Rabies är en allvarlig virussjukdom som kan påverka hjärnan och överföras från smittade djur till människor via infekterad saliv. Snabb behandling efter möjlig smitta kan förebygga rabies innan symtomen börjar, medan sjukdomen i stort sett är dödlig när symtom har börjat.
Rabies är en virussjukdom.1 Sjukdomen orsakas av rabiesvirus och hör till virusinfektionerna.
Rabies påverkar hjärnan.1 Det är en allvarlig virusinfektion som överförs från smittade djur till människor via infekterad saliv.2
Rabies är i stort sett dödlig när symtom har börjat.2 Därför är rabies en sjukdom där det är viktigt att känna till risken efter kontakt med smittade djur. Mer information om symtom, behandling och vad du kan göra efter möjlig smitta finns i andra avsnitt.
Rabies finns i stort sett i hela världen. Ingen i Sverige har smittats av rabies på många år.1 De få personer som har haft rabies i Sverige har blivit smittade utomlands.
Rabies är vanligare i delar av Afrika, Asien samt Nord- och Sydamerika.2 Risken att bli smittad är störst i länder med bristande kontroll på rabiesvaccination av husdjur. Det är också vanligt i länder där det finns lösa hundar som ingen äger och där vilda djur finns nära människor. Det finns en viss risk att viruset kan föras in till Sverige med smittade djur från andra länder. Människor och djur kan också smittas av djur utomlands.1 Rabies är ovanlig i övriga Europa, men sjukdomen finns i Östeuropa.2
Sverige är fritt från rabies hos landdjur.2 Rabiesvirus har aldrig påvisats hos fladdermöss i Sverige, även om antikroppar mot en särskild variant av lyssavirus har hittats hos enstaka fladdermöss i södra Sverige.1
Geografiska skillnader påverkar var rabies förekommer, men en möjlig smitta kan behöva bedömas även efter en utlandsvistelse. Läs mer i avsnitten om symtom och behandling om du vill veta vad som gäller efter en möjlig smitta.
Rabies orsakas av ett RNA-virus som tillhör gruppen rhabdovirus.2 Viruset kallas därför rabiesvirus i patientinformation om sjukdomen. Smittan kommer från däggdjur som bär på viruset och förs vidare genom deras saliv.
Vilda däggdjur fungerar som reservoar för rabiesvirus. En reservoar är ett djur eller en djurgrupp där smittämnet finns kvar och kan föras vidare. Infekterade hundar är den vanligaste smittkällan. Alla däggdjur med rabies kan smitta människor, och det gäller även fladdermöss.2
Risken hänger alltså ihop med vilken kontakt du har haft med ett djur och om saliv kan ha nått ett sår eller en slemhinna. Det går inte att avgöra smittrisken enbart genom att titta på ett djur, eftersom ett djur som bär på rabies kan vara smittförande.
Smitta kan ske genom att infekterad saliv överförs från djuret till en skada eller en slemhinna.2 Följande situationer är möjliga smittvägar:
Det tar oftast mellan en och tre månader från det att du blir smittad tills du blir sjuk. Tiden från smitta till symtom kan alltså vara lång. Inkubationstiden kan vara så kort som en vecka. En del blir sjuka efter ett år eller mer, även om det också är ovanligt.1
Sjukdomen kan börja med att det gör ont där du har blivit biten eller slickad av ett djur. Det kan också domna eller klia på platsen där du blev biten eller slickad.1 I början kan symtomen därför likna andra sjukdomar. Andra tidiga besvär kan vara trötthet och muskelvärk. Febern, huvudvärken och tröttheten kan komma tillsammans med andra influensaliknande symtom.3
Efter ett till tre dygn får du symtom när hjärnan påverkas. Då får du mer allvarliga besvär. Du kan bli förvirrad. Hallucinationer kan förekomma vid rabies. Kramper kan förekomma.1 Det kan också bli svårt att svälja eller andas. Förlamning kan förekomma.4
Rabies kan ibland främst ge förlamningar. En variant av rabies domineras av förlamningar.
