Gallstenar är kristaller som bildas i gallblåsan, men de kan också finnas i gallgångarna. Många har inga besvär, och vid symtom eller komplikationer kan gallsten behandlas.
Gallstenar är kristaller som bildas i gallblåsan.1 Kristallerna uppstår när galla lagras och ämnen i gallan blir så koncentrerade att de bildar kristaller. Kristallerna kan sedan byggas på och bli gallstenar.
Gallblåsan ser ut som ett litet päron och ligger på leverns baksida. Den lagrar galla, som är en vätska som bildas i levern.1 Från gallblåsan går gallan genom gallgångarna till tolvfingertarmen, som är början på tunntarmen.
Galla behövs vid matsmältningen för att finfördela fettet som du får i dig med maten.1 Därefter bryts fettet ner ytterligare och kan tas upp från tarmen.
Gallstenar kan vara från några millimeter till någon centimeter stora.1 Du kan ha flera stenar samtidigt eller en enda stor sten. Små stenar kan följa med gallan ut i tarmen och lämna kroppen när du bajsar.
Gallsten är vanligt. I Sverige förekommer gallsten hos ungefär 13–18 procent av män och 15–25 procent av kvinnor.2
Uppskattningsvis 80 procent av personer med gallsten har inga symtom.2 Gallstenar kan därför upptäckas av en slump när du undersöks för något annat.
Gallsten kan finnas i gallblåsan eller i gallgångarna.3 Gallgångarna leder gallan från levern och gallblåsan till tolvfingertarmen. Varje dag bildas en halv till en liter galla. Den nybildade gallan lämnar levern och lagras i gallblåsan, om den fungerar som den ska.1
Efter en måltid med fet mat drar gallblåsan och gallgångarna ihop sig för att pressa ut galla. När en sten ligger i vägen kan trycket öka i gallblåsan och gallvägarna.1
Det ökade trycket kan göra ont och orsaka ett gallstensanfall. En sten som fastnar i en gallgång kan hindra gallan från att nå tarmen.1
Om gallan inte kan komma igenom gallgångarna kan gallblåsan, gallgångarna eller bukspottkörteln bli inflammerade. En gallgång som är igentäppt kan också bli infekterad. En sten i gallgången kan dessutom göra att du får gulsot.
Gallsten kan alltså finnas utan att ge besvär, men kan ibland påverka gallans väg från levern och gallblåsan till tarmen. Läs mer om besvär, undersökningar och behandling i de avsnitt som handlar om detta.
Gallsten bildas när ämnen i gallan, till exempel kolesterol, blir så koncentrerade att de inte längre kan vara lösta i gallan.2 Då fälls ämnena ut och bildar kristaller. Kristallerna kan sedan byggas på och bli till gallstenar.
Gallsten bildas oftast i gallblåsan.4 Där koncentreras gallan när den lagras, och gallan står stilla under perioder jämfört med i gallgångarna. Det gör att halten av gallsalter och andra ämnen kan bli tillräckligt hög för att kristaller ska bildas.
Kolesterolstenar är den vanligaste typen av gallsten i västvärlden.2 De innehåller huvudsakligen kolesterol. Det finns också blandade stenar och pigmentstenar, men de är mindre vanliga.
Den exakta orsaken till att vissa får gallsten och andra inte är fortfarande inte klarlagd.1 Flera olika faktorer kan påverka hur lätt gallsten bildas, bland annat ålder, kroppsvikt, sjukdomar, graviditet och genetiska anlag.
Risken för gallsten ökar med högre ålder. Gallstenar behöver tid för att bildas och växa, och därför blir de vanligare hos äldre vuxna. Kvinnligt kön är också en viktig riskfaktor för gallsten. Risken kan påverkas av hormoner, eftersom östrogen kan öka mängden kolesterol i gallan.
Gallstensbesvär kan kännas på olika sätt. Det vanligaste är gallstensanfall, alltså smärtanfall som ofta kommer i omgångar.1 Smärtan kan vara skärande, krampartad, dov eller ihållande. Alla får inte samma symtom, och vissa har mer vaga besvär från magen. Smärtan kan komma plötsligt och vara svår. För vissa blir den värre efter att de har ätit, när gallblåsan drar ihop sig. Ett gallstensanfall kan också väcka dig när du sover.5 Det är vanligt att illamående eller kräkningar hör ihop med smärtan.2
Vid läkarbesöket får du berätta om dina besvär, hur länge du har haft dem och hur de känns.1 Läkaren använder ofta din beskrivning för att bedöma om besvären kan bero på gallsten, eftersom gallstensanfall ofta har ett typiskt mönster. Det är ändå viktigt att bli ordentligt undersökt, eftersom ont i magen också kan bero på andra saker än gallsten.
