Epilepsi – symtom, orsaker och behandling

När orsaken inte är känd

För ungefär hälften av dem som får epilepsi hittar läkarna ingen orsak.¹ I många fall är orsaken till epilepsi därför okänd.⁴ Att läkarna inte hittar en förklaring betyder inte att besvären inte är verkliga.

Epilepsi kan utvecklas efter en hjärnblödning.³ En stroke är en annan möjlig orsak, och hos äldre är en tidigare stroke den vanligaste orsaken till epilepsi. Traumatisk hjärnskada eller demenssjukdomar kan också leda till epilepsi hos äldre.

Det går vanligtvis inte att själv påverka risken för att få epilepsi. En eller flera riskfaktorer betyder inte att du kommer att utveckla epilepsi, men de kan öka sannolikheten.

Ärftlighet och riskfaktorer

Epilepsi kan till viss del bero på gener.¹ Förändringar i gener kan påverka hur hjärnceller kommunicerar. Det betyder inte att epilepsi alltid förs vidare inom en familj.

Risken att föra epilepsi vidare till barn är i de allra flesta fall mycket liten.¹ En familjehistoria med epilepsi kan ändå öka risken att utveckla epilepsi, särskilt om nära biologiska släktingar har sjukdomen.³

Epilepsi kan komma när som helst i livet, men är vanligast under det första levnadsåret och efter 70 års ålder.¹ Hos äldre kan en tidigare stroke vara en orsak, men även traumatisk hjärnskada eller demenssjukdomar kan leda till epilepsi.

Epilepsi är vanligare hos personer med intellektuell funktionsnedsättning. Epilepsi är också vanligare hos personer med CP-skador.¹ Problem före eller under födseln, till exempel att födas för tidigt, ha låg födelsevikt eller få för lite syre under förlossningen, kan öka risken för epilepsi.

Andra tillstånd som kan öka risken är hjärninfektioner, hjärntumörer, stroke, blödning i hjärnan och traumatiska hjärnskador. Även strukturella skillnader i hjärnan som finns från födseln kan vara en riskfaktor. Riskfaktorer kan också vara sjukdomar som påverkar nervsystemet, till exempel Alzheimers sjukdom. Alkoholberoende kan öka risken för epilepsi. Att ha haft feberkramper som barn kan också vara en riskfaktor.³

Tillfälliga anfall utan epilepsi

Du kan få ett epileptiskt anfall utan att ha epilepsi. Sådana anfall kan hänga samman med tillfälliga omständigheter som påverkar hjärnan.

• Hög feber kan orsaka ett epileptiskt anfall utan att personen har epilepsi.¹
• Vissa droger kan orsaka tillfälliga anfall.¹
• Vissa läkemedel kan orsaka tillfälliga anfall.
• Akuta sjukdomar kan orsaka tillfälliga anfall.¹
• Skador i hjärnan kan orsaka tillfälliga anfall.

Tillfälliga anfall upphör oftast när det som påverkat hjärnan upphör.¹ Om du bara har haft sådana anfall behöver du ingen långtidsbehandling enligt informationen om epilepsi på 1177.se. Ett tillfälligt anfall är därför inte samma sak som att ha epilepsi.

• Myoklonier innebär korta, häftiga muskelryckningar i armar, huvud eller ben.¹
• Myoklonier kommer ofta på morgonen eller efter att du har sovit dåligt.¹
• Vid absens blir du frånvarande under fem till femton sekunder.¹
• Vid absens svarar du inte på tilltal.¹
• Efter absens är du inte förvirrad utan kan direkt fortsätta med det du gjorde.¹

Vid myoklonier rycker det oftast i båda sidorna av kroppen samtidigt. Absens kan komma många gånger per dag. Vid absens kan du också stirra tomt framför dig.

Fokala anfall

Ett fokalt anfall kan ge en bekant känsla som är svår att beskriva. Syn, hörsel eller känsel kan påverkas vid ett fokalt anfall utan att omgivningen märker anfallet.¹ Sådana upplevelser kallas ibland aura eller förkänning.

• Ett fokalt anfall kan ge domningar eller pirrningar i ena handen, armen eller benet.¹
• Vid ett fokalt anfall med påverkat medvetande kan du bli avskärmad och inte uppfatta omgivningen.¹
• Efter ett fokalt anfall med påverkat medvetande minns du inget eller bara delar av händelsen.¹

Ett fokalt anfall kan också ge ryckningar i en kroppsdel. Ibland kan anfallet sprida sig och påverka medvetandet. Under ett sådant anfall kan du stirra rakt fram, plocka med händerna eller smacka med läpparna.

När ska du söka vård akut?

• Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om du får ett epileptiskt anfall och inte har haft det tidigare.¹
• Sök vård på en akutmottagning om vårdcentralen och den jouröppna mottagningen är stängda vid ett första anfall.¹
• Ring 112 om ett anfall varar i fem minuter eller längre.¹
• Ring 112 om personen inte vaknar till ordentligt efter kramperna.¹
• Kontakta mottagningen där du behandlas om du får ett anfall av en annan typ än de du brukar ha.¹

Skador och säkerhet vid anfall

Ett fall under medvetslöshet kan orsaka skador. Du kan till exempel skada tänderna, huvudet eller bryta armar, ben eller kotor om du har anfall ofta. Ett anfall kan orsaka brännskador om det händer när du lagar mat.¹

En del personer med epilepsi behöver undvika höga höjder. En del behöver också undvika att vara i vatten utan uppsikt.¹ Vilka risker du behöver ta hänsyn till beror på vilken typ av anfall du har.

Om någon får ett anfall kan enkla åtgärder minska risken för skador. Lossa kläder som sitter tätt i halsen. Lägg något mjukt under huvudet om personen ligger på hårt underlag. Lägg personen i stabilt sidoläge när kramperna är över för att underlätta andningen. Stanna kvar tills anfallet är över och titta på klockan så att du vet hur länge anfallet har varat.

Stoppa inte in något i munnen på den som har ett epileptiskt anfall. Försök inte hålla emot om en arm eller ett ben rycker i kramp under anfallet.

EEG används för att undersöka hjärnans elektriska aktivitet. EKG används för att undersöka hjärtat. En magnetkameraundersökning eller datortomografi kan ge bilder av hjärnan.

Ett neurologiskt test kan användas för att bekräfta diagnosen och utesluta andra tillstånd.³ Även om resultaten från undersökningarna är normala kan läkaren ställa diagnosen epilepsi utifrån din sjukdomshistoria och det som hänt vid anfallen.

Hur diagnosen bedöms

Ett anfall betyder inte alltid att personen har epilepsi, eftersom anfall kan ha andra orsaker. Epilepsi kan diagnostiseras efter mer än ett anfall.⁴ Det kan också bli aktuellt efter ett anfall om undersökningarna visar att risken för fler anfall är hög.¹

Läkaren väger därför samman det som hänt före, under och efter anfallet med resultaten från undersökningarna. Normala testresultat utesluter inte alltid en epilepsidiagnos.³ Det är alltså inte ett enda prov som ensamt avgör bedömningen.

Utredning inför eventuell operation

Vid svårbehandlad fokal epilepsi kan operation vara ett behandlingsalternativ.¹ Innan det går att avgöra om en operation är möjlig görs en omfattande utredning för att ta reda på från vilken del av hjärnan anfallen kommer.

En sådan utredning kan innehålla flera delar:

• En detaljerad magnetkameraundersökning kan ingå i operationsutredningen.¹
• Långtids-EEG på sjukhus kan ingå i operationsutredningen.¹
• Neuropsykologiska tester kan undersöka minne och språk.¹
• Ibland krävs EEG-elektroder som har placerats inne i hjärnan för att se var anfallen startar.

Under delar av utredningen behöver du vara kvar på sjukhuset. En psykolog som är specialiserad på att testa hjärnfunktioner undersöker bland annat minnet och språket.

Resultaten från undersökningarna bedöms av en grupp experter med olika specialkunskaper.¹ Det kan ta sammanlagt ett halvår innan gruppen har bestämt om du kan opereras eller inte. Se avsnittet om behandling för information om vad som kan hända efter en sådan bedömning.

En vårdplan kan innehålla information om vilken vård och vilket stöd du behöver.⁴ Den kan också beskriva vad familj eller andra närstående ska göra när du får ett anfall. En sådan plan kan göra det tydligare för personer omkring dig vilket stöd som behövs.

Läkare ska informera om vilka långvariga anfall som kan vara livshotande.¹ Vissa anfall som pågår längre än fem minuter kan vara skadliga eller livshotande om de fortsätter för länge, medan andra anfall kan pågå längre utan att vara livshotande.

När läkemedel inte räcker

Om läkemedel inte fungerar tillräckligt bra kan operation vara ett alternativ. Vid epilepsikirurgi behandlas den del av hjärnan som orsakar anfallen.³ En operation rekommenderas först efter noggranna undersökningar, och resultaten bedöms av en grupp experter med olika specialkunskaper.

Vid svårbehandlad fokal epilepsi kan operation ibland vara möjlig. Inför en sådan behandling kan du behöva göra en detaljerad magnetkameraundersökning, långtids-EEG på sjukhus och neuropsykologiska tester som undersöker minne och språk. Det kan ta sammanlagt ett halvår innan expertgruppen har bestämt om du kan opereras.