Bedömningen börjar med din sjukhistoria, alltså information om vad som har hänt och vilka möjliga smittor du har utsatts för. Läkaren frågar särskilt om utlandsresor och kontakt med djur.2 Det är viktigt att berätta vilket land du befann dig i och vilket djur du hade kontakt med, eftersom rabies förekommer i olika delar av världen och smittan kan komma från djur utomlands.
Vårdpersonalen frågar hur skadan uppstod och undersöker såret.3 Det kan handla om ett bett, en rivning eller att ett djur slickade på ett sår. Även kontakt mellan saliv och ögon, mun eller näsa är viktig att berätta om.1
Om det är möjligt är det viktigt att undersöka djuret som orsakade bettet. Uppgifter om djuret och hur det betedde sig kan därför påverka bedömningen. Ett dött djur kan skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt för undersökning.2
Ett djur som inte utvecklat symtom inom tio dagar efter den misstänkta smittan anses vara rabiesfritt.2 Den uppgiften kan få betydelse när risken efter en misstänkt exponering bedöms.
Förebyggande behandling efter smitta kan förhindra att rabies ger symtom när den sätts in omedelbart efter smittillfället.2 Behandlingen består av vaccination och kan också omfatta rabiesimmunglobulin. Den behöver påbörjas innan rabiesymtom börjar, eftersom vaccin bara har effekt före symtomdebut.1,5
Vaccination ska påbörjas så snart som möjligt, helst inom två dygn. Vaccination används som behandling efter rabiesexponering även om du inte har några symtom. Det gäller också om det har gått lång tid sedan du kan ha blivit smittad.1 Antalet vaccindoser beror på om du har vaccinerats tidigare eller inte.
Om du redan är vaccinerad mot rabies behöver du ändå behandling med två extra vaccindoser om du kan ha smittats.1 Tidigare grundvaccinerade får enligt behandlingsschemat vaccin dag 0 och dag 3 efter exponering. Rabiesimmunglobulin ska inte ges till dig som tidigare har vaccinerats.2
Om ett djur har bitit eller rivit dig är det viktigt att rengöra huden direkt. Tvätta även ansiktet om saliv kan ha kommit dit. Rengöringen ska göras även om såret ser litet ut, eftersom smitta kan överföras när infekterad saliv kommer i kontakt med en hudskada.
Tvätta hela det berörda området, inte bara den punkt där bettet eller rivsåret syns. Vid en möjlig exponering kan saliv också ha kommit på ett sår i huden eller i ansiktet. Rengör därför huden eller ansiktet även när du är osäker på hur mycket saliv som kom i kontakt med området.
Du kan minska risken för rabies genom att undvika kontakt med djur under resor i länder där rabies förekommer. Det gäller särskilt djur som du inte känner, vilda djur och djur utan ägare. Djur kan bära smitta även när de inte verkar sjuka.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Där kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.1 1177 kan alltså vägleda dig till rätt mottagning utifrån dina besvär och din situation.
I en del regioner kan du kontakta en infektionsklinik direkt.1 Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in på 1177.se. En läkare kan bedöma om du behöver behandling efter ett bett, en rivning eller annan möjlig kontakt med ett djur som kan ha smittat dig.7
All undersökning och behandling av rabies är avgiftsfri.1 Det gäller både undersökning och behandling. Du kan läsa mer om hur du hittar vård på 1177.se.
Försök att berätta så mycket du vet om händelsen. Information om vilket djur det var och hur kontakten gick till hjälper vårdpersonalen i bedömningen.3 Berätta till exempel om djuret var vilt eller ett sällskapsdjur, och om kontakten innebar ett bett, en rivning eller saliv på ett sår.
Även om du redan har vaccinerats mot rabies behöver du behandling med två extra vaccindoser om du kan ha smittats.1 Det gäller alltså även om vaccinationen gavs före den möjliga smittan.
Rabiesimmunglobulin ska inte ges till personer som tidigare har vaccinerats mot rabies.2 För personer som tidigare har grundvaccinerats ges rabiesvaccin dag 0 och dag 3.
