Hälsporre – symtom, orsaker och behandling

Symtom vid hälsporre

Vanliga symtom

Vid hälsporre brukar smärtan sitta under eller på insidan av hälen när du går eller står. Den brukar minska efter att du har gått en stund.² Ett vanligt mönster är att morgonens första steg gör ont och att foten känns stel. Besvären avtar oftast efter ungefär fem till tio minuter. Morgonstelheten kan vara tydlig tillsammans med den relativt uttalade smärtan vid dagens första steg.¹ För vissa är dessa första steg så besvärliga att gången påverkas. Smärtan kan också bli tydligare mot dagens slut när foten har belastats kontinuerligt.³

Variationer i besvär och påverkan

Besvären kan variera mycket. De kan börja som ett lätt obehag vid löpning, men kan också bli så smärtsamma att idrott och ibland arbete inte går att genomföra.¹ Smärtan kan vara mest uttalad efter långa perioder när du har stått.³ En del har kvar värk även efter belastning.⁴ Hur mycket besvären påverkar dig kan därför skilja sig från dag till dag.³ Smärtan kan påverka hur mycket du orkar vara aktiv och hur vardagen fungerar. I vissa fall blir den så svår att både idrott och arbete påverkas.¹ Det kan alltså finnas en tydlig skillnad mellan ett lätt obehag under en aktivitet och smärta som begränsar flera delar av dagen.

Det är inte ovanligt att få problem med hälsporre igen om du har haft det tidigare.² Besvären kan alltså återkomma efter en period med mindre eller inga symtom. De kan åter visa sig som smärta i samband med belastning eller som värk efter belastning.¹

När du ska söka vård akut

Plötslig svår smärta i hälen efter en skada, tillsammans med svullnad och ett knäppande eller knakande ljud, kan vara tecken på en allvarligare skada.⁵

• En fot eller fotled som har ändrat form efter en skada kan vara tecken på en allvarligare skada.⁵
• Om du inte kan gå efter hälsmärta eller en skada kan det vara tecken på en allvarligare skada.⁵
• Svullnad och blåmärken i vaden och fotleden efter hälsmärta kan vara tecken på en allvarligare skada.⁵

Se avsnittet om när du ska söka vård för information om vart du ska vända dig.

Diagnos vid hälsporre

Diagnosen ställs främst genom samtal och undersökning

Det betyder att sjukdomshistorien och den kliniska undersökningen är viktigare än en bild från röntgen när besvären är typiska. Rörelseomfånget i fotleden kan variera mellan personer och minska med åldern. Vid behandlingssvikt eller oklar diagnos kan ytterligare undersökningar bli aktuella.³

• Läkaren kan titta på fotvalven för att se om de är låga eller höga.³
• Läkaren kan trycka vid senan under fotens fäste nära hälbenet för att undersöka om området är ömt.³
• Rörligheten i fotleden kan undersökas. Minskad böjning uppåt kan tyda på en kort hälsena.

Undersökningen kan alltså omfatta både hur foten ser ut och hur den rör sig. Ömheten bedöms särskilt vid senans infästning på hälbenet, eftersom det är där smärtan ofta kan framkallas vid undersökningen.

Kliniska tester

Ett kliniskt test som kan användas är Windlass-testet. Då böjer undersökaren stortån uppåt medan du håller foten stilla. På så sätt spänns senan under foten.

• Vid Windlass-testet böjs stortån upp passivt för att spänna senan under foten.³
• Testet räknas som positivt om böjningen framkallar smärta.³
• Tryckömheten vid senans infästning sitter ofta mer på insidan av hälen än rakt under hälen.¹

Ett positivt test är ett fynd som passar med hälsporre, men diagnosen bygger på helheten: sjukdomshistorien och fynden vid undersökningen. Ömhet på insidan nära infästningen är vanligt vid undersökningen, medan en mer utspridd ömhet över senan är mindre vanlig.

När bilddiagnostik kan behövas

Röntgen behövs vanligtvis inte för att ställa diagnosen hälsporre.¹ Diagnosen är i första hand klinisk, vilket innebär att den ställs utifrån samtal och undersökning.

• Röntgen kan användas för att utesluta en stressfraktur i hälbenet.¹
• En synlig benpålagring på röntgen ändrar vanligtvis inte behandlingen.¹
• Magnetkamera och ultraljud behövs normalt inte för att göra diagnosen säkrare vid typiska besvär.¹

En benpålagring kan synas på röntgen även hos personer som inte har besvär. Därför visar en röntgenbild inte säkert hur ont du har, och fyndet av en benpålagring bidrar inte i sig till diagnosen. Vid behandlingssvikt eller oklar diagnos kan slätröntgen, ultraljud eller magnetkamera ändå vara aktuellt.

