Apkoppor är en ovanlig virusinfektion som orsakas av mpox-virus. För de flesta vuxna med friskt immunförsvar blir sjukdomen inte allvarlig, och infektionen läker oftast ut inom två till fyra veckor.
Apkoppor är en ovanlig sjukdom som orsakas av ett virus.1 Sjukdomen kallas också mpox i svensk information. Apkoppor är en virusinfektion som orsakas av mpox-virus. Viruset som orsakar apkoppor tillhör gruppen ortopoxvirus.2 Det är samma virusfamilj som smittkoppsviruset tillhör.
Mpox-virus är en del av gruppen ortopoxvirus.3 Det finns olika varianter av viruset. Sjukdomen kan förekomma både hos människor och djur, men viruset har framför allt hittats hos olika typer av gnagare i Central- och Västafrika.2 Namnet på sjukdomen beskriver alltså inte vilket djur som oftast bär viruset.
Sjukdomen fick först namnet apkoppor eftersom viruset först upptäcktes hos apor.1 Viruset upptäcktes första gången hos apor år 1958.3 Det första fallet hos människa beskrevs år 1970.2
Sjukdomen fick namnet mpox i Sverige den 1 januari 2023.2 Namnbytet gjordes efter en rekommendation från Världshälsoorganisationen. Viruset kallades först apkoppsvirus, men heter sedan februari 2025 mpox-virus.
Apkoppor är en ovanlig sjukdom i Sverige. Risken att smittas av apkoppor i Sverige är mycket liten.1 De flesta vuxna med friskt immunförsvar blir sällan allvarligt sjuka.2 Mpox-virus delas upp i två typer: klad 1 och klad 2.4 Hos de flesta läker infektionen ut inom två till fyra veckor, men en del kan bli mycket sjuka.2
Det finns bra kunskap om virusgruppen, och sjukdomen följs genom smittskyddsanmälningar och omvärldsbevakning. Apkoppor är en allmänfarlig och smittspårningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen.
Apkoppor orsakas av ett virus i samma virusfamilj som smittkoppsvirus.5 Det betyder att sjukdomen orsakas av ett virus som hör till gruppen ortopoxvirus, men apkoppor och smittkoppor är olika sjukdomar. Viruset som orsakar apkoppor kallas mpox-virus.
Mpox-virus delas in i klad 1 och klad 2. Klad 1 delas i sin tur in i klad 1a och klad 1b, medan klad 2 delas in i klad 2a och klad 2b.2 Klad 2b spreds under 2022 för första gången i större omfattning i länder utanför Afrika och finns fortfarande i många delar av världen.
Det finns misstankar om att klad 1a kan orsaka allvarligare sjukdom än andra varianter, men det är inte säkert fastställt.2 Kunskapen om skillnaderna mellan varianterna förändras när nya utbrott följs och fler fall undersöks.
Apkoppor smittar framför allt genom nära fysisk kontakt med en infekterad person.2 Viruset finns framför allt i vätskan i blåsorna hos den som är sjuk, men kan också finnas i slemhinnor och kroppsvätskor.
Apkoppor kan ge flera olika symtom. Besvären kan sitta i huden, men du kan också få feber, värk och svullna lymfkörtlar. Symtomen kan skilja sig åt mellan olika personer.
Utslagen kan se olika ut. De kan likna finnar eller blåsor och går igenom olika stadier innan de läker helt. Hos vissa är utslagen utbredda, medan andra bara får några få utslag eller blåsor. Utslagen kan också ge sår i huden eller på slemhinnorna.
Blåsorna kan uppstå på hela kroppen. De kan bland annat sitta på magen, benen och armarna.
Misstanke om apkoppor kan uppstå utifrån vilka symtom du har. Misstanke kan också uppstå om du har varit utsatt för risk att smittas.2 Därför behöver vårdpersonalen både bedöma dina besvär och fråga om sådant som kan ha inneburit smittrisk.
Vårdpersonalen kan fråga om dina symtom. De kan också fråga om din sjukdomshistoria.5 Berätta så noggrant du kan när besvären började och hur de har förändrats. Informera även om du kan ha varit utsatt för apkoppor, eftersom uppgifter om möjlig smitta ingår i bedömningen.
Vårdpersonalen undersöker utslagen genom att titta på huden.5 Utslagen kan finnas på olika delar av kroppen, så undersökningen behöver omfatta de områden där du har blåsor, sår eller andra utslag. Vid undersökningen kan huden runt könsorganen behöva inspekteras. Huden runt ändtarmsöppningen kan också behöva inspekteras. Vårdpersonalen kan dessutom behöva titta i munnen.3
Det finns prover som kan visa om du har apkoppor. Provet tas på en mottagning. Vårdpersonalen petar försiktigt med en särskild pinne i vätskan som finns i blåsorna.1
För de flesta behövs ingen specifik behandling mot själva infektionen.1 Sjukdomsförloppet är oftast milt och i första hand rekommenderas aktiv avvaktan med behandling som lindrar symtomen.3 Infektionen läker hos de flesta ut inom två till fyra veckor.2
En del personer behöver vård på sjukhus, men det är ovanligt.1 Det kan till exempel behövas om du blir mycket sjuk eller får svårt att äta på grund av smärtsamma blåsor i munnen.2
Blåsor och sår kan göra ont. Smärtstillande läkemedel kan därför användas för att lindra smärtan.1
Det finns läkemedel som har effekt mot själva virusinfektionen och som rekommenderas vid allvarlig sjukdom.
