Höften är den kulled där lårbenet möter bäckenet, strax nedanför midjan. Leden består av ben och brosk, och muskler, ledband och senor hjälper den att bära kroppens vikt och röra benen åt flera håll. Besvär i höften kan ge smärta, stelhet och svullnad.
Höftleden sitter där låret möter bålen, strax nedanför midjan. Du har en höftled högst upp på varje lår.1 Höften är alltså en förbindelse mellan benet och bålen. Den ligger mellan lårbenet och bäckenet, på varsin sida av kroppen.
Höftleden finns nära övergången mellan underkroppen och bålen. Där möts lårbenet och bäckenet i en led. Eftersom du har en höftled på varje sida kan höger och vänster höft beskrivas var för sig.
Höftlederna förbinder lårbenet med bäckenet. Höftleden är en kulled där en rundad kula passar in i en ledpanna.1 Kulan sitter längst upp på lårbenet, och ledpannan finns i bäckenet. Den här formen gör höftleden stabil och ger den möjlighet till ett stort rörelseomfång.
Höftleden består därför av en rundad del och en fördjupning som passar ihop. När de två delarna möts bildar de en led mellan lårbenet och bäckenet. Höftens placering och form gör den till en viktig del av kroppens stöd.
Höftlederna hjälper till att bära kroppens vikt.1 När höftlederna är friska krävs stor kraft för att skada dem.2 De hjälper också till att hålla balansen och att röra de övre delarna av benen.1 Du använder därför höftlederna i många rörelser där benen eller bålen deltar.
Höftbesvär kan ge smärta. De kan också ge stelhet eller svullnad. Besvär kan dessutom göra det svårare att röra höften lika långt eller smidigt som vanligt.1 Sådana besvär kan påverka hur du använder höften i vardagen, till exempel när du rör dig eller belastar benet.
Höftleden är en förbindelse mellan lårbenet och bäckenet. Den består alltså av två ben: lårbenet, som också kallas femur, och bäckenet. Lårbenets övre del är rundad och bildar ledkulan.1 Ledkulan passar in i en fördjupning i bäckenet, som kallas ledpannan.
Ledpannan har det medicinska namnet acetabulum. Lårbenet har det medicinska namnet femur. Därför kan höftleden också beskrivas med en benämning som bygger på namnen acetabulum och femur. Höftleden är den näst största leden i kroppen efter knälederna.1
Höftleden är en kulled.1 Det betyder att den rundade delen längst upp på lårbenet passar in i ledpannan i bäckenet. Kombinationen av en ledkula och en ledpanna ger höftleden en stabil uppbyggnad.
Brosk täcker både lårbenets övre del och ledpannan i bäckenet.1 Brosket finns alltså på de ytor där höftledens ben möter varandra. Det bildar ett lager över ledytorna och är en del av den normala uppbyggnaden av höftleden.
Brosket hjälper benytorna att röra sig mjukt mot varandra. Det fungerar också som stötdämpare för höften.
Höftleden är en kulled som kan röra sig åt flera håll.1 Det ger benen ett stort rörelseomfång och gör att du kan använda höften i många olika rörelser. Höftens rörelser kan bland annat vara följande:
När benet böjs uppåt rör sig benet i riktning mot bålen. När benet sträcks utåt förs det bort från kroppen. Rotation innebär att benet och bålen kan vridas. Höften kan också föra benet runt i en cirkelrörelse.
Du använder höften vid nästan alla rörelser där benen eller bålen är med.1
Vid höftledsartros bryts brosket i höftleden ner snabbare än kroppen hinner bygga upp nytt.5 Det kan göra att höften blir stel, gör ont eller blir mindre rörlig.
Höftledsartros kan ge smärta, stelhet och minskad rörlighet i höften. Smärtan sitter vanligtvis i ljumsken och runt höftens utsida, men den kan också kännas ner mot skinkan.5 Ibland strålar smärtan ner mot låret eller knät.
