Benskörhet, som också kallas osteoporos, innebär att skelettet blir svagare och att risken för benbrott ökar. Det finns undersökningar och läkemedel som kan visa om du har benskörhet, stärka skelettet och minska risken för benbrott.
Benskörhet innebär att skelettet blir svagare och att du lättare kan få benbrott.1
Skelettet bryts hela tiden ner och nybildas.1
Vanligtvis finns en balans mellan nedbrytning och uppbyggnad.
När du har benskörhet rubbas balansen och mer ben bryts ner än vad som bildas.1
Benskörhet kan innebära att benmassan minskar.2
Bentätheten kan också minska när du har benskörhet.2
Benskörhet brukar även kallas osteoporos.1
Skelettet består av både kompakt och porös benvävnad.1
Benmassan byggs framför allt upp under de första 25 levnadsåren.1
Den porösa benvävnaden minskar sedan långsamt i vuxen ålder.1
Hos äldre minskar även den kompakta benvävnaden.1
Benskörhet är en mycket vanlig sjukdom.3
I Sverige uppskattas cirka 300 000 kvinnor ha benskörhet.3
Varannan kvinna i Sverige riskerar att under sin livstid få ett benbrott som beror på benskörhet.3
Var fjärde man i Sverige riskerar att under sin livstid få ett benbrott som beror på benskörhet.3
Benskörhet förekommer alltså hos både kvinnor och män.3
Benskörhet utan att du bryter något ben ger vanligtvis inga symtom.1
Du kan därför ha benskörhet utan att märka det.1
Benskörhet upptäcks därför ofta först när du har brutit ett ben.1
Det kan hända även i vardagliga situationer om skelettet är skört.1
Vanliga benbrott vid benskörhet är benbrott i handlederna, höfterna, ryggkotorna och överarmarna.1
Benbrott i ryggen på grund av benskörhet kan kallas kotbrott.1
Bentäthetsmätning är en undersökning som visar om du har benskörhet, något som ökar risken för benbrott.1
Skelettet förändras under hela livet. Benmassan byggs framför allt upp under de första 25 levnadsåren.1 Vid 25 års ålder är skelettet som tätast. Därefter börjar en naturlig förändring av skelettet som långsamt minskar tätheten. Hur snabbt förändringen sker varierar mellan olika personer.
Den porösa benvävnaden minskar långsamt under vuxenlivet. Hos äldre minskar även den kompakta benvävnaden.1 När kroppen åldras kan ben därför förloras snabbare än det hinner bildas nytt ben. För vissa personer sker denna förlust snabbare än normalt, vilket kan leda till benskörhet och ökad risk för benbrott.4
Benförlusten ökar i samband med klimakteriet, framför allt eftersom halten av östrogen minskar. Östrogen hjälper kroppen att hålla balansen mellan nedbrytning och uppbyggnad av ben. Benmassan minskar mest under de första åren efter den sista mensen.1
Kvinnor utvecklar benskörhet tidigare än män eftersom östrogenbristen uppstår i samband med klimakteriet. Män som har låg halt testosteron i blodet har ökad risk för benskörhet. Låg kroppsvikt är också en faktor som kan öka risken.
Benskörhet orsakar vanligtvis inga symtom innan ett ben bryts. Du kan alltså ha benskörhet utan att känna av den eller märka någon tydlig förändring i kroppen. Därför upptäcks benskörhet ofta först när ett ben har brutits.1
Ett benbrott efter ett litet fall eller en mindre olycka kan vara det första tecknet på benskörhet.5 Ibland behövs det inte någon tydlig yttre kraft för att ett ben ska skadas. En situation som annars kanske bara skulle ge en stukning, ett blåmärke eller ömhet kan i stället leda till ett benbrott när skelettet är skört.
Vanliga benbrott vid benskörhet sitter i handlederna, höfterna, ryggkotorna eller överarmarna.1 Benbrott kan också förekomma i andra delar av skelettet.