Om du har apkoppor kan du ta hand om dig hemma genom att vila och dricka mycket vätska. Det kan hjälpa kroppen under återhämtningen. Du kan också använda receptfria läkemedel för att lindra besvär. Ibuprofen och paracetamol kan lindra symtom som feber och värk.6
Om du har sår eller blåsor kan ett förband vara användbart i vissa situationer, se råden nedan om att minska risken för smitta.
Apkoppor kan smitta från det att symtomen börjar tills utslagen har läkt helt, alla skorpor har fallit av och ett nytt hudlager har bildats. Det brukar ta två till fyra veckor.5 Därför är det viktigt att stanna hemma under den perioden och undvika nära kontakt med andra.6
Om du misstänker apkoppor kan du få hjälp genom vården. Vilken mottagning som tar emot dig kan bero på var i landet du bor. En särskild mottagning för apkoppor kan finnas i din region. Du kan ringa 1177 för att få veta var du ska söka vård.1
Provtagning för apkoppor sker på en mottagning. Det är gratis att lämna prov.1 Vårdpersonalen kan då ta prov från blåsorna för att undersöka om du har apkoppor.
Flera yrkesgrupper kan hjälpa till under kontakten med vården.
Läkaren bedömer också om du behöver behandling. De flesta behöver ingen specifik behandling mot själva infektionen, men smärtstillande läkemedel kan ges om blåsorna eller såren gör ont.1
Apkoppor orsakas av ett ortopoxvirus, medan vattkoppor orsakas av ett herpesvirus.6 Båda infektionerna kan ge utslag, men det är olika virus som ligger bakom sjukdomarna.
Personer med apkoppor har oftare svullna lymfkörtlar än personer med vattkoppor.6 Utslagen vid apkoppor kan därför förekomma tillsammans med svullna lymfkörtlar, även om symtomen kan skilja sig mellan olika personer.
En person med apkoppor kan smitta från symtomdebut tills utslagen har läkt helt, alla sårskorpor har fallit av och ett nytt hudlager har bildats.5 Smittsamheten kan alltså finnas kvar även när utslagen håller på att läka.
Detta tar vanligtvis två till fyra veckor.5 Hur länge sjukdomen pågår kan variera, men hos de flesta läker infektionen ut inom två till fyra veckor.
Alla personer med apkoppor får inte alla symtom.5
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 6 källor · Senast granskad: 4 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Sexuell kontakt eller annan nära hudkontakt med en smittsam person som har blåsor innebär särskilt hög risk för smitta. Det gäller fysisk kontakt med blåsorna och även annan nära kontakt där hud kommer nära hud. Mpox-virus kan också finnas i sädesvätska eller slidsekret hos personer som har apkoppor.2
Virus kan i vissa fall spridas genom inandning av små vätskedroppar från en infekterad persons saliv.2 Detta kan ske vid nära fysisk kontakt med en infekterad person. Smittan kan alltså i vissa situationer överföras utan direkt beröring av blåsor.
Smitta kan i ovanliga fall överföras via exempelvis sängkläder, handdukar eller sexleksaker som en smittad person har använt.2 Den indirekta smittan sker genom föremål som en person med apkoppor har varit i kontakt med. Risken för smitta på detta sätt är ovanlig jämfört med nära fysisk kontakt.
Yngre barn bedöms ha större risk att bli allvarligt sjuka om de smittas. Gravida bedöms också ha större risk att bli allvarligt sjuka om de smittas. Personer med nedsatt immunförsvar kan ha en längre sjukdomsperiod.2
Virus kan också spridas från mamman till det nyfödda barnet, främst i samband med förlossningen. Det handlar om smitta från en infekterad person till barnet och inte om att apkoppor förs vidare genom arv.
Vid sexuellt överförd smitta kan besvären alltså sitta i eller nära underlivet, runt ändtarmsöppningen och i munnen. Blåsor eller sår kan också finnas i halsen. Smärtan kan vara tydlig runt ändtarmsöppningen och inne i ändtarmen.
Det är inte säkert att alla får samma utslag eller samma övriga symtom. Apkoppor kan därför visa sig på flera olika sätt.