Besvären kan komma i skov.5 Det betyder att du under vissa perioder kan ha svårare besvär av sjukdomen. När du inte har ett skov brukar besvären minska eller kännas mer lindriga.
Behandlingen av höftledsartros börjar vanligtvis med träning och kunskap om sjukdomen. Regelbunden träning och rörelse kan minska smärta och andra besvär. För en del kan smärtlindrande behandling behövas. En operation kan bli aktuell för några få om andra behandlingar inte har hjälpt.
De flesta med höftledsartros behöver inte opereras. Om en operation behövs kan höftleden ersättas med en höftprotes, alltså en konstgjord led av metall och plast eller keramik.
Höftskador kan uppstå vid idrott, löpning, överbelastning eller fall. Exempel på sådana skador är:2
En utredning börjar ofta med att vårdpersonalen frågar om besvären. Vid utredning av axial spondylartrit får du berätta hur det gör ont, när smärtan började och om den har flyttat sig i kroppen. Du kan också få svara på frågor om det gör ont när du sitter eller ligger och om det blir bättre när du rör dig.
Vid misstänkt höftledsartros får du berätta om dina besvär. Vårdpersonalen undersöker sedan rörligheten och funktionen i ryggen, höftlederna och knäna. Det kan göras av en fysioterapeut, men ibland undersöks du av en läkare.
Vid höftledsartros räcker den kliniska undersökningen vanligtvis för att bedöma om besvären beror på höftledsartros.5 Därför behöver du i de flesta fall inte göra en röntgen av höften. Det kan ta många år innan höftledsartros syns på en röntgenbild.
Vilken bildundersökning som används beror på vad vårdpersonalen behöver undersöka. Vid ett misstänkt höftledsbrott används röntgen för att läkaren ska kunna bestämma skadan.
Vid höftledsartros är regelbunden träning den viktigaste behandlingen. Träningen stärker musklerna kring höfterna, bålen och benen och kan minska smärtan.5
Exempel på träning vid höftledsartros är:
Om du tror att du har höftledsartros kan du kontakta en vårdcentral eller en fysioterapeut.5 Det är en vanlig väg in i vården när besvären kommer från höften och du behöver en första bedömning.
En fysioterapeut undersöker vanligtvis höftledsartros.5 Vid undersökningen får du berätta om dina besvär, och vårdpersonalen undersöker rörligheten och funktionen i ryggen, höftlederna och knäna. Ibland kan du i stället bli undersökt av en läkare. Vanligtvis räcker undersökningen för att bedöma om besvären beror på höftledsartros.
Om du är osäker på vart du ska vända dig kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.5 Du kan få hjälp att bedöma dina symtom och få råd om var du kan söka vård. Många mottagningar kan också kontaktas genom att du loggar in.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.3 Det gör att du kan välja en mottagning som passar dig.
Ibland behövs remiss till den öppna specialiserade vården.
Höften är kroppens näst största led efter knäna.1 Den är en kulled där en rundad kula i lårbenets övre del passar in i en ledpanna i bäckenet. Höftens kulledskonstruktion gör leden stabil och ger ett stort rörelseomfång.2 Därför kan höften röra sig åt flera håll och användas vid nästan alla rörelser som använder benen eller bålen.
Små knakningar eller knäppningar från höftlederna är vanliga hos barn. Knäppningar från höften är inte skadliga om barnet inte har andra symtom.6 Det brukar inte behövas någon särskild undersökning när barnet inte har andra symtom, och det finns då ingen anledning till oro. Knäppandet beror på att musklerna vid lårets utsida glider över den yttre delen av höftleden med ett knäpp.
Knäppningen brukar inte göra ont, även om ljudet kan höras tydligt. Det går ibland att se hur muskeln glider över höftens utsida. Detta är vanligast hos långa och smala flickor i tonåren. En del barn kan framkalla knäppningen med vilja. Du behöver inte oroa dig för att höftleden ska hoppa ur led på grund av knäppningen. Knäppningarna går oftast över av sig själva med tiden, och det är sällan det behövs en operation.6
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Höftledens stabilitet kommer inte från en enda del. Den runda ledkulan ligger i ledpannan, medan brosket täcker de båda ledytorna. Runt leden finns dessutom muskler, ledband och senor som hör till höftens uppbyggnad.
