Soleksem är ett vanligt hudutslag som uppstår efter att huden utsatts för solens ultravioletta ljus. Det går ofta över av sig självt när huden skyddas från solen, även om det kan återkomma när huden utsätts för solljus igen.
Soleksem är ett vanligt hudutslag som kan uppstå efter att huden har utsatts för solens ultravioletta ljus, så kallad UV-strålning.1 Utslaget hör alltså samman med exponering för UV-ljus från solen. Soleksem kan också uppstå efter annan exponering för UV-ljus än solljus.2
Det engelska namnet är polymorphous light eruption. Ordet polymorft syftar på att utslaget kan se olika ut hos olika personer.2 Det är därför samma hudbesvär kan ha olika utseende från en person till en annan.
Soleksem är ett hudutslag som utvecklas efter exponering för solens UV-ljus. Det skiljer soleksem från hudutslag som inte har samband med solljus eller annat UV-ljus. När du läser om soleksem i vården kan du därför möta både benämningen soleksem och benämningen polymorft ljusutslag.
Soleksem är vanligt. Det kan drabba upp till 15 procent av människor i världen. Soleksem är den vanligaste hudsjukdomen som beror på exponering för UV-ljus.2
Besvären förekommer ofta under våren och försommaren, när huden är som ljusast. De kan också uppstå när du är utomlands och solen är starkare än du är van vid. Förekomsten har därför ett samband med perioder eller platser där huden utsätts för solens ljus.
Soleksem går ofta över av sig själv om huden skyddas från solen. För en del kan utslaget ändå komma tillbaka när huden exponeras för solljus igen.3 Soleksem kan alltså återkomma efter en ny exponering, även om ett tidigare utslag har gått över.
I avsnitten om symtom, orsaker, diagnos, behandling och egenvård kan du läsa mer om soleksem och om hur besvären hanteras.
Den exakta orsaken till soleksem är okänd. Det kan ändå vara en fördröjd allergisk reaktion mot solljus.4 En möjlig förklaring är att UV-strålning förändrar ett ämne i huden så att immunförsvaret reagerar på det. UVA står för upp till nio av tio fall av soleksem. UVA tränger djupare ner i hudens lager än UVB. Den allergiska reaktionen är alltså kopplad till hur huden reagerar på ljus, men det är fortfarande inte känt varför vissa personer får soleksem och andra inte.2 Soleksem kan därför beskrivas som en reaktion hos personer som är känsliga för solljus.
Soleksem uppstår oftare när huden utsätts för starkt solljus för första gången på länge.3 Det är vanligt under våren och försommaren, när solljuset åter blir starkare efter en period med mindre sol.1 Det kan också hända när du reser till ett soligare land än du är van vid. När sommaren fortsätter vänjer sig huden vid solljuset, och då blir soleksem mindre sannolikt. Det kan därför vara just den första starka exponeringen efter en period med lite sol som utlöser reaktionen.5
Soleksem kan se olika ut från person till person. Utslaget kan bestå av små röda prickar, knottror eller blåsor.1
Vid misstänkt soleksem undersöker vårdgivaren huden. Diagnosen ställs vanligtvis utifrån din beskrivning av symtomen.4 Därför är det bra att kunna berätta när utslaget började och om det kom efter att huden utsatts för solljus eller annat UV-ljus.
En noggrann sjukdomshistoria och en hudundersökning används vanligtvis för att ställa diagnosen.2 Sjukdomshistorien handlar om hur besvären har börjat och utvecklats. Hudundersökningen ger vårdgivaren möjlighet att bedöma utslaget direkt på huden.
Soleksem kan se olika ut hos olika personer. Därför kan beskrivningen av besvären tillsammans med hudundersökningen vara viktig när diagnosen bedöms. Om det inte går att ställa diagnosen på detta sätt kan ytterligare undersökningar behövas.
Det finns tester som kan användas när vårdgivaren behöver undersöka soleksem närmare eller utesluta andra sjukdomar. Vilka tester som behövs beror på den samlade bedömningen av din sjukdomshistoria och huden.
Soleksem behöver vanligtvis ingen behandling.3 Om besvären blir värre eller inte går över kan du behöva behandling som ordineras av en vårdgivare. Vid början av utslaget kan vårdgivaren skriva ut kortisonkrämer eller kortisonsalvor som innehåller vitamin D. De används två eller tre gånger om dagen i början av utslaget. Många blir mindre känsliga för solljus med tiden.4
Kortison som appliceras på huden kan vara en kräm, salva, lotion eller gel. Vid svårare besvär kan kortisonbehandling också ges som tabletter. Vilken behandling som passar beror på hur besvären ser ut och hur länge de finns kvar.
Vid svårare soleksem kan vårdgivaren skriva ut kortisontabletter eller andra tabletter.3
Låt huden få vila från solen några dagar så att den hinner läka.1
Fortsatt exponering för sol eller UV-strålning kan göra soleksem värre eller få det att finnas kvar längre.6 Undvik därför solen medan utslaget finns kvar.