Vagusnervstimulering kan erbjudas vid svårbehandlad epilepsi som inte kan opereras. Behandlingen innebär att en liten pacemaker med batteri opereras in nedanför nyckelbenet. Ungefär hälften av personer med svår epilepsi som får pröva vagusnervstimulering får färre anfall.¹

DBS innebär behandling med svaga pulser av elektrisk ström i hjärnan.¹ DBS är en behandling med en inopererad apparat, och du behöver opereras innan behandlingen kan börja. Sådana behandlingar används som andra behandlingsalternativ när läkemedel inte ger tillräcklig effekt.

Ketogen kost

Vissa barn med svår epilepsi kan få färre anfall av ketogen kost.¹ Barnet kan pröva behandlingen när andra behandlingsalternativ inte har fungerat.

Ketogen kost är en strikt kolhydratfattig diet med mycket fett och lite protein. Behandlingen kräver noggranna instruktioner och uppföljning av vad barnet äter.¹ Närstående behöver vara delaktiga, och behandlingen kan ges med stöd av ett team med dietist, läkare och sjuksköterska.

Ketogen kost för vuxna erbjuds i Sverige bara inom forskning och utveckling.¹ Den ersätter inte läkemedelsbehandling hos vuxna.

Uppföljning och behandlingens längd

Minst hälften av alla som får epilepsi blir av med sjukdomen. Då kan läkemedel minskas stegvis och avslutas. En del personer behöver behandling livet ut, särskilt när epilepsin är svårbehandlad och anfallen fortsätter trots behandling.¹

Personer med epilepsi följs upp minst en gång per år.⁴ Vid uppföljningen kan behandlingens effekt och behovet av fortsatt stöd bedömas. Behandlingen kan också behöva justeras över tid.

Vilken behandling som passar beror bland annat på anfallstypen och hur behandlingen fungerar. Vid behov kan vården diskutera läkemedel, operation, vagusnervstimulering, DBS eller ketogen kost som möjliga alternativ.

Gör hemmet och aktiviteter säkrare

Anfall kan vara farliga om de kommer vid fel tillfälle. Vilka risker du behöver ta hänsyn till beror på vilken typ av anfall du har.

Det kan vara säkrare att duscha än att bada. En person med epilepsi kan också överväga ett larm som kallar på hjälp vid ett anfall. Medicinskt id, till exempel ett armband eller kort, kan informera andra om epilepsin.⁴

Närstående och vänner bör veta vad de ska göra vid ett anfall. Säkerheten behöver tänkas igenom vid matlagning, användning av verktyg eller maskiner, simning och idrott.⁴

• En del personer med epilepsi behöver undvika höga höjder.¹
• En del personer med epilepsi behöver undvika vatten utan uppsikt.¹
• Ett fall under medvetslöshet kan orsaka skador.¹
• Ett anfall kan orsaka brännskador vid matlagning.¹

Om någon får ett anfall kan personer i omgivningen minska risken för skador genom några enkla åtgärder. De kan lossa kläder som sitter tätt i halsen och lägga något mjukt under huvudet om personen ligger på hårt underlag. När kramperna är över kan personen läggas i stabilt sidoläge för att underlätta andningen. Det är viktigt att stanna kvar tills anfallet är över och att titta på klockan för att veta hur länge anfallet varat.

Känn igen och minska personliga utlösare

Utlösare kan variera från person till person.³ En anfallsdagbok kan hjälpa dig att se om sömn, stress, mat, dryck eller andra omständigheter sammanfaller med anfall.

Sömnbrist, stress, sjukdom eller feber, uttorkning, att hoppa över måltider och för mycket alkohol kan göra anfall mer sannolika eller sammanfalla med fler symtom. Om du upptäcker ett mönster kan du ta upp det vid uppföljningen.

Körning, graviditet och stöd

Efter ett anfall får du inte köra bil.⁴ När du kan börja köra igen beror på vilken typ av anfall du har och när det senast hände.

Om du planerar graviditet eller blir gravid ska du fortsätta ta läkemedlet och kontakta specialistteamet direkt.⁴ Vissa typer av epilepsiläkemedel kan skada barnet under graviditet, och behandlingen kan behöva ses över av ett specialistteam.

Personer med epilepsi följs upp minst en gång per år.⁴

Epilepsiföreningar kan erbjuda stöd och information.⁴ Du kan också få stöd av andra personer med epilepsi genom lokala stödgrupper eller på nätet.

Var får du vård vid Epilepsi?

Epilepsi: så hittar du rätt vård. Jämför mottagningar, läs omdömen från andra patienter och boka tid direkt.

• Vårdcentraler — jämför och boka tid
• Kliniska fysiologimottagningar — jämför och boka tid