Snabb behandling efter ett bett eller annan exponering kan förebygga rabies innan symtomen börjar.1 Vaccin har bara effekt innan symtomen börjar.
Behandlingen efter möjlig smitta kan bestå av flera vaccindoser.1 Du behöver förebyggande behandling efter smitta även om du inte har några symtom, och även om det har gått lång tid sedan du kan ha blivit smittad.
Rabiesvirus har aldrig påvisats hos fladdermöss i Sverige.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 3 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Rabiesvirus kan inte tränga igenom oskadad hud på egen hand.2 Det betyder att kontakt med hel hud inte är samma typ av exponering som när saliv når ett sår eller en slemhinna. Ett djur kan också slicka på huden där du har en skada och på så sätt föra saliv till såret.
Bett i ansiktet innebär större smittrisk än bett längre ut på kroppen.2 Ansiktet ligger närmare hjärnan än andra delar av kroppen, vilket är en viktig skillnad när en exponering bedöms. Även bett eller rivsår på andra delar av kroppen behöver bedömas om djuret kan vara smittat.
Exponeringsrisken kan vara högre i vissa arbeten, fritidsaktiviteter och resesituationer. Personer som arbetar med vilda eller tama djur kan ha högre risk för exponering.3 Det gäller till exempel personer som arbetar med djurhållning, djursjukvård eller vilt.
Återkommande vistelse nära fladdermöss eller i grottor kan innebära högre exponeringsrisk. Risken kan också vara högre om du bor i eller reser till områden där rabies är vanligt bland hundar. Resor till sådana områden kan därför innebära en annan riskbild än en kortvarig vistelse utan djurkontakt.3
I länder med rabies är lösa hundar och vilda djur nära människor kopplade till smittrisken. Undvik därför att vara nära djur som du inte känner i länder där det förekommer rabies.1 Klappa inte djur utomlands.2
Om du ska bo eller stanna länge i ett land med rabies bör du överväga vaccination före möjlig smitta.1 Vaccination före möjlig smitta kan vara aktuell när arbete, fritidsintressen eller resor gör att du återkommande kan komma i kontakt med djur. Den förebyggande vaccinationen tar dock inte bort behovet av en individuell bedömning efter en möjlig exponering.
Om du tror att du kan ha blivit smittad av rabies ska du genast kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning. Om vårdcentral eller jouröppen mottagning inte går att nå eller är stängd ska du söka vård på en akutmottagning.1
I Sverige kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtom eller hitta vård. Om du befinner dig utomlands kan du ringa +46 771-11 77 00 för sjukvårdsrådgivning.1
Efter ett bett eller en rivning av ett djur utomlands ska du söka medicinsk hjälp omedelbart. Efter att ett djur utomlands slickat ögon, näsa, mun eller ett sår ska du söka medicinsk hjälp omedelbart.4
Du behöver söka hjälp även om du ännu inte har några symtom, eftersom förebyggande behandling efter smitta behöver påbörjas innan symtomen börjar. Det gäller också om det har gått lång tid sedan du kan ha blivit smittad.1 Mer om behandlingen finns i avsnittet om behandling av rabies.
Det finns inte ett enda prov som ensamt beskriver hela utredningen. Vilka prover som behövs beror bland annat på om symtom redan finns och på vilken exponering som har skett.
Vid utredning av rabies kan följande prover och undersökningar användas:
Serologi kan användas både för att påvisa sjukdom och för att mäta immunitet efter vaccination. Likvor betyder ryggmärgsvätska och kan undersökas som en del av provtagningen. PCR-prover från vävnadsmaterial görs på Folkhälsomyndigheten.2 Utredningen väger ihop sjukhistoria, uppgifter om exponeringen, undersökning av såret, information om djuret och resultaten från proverna.