De flesta benbrott gör ont på något sätt, men alla gör inte det. Ett benbrott i ryggen kan ibland göra bara lite ont.1 Benbrott i ryggen kan orsaka långvarig smärta.4
Vid läkarbesöket får du berätta om dina besvär. Läkaren brukar fråga om din livsstil, vilka släktingar som har haft benskörhet och vilka läkemedel du använder.1 Det görs för att ta reda på om du har en ökad risk att få benbrott.
Läkaren frågar även om du har haft tidigare skelettskador eller om du har sjukdomar som kan orsaka benskörhet. Svaren på frågorna kan sedan skrivas in i ett formulär som kallas FRAX.1 FRAX är ett kort frågeformulär som används för att uppskatta risken för benbrott under de närmaste tio åren.2
Läkaren gör också en kroppsundersökning.1 Den kan bland annat omfatta kontroll av om du har minskat i längd eller vikt, förändringar i hållningen, balansen och gången samt muskelstyrkan.2
FRAX gör det möjligt att räkna ut hur stor risk du har att råka ut för till exempel ett brutet höftben inom de närmaste tio åren.
Målet med läkemedelsbehandling vid benskörhet är att minska risken för benbrott.6 Behandlingen kan stärka skelettet och minska risken för framtida benbrott.
Vilket läkemedel du får beror bland annat på risken för framtida benbrott, din ålder, vilka besvär du har och om du har andra sjukdomar eller tar andra läkemedel.6 Det finns flera typer av läkemedel som verkar på olika sätt. Läkemedel mot benskörhet finns som tabletter eller sprutor.1
Om benskörheten orsakas av en annan sjukdom får du behandling för den sjukdomen först.1 Även läkemedelsbehandling som bidrar till benskörhet kan behöva tas med i planeringen av behandlingen.
Bisfosfonater är en grupp läkemedel som minskar bennedbrytningen genom att hämma celler i skelettet som bryter ner benvävnad.6
Regelbunden fysisk aktivitet hjälper till att hålla skelettet så starkt som möjligt. Fysisk aktivitet förbättrar också muskelstyrkan, koordinationsförmågan och balansen. Genom att vara fysiskt aktiv och träna kan du dessutom undvika fallolyckor.1
Välj gärna en aktivitet som passar dig och som du trivs med. Träning som belastar skelettet rekommenderas helst ett par gånger i veckan. De flesta mår bättre både fysiskt och psykiskt av att röra sig lite extra i vardagen.1
En fysioterapeut kan hjälpa dig med övningar som förbättrar balansen. Fysioterapeuter har också träningsprogram och övningar för att stärka och stödja ryggen vid benskörhet.1
Du behöver få i dig tillräckligt med kalcium och D-vitamin för att kunna bygga upp ett starkt skelett. En varierad kost kan innehålla både kalcium och D-vitamin. Exempel på kalciumrika livsmedel är mejeriprodukter och veganska alternativ till dessa.1
Du kan öka nivån av D-vitamin i blodet genom att vara ute i solen under sommarhalvåret och äta en varierad kost som innehåller kalcium och D-vitamin. Ett blodprov visar om du har brist på D-vitamin.
Kontakta en vårdcentral om du tror att du har benskörhet. Där kan du få berätta om dina besvär och få en första bedömning. Vid läkarbesöket brukar läkaren fråga om din livsstil, vilka släktingar som har haft benskörhet och vilka läkemedel du använder. Läkaren frågar även om du har haft tidigare skelettskador eller om du har sjukdomar som kan orsaka benskörhet.1
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.1
Om läkaren misstänker benskörhet får du göra en bentäthetsmätning. Ibland behövs också blodprover, eftersom benskörhet kan vara ett tecken på en annan sjukdom eller en följd av behandling med läkemedel. Svaren på blodproverna kan leda till ytterligare undersökningar.1
Flera vårdprofessioner kan bidra med stöd i olika delar av vården:
Benskörhet innebär att skelettet blir svagare och att du lättare kan få benbrott. Risken för benbrott ökar när skelettet är skört, även i situationer som vanligtvis inte skulle orsaka en skada. Benskörhet utan att du bryter något ben ger inga symtom.1 Därför upptäcks benskörhet ofta först när du har brutit ett ben.