Läkaren undersöker magen genom att känna och lyssna på den.1 Undersökningen kan bland annat visa var det gör ont eller om magen är öm. Läkaren kan också titta på ögonvitorna, munslemhinnorna och huden efter tecken på gulsot. Vid ett pågående gallstensanfall kan undersökningen visa att du är tydligt påverkad av smärtan, men när anfallet har gått över finns ofta inga typiska fynd.2 Läkaren kan också vilja undersöka dig mer och skickar då en remiss till den eller de undersökningar som behövs.
Berätta även om andra besvär från magen. Uppblåsthet, allmänt illamående, mat som du har svårt att tåla, sura uppstötningar, smärta högt upp i magen eller förändrade avföringsvanor är inte typiskt kopplade till gallsten och kan göra att en bredare utredning behövs.2 Det gäller särskilt om besvären inte stämmer med ett typiskt gallstensanfall.
Gallsten utan besvär behöver vanligtvis inte behandlas. Gallstenar som upptäcks av en slump när du undersöks för något annat behöver inte heller behandlas.1 Det gäller eftersom många har gallsten utan att få symtom eller komplikationer.
Behandling kan behövas om gallstenen ger symtom, om gallsten har lett till komplikationer eller om det finns en sten i den gemensamma gallgången.6 Komplikationer kan till exempel vara inflammation i gallblåsan, inflammation i gallgångarna eller inflammation i bukspottkörteln. Vid komplikationer är grundbehandlingen vanligtvis att gallblåsan opereras bort och att stenar i de djupa gallvägarna tas bort.
Vid ett gallstensanfall får du smärtstillande läkemedel. NSAID, alltså antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel, är förstahandsbehandling om du inte har en absolut kontraindikation, det vill säga ett tillstånd som gör att läkemedlet inte ska användas.2 Exempel på NSAID är läkemedel som innehåller ibuprofen eller naproxen.1
Om NSAID inte hjälper kan du få starkare smärtstillande läkemedel.1
Du kan ofta lindra besvären själv om du har haft gallstensbesvär tidigare och känner igen symtomen.1 Det gäller framför allt när besvären liknar tidigare gallstensanfall och inte har fått en annan karaktär.
Du kan behandla besvären på två sätt:
Följ den ordination eller rekommendation du tidigare har fått. Använd inte ett receptfritt läkemedel mot gallstensbesvär om en läkare inte har rekommenderat det för dig.
Egenvård passar bäst när du känner igen besvären från tidigare. Det finns flera andra orsaker till ont i magen, och symtomen är inte alltid typiska för gallsten.1 Om besvären inte känns som de brukar ska du inte utgå från att det är ett vanligt gallstensanfall.
Gallstensbesvär kommer oftast tillbaka gång på gång. Du kan minska risken att få tillbaka besvären genom att inte äta mat som du misstänker gör att du får ont. Vad som behöver undvikas varierar från person till person.
Vårdcentralen är en vanlig första vårdkontakt om du tror att du har gallsten. Där får du berätta om dina besvär, hur länge du har haft dem och hur de känns. Läkaren kan sedan undersöka magen genom att känna och lyssna på den.1 Om det behövs kan läkaren skicka en remiss till de undersökningar som behövs. Mer om undersökningarna finns i avsnittet om diagnos vid gallsten.
Du kan ringa 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Du kan då få hjälp att bedöma dina symtom eller att hitta rätt vård.1 Det kan vara ett alternativ om du är osäker på vilken mottagning du ska kontakta.
Vid upprepade gallstensanfall och bekräftade gallstenar kan du, om du vill, få en remiss till en kirurgklinik för bedömning av en galloperation.2 Kirurgkliniken tar ställning till om en galloperation är lämplig. Bedömningen påverkas bland annat av dina besvär och ditt hälsotillstånd.
