Missfall innebär att en graviditet slutar av sig själv innan fostret är färdigutvecklat. Det är oftast inget du själv kan påverka, och stöd finns att få; kroppen återhämtar sig vanligtvis snabbt och de flesta kan få barn vid nästa graviditet.
Missfall är när graviditeten slutar av sig själv innan fostret är färdigutvecklat. Det är vanligt och beror oftast på saker som inte går att påverka. De flesta missfall går inte att påverka och är inget du själv kan göra något åt. De beror oftast på kromosomförändringar. Risken ökar med åldern. Du föds med alla dina ägg och med tiden ökar risken för förändringar i äggen. De flesta missfall sker tidigt i graviditeten.1
Missfall är när graviditeten slutar av sig själv innan vecka 22 och fostret stöts ut ur livmodern. Ett missfall kan alltså inträffa under olika delar av graviditeten, men det är vanligast tidigt. Ibland slutar en graviditet att utvecklas utan att du märker det direkt. Du får då inga blödningar eller smärtor till en början. Det kan dröja flera veckor innan en blödning börjar. Detta kallas uteblivet missfall.1
Ett missfall före vecka 12 kallas ett tidigt missfall.1 De flesta missfall sker före vecka 12.
Missfall som sker mellan vecka 12 och vecka 22 kallas sena missfall och är ovanligare.1 Gränserna för tidiga och sena missfall anges alltså utifrån vilken graviditetsvecka graviditeten befinner sig i.
Missfall är vanligt bland kliniska graviditeter. Cirka 10–15 procent av alla kliniska graviditeter slutar med missfall.2
Cirka en procent av alla kvinnor har upprepade missfall.2 Ett missfall kan upplevas olika, både för dig som varit gravid och för dig som är närstående. Det kan kännas väldigt ledsamt eller vara en lättnad. Ingen reaktion är konstig eller fel. Ett missfall kan vara smärtsamt för alla som är berörda. Det är viktigt att ta sina känslor på allvar. Oavsett hur du mår kan det hjälpa att prata med någon om det som hänt. Det kan vara en närstående, en barnmorska eller en kurator.1 Om du har haft flera missfall finns det mer information om upprepade missfall på varden.se.
De flesta missfall beror oftast på kromosomförändringar hos fostret.1 Sådana kromosomförändringar kan göra att graviditeten inte utvecklas normalt.3 Kromosomproblem kan innebära att det saknas, finns extra eller finns skadade kromosomer, vilket kan hindra graviditeten från att växa.
Ofta vet man inte varför det blir missfall.1 I många fall går det därför inte att fastställa varför ett missfall har inträffat. Det betyder att det inte alltid finns en tydlig förklaring att hitta.
Vissa sjukdomar och andra omständigheter kan öka risken för missfall. Det betyder inte att någon av dessa faktorer säkert har orsakat ett missfall.
De vanligaste symtomen på missfall är att du blöder och har ont i magen eller underlivet. Blödningen kommer från slidan och är ofta kraftigare än en vanlig mens. Det kan komma blodklumpar, slem eller tunn vätska tillsammans med blödningen. Hur mycket du blöder beror på hur långt graviditeten har kommit.1
Smärtan kan kännas som kraftig mensvärk och komma i perioder. Blödning och ont i magen under en graviditet behöver inte betyda att det är ett missfall. Mindre blödningar är vanliga i början av graviditeten och kan bero på något annat.1
Efter ett missfall kan blödningen pågå längre än en vanlig mens. Det är vanligt att blöda i en till två veckor, men en del blöder i upp till fyra veckor.1 Blödningen brukar vara kraftigast först och sedan långsamt minska.3 Efter ett missfall kan du ha ont i magen i några dagar.4
Vid ett uteblivet missfall slutar graviditeten att utvecklas utan att du märker det direkt. Du kan då sakna blödningar eller smärtor i början, och det kan dröja flera veckor innan en blödning börjar. Ett uteblivet missfall kan upptäckas vid en ultraljudsundersökning.