Det är inte alla benbrott som gör ont. Ett benbrott i ryggen på grund av benskörhet kan ibland bara göra lite ont och kallas också kotbrott.
Om läkaren misstänker benskörhet får du göra en bentäthetsmätning. Undersökningen visar om du har benskörhet och om risken för benbrott är ökad.1 Inför undersökningen behöver du inte förbereda dig på något särskilt sätt.
Bentäthetsmätning görs med röntgen.1 Du ligger på en brits medan en mycket svag röntgenstråle skickas genom den del av skelettet som ska undersökas, oftast ryggen och höften. Ibland tas också en bild från sidan av ryggen för att upptäcka benbrott i ryggkotorna.
Du kan få behandling med läkemedel som stärker skelettet och minskar risken för benbrott om du har benskörhet.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 6 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Flera sjukdomar, läkemedel och levnadsvanor kan påverka risken för benskörhet. Rökning ökar risken för benskörhet. Ämnen i tobaksrök påverkar bland annat kroppens förmåga att bygga upp skelettet.1
Alkoholkonsumtion kan öka risken för benskörhet. Långvarig behandling med kortison kan också öka risken.1 Kortisonbehandling kan påverka hur kroppen tar upp och gör sig av med kalcium.3
Ledgångsreumatism kan öka risken för benskörhet.1 Inflammatoriska sjukdomar är exempel på sjukdomar som kan öka risken.3 Ätstörningen anorexi kan bidra till minskad benmassa.1 Hos yngre kvinnor kan hård träning påverka hormonbalansen och leda till minskad benmassa; det brukar märkas genom att mensen kommer mer sällan eller försvinner helt.
Ärftlighet spelar en viktig roll för risken. Risken för benskörhet och benbrott ökar om du har en ärftligt ökad risk för benskörhet i släkten.1 Mängden kalcium och andra mineraler i skelettet kan vara ärftlig. Även kroppsbyggnad och balans påverkas av ärftlighet.
Kvinnor har högre risk för benskörhet än män.1 En förklaring är att kvinnor har mindre benmassa från början och att benmassan minskar ytterligare efter klimakteriet.
Benskörhet kan även drabba män, yngre kvinnor och barn.4 Hos barn och ungdomar beror benskörhet oftast på en medfödd sjukdom. Den vanligaste orsaken är osteogenesis imperfecta, som är mycket ovanlig.1 Svåra former kan upptäckas redan vid ultraljud under graviditeten eller vid förlossningen, medan lindrigare former ofta upptäcks i tidig vuxen ålder.
Benbrott i ryggkotorna kan påverka kroppens hållning och ge en framåtböjd hållning.4 Förändringar i hållningen kan ibland vara svåra att lägga märke till själv. De kan bli tydligare för någon som träffar dig regelbundet.
Benskörhet kan leda till benbrott även i vardagliga situationer.1 Det betyder att ett benbrott ibland kan uppstå utan ett större fall eller en kraftig olycka.
En hostning eller nysning kan i vissa fall orsaka ett brutet revben eller att en ryggkota delvis faller ihop.4 Ett sådant benbrott i ryggen kan ge smärta, men smärtan kan ibland vara liten.