Runt höftleden finns många muskler. Musklerna kring höften bidrar till rörelse och till balans. Exempel på muskler i området är sätesmuskler, muskler på lårets insida, höftböjarmuskeln samt muskler på lårets fram- och baksida. Till musklerna i området hör bland annat sätesmuskler, muskler på lårets insida, höftböjarmuskeln samt muskler på lårets fram- och baksida.1
Ledband är starka och flexibla vävnadsband.1 De håller ihop höftens ben. Ledbanden ligger runt leden och är en del av vävnaderna som omger höftledens ben och ledytor.
Senor förbinder muskler med skelettet. I höften fäster senorna alltså musklerna vid benen. På det sättet hör senorna ihop med både musklerna och skelettet runt höftleden. Senorna förankrar höftens muskler i benen.1
Muskler, ledband och senor är olika vävnader med olika placering. Musklerna bidrar till rörelse och balans, ledbanden håller ihop benen och senorna fäster musklerna vid skelettet.
Höftleden är kopplad till tre nerver. De kallas femoralnerven, obturatornerven och övre sätesnerven. Dessa nerver bidrar till känseln i området kring höftleden. De tre nerverna ger höften känsel.1
Nerverna hör alltså till höftens vävnader och förbindelser, även om de inte bildar själva leden. Tillsammans med ben, brosk, muskler, ledband och senor ingår de i höftens anatomiska uppbyggnad.
Höften består därmed av en ledkula och en ledpanna, benytor täckta av brosk samt vävnader runt leden. Till de omgivande vävnaderna hör muskler, ledband, senor och nerver.
Höftlederna hjälper kroppen att hålla balansen. De bidrar samtidigt till att du kan röra de övre delarna av benen.1 Höftens läge och rörelser påverkar därför hur kroppen hålls uppe när benen och bålen rör sig.
Höftens rörelser används i nästan alla rörelser som involverar benen eller bålen. När du rör benen eller bålen behöver höftlederna kunna följa med i rörelsen. De behöver också kunna ge stöd medan kroppen ändrar läge.
Höftlederna stödjer kroppens vikt och hjälper dig att behålla balansen.1 De är därför både rörliga och stabila. Att höften kan röra sig i flera riktningar gör att benen kan föras och vridas utan att hela kroppen behöver flytta sig på samma sätt.
Skelettets ben hålls ihop med leder. I lederna kan benen röra sig mot varandra, och det gör att hela kroppen kan röra sig.3 Höftleden blir på så sätt en förbindelse mellan benens och bålens rörelser.
Musklerna kring höften hjälper höften att röra sig och hjälper dig att hålla balansen.1 Musklerna ger också stöd åt skelettet.4 Rörelserna uppstår därför genom ett samarbete mellan skelettets leder och musklerna runt dem.
Senor förbinder muskler med skelettet och förankrar höftens muskler i benen. Ledband håller ihop höftens ben.1 Tillsammans bidrar dessa delar till att höften kan röra sig och samtidigt hållas samman.
Du använder höftens leder och muskler nästan hela tiden när du rör benen eller bålen. Höften behöver då både kunna tillåta rörelse och ge stöd åt kroppen. Det är samspelet mellan led, skelett, muskler, senor och ledband som gör höftens funktion möjlig.
Ett höftledsbrott innebär att du har brutit eller fått en spricka i skelettet i lårbenshalsen eller övre delen av lårbenet. Det beror i stort sett alltid på att du har ramlat.3
Ett höftledsbrott kan ge mycket ont i ljumsken.3 Smärtan kan stråla ner i låret och mot knät. Det kan också göra ont att resa sig upp, och du kan få svårt att stå eller gå på benet.
En spricka kan ibland finnas även om benet inte har gått helt av. Då kan du fortfarande stå och gå, men det gör ont i höften. Om du fortsätter att belasta benet kan lårbenet gå av helt, och då blir smärtan mycket värre.
