjar må bättre.⁶ Att symtomen inte försvinner direkt betyder inte i sig att behandlingen inte fungerar.

Om du har hudrodnad kan rodnaden bli större under det första dygnet efter att behandlingen har börjat. Hudrodnaden försvinner oftast inom en till två veckor efter behandling.¹ En svag missfärgning kan ibland finnas kvar efter att behandlingen avslutats utan att det betyder att infektionen finns kvar.

Behandling vid olika sjukdomsbilder

Behandlingen anpassas efter sjukdomsbilden. Följande är övergripande exempel på behandling för vuxna:

• Vid enstaka hudrodnad utan feber behandlas vuxna enligt behandlingsöversikten med fenoximetylpenicillin i tio dagar.²
• Vid flera hudrodnader eller feber behandlas enligt behandlingsöversikten med doxycyklin i tio dagar.²
• Borrelia i nervsystemet kan hos vuxna behandlas med doxycyklin i 14 dagar.²
• Ledinflammation vid borrelia behandlas enligt behandlingsöversikten med doxycyklin i 28 dagar.²
• Kronisk hudinflammation behandlas med doxycyklin i tre veckor.

Vid enstaka hudrodnad utan feber behövs normalt ingen provtagning för att avgöra om antibiotikabehandling ska ges, eftersom den typiska hudförändringen kan räcka för diagnosen. Vid andra sjukdomsbilder kan läkaren behöva väga samman symtomen med undersökningar och provsvar innan behandlingen bestäms.

Vid svåra symtom kan du behöva remitteras till en sjukhusspecialist för antibiotika direkt i en ven.⁶ Antibiotika direkt i en ven kan också vara ett alternativ vid vissa former av påverkan på centrala nervsystemet eller hjärtat. Vilken behandling som passar beror på hur du mår och vilka organ som är påverkade.

Barn som har borrelia i nervsystemet eller andra mer omfattande sjukdomsbilder kan behöva bedömas av läkare med särskild erfarenhet av barn.

Reaktioner och kvarstående symtom

En Jarisch–Herxheimer-reaktion kan ge en tidig försämring av symtomen efter att antibiotikabehandlingen har startat. Reaktionen beror på kroppens reaktion när många bakterier dödas och kan bland annat innebära mer feber, frossa, muskelvärk eller huvudvärk. Reaktionen kommer tidigt i behandlingen och är vanligtvis inte ett skäl att avbryta den.⁴

En Jarisch–Herxheimer-reaktion innebär vanligtvis inte att behandlingen ska avbrytas.⁴ Om symtomen förvärras under behandlingen behöver vården samtidigt bedöma om det kan vara en allergisk reaktion mot antibiotikan eller om något annat har hänt.

Det kan ta månader innan alla symtom försvinner efter behandlingen, särskilt om infektionen har påverkat nervsystemet eller om behandlingen började sent. Symtom kan alltså finnas kvar i månader efter behandling även när infektionen är behandlad. De flesta blir helt friska även när borrelia har spridit sig till nervsystemet.¹

Kvarstående symtom betyder inte nödvändigtvis att en aktiv infektion finns kvar.⁴ Besvären kan i stället bero på att kroppen eller nervsystemet behöver längre tid för att återhämta sig, på en kvarstående nervskada eller på en annan sjukdom. Det finns inget enkelt prov som i alla situationer kan visa om en aktiv infektion finns kvar efter behandlingen.

Långvarig antibiotikabehandling har inte visats hjälpa vid kvarstående symtom efter behandling.³ En längre behandling än den första kuren kan däremot ge biverkningar. Därför är mer antibiotika inte automatiskt rätt åtgärd när trötthet, värk eller andra besvär finns kvar.