Ett benbrott efter lätt påfrestning är ett viktigt tecken som tyder på benskörhet.3 Om du är under 70 år och har minskat mer än tre centimeter behöver du utredas för benskörhet.1
Du får göra en bentäthetsmätning om läkaren misstänker att du har benskörhet. Undersökningen görs med hjälp av röntgen.1
Vid mätningen ligger du på en brits under röntgenundersökningen. En röntgenapparat skickar en mycket svag röntgenstråle genom den del av skelettet som ska undersökas.1
Ryggen och höften undersöks oftast vid bentäthetsmätning. Du behöver inte förbereda dig på något särskilt sätt inför undersökningen.1
Mätningen kan visa om du har osteopeni, benskörhet eller manifest benskörhet.3 Osteopeni betyder att bentätheten är lägre än förväntat, men inte så låg att det räknas som benskörhet.4 Osteopeni är den lättaste formen av benskörhet, medan manifest benskörhet är den svåraste formen och också har inneburit benbrott.
Benskörhet kan också vara ett tecken på en annan sjukdom eller en följd av behandling med läkemedel. Då får du lämna blodprover.1 Svaren kan leda till ytterligare undersökningar.
En sidobild av ryggen tas ofta vid bentäthetsmätningen för att upptäcka om du har fått ett benbrott i ryggkotorna. Resultatet från blodproverna kan alltså göra att du behöver genomgå fler undersökningar.1 Ett sådant benbrott kan kallas kotbrott.
Om du tar bisfosfonattabletter ska tabletten tas på fastande mage på morgonen och minst 30 minuter före frukost.6 Tabletten ska sväljas med ett glas vatten. Läkemedlet fungerar inte om det tas tillsammans med mat, annan dryck än vanligt vatten eller andra läkemedel. Du ska sitta eller stå när du tar tabletten och undvika att lägga dig ner i minst 30 minuter och tills du har ätit frukost.
Denosumab minskar bennedbrytningen genom att hämma celler i skelettet som bryter ner benvävnad. Denosumab kan användas om du inte kan ta bisfosfonater eller om du har njursvikt. Denosumab ges som en spruta var sjätte månad.6
Vid nedsatt njurfunktion finns en högre risk för för lite kalcium i blodet. Därför kontrolleras detta med extra blodprover före och efter behandlingen. Denosumab kan snabbt förlora sin effekt om behandlingen tas med fördröjning eller avslutas utan skyddande behandling.6 Risken för att snabbt förlora benmassa och få benbrott ökar då.
Teriparatid stärker skelettet genom att stimulera cellerna som bygger upp benvävnad. Teriparatid kan bli aktuellt vid svår benskörhet och mycket ökad risk för benbrott.6 Behandlingen kan också bli aktuell om du har fått flera nya allvarliga benbrott trots behandling med ett annat läkemedel mot benskörhet.
Efter behandling med teriparatid fortsätter behandlingen med bisfosfonater eller denosumab. Behandlingen med teriparatid sköts av läkare med specialistkunskap. Möjliga biverkningar är bland annat illamående, yrsel, muskelkramper, huvudvärk och trötthet.
Romosozumab stimulerar uppbyggnaden av ben och hämmar samtidigt bennedbrytningen. Romosozumab kan bli aktuellt vid svår benskörhet och mycket ökad risk för benbrott, till exempel om du redan har haft benbrott i höften eller ryggkotorna och har mycket låg bentäthet.6
Efter ett års behandling med romosozumab fortsätter behandlingen med bisfosfonater eller denosumab. Behandlingen sköts av läkare med specialistkunskap. Möjliga biverkningar är bland annat ledvärk, huvudvärk och rodnad eller ömhet där sprutan gavs.
Kalcium och D-vitamin ges ofta tillsammans med läkemedel mot benskörhet.6 Kalcium behövs för uppbyggnad av skelettet, och D-vitamin ökar kroppens förmåga att ta upp kalcium från tarmen. Innan du börjar med kalcium och D-vitamin kontrollerar läkaren halten av kalcium i blodet och hur njurarna fungerar.
Kalcium och D-vitamin ensamt i förebyggande syfte minskar inte risken för framtida benbrott.6 Om du får i dig mycket kalcium genom maten kan det räcka med att ta D-vitamin.