Andra möjliga orsaker till hälsmärta

Om besvären inte passar in på den typiska bilden eller om diagnosen är oklar behöver andra orsaker till hälsmärta övervägas.

• Nervinklämning på insidan av hälen kan vara en annan möjlig orsak.¹
• En skada på hälkudden kan ge mer diffus smärta rakt under hälen.¹

Även en stressfraktur i hälbenet kan behöva uteslutas, särskilt när röntgen används för att undersöka en annan eller mer ovanlig förklaring till smärtan. Vilka undersökningar som behövs beror därför på sjukdomshistorien och på fynden när foten undersöks.

Behandling vid hälsporre

Avlastning och anpassad aktivitet som behandling

Behandlingen vid hälsporre går i första hand ut på att minska belastningen på senan under foten och samtidigt göra det möjligt att fortsätta vara aktiv på ett sätt som inte förvärrar besvären. Stötdämpande skor med mjuk eller sviktande sula kan kombineras med avlastande inlägg.

• Stötdämpande skor kompletterade med avlastande inlägg ingår i behandlingen.¹
• Inlägg kan avlasta senans fäste lokalt. Inläggen kan också korrigera höga eller låga fotvalv när sådana förändringar finns.
• Alternativ träning kan ersätta den aktivitet som framkallar skadan, till exempel kan löpning ersättas av cykling eller simning.¹
• Återgång till den aktivitet du vill kunna göra igen kan behöva ske successivt under flera månader.¹

Vilken avlastning som passar bäst beror bland annat på hur foten belastas och på vilka aktiviteter som utlöser smärtan. Vid löpning kan även löpstilen behöva ändras, till exempel genom att undvika löpning på tå. Det kan ta lång tid innan du kan återgå till önskad aktivitetsnivå, även när behandlingen fungerar.

Fysioterapi och andra icke-operativa metoder

Fysioterapi kan vara en del av behandlingen när avlastning och anpassad aktivitet inte räcker. En fysioterapeut kan hjälpa dig att lägga upp behandlingen och visa hur olika metoder kan användas tillsammans.

• Fysioterapi kan omfatta stretching, tejpning och övningar för hemmet.²
• Tejp som stödjer senan under foten rekommenderas och minskar ofta smärtan.¹
• Stretching efter aktivitet rekommenderas som en del av behandlingen.¹

Stötvågsbehandling kan också erbjudas, men nyttan är osäker. I den citerade översikten hade stötvågsbehandling ingen bättre effekt än placebo.

• Effekten av stötvågsbehandling är inte bättre än placebo enligt den citerade översikten.³

Icke-operativa metoder används ofta under en längre period eftersom besvären kan vara långdragna. Behandlingen kan därför behöva anpassas efter hur smärtan påverkar din aktivitet och hur foten reagerar på ökad belastning.

Smärtläkemedel och kortisonspruta

Om du har mycket ont kan receptfria smärtstillande läkemedel prövas. Läkemedel som innehåller paracetamol är ett alternativ.

• Receptfria läkemedel med paracetamol kan prövas vid mycket ont.²
• Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel, NSAID, kan också prövas.²

NSAID är en grupp antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel. Sådana läkemedel behöver användas med försiktighet vid njursjukdom och hjärt-kärlsjukdom. Vid känslig mage kan andra antiinflammatoriska läkemedel ibland användas, men valet av läkemedel behöver bedömas utifrån din hälsa.

En kortisonspruta kan ges under hälen om andra behandlingar inte har hjälpt. Den kan ge mindre smärta under några veckor, men smärtlindringen är tillfällig och behandlingen har risker.

• En kortisonspruta under hälen kan ge mindre smärta under några veckor.²
• Kortisonspruta används försiktigt eftersom den kan öka risken för överbelastning av foten.²
• Kortisoninjektion kan medföra risk för försvagning eller bristning av senan under foten.¹

Risken för överbelastning är en anledning till att läkare brukar försöka undvika kortisonspruta vid hälsporre. En kortisonspruta kan göra att du tillfälligt belastar foten mer eftersom smärtan minskar, samtidigt som senans vävnad fortfarande kan vara känslig. Det är också beskrivet att en kortisoninjektion kan skada vävnaden i fotsulan och öka risken för att senan under foten brister. Därför används behandlingen med försiktighet, särskilt vid långdragna besvär.

Individuella inlägg och operation

Vanliga avlastande inlägg kan räcka för en del personer, men svårare besvär kan göra att personligt utformade inlägg behövs. Sådana inlägg kan anpassas efter fotens form och hur belastningen fördelas.