Vid kvarstående symtom efter antibiotikabehandling behöver möjliga alternativa orsaker och eventuell nervskada bedömas. Vården kan också behöva gå igenom vilken behandling du har fått, om kuren fullföljdes och om det finns tecken på att infektionen kan ha kommit tillbaka eller att den första behandlingen inte haft avsedd effekt. Uppföljning kan därför innebära en ny medicinsk bedömning snarare än en ny lång antibiotikakur. En klinisk uppföljning under eller efter behandlingen kan behövas för att bedöma eventuella biverkningar och hur behandlingen fungerar.⁴

Om symtomen inte har förbättrats, fortsätter att förvärras eller kommer tillbaka efter behandlingen bör läkaren göra en ny bedömning. Efter två fullföljda antibiotikakurer ges ytterligare antibiotika inte rutinmässigt. I stället kan fortsatt uppföljning och vid behov bedömning av specialist bli aktuellt.

Graviditet och barn

Det finns inget som tyder på att en borreliainfektion påverkar graviditeten eller fostret.¹ Gravida med borrelia är osannolika att föra infektionen vidare till barnet.⁴

Borrelia under graviditet behandlas med antibiotika som är lämpliga för graviditetsstadiet.⁴ Det är viktigt att fullfölja den ordinerade antibiotikakuren även under graviditet.

Barns behandling behöver anpassas efter både ålder och symtom. Vid en enkel hudrodnad kan behandlingen vara annorlunda än vid borrelia i nervsystemet, ledinflammation eller påverkan på andra organ. Därför ska läkaren bestämma vilket antibiotikum och vilken behandlingstid som passar barnet.

Egenvård vid borrelia

Ta bort en fästing

Om en fästing har bitit sig fast är det bra att ta bort den så snart som möjligt. En snabb och lugn hantering gör det enklare att få bort fästingen utan att klämma på den. Du behöver inte smörja eller badda något på fästingen innan du tar bort den.

• Ta bort en fastsittande fästing så snart som möjligt.⁷
• Använd en pincett eller fästingborttagare och ta tag i fästingen så nära huden som möjligt.⁷
• Dra långsamt rakt ut och försök få med hela fästingen.⁷
• Tvätta bettstället med tvål och vatten eller desinfektionsmedel efteråt.⁷

Försök att arbeta nära huden och dra med ett jämnt, rakt drag. Om en liten del av fästingen blir kvar kan du låta den vara. Det viktigaste är att den fastsittande fästingen tas bort, i stället för att du väntar på att få tag i ett särskilt redskap. Pincett och fästingborttagare finns på apotek och i vissa butiker.

Kontrollera efter bettet

Ett fästingbett syns inte alltid tydligt, så titta noggrant på huden även om du inte minns att du blivit biten. Gör kontrollen till en återkommande vana efter att du varit ute, särskilt om du har vistats i skog eller högt gräs. Be gärna någon annan att hjälpa till på områden som är svåra att se själv.

• Kontrollera huden under några veckor efter ett fästingbett.⁷
• Leta efter fästingar på kroppen efter att du varit utomhus.⁵
• Barn får ofta fästingar på övre delen av kroppen, så hårbotten och bakom öronen bör kontrolleras.⁷

Kontrollera hela kroppen och glöm inte hårbotten, bakom öronen och andra ställen där en fästing kan vara svår att upptäcka. Det kan vara hjälpsamt att leta efter fästingar varje kväll när du har varit utomhus. Titta också på barns hud och hjälp dem med kontrollen. Om du har husdjur kan du regelbundet leta efter fästingar även där.

Fortsätt att vara uppmärksam på huden under veckorna efter bettet. En förändring i huden kan komma senare, så skriv gärna upp datumet för bettet och var på kroppen det satt. Då blir det lättare att följa hur huden ser ut över tid.

Minska risken för nya bett

Du kan minska risken för fästingbett genom att täcka huden när du vistas där fästingar finns. Kläderna kan också göra det lättare att upptäcka en fästing innan den hinner bita sig fast.

• Täckande kläder som långärmad tröja, långbyxor och strumpor kan skydda mot fästingar.⁷
• Mörka kläder drar till sig färre fästingar än ljusa kläder.¹
• Det finns ännu inget vaccin mot borrelia.¹

Välj gärna långärmad tröja, långbyxor och strumpor när du går i områden med fästingar. Heltäckande skor, helst stövlar, kan också användas. När du kommer hem kan du kontrollera kläder och hud, eftersom fästingar ibland kan hittas innan de har bitit sig fast.