Om du tar kortisontabletter i minst tre månader kan du behöva läkemedel som minskar kortisonets påverkan på skelettet.1 Prata med läkaren som påbörjade kortisonbehandlingen om detta.
Alla läkemedel kan ge oönskade effekter, men vissa får biverkningar medan andra inte får det. Besvärliga biverkningar ska diskuteras med läkare.6 Ibland minskar biverkningarna efter en tid, och ibland kan en annan typ av behandling behöva prövas.
Bisfosfonater kan ge magbesvär, till exempel magont eller illamående. Huvudvärk, yrsel och ont i muskler eller leder kan också förekomma. Efter dropp med zoledronsyra kan influensaliknande symtom som feber, huvudvärk och muskelvärk förekomma under de första dygnen.
Denosumab kan ge smärta i skelett eller muskler. Mer ovanligt är besvär från urinvägarna eller infektion i huden. Teriparatid kan ge illamående, yrsel, muskelkramper, huvudvärk eller trötthet. Romosozumab kan ge ledvärk, huvudvärk eller rodnad och ömhet vid injektionsstället.
En mycket ovanlig biverkning av bisfosfonater och denosumab är käkbensnekros, vilket innebär att en liten del av käkbenet skadas. Om en tandläkare säger att du har käkbensnekros ska du också kontakta läkaren som behandlar din benskörhet.
Vid behandling med bisfosfonater eller denosumab kan en mycket ovanlig typ av lårbensbrott uppkomma. Tidiga symtom är ont eller obehag i låret, ljumsken eller höften.
Vid uppföljning av behandling mot benskörhet kontrolleras blodprover vanligtvis årligen.6 Du bör träffa läkare varje år för kontroll av blodprover och diskussion om fortsatt behandling. En ny bentäthetsmätning görs ofta efter några år för att se om behandlingen fungerar.1 Uppföljning med bentäthetsmätning kan också bli aktuell när en behandling avslutas eller innan en behandling startas.
Det är viktigt att halten av kalcium i blodet och njurfunktionen kontrolleras innan du börjar med extra kalciumtillskott. Prata alltid med en läkare innan du börjar med tillskott.1 Om du har haft njursten kan risken för nya njurstensanfall öka om du får i dig för mycket kalcium.
Att sluta röka är en förebyggande åtgärd vid risk för benskörhet. Ämnen i tobaksrök påverkar kroppens förmåga att bygga upp skelettet.1
Att minska alkoholkonsumtionen kan bidra till att förebygga benskörhet.4 Dagligt dagsljus är också en del av förebyggandet av benskörhet.3
Du kan förbättra säkerheten hemma genom att ta bort sådant som är lätt att snubbla på. Det gäller till exempel:
Utomhus kan du använda halkskydd på skorna, till exempel broddar.1 Det finns också hjälpmedel som ger stöd vid promenader. Om du redan har benskörhet är broddar på skorna och halkskydd i duschen exempel på åtgärder som kan förebygga benbrott.3
Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du kan få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du kan också få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.1
Vilket läkemedel som passar beror bland annat på din risk för framtida benbrott, din ålder och om du har andra sjukdomar eller tar andra läkemedel.6 Det finns flera typer av läkemedel som verkar på olika sätt. Kalcium och D-vitamin ges ofta tillsammans med läkemedel mot benskörhet.
Regelbunden fysisk aktivitet hjälper till att hålla skelettet så starkt som möjligt.1 Fysisk aktivitet förbättrar också muskelstyrkan, koordinationsförmågan och balansen. Träning som belastar skelettet rekommenderas helst ett par gånger i veckan.
Tillräckligt med kalcium och D-vitamin behövs för att bygga upp ett starkt skelett.1 En varierad kost kan innehålla kalcium och D-vitamin. Mejeriprodukter och veganska alternativ till dessa är exempel på kalciumrika livsmedel.