Tiden från att du har blivit smittad tills du blir sjuk är oftast 6–13 dagar. Det kan också gå snabbare eller ta upp till 21 dagar.1
Symtomen kan börja i olika ordning. En del får utslag först och får sedan andra symtom. Andra får först influensaliknande symtom och får utslag en till fyra dagar senare.
Influensaliknande symtom kan vara feber, huvudvärk och muskelvärk. Svullna lymfkörtlar kan också förekomma. Alla får inte alla symtom, och vissa har bara några av dem.
Utslagen kan finnas på olika delar av kroppen och förändras innan de läker. De kan börja som utslag och sedan utvecklas till sår eller blåsor. Det kan ta två till fyra veckor innan utslagen har läkt helt.
Vårdpersonalen kan ta prov från två eller tre sår för PCR-testning.6 Provet skickas till ett laboratorium för analys. Diagnosen bekräftas genom att virusets arvsmassa påvisas med PCR-analys i ett laboratorium.2 Provet för apkoppor är gratis att lämna.1
Ett prov från ett sår kan alltså användas för att undersöka om virusets arvsmassa finns där. Provsvaret används tillsammans med uppgifterna om symtom, sjukdomshistoria, möjlig smittrisk och undersökningen av utslagen när apkoppor bedöms. Vårdpersonalen kan också ta blodprover för att undersöka om det finns tecken på apkoppor eller antikroppar mot viruset.5
Risken för allvarlig sjukdom är större för vissa grupper. Personer med vissa aktiva hudsjukdomar, till exempel eksem, kan också ha ökad risk för allvarlig apkoppsinfektion och kan därför vara aktuella för antiviral behandling.5 Antivirala läkemedel som används mot andra virusinfektioner kan ibland användas vid apkoppor, men hur bra de fungerar mot apkoppor undersöks fortfarande.6
Vaccination minskar risken för apkoppor, men en del vaccinerade kan ändå bli sjuka.1,2 Om du blir sjuk trots vaccination blir besvären oftast mildare än hos personer som inte är vaccinerade.1 Det gäller personer med nedsatt immunförsvar, gravida och barn, särskilt barn under ett år.5 Dessa grupper kan därför vara aktuella för antiviral behandling.
Om du behöver läkemedel mot apkoppor bedömer vården vilken behandling som passar utifrån hur sjuk du är och om du har en ökad risk för allvarlig sjukdom.
Vaccin mot apkoppor ger ett bra skydd mot sjukdomen.1 Vaccination kan ges förebyggande till personer som har ökad risk att utsättas för apkoppor. En läkare bedömer om du behöver vaccin.
De flesta behöver två vaccindoser. Den andra dosen ges tidigast fyra veckor efter den första.1 Två doser ger det bästa skyddet.5
Vaccination kan också ges efter nära kontakt med en person som har apkoppor. För att kunna hindra sjukdomen från att utvecklas bör vaccinationen helst ges inom fyra dygn efter smittotillfället.1 Vaccination efter exponering kan även ha viss effekt senare, men detta bedöms av vården.
Vaccinet ges inte till personer som har utvecklat symtom på apkoppor. Om du har haft nära kontakt med någon som har apkoppor eller har en ökad risk att utsättas för viruset kan du läsa mer om vaccination och få hjälp att bedöma om vaccin rekommenderas för dig.
Dela inte heller andra föremål som kan ha varit i kontakt med en person som har apkoppor. Sängkläder, handdukar och kläder kan föra smittan vidare. Tvätta händerna efter kontakt med någon som är sjuk och använd handdesinfektion om tvål och vatten inte finns nära.
Apkoppor kan överföras mellan människor och djur. Undvik därför kontakt med husdjur, särskilt gnagare, medan du har apkoppor. Om du måste vara nära andra för att få vård kan du bära ett andningsskydd som täcker munnen och näsan.6
Om du har små områden med sår kan du täcka dem med gasväv eller förband.6 Det kan begränsa spridningen till andra personer och till saker som du rör vid. Följ samtidigt råden om att undvika nära kontakt och att inte dela handdukar eller sängkläder.
En person kan ha apkoppor med bara utslag och utan andra symtom.5 Ibland kommer andra symtom efter utslagen, men vissa får endast utslag.
Vissa personer kan smitta andra en till fyra dagar innan de får symtom.5 Det betyder att smitta i vissa fall kan ske innan personen själv märker att sjukdomen har börjat.
Det är inte känt hur ofta smitta före symtom uppstår.5 Kunskapen om hur vanligt detta är är därför begränsad.
Apkoppor är klassade som en allmänfarlig sjukdom och omfattas av smittskyddslagen.1 Lagen omfattar sjukdomar som är viktiga att spåra för att de inte ska föras vidare till andra.
Den som misstänker apkoppor har skyldighet att söka vård enligt smittskyddslagen.1 Det kan också innebära att du behöver göra det som behövs för att inte överföra sjukdomen till andra, till exempel lämna information som kan behövas för smittspårning.