Vid ett läkarbesök kan vårdpersonalen ställa frågor om din graviditet, om du har varit gravid tidigare och om din allmänna hälsa.4 Informationen hjälper vårdpersonalen att bedöma vad som behöver undersökas.
En gynekologisk undersökning kan göras för att försöka hitta orsaken till en blödning.5 Vid undersökningen kan läkaren eller barnmorskan undersöka området kring livmoderhalsen.
Du kan också få möjlighet att undersökas om du är orolig eller vill veta mer.1 Du kan ställa frågor om undersökningarna och be vårdpersonalen förklara sådant som känns oklart.
Vilka undersökningar som behövs beror på situationen. En del behöver undersökas vid ett missfall, till exempel om blödningen är långvarig eller mycket riklig, eller om du har kraftig smärta som inte går över trots smärtstillande.1
Ett vaginalt ultraljud är en vanlig undersökning vid misstänkt missfall. Med ultraljudet kan läkaren se om det finns ett foster och om det lever.1
Vid ett missfall finns olika behandlingssätt. Vilket alternativ som väljs beror på hur kroppen mår och hur långt graviditeten har gått.1 Du kan också själv vara med och påverka valet av behandling.
Att avvakta innebär att du låter kroppen avsluta missfallet utan läkemedel eller ingrepp. Om kroppen inte får ut all graviditetsvävnad kan läkemedel eller ett ingrepp bli aktuellt.3 Valet av behandling beror bland annat på graviditetslängden och hur du mår.
Efter ett missfall kan du vila om du behöver. Du kan ta paracetamol för att lindra smärta.4 Magsmärta kan finnas kvar i några dagar efter ett missfall.7
Det är vanligt att blödningen efter ett missfall pågår i en till två veckor. Blödningen brukar vara kraftigast först och sedan långsamt minska. Om blödningen i stället blir större, se avsnittet om när du ska söka vård.
Ett missfall kan kännas väldigt ledsamt eller vara en lättnad. Ingen reaktion på ett missfall är konstig eller fel.1 Det är viktigt att ta dina känslor efter ett missfall på allvar.
Det kan hjälpa att prata med en närstående, en barnmorska eller en kurator om det som har hänt.
En barnmorskemottagning kan hjälpa dig om du har frågor om en blödning under graviditeten eller känner dig osäker på vad du ska göra. Du kan alltid kontakta en barnmorskemottagning om du känner dig osäker eller har frågor.5
En gynekologisk mottagning kan hjälpa till att bedöma en blödning under graviditeten. Där kan läkaren eller barnmorskan göra en gynekologisk undersökning för att försöka hitta orsaken till blödningen. En gynekologisk mottagning kan också undersöka graviditeten med ultraljud.5
Om du har frågor om blödningen eller graviditeten kan du alltså börja med en barnmorskemottagning eller en gynekologisk mottagning. Vilken mottagning som är aktuell kan bero på var du bor och hur långt graviditeten har gått.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.1
Om du har haft tre eller fler konstaterade missfall i rad kan du få göra en utredning. Utredningen brukar innehålla en gynekologisk undersökning och blodprover.1 Efter flera missfall kan vården försöka hitta en orsak som går att behandla.