Vid lindriga hudbesvär behöver du oftast inte söka vård, eftersom besvären vanligtvis går över utan behandling eller efter att du har behandlat dem själv. Om du behöver råd kan du vända dig till flera olika yrkesgrupper:
Du kan också logga in på 1177 för att kontakta många mottagningar. På 1177.se finns råd om hälsa och information om sjukdomar och vilka mottagningar du kan kontakta.1
En vårdcentral kan behandla soleksem eller hänvisa dig vidare till en hudläkare.3
Polymorft ljusutslag är ett annat namn för soleksem. Utslaget kan se olika ut från person till person, vilket också hör ihop med ordet polymorft.2 Det är alltså inte säkert att soleksem ser likadant ut varje gång eller hos olika personer.7
Utslaget vid soleksem går vanligtvis över på ungefär en vecka om du undviker solen. Om du fortsätter att vara i solen kan utslaget vara längre eller bli värre. Soleksem behöver vanligtvis ingen behandling.3 Utslaget börjar ofta blekna efter några dagar och försvinner utan behandling inom några veckor.2
Soleksem orsakar inte ärr. Tillståndet kan återkomma under flera år, men besvären blir ofta mindre starka med tiden. Det betyder att nya utslag fortfarande kan komma efter att huden utsätts för solljus igen, även om besvären med tiden ofta blir lindrigare. Soleksem är ett återkommande tillstånd som kan finnas kvar i flera år.2
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 3 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Både UV-ljus och ibland synligt ljus kan utlösa soleksem. UV-strålning omfattar bland annat UVA och UVB. Soleksem kan uppstå efter exponering för solen eller efter exponering för artificiella UV-källor, som solarium.2
Soleksem är vanligast hos kvinnor och personer mellan 20 och 40 år.2 Det är också vanligare hos personer med vit hud.3 Soleksem är vanligare hos personer som bor på platser där solexponering är ovanlig.2
En familjehistoria av soleksem kan öka sannolikheten att få tillståndet.5 Det finns tecken på att soleksem också kan ha en genetisk del. En familjehistoria betyder därför inte att du säkert får soleksem, men den kan vara en av flera faktorer som påverkar sannolikheten. Det betyder att ärftliga faktorer kan ha betydelse, även om den exakta orsaken till soleksem inte är känd.4
På öronen kan en liknande variant hos barn ge små blåsor som kliar eller känns obehagliga.3
Soleksem kommer oftast inom några timmar eller dagar efter att huden har utsatts för sol.1 Det kan komma under våren och försommaren, när huden är som ljusast, eller när du är utomlands där solen är starkare än du är van vid.
Tiden från solexponering till utslag kan variera. Symtomen brukar komma inom en till fyra dagar efter att huden har utsatts för solljus.4 Utslaget börjar ofta blekna efter några dagar och försvinner utan behandling inom några veckor. Om huden fortsätter att utsättas för sol eller UV-strålning kan utslaget bli värre eller finnas kvar längre.2
Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om ett barn har bränt sig i solen och fått blåsor i huden och det skadade hudområdet är större än barnets hand.1
Du behöver inte söka vård någon annanstans om det är stängt. Vänta tills den jouröppna mottagningen eller vårdcentralen öppnar.1
Vid fototestning utsätts huden alltså för särskilt UV-ljus. Vårdgivaren kontrollerar sedan om huden utvecklar ett utslag. Testet kan därför visa hur huden reagerar på ljuset.
Ett hudprov innebär att en liten mängd hud tas bort för undersökning. Provet används för att kontrollera om det finns andra sjukdomar. Ett blodprov kan på motsvarande sätt användas för att utesluta andra tillstånd, däribland lupus. Lupus erythematosus är en autoimmun sjukdom som också kan orsaka utslag efter solexponering.2
Om diagnosen behöver bekräftas kan ett hudprov tas. Om andra tillstånd behöver uteslutas kan vårdgivaren rekommendera blodprov. Soleksem brukar alltså kunna bedömas genom sjukdomshistoria och hudundersökning, men fototestning, hudprov eller blodprov kan ibland ingå i utredningen.
Vid svåra utslag kan hydroxyklorokin ordineras.2 Hydroxyklorokin är ett läkemedel som kan användas vid svåra soleksem när annan behandling inte räcker eller när vårdgivaren bedömer att det behövs.
Vid svåra utslag kan immundämpande läkemedel ordineras.2 Sådana läkemedel påverkar immunförsvaret och ska därför väljas och följas upp av vårdgivare.
Tacrolimus som appliceras på huden kan användas vid svåra utslag.2 Det är ett annat läkemedel än kortison och kan användas som behandling direkt på huden.
Antihistaminer kan också användas vid svåra soleksem. De kan minska besvär när utslaget kliar. En vårdgivare kan behandla soleksem eller hänvisa dig till en hudläkare genom en remiss.
Ljusterapi innebär att huden försiktigt exponeras för UV-ljus som en medicinsk behandling.4 Behandlingen genomförs kontrollerat och skiljer sig därför från att själv sola eller använda solarium.
Ljusterapi kan ordineras under våren för att hjälpa huden att bli mer tålig mot solen.4 Behandlingen kan vara aktuell inför en period då huden annars lättare reagerar på solljus.
Denna tillvänjning av huden kallas ibland att huden härdas. Den ska bara göras under vårdgivarens uppsikt.2 Försök därför inte att själv behandla soleksem genom att öka tiden i solen eller genom att använda artificiella UV-källor.
Ljusterapi kan ges med naturligt eller artificiellt UV-ljus. Behandlingen kan göra huden mindre känslig och förebygga framtida utslag. Även om du tidigare har fått ljusterapi behöver vårdgivaren bedöma hur behandlingen ska genomföras vid varje tillfälle.
Om du har återkommande eller svåra besvär kan en vårdgivare bedöma om läkemedel, ljusterapi eller en kombination av behandlingar är lämplig. Vid behov kan du få en remiss till en hudläkare för fortsatt bedömning och behandling.
Skydda huden särskilt när solen är stark.
Anpassa också tiden i solen efter var du befinner dig. Läs gärna mer om hur du skyddar dig själv och ditt barn från solen.
För att minska risken för nya besvär behöver tiden i solen anpassas efter både hudtyp och plats.
Fortsatt solande när huden redan har utslag kan göra besvären värre. Solskydd är därför viktigt även när du vistas utomhus en kortare stund.