Mörka kläder kan minska risken att fästingar söker sig till dig, medan ljusa kläder kan göra dem lättare att upptäcka. Du kan därför väga ihop båda fördelarna när du väljer kläder för en utevistelse. Något vaccin mot borrelia finns ännu inte, så skyddande kläder, noggranna kontroller och snabb borttagning av fästingar är viktiga delar av egenvården.

Vem kan hjälpa dig vid borrelia?

Första kontakt

Kontakta en vårdcentral om du tror att du eller ditt barn har borrelia.¹ Vårdcentralen kan bedöma dina besvär och avgöra om du behöver undersökas eller få behandling. Berätta gärna när besvären började och om du kan ha blivit utsatt för fästingar, eftersom sådana uppgifter ingår i bedömningen av misstänkt borrelia.

I vissa fall räcker det att du chattar eller videosamtalar med en läkare för att få vård.¹ Det kan vara ett alternativ om dina besvär går att bedöma på distans. Om läkaren behöver undersöka huden eller göra andra undersökningar kan du i stället behöva ett besök på en mottagning.

Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och få hjälp att bedöma dina symtom eller hitta vård.¹ Det kan vara särskilt användbart om du är osäker på vilken mottagning du ska kontakta. Vid besvär som kräver snabb hjälp, se avsnittet om när du ska söka vård.

Val av mottagning och specialist

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.⁷ Det betyder att du kan välja en mottagning som passar dig, även om den ligger i en annan region än där du bor.

Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.⁷ Vårdcentralen kan då hjälpa dig att bedöma om en remiss behövs och skicka den vidare när det är aktuellt.

Vilken specialist som är relevant beror på symtomen. Det kan till exempel vara en infektionsläkare, reumatolog eller neurolog.⁴ En infektionsläkare kan vara aktuell vid misstanke om en infektion, medan reumatolog eller neurolog kan vara relevant när besvären främst gäller leder eller nervsystemet.

Vanliga frågor om borrelia

Kan jag få borrelia igen?

Ja. Att ha haft borrelia ger inte livslång immunitet, så du kan smittas igen och få borrelia vid ett senare tillfälle.⁴ Det betyder att ett nytt fästingbett kan följas av en ny borreliainfektion, även om du har haft sjukdomen tidigare. Det finns ännu inget vaccin mot borrelia.¹

Behöver jag testa mig efter ett fästingbett?

Nej, inte enbart för att du har blivit biten. Borrelia ska inte diagnostiseras hos en person utan symtom endast på grund av ett fästingbett.⁴

Om du får en typisk hudrodnad behövs inget laboratorietest för att ställa diagnosen.⁴ Då kan läkaren vanligtvis bedöma borrelia genom att titta på hudrodnaden och behandla utifrån den kliniska bilden. När hudrodnaden saknas bygger bedömningen i stället på symtom och ibland laboratorietest.

Varför kan jag fortfarande ha symtom efter antibiotika?

Det kan ta tid innan alla besvär försvinner, även efter att infektionen har behandlats. Symtom efter borrelia kan ta månader eller år att försvinna efter antibiotikabehandling.⁴ Kvarstående symtom betyder därför inte automatiskt att du fortfarande har en aktiv infektion.

Besvären kan ibland bero på en bestående skada som infektionen har orsakat, till exempel påverkan på nervsystemet. En annan diagnos kan också förklara symtomen. Det finns inget test som kan bedöma om en aktiv borreliainfektion finns kvar.⁴

Är långvarig antibiotikabehandling bättre?

Nej. Långvarig antibiotikabehandling har ingen vetenskapligt dokumenterad effekt vid så kallad kronisk borrelia.² Det finns inte heller vetenskapligt stöd för att kvarstående symtom efter en genomförd behandling beror på en infektion som fortfarande är aktiv.

En längre antibiotikabehandling kan i stället ge biverkningar.¹ Därför behöver kvarstående besvär bedömas utifrån dina symtom och möjliga andra orsaker, snarare än att antibiotikabehandlingen automatiskt förlängs. Om du fortfarande har besvär kan vården behöva bedöma om de beror på en bestående skada eller på något annat tillstånd.