Ja, ibland kan en graviditet sluta att utvecklas utan att du märker det direkt. Du kan då sakna både blödning och smärta i början, och upptäcka missfallet först vid en graviditetsskanning eller ultraljudsundersökning.1
Ett missfall utan blödning eller smärta kallas uteblivet missfall. Det kan dröja flera veckor innan en blödning börjar, även om graviditeten redan har slutat att utvecklas.1
Ja, ett graviditetstest kan visa att du är gravid i några veckor efter ett missfall, trots att graviditeten har avslutats. Det beror på att graviditetstest är känsliga och fortfarande kan visa ett positivt resultat under den tiden.1
Därför rekommenderas att du gör ett nytt graviditetstest fyra veckor efter att missfallet började. Blödningen efter ett missfall kan pågå i upp till fyra veckor.1 Mensen kan komma tillbaka först efter upp till åtta veckor, och det kan ta några månader innan mensen blir som vanligt igen.4
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 3 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Det finns också andra förändringar i livmodern eller livmodertappen som kan öka risken för missfall. Förändringar inne i livmodern, som polyper, sammanväxningar, muskelknutor eller medfödda avvikelser, kan ibland ha betydelse vid upprepade missfall. Både underfunktion och överfunktion i sköldkörteln ökar risken för missfall. Vid en utredning kan vården också undersöka om det finns diabetes eller en infektion i livmoderslemhinnan.2 Vid upprepade missfall kan vården därför bland annat undersöka livmodern och kontrollera sköldkörteln, blodsockret och vissa faktorer som påverkar blodets levring.
Vid upprepade missfall kan ärftlig trombofili vara en möjlig orsak.2 Trombofili innebär en ärftlig benägenhet att få blodproppar. Faktor II- och faktor V Leiden-mutationer ökar risken för upprepade missfall i första trimestern med två till tre gånger.
Strukturella kromosomavvikelser är vanligare hos par som haft upprepade missfall.2 Det kan därför ibland vara aktuellt att undersöka kromosomerna hos båda parter.
Hos upp till hälften av de kvinnor som utreds för upprepade missfall hittas ingen bakomliggande orsak. Kvinnans ålder och antalet tidigare missfall är de viktigaste oberoende faktorerna för ytterligare missfall.2
Det är vanligt att fundera på om något du har gjort kan ha orsakat missfallet. Motion ökar inte risken för missfall. Samlag ökar inte risken för missfall. Stress ökar inte risken för missfall.1 Bad och att flyga ökar inte heller risken för missfall. De flesta missfall beror på sådant som inte går att påverka, och missfall betyder inte att något är fel på din kropp.
Blödning och smärta under graviditet betyder inte alltid att det är ett missfall. Det finns flera olika orsaker till att det kommer blod från slidan under graviditeten, och ibland hittar vården ingen orsak till blödningen.
Sök vård genast om något av följande stämmer in på dig, oavsett vilken graviditetsvecka du är i:5
Innan graviditetsvecka 22 söker du vård på en akutmottagning eller en gynekologisk mottagning. Efter graviditetsvecka 22+0 söker du vård på en förlossningsavdelning.5
Ett uteblivet missfall kan upptäckas vid en ultraljudsundersökning.1 Då kan graviditeten ha slutat att utvecklas utan att du har märkt det direkt.
Blodprover kan användas för att kontrollera sådant som mängden blodförlust och för att bekräfta graviditet.6 Ibland kontrolleras graviditeten också med hjälp av en ultraljudsundersökning.
Ett graviditetstest kan visa positivt i flera veckor efter ett missfall, trots att du inte längre är gravid. Därför är det bra att göra ett nytt graviditetstest fyra veckor efter att missfallet började.1
Du kan få göra en utredning om du har haft tre eller fler konstaterade missfall i rad.1 Utredningen kan hjälpa vården att undersöka om det finns något som kan ha betydelse för att graviditeterna har avbrutits.
En utredning efter flera missfall brukar innehålla en gynekologisk undersökning och blodprover.1 Vid läkarbesöket kan vårdpersonalen också gå igenom din och eventuell partners sjukdomshistoria.
Även vid sena missfall kan du få göra en utredning. Läkaren undersöker då bland annat om livmoderhalsen är svag.1
Vid upprepade missfall kan vården undersöka livmodern med vaginalt ultraljud.2 I vissa fall kan ytterligare undersökningar av livmodern göras för att leta efter förändringar som polyper, sammanväxningar, muskelknutor eller medfödda avvikelser.