• Personligt utformade inlägg kan behövas vid svårare besvär.²
• En ortopedingenjör på en ortopedteknisk mottagning kan hjälpa till med individuella inlägg.²

Operation är inte den vanliga behandlingen vid hälsporre. Den kan bli aktuell först när besvären är svåra och mycket långdragna och inte har gått över med andra behandlingsmetoder.

• Operation kan övervägas vid svåra och mycket långdragna besvär som inte har gått över på annat sätt.¹
• Kirurgi behövs mycket sällan eftersom tillståndet ofta läker ut med tiden.¹

Vid en operation kan en del av senan under foten behöva lossas. Eftersom kirurgi mycket sällan behövs prövas icke-operativa metoder vanligtvis först. Sannolikt läker tiden helt enkelt ut besvären i de allra flesta fall, men det kan ta över ett år.¹

Egenvård vid hälsporre

Avlasta hälen

Det är viktigt att du avlastar foten när du har börjat få ont under hälen. Vila från löpning och promenader tills du inte längre har ont. Aktiviteter som inte belastar hälen går däremot bra, till exempel cykling och simning.² Alternativ träning innebär att den aktivitet som framkallar besvären ersätts med en annan träningsform.¹ Om löpning på asfalt gör ont kan du till exempel välja cykling eller simning i stället. På så sätt minskar du den belastning som utlöser besvären samtidigt som du kan fortsätta att vara aktiv med en annan aktivitet.

En återgång till den aktivitet du vill kunna göra igen kan behöva ske under flera månader.¹ När du börjar gå igen är det därför viktigt att hålla promenaderna korta i början. Du kan sedan utöka dem allt eftersom besvären minskar. Om smärtan återkommer när du ökar belastningen kan du gå tillbaka till kortare promenader tills besvären minskar igen.

Som en del av egenvården kan du också prova stretching efter aktivitet. Tejp som stödjer senan under foten kan ofta minska smärtan.¹ Fysioterapi kan dessutom ge instruktioner om stretchning, tejpning och övningar som du kan göra hemma.²

Välj skor som avlastar

Skor som dämpar stötar kan lindra besvären tillsammans med avlastande inlägg.¹ En stötdämpande sko kan därför vara ett alternativ när du behöver gå eller stå under dagen. Välj samtidigt en sko som passar foten och som inte trycker mot tårna eller hälen.

När du provar skor kan du kontrollera flera delar:

• Skon kan vara rundad både vid tårna och vid hälen.²
• Den bakre delen kan vara förstärkt och stadig så att hälen skyddas.²
• Du kan klämma på sidan av hälen för att bedöma om skon är stadig.
• Sulan kan provas genom att du vrider den för att se om den är tillräckligt stadig.

Inlägg och enkla åtgärder

Inlägg kan avlasta senans fäste under hälen. De kan också korrigera höga eller låga fotvalv när sådana förändringar finns.¹ Börja med ett stötdämpande inlägg eller en mjuk hälkudde som passar i skon och känns bekväm att använda.

Du kan använda inlägg i de skor som du använder mest, särskilt när du behöver gå eller stå. Om ett inlägg trycker eller gör smärtan värre bör du ta ut det. Ett inlägg ska ge avlastning, inte skapa nya tryckpunkter.

Vid mycket ont kan du prova receptfria smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol. Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel, NSAID, kan också prövas. Om du är gravid eller är över 75 år, har hjärt-kärlsjukdom och tidigare har haft magsår rekommenderas läkemedel med paracetamol.²

När egenvården inte räcker

Besvär vid hälsporre kan vara långdragna även när du avlastar foten och anpassar dina skor. Behandlingstiden kan vara sex månader eller längre.³ Egenvården behöver därför ibland pågå under en längre tid innan du märker tydlig skillnad.

När du inte längre har ont kan du börja med kortare promenader. Därefter kan du utöka promenaderna allt eftersom besvären minskar.²

Välj skor som avlastar

Se över dina skor när du har hälsporre. Skorna ska vara stadiga och sulan ska vara mjuk under hälen. Sulan ska också vara stabil och svår att vrida.² Du kan prova att vrida sulan för att bedöma om den är tillräckligt stadig.

Skon ska vara rymlig och ungefär 1 centimeter längre än dina tår. Känn på insidan av skon så att det inte finns några vassa kanter eller sömmar. En sko med innersula som går att ta loss gör det möjligt att byta till en annan sula vid behov.²

Det är bra om skon har snörning eller kardborreband, så att den kan anpassas efter din fot.² Den bakre delen av skon ska vara förstärkt och stadig så att den skyddar hälen och gör foten och ankeln mer stabila.