För att kirurgen ska kunna bedöma situationen bör remissen innehålla uppgifter om din smärta. Det gäller när smärtan kommer, var den sitter, hur länge den varar och hur ofta den återkommer. Även smärtans karaktär och vad som lindrar eller förvärrar den kan beskrivas. Uppgifter om tidigare och nuvarande sjukdomar, tidigare operationer, allmäntillstånd och allergier kan också ingå i remissen.2
Gallstenar försvinner inte utan behandling.5 En liten gallsten kan ibland följa med gallan ut i tarmen och lämna kroppen när du bajsar, men det gäller inte alla gallstenar.1,5 Gallstenar som inte ger besvär behöver vanligtvis inte behandlas.1
Det går att leva utan gallblåsa.7 Efter en galloperation rinner gallan kontinuerligt från levern till tunntarmen, i stället för att lagras i gallblåsan.4 En okomplicerad galloperation med titthålsteknik kräver vanligtvis ingen planerad uppföljning.2
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 6 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Övervikt och fetma ökar risken för gallsten.2 Kroppens fettvävnad kan bidra till högre nivåer av östrogen, och östrogen kan öka mängden kolesterol i gallan. För mycket kolesterol i gallan kan då lättare fällas ut och bilda stenar.
Snabb viktnedgång ökar också risken för gallsten.2 När kroppen snabbt förlorar fett kan större mängder kolesterol frigöras till gallan. Snabb viktnedgång kan dessutom göra att gallan blir liggande längre i gallblåsan.
Diabetes är en riskfaktor för gallsten.2 Diabetes hör till de sjukdomar och tillstånd som kan påverka ämnena i gallan eller hur gallan rör sig.
Även höga blodfetter och fysisk inaktivitet är kopplade till gallstenssjukdom. Dessa faktorer kan förekomma tillsammans med övervikt eller diabetes, men gallsten kan också bildas utan att du har någon känd bakomliggande sjukdom.
Graviditet ökar risken för att gallsten bildas. Under graviditeten ökar bland annat mängden kolesterol i gallan, vilket gör att stenar lättare kan bildas.1
Crohns sjukdom och leversjukdomar kan öka risken för gallsten.1 Inflammatorisk tarmsjukdom, till exempel Crohns sjukdom, nämns som en riskfaktor, liksom leversjukdomar.
Vissa leversjukdomar kan också vara kopplade till pigmentstenar. Pigmentstenar är ovanligare än kolesterolstenar och kan ha samband med långvarig gallstas, levercirros eller bakterier i gallvägarna.
Genetiska anlag kan öka risken för gallsten.1 Det kan innebära att gallsten förekommer lättare i vissa familjer. En genetisk benägenhet kan bland annat påverka hur kolesterol transporteras i levern och hur mycket kolesterol som hamnar i gallan.
Att ha en eller flera riskfaktorer betyder inte att du säkert får gallsten. Gallsten kan bildas genom en kombination av flera faktorer, och den exakta orsaken går ofta inte att fastställa för en enskild person.
Smärtan kan vara så intensiv att du har svårt att vara stilla och behöver röra dig. Det kan också göra ont när du trycker under höger revbensbåge. En del känner sig uppblåsta och bubbliga i magen, men sådana mer diffusa besvär kan också ha andra orsaker än gallsten.
Gallstensbesvär kommer ofta efter måltider, särskilt om du har ätit fet mat.1 Smärtan kan komma när gallblåsan drar ihop sig efter att du har ätit. För vissa kan även frukt eller skaldjur föregå smärtan.
Ett gallstensanfall kan börja plötsligt och sedan avta när anfallet går över. Smärtan kan först öka till en topp och sedan långsamt minska. När smärtan avtar kan ett tillfälligt stopp i gallflödet ha släppt eller trycket ha minskat.5 Smärtans intensitet och hur du upplever den kan variera påtagligt. Alla gallstensanfall har inte ett typiskt mönster; vissa har mer vaga bukbesvär som lätt förbises eller kopplas till något annat.
Många personer med gallsten har inga besvär alls. Gallstenar kan alltså finnas utan att ge smärta, illamående eller andra tydliga symtom.1 Besvär uppstår framför allt när en sten fastnar och orsakar ett stopp i gallvägarna.5 Om smärtan återkommer behöver även andra orsaker till smärta högt upp i magen övervägas, eftersom gallstensanfall inte har något enda symtom som säkert skiljer dem från andra tillstånd.2 Gallsten kan därför upptäckas utan att du har känt av den, till exempel när du undersöks av en annan anledning. Om du får återkommande eller intensiva buksmärtor behöver orsaken bedömas, eftersom det inte finns något enskilt symtom som säkert skiljer gallstensanfall från andra tillstånd.
Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om något av detta stämmer in på dig:
Om det inte går eller är stängt på vårdcentralen eller den jouröppna mottagningen, sök vård på en akutmottagning.1
Gallsten kan ibland leda till inflammation i gallblåsan, gallgångarna eller bukspottkörteln. Då kan du få feber och plötsligt ont under höger revbensbåge, och smärtan blir mer ihållande.1 Till skillnad från ett okomplicerat gallstensanfall går smärtan då inte över, och feber kan komma efterhand.
En sten i en gallgång kan hindra gallan från att komma ut i tarmen. En sådan blockering kan ge gulsot. En igentäppt gallgång kan också bli infekterad, och då får du hög feber.1
Gulsot kan märkas på flera sätt: Gulsot kan också förekomma tillsammans med klåda över hela kroppen. En blockering i gallgången kan dessutom följas av en infektion, som kan ge hög feber.1
Gulsot kan också göra att det kliar över hela kroppen. Vid feber, allmänpåverkan eller smärta som inte går över kan det röra sig om en komplicerad gallstenssjukdom eller en annan diagnos. Inflammation i bukspottkörteln kan bli ett livshotande tillstånd.1
Infektionsprover kan till exempel vara LPK och CRP. Leverprover kan omfatta ALAT, ASAT, bilirubin och ALP. Ibland får du även lämna ett urinprov med urinsticka som en del av utredningen.2 Vid ett gallstensanfall är infektions- och leverprover oftast inte påverkade. Förhöjda leverprover kan tyda på sten i gallgången och kan därför behöva utredas vidare.
Ultraljud är förstahandsundersökning för att hitta gallsten i gallblåsan.2 Efter ett misstänkt gallstensanfall, när gallsten inte redan är känd, görs bilddiagnostik i första hand med ultraljud. Undersökningen kan visa hur levern och gallblåsan ser ut.1
Ultraljud kan ibland visa stenar i gallgången, men det kan vara svårt att se gallgångarna eftersom gas i tarmen kan skymma sikten. Därför kan ytterligare undersökningar behövas om läkaren misstänker sten i gallgången. Vid misstanke om inflammation i gallblåsan kan ultraljud också användas för att bedöma gallblåsan och om det gör ont när undersökaren trycker med ultraljudsproben.
Om läkaren misstänker sten i gallgången används MRCP i första hand.2 MRCP är en undersökning med magnetkamera som kan visa förträngningar eller stenar i gallgångarna. Ultraljud kan alltså vara mindre säkert när det gäller att utesluta en sten i gallgången, medan MRCP med stor säkerhet kan visa gallsten när det finns osäkerhet.
ERCP kan användas när läkaren misstänker stenar i gallgångarna.1 ERCP är en röntgenundersökning där läkaren undersöker dig med ett endoskop. Det är ett böjligt, slangformat instrument med en kameralins längst fram. ERCP används i första hand som behandling, men kan alltså bli aktuell när det finns misstanke om sten i gallgången.
Datortomografi används ofta för att utreda andra möjliga orsaker till bukbesvär. Datortomografi är inte förstahandsval vid utredning av gallsten, och alla gallstenar syns inte på datortomografi. Därför kan en datortomografi inte utesluta sten i gallblåsan eller gallgången. Efter ett misstänkt gallstensanfall, när gallsten inte redan är känd, kan uppföljning med bilddiagnostik behövas. Då är ultraljud av magen den undersökning som används i första hand.2
Gastroskopi eller koloskopi kan göras när läkaren är osäker på vad besvären beror på.1 Vid gastroskopi undersöks matstrupen, magsäcken och början av tolvfingertarmen. Vid koloskopi undersöks tjocktarmen. Sådana undersökningar kan bli aktuella när besvären behöver utredas bredare än med undersökningar av gallblåsan och gallgångarna.
Vid återkommande gallstensanfall kan en planerad galloperation erbjudas om din hälsa och ditt allmäntillstånd tillåter kirurgi.2 En sådan operation kallas en planerad, eller elektiv, galloperation. Vid okomplicerad gallsten finns det däremot inte tydliga gränser för när operation alltid ska göras. Därför behöver nyttan med operation vägas mot risken för komplikationer.
En avvaktande behandling kan vara ett alternativ vid okomplicerad gallsten. Typiska besvär som beror på gallsten kan minska även utan operation. Diffus smärta, uppblåsthet, känslig mage och besvär av fet mat kan däremot finnas kvar efter en galloperation om de inte beror på gallsten.2
Vid en galloperation tas hela gallblåsan bort tillsammans med gallstenarna. Operationen görs oftast med titthålsteknik, som också kallas laparoskopisk operation.1 Galloperation är den vanligaste långsiktiga behandlingen när gallsten ger återkommande typiska besvär eller har orsakat komplikationer.