Blodprover i en utredning kan bland annat användas för att undersöka sköldkörteln, diabetes och ärftlig trombofili. Ingen bakomliggande orsak hittas hos upp till hälften av kvinnor som utreds för upprepade missfall.2
Läkemedelsbehandling kan användas om kroppen behöver hjälp att avsluta missfallet. Det kan till exempel bli aktuellt om du blöder mycket eller länge. Du kan vara hemma eller på sjukhus när du tar tabletterna, beroende på graviditetens längd och hur du mår.
Vid ett ingrepp tas graviditetsvävnaden bort från livmodern. Ett sådant alternativ kan också bli aktuellt om kroppen inte själv får ut all vävnad. Vilket ingrepp som används beror på hur långt graviditeten har gått och på din situation. Efter ett missfall behöver all graviditetsvävnad passera från livmodern. Om vävnad blir kvar i livmodern kan det leda till blödning eller infektion. Ibland gör vården ett ultraljud för att kontrollera att livmodern är tom.3
Vid ett senare missfall kan förlossningen starta av sig själv. Om värkarbetet inte börjar kan läkemedel användas för att starta det. Vårdteamet ger stöd under förlossningen.
Du kan erbjudas en anti-D-injektion om du var gravid i minst 12 veckor när missfallet inträffade och har D-negativ blodgrupp. D-negativ blodgrupp kallas också RhD-negativ blodgrupp. Injektionen kan förebygga en sjukdom hos foster eller nyfödda i framtida graviditeter.
Stödet gäller både dig som haft missfallet och dig som är närstående.1 En stödgrupp eller stödförening kan ge möjlighet att prata med andra som har liknande erfarenheter.4 Det finns stödgrupper både lokalt och på nätet, och det finns också föreningar som erbjuder information och stöd efter missfall.
De flesta missfall går inte att påverka och är inget du själv kan göra något åt.1 Det finns därför oftast inget du kan göra för att förebygga ett missfall.
Det är ändå bra att följa de allmänna råden för en hälsosam graviditet. Det kan till exempel hjälpa att inte röka, undvika alkohol och ta rekommenderade vitaminer som folsyra under graviditeten.1
Kroppen återhämtar sig vanligtvis snabbt efter ett missfall. Du kan ofta bli gravid redan några veckor senare.1 Om du vill försöka bli gravid igen kan du göra det när du känner dig redo och symtomen har gått över.
Efter flera sena missfall eller om du har en kort livmoderhals kan du få behandling med ett band som förstärker livmoderhalsen under graviditeten. Bandet kallas cerklage och tas bort strax före förlossningen.1
Även efter sena missfall kan du få göra en utredning.1 Läs mer i avsnittet om diagnos vid missfall.
Ett missfall påverkar oftast inte möjligheten att bli gravid igen. Kroppen återhämtar sig vanligtvis snabbt efter ett missfall, och du kan ofta bli gravid redan några veckor senare.1
De flesta som har haft ett missfall kan få barn vid nästa graviditet.1 Du kan försöka bli gravid igen när du känner dig redo och när missfallssymtomen har gått över.4 Att du har haft ett missfall betyder därför oftast inte att du inte kan bli gravid eller få barn senare.
Det är vanligt att ha frågor om en ny graviditet efter ett missfall. Om du har haft tre eller fler konstaterade missfall i rad kan du få göra en utredning.1
Missfall är vanligt och ungefär en av tio kända graviditeter slutar med missfall.3 De flesta missfall sker tidigt i graviditeten, före graviditetsvecka 12.1
Risken för graviditetsförlust är lägre under andra trimestern än under första trimestern. I andra trimestern är risken omkring en av hundra, medan risken under första trimestern är omkring en av tio.3
Siffrorna gäller kända graviditeter och kan därför inte beskriva alla graviditeter som börjar.3 Ett missfall beror oftast på sådant som inte går att påverka.1
Nytt ämne — var först att skriva. Dela din fråga eller erfarenhet med andra som förstår.
Skriv första inläggetNytt ämne — var först att skriva. Dela din fråga eller erfarenhet med andra som förstår.
Skriv första inlägget