Axial spondylartrit är en sjukdom i musklerna och lederna. Sjukdomen kan orsaka inflammation och smärta i höften.4 Inflammationen kan också finnas i bäckenet, knät och senfästen.
Vid axial spondylartrit är stelhet och ömhet i höften ofta tydligare på morgonen.4 Besvären kan sedan bli bättre under dagen. Hur ofta besvären kommer och hur ont du får varierar.
Behandlingen vid axial spondylartrit består främst av träning men också läkemedel. Olika slags fysisk aktivitet kan göra att du får mindre ont och blir mer rörlig. Läkemedel kan dämpa inflammationen och minska besvären och skadorna på lederna.
Benskörhet försvagar skelettet och ökar risken för benbrott.1 Benskörhet märks oftast inte förrän du får ett benbrott eller en spricka i skelettet. Det kan hända även vid små olyckor eftersom skelettet har blivit skörare.
Höftledsdysplasi innebär att höftens ledpanna inte är så djup som den ska vara.6 Hos barn kan tillståndet göra att barnet haltar och får ont i höften vid aktiviteter som lek och löpning. Obehandlad höftledsdysplasi kan leda till att leden skadas.
Om du eller någon annan har skadat höften och inte kan stå upp och stödja på benet, ring 112.3
Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om du misstänker att du har fått ett höftledsbrott. Om det inte går eller är stängt, sök vård på en akutmottagning.3
Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om barnet har ett eller flera symtom på höftbesvär och samtidigt har feber eller inte kan stå på benet. Om det är stängt, sök vård på en akutmottagning.6
Nästan alla höftledsbrott behöver opereras.3 Vilken operationsmetod som används beror bland annat på vilken typ av brott det är, hur brottet ser ut och hur starkt benet är.
Vid vissa höftledsbrott kan ledkulan ersättas med en höftprotes.7 Vid ett höftledsbrott kan du behöva en helprotes eller en halvprotes. En helprotes ersätter lårbenshalsen, höftkulan och höftledsskålen. En halvprotes ersätter lårbenshalsen och höftkulan. Ibland kan benet i stället fästas ihop med skruvar eller spikar.
Vid axial spondylartrit kan du undersökas med skelettröntgen, magnetkamera och ibland ultraljud. I början av sjukdomen syns axial spondylartrit inte alltid med röntgen. Senare kan förändringar i ryggen synas vid en röntgenundersökning.
Höftledsartros syns ofta inte på röntgen förrän efter många år. Diagnosen ställs därför vanligtvis utifrån dina symtom och den undersökning som vårdpersonalen gör.
Blodprov kan ingå i utredningen av axial spondylartrit. Ett blodprov kan visa hur mycket inflammation som finns i kroppen. Ibland kan inflammationen också orsaka blodbrist, det vill säga för lite röda blodkroppar.
Vid utredning av axial spondylartrit kan du även få lämna urinprov och prover för levervärden och njurvärden.
En bentäthetsmätning används för att undersöka hur tätt och starkt skelettet är. En läkare beställer undersökningen.
Vid höftledsartros kan fysioterapeuten eller läkaren ibland skicka en remiss till en ortopedklinik. Där undersöker en annan läkare om besvären kan behandlas med en höftledsoperation.
Vid Perthes sjukdom behöver höftlederna ofta röntgas. I sällsynta och oklara fall kan en magnetkameraundersökning behövas. En ny undersökning och röntgen kan också behövas efter några månader.
En fysioterapeut kan ge dig råd om vilken träning som passar dig.5 Du kan träna även om det gör ont, men anpassa övningarna efter vad du klarar. När du börjar träna kan det ibland göra mer ont, men efter några månader brukar smärtan minska.