När gallblåsan har tagits bort rinner gallan direkt från levern till tunntarmen.4 Du kan leva utan gallblåsa eftersom gallan då inte längre lagras där, utan töms kontinuerligt till tarmen.
En okomplicerad galloperation med titthålsteknik kräver vanligtvis ingen planerad uppföljning. Lösare avföring kan förekomma efter operationen eftersom gallan rinner kontinuerligt till tarmen.4 Detta brukar förbättras med tiden.
Som vid andra operationer finns risk för komplikationer. En skada på gallgången är en allvarlig komplikation, även om den relativa risken är låg.
Om du tidigt efter operationen får nya besvär i operationsområdet kan vården behöva undersöka om det finns en komplikation. Då kan datortomografi eller ultraljud användas. Vid galläckage kan behandling behöva omfatta dränering, antibiotika, ERCP eller en ny operation.
En sten i gallgången kan tas bort med ERCP. ERCP är en undersökning och behandling där läkaren använder ett böjligt slangformat instrument med en kamera, som förs ner genom munnen.1 Metoden kan göras före en galloperation eller i samband med en galloperation.
Om en sten i den gemensamma gallgången upptäcks vid en undersökning under galloperationen kan den ibland tas bort vid samma operationstillfälle. När gallblåsan finns kvar rekommenderas galloperation vanligtvis även om stenen i gallgången inte har gett tydliga symtom, eftersom gallstenar annars kan finnas kvar och orsaka nya problem.
Vid infektion i en gallgång på grund av gallsten behövs sjukhusvård och antibiotika.1 En sådan infektion kallas kolangit, alltså infektion i gallgången. Vid blodförgiftning eller tecken på en lokal komplikation kan antibiotika också behövas vid inflammation i gallblåsan.
Vid akut inflammation i gallblåsan är akut titthålsoperation förstahandsval enligt svenska och internationella riktlinjer.4 Operation under samma vårdtillfälle rekommenderas även om det har gått mer än 72 timmar sedan du kom till sjukhuset. Om det samtidigt finns en sten i gallgången bör stenen om möjligt tas bort vid samma operationstillfälle som gallblåsan opereras bort.
Om du inte bedöms tåla en galloperation kan andra behandlingar ibland övervägas. Ett dränage av gallblåsan kan användas i vissa situationer, men svenska rekommendationer anger i första hand titthålsoperation även för äldre och sköra personer när operation är möjlig.
Läkemedel som löser upp gallstenar används mycket sällan eftersom behandlingen inte är särskilt effektiv. Stötvågor från en särskild ultraljudsapparat, som kan krossa stenarna, används också mycket sällan.1 Läkemedel som löser upp stenar kan ta månader till år och stenarna kan komma tillbaka.5
Efter ett misstänkt gallstensanfall utan tidigare kända gallstenar bör uppföljning göras med bilddiagnostik, i första hand ultraljud.
Mat som kan behöva undvikas är till exempel:
Feta måltider kan förvärra besvären. Du kan minska mängden fett i maten genom att välja magra livsmedel och använda nyckelhålsmärkta produkter.1
Generella kostråd fungerar dåligt för att förebygga gallstensanfall.2 Därför är det viktigare att lägga märke till vad som brukar utlösa just dina besvär än att följa en lång lista med mat som alla skulle behöva undvika.
Skriv gärna ner vad du åt före ett gallstensanfall och om maten följdes av smärta. På så sätt kan du lättare upptäcka ett mönster och undvika sådant som du själv märker ger besvär.
Ät lite eller inget av den mat som du misstänker utlöser smärtan. Feta måltider ger större besvär än mindre mängder fett, och magra livsmedel kan därför vara ett alternativ.
Försök inte ändra kosten på ett sätt som gör att du får i dig för lite mat. Det viktigaste egenvårdsrådet är att anpassa maten efter sådant som du märker ger smärta, eftersom det varierar från person till person vad som behöver undvikas.
Gallstenar hör till gallvägarna och kan inte komma in i urinvägarna. Stenar som finns i urinvägarna är njurstenar och inte gallstenar, även om båda kan orsaka smärta.5 Gallstenar kan ibland finnas i gallblåsan eller i gallgångarna.3
Gallsten och njursten bildas alltså i olika delar av kroppen och följer olika vägar ut ur kroppen.8 Gallsten kan ibland passera till tarmen tillsammans med gallan, medan njursten hör ihop med urinvägarna.1