Vilken behandling som behövs beror bland annat på exponeringens kategori och om du har fått rabiesvaccin tidigare. Kategori III innebär en allvarlig exponering och omfattar till exempel enstaka eller flera bett eller klösningar som går genom huden, slickning på skadad hud eller slemhinna samt bett eller skrapsår av fladdermöss.2
Tidigare ovaccinerade personer med kategori III-exponering kan behöva både vaccin och rabiesimmunglobulin. Rabiesimmunglobulin ges samtidigt som den första vaccinationen vid kategori III-exponering hos tidigare ovaccinerade. Så mycket som möjligt av rabiesimmunglobulinet infiltreras lokalt runt såret.2
Rabiesimmunglobulin får inte ges utan att vaccination samtidigt inleds. När immunglobulin används ges vaccinationen i en annan kroppsdel än den där skadan sitter.2 Rabiesimmunglobulin ges alltså som ett komplement till den första vaccinationen, inte som ensam behandling.
Om du är kvar i landet där exponeringen skedde ska vaccinationsbehandlingen påbörjas där.1 Det är viktigt eftersom förebyggande behandling efter smitta ska sättas in innan symtomen börjar. Du behöver förebyggande vaccinering även om du inte har några symtom.
Vaccination före möjlig smitta kan övervägas inför en längre vistelse i ett land där rabies förekommer.1 Den kan också rekommenderas om ditt arbete innebär rabiesrisk.2 Sådan vaccination kan dessutom rekommenderas vid aktiviteter som kan ge kontakt med infekterade djur.3
Rabiesvaccin kan användas både som vaccination före möjlig smitta och som förebyggande behandling efter smitta. Vaccination före möjlig smitta ersätter inte behandlingen efter en ny möjlig exponering. Även den som är vaccinerad sedan tidigare behöver mer vaccin om hen utsätts för smitta.
Personer som exponeras kontinuerligt i arbetet bör genomgå serologisk kontroll efter vaccination. Serologisk kontroll innebär att antikroppsnivån mäts i ett prov. En antikroppskoncentration på minst 0,5 IU/ml räknas enligt WHO som en tillräcklig antikroppsnivå.2
Vid vaccination före möjlig smitta ges rabiesvaccin intramuskulärt eller intradermalt. Vid intramuskulär vaccination ges vaccinet dag 0 och dag 7. Personer med nedsatt immunförsvar får tre doser intramuskulärt: dag 0, dag 7 och mellan dag 21 och dag 28.2
Antikroppar utvecklas 7–14 dagar efter vaccination. Personer som fått vaccination före möjlig smitta på grund av en längre vistelse i ett riskområde behöver ingen antikroppskontroll eller boosterdos om de inte har en immundefekt.
Det finns ingen specifik behandling när kliniska rabiesymtom har börjat.2 Rabies kan inte behandlas när symtomen har visat sig.1 Vaccin har bara effekt innan rabiesymtom börjar.
Därför behöver behandling efter möjlig smitta sättas in medan du fortfarande inte har symtom. Behandlingen kan då förebygga att sjukdomen utvecklas. Följ behandlingsplanen som vårdpersonalen ger dig, eftersom tidigare vaccination och vilken typ av exponering du har haft påverkar behandlingen.
Klappa inte djur utomlands, och lämna vilda djur i fred.2 Försök inte själv fånga eller hantera ett skadat vilt djur. Sällskapsdjur som går fritt kan bli angripna av infekterade djur.
Om du ska bo eller stanna länge i ett land med rabies bör du överväga vaccination före möjlig smitta innan resan.1 Den förebyggande vaccinationen ersätter inte ytterligare vaccination efter en möjlig exponering.
Vårdpersonalen kan fråga hur du skadade dig och vilket slags djur det var.3 Om du har varit utomlands är det också viktigt att berätta var och när kontakten ägde rum. Vid behov bedömer läkaren om förebyggande behandling efter smitta ska ges.
Risken att ett fladdermusbett i Sverige smittar med rabiesvirus är mycket liten.1 Risken kan ändå inte uteslutas helt.
Utan tidig vaccination och antikroppsbehandling är rabies nästan alltid dödlig.3 Behandling före symtom kan förhindra att sjukdomen utvecklas.
När rabiesymtom har börjat finns det inga effektiva behandlingar.3 Det finns ingen specifik behandling när kliniska symtom på sjukdom har debuterat.