Vid axial spondylartrit kan daglig rörelse hjälpa mot både smärta och stelhet. Olika slags fysisk aktivitet kan göra att du får mindre ont och blir mer rörlig vid axial spondylartrit. Träning i varmvattenbassäng kan vara ett alternativ när höften eller andra leder känns stela. Värme kan också lindra symtomen vid axial spondylartrit. Du kan till exempel promenera eller cykla. Försök att röra på dig så mycket som möjligt vid axial spondylartrit, även om du har ont.4
Du kan jogga eller löpträna vid höftledsartros om det känns bra. Prova dig fram och ta hjälp av en fysioterapeut om du behöver råd om träning.5
Små förändringar i vardagen kan minska besvären vid höftledsartros. Använd skor med bra dämpning eller skoinlägg. Rör på dig regelbundet och undvik att bli stillasittande länge.5
Värme kan göra att musklerna slappnar av och att leden känns mjukare. Du kan använda en värmekudde om det känns skönt och lindrar värk. Kyla kan kännas skönt om leden är svullen eller om den känns varm. Då kan du använda en kylkudde. Du kan använda en värmekudde eller kylkudde om du tycker att det känns skönt och lindrar värk. Hitta också sköna viloställningar i arbetet och hemma.5
Balans- och styrketräning kan minska risken för fall. Styrketräning ökar muskelstyrkan och minskar dessutom risken att skadas allvarligt om du skulle falla. Balansträning har stor betydelse för att minska risken för fall.3
En fysioterapeut kan hjälpa dig att få ett träningsprogram med övningar för bättre balans. En arbetsterapeut kan ge dig tips på hur du kan göra hemmet säkrare, så att risken för att ramla minskar.3
Ta bort sådant som du lätt kan snubbla på, till exempel mindre mattor och sladdar på golvet. Halkskydd under mattor, halkmatta i badkaret eller duschen och stadiga inneskor kan också göra hemmet säkrare. Ha flera lampor tända och även på natten om du behöver gå upp då. Förvara saker så att du slipper klättra för att nå dem. Ha glasögon till hands om du behöver gå upp på natten. Sätt upp handtag på väggen vid badkaret eller i duschen. Ha telefonen med dig om du skulle falla omkull.3
Lugnande medel och sömnmedel kan göra dig dåsig och trött dagen efter. De kan också göra dig yr, ge problem med balansen eller göra musklerna svaga.3 Då ökar risken för att du ska ramla och skada dig.
För lite näring kan försämra balansen och styrkan och öka risken för att ramla. Ät tillräckligt och varierat för att få i dig den näring kroppen behöver. En varierad kost som innehåller kalcium och D-vitamin kan bidra till högre nivåer av D-vitamin i blodet. Om du bara vistas inomhus kan du behöva komplettera med D-vitamin.3
Risken för benskörhet ökar om du inte får i dig tillräckligt med D-vitamin och kalcium.3 Tillräckligt med kalcium och D-vitamin bidrar därför till att minska risken för benskörhet.
Höftskyddsbyxor kan skydda om du lätt ramlar. Ett annat alternativ är fallskydd som du kan sätta fast i dina egna byxor. De dämpar stöten vid fall.3 En fysioterapeut eller arbetsterapeut kan hjälpa dig att prova och beställa höftskyddsbyxor eller fallskydd.
En fysioterapeut kan hjälpa dig med träning. En arbetsterapeut kan ge råd om hur hemmet kan göras säkrare och hjälpa dig med hjälpmedel.3 Det kan vara värdefullt om höftbesvären påverkar hur du rör dig eller klarar vardagen.
Idrott, löpning och överbelastning kan ibland leda till höftskador. Sådana skador kan till exempel vara sträckningar, slemsäcksinflammationer, urledvridningar eller frakturer. Höftskador kan också uppstå efter ett fall.2 Ett fall kan orsaka ett brott i bäckenet eller lårbenet.
Friska höftleder är vanligtvis stabila, men skador kan ändå uppstå när höften utsätts för stor kraft eller upprepade belastningar. Vilken skada det handlar om beror bland annat på vad som har hänt och hur höften har belastats. Besvär efter idrott, löpning, överbelastning eller fall kan därför ha olika orsaker.