Inlägg och enkla åtgärder

Du kan prova stötdämpande inlägg.² Sådana inlägg kan köpas i skoaffärer, sportbutiker och på apotek. Mjuka inlägg eller hälkuddar kan användas i skorna när du har ont i hälen.⁵

Undvik långa perioder av gång eller stående när hälen gör ont. Högklackade skor och trånga, spetsiga skor bör också undvikas.⁵

När egenvården inte räcker

Kontakta en vårdcentral om besvären inte går över trots att du har vilat från promenader eller löpning och skaffat anpassade skor och inlägg.²

Vem kan hjälpa dig vid hälsporre?

Första kontakt och rådgivning

Om besvären inte går över trots att du har vilat från promenader eller löpning och skaffat anpassade skor och inlägg kan du kontakta en vårdcentral.² Där kan dina besvär bedömas och du kan få hjälp att komma vidare i vården.

Du kan också ringa 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in på 1177. Du kan själv välja vilken vårdcentral du vill söka vård på i hela landet.²

Yrkesgrupper och specialistvård

En fysioterapeut kan hjälpa dig med bland annat stretching, tejpning av foten och övningar som du kan göra hemma.² Fysioterapi kan vara en del av behandlingen när besvären inte lindras tillräckligt av den första behandlingen.

Om du behöver personligt utformade inlägg kan en ortopedingenjör på en ortopedteknisk mottagning hjälpa dig.² Du kan fråga din läkare om hjälp att hitta en sådan mottagning.

Du kan söka vård på en öppen specialistmottagning som du själv väljer i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.² En remiss betyder att en vårdgivare skickar vidare information om dina besvär till en annan mottagning, så att du kan bedömas där.

På 1177 kan du läsa mer om hur du hittar vård och kontaktar olika mottagningar.

Vanliga frågor om hälsporre

Frågor om vad hälsporre betyder

#### Kan man ha en hälsporre utan att ha ont?

Ja. Det betyder att en förändring på undersidan av hälen inte automatiskt visar att du har smärta.¹ Själva benpålagringen har därför inte alltid någon medicinsk betydelse.

En hälsporre på en röntgenbild kan ibland vara ett tecken på en skada som redan har läkt.¹ Om du har ont behöver smärtan därför bedömas utifrån dina besvär och undersökningen, inte enbart utifrån bilden.

#### Säger röntgenbilden hur ont jag har?

Nej. Hur hälsporren ser ut på röntgen har inget samband med hur mycket smärta eller obehag du känner.¹ En tydlig benpålagring behöver alltså inte betyda att du har mer ont än någon som har en mindre förändring.

Röntgen är inte nödvändig för att ställa diagnosen hälsporre. Om en hälsporre syns på bilden bidrar det inte i övrigt till diagnosen och ändrar inte behandlingen.¹

Frågor om hur besvären kan utvecklas

#### Kan båda fötterna drabbas?

Besvär från båda fötterna förekommer i ungefär en tredjedel av fallen.³ Det är alltså inte ovanligt att båda sidorna påverkas, även om besvären kan vara olika tydliga i höger och vänster fot.

Hälsporre kan också komma tillbaka efter att du har haft besvär tidigare.² När båda fötterna gör ont kan det påverka hur du går och hur mycket du kan belasta fötterna, men graden av besvär behöver inte vara densamma på båda sidorna.

#### Hur länge kan rehabiliteringen ta?

Rehabiliteringen kan ta sex månader eller längre.³ Besvären är ofta långdragna, och det kan därför behövas tålamod under behandlingen. En återgång till den aktivitet du vill kunna göra igen kan också ta flera månader.¹

Tiden påverkas av att foten behöver avlastas och att den aktivitet som framkallar besvären ibland behöver ersättas med en annan träningsform. Rehabilitering med avlastande inlägg och minskad belastning har en god prognos.¹ De flesta är bra efter ett år.²

Frågor om operation och arbete

#### Behöver man vanligtvis opereras?

Nej. Kirurgisk behandling rekommenderas inte som rutin vid hälsporre.³ Operation behövs mycket sällan eftersom tillståndet ofta läker ut av sig självt med tiden.⁶

Operation kan övervägas i enstaka fall när besvären är svåra och mycket långdragna.¹ Det gäller situationer där besvären inte har gått över på annat sätt. Beslutet om operation behöver då fattas efter en medicinsk bedömning.

#### Är sjukskrivning vanligt vid hälsporre?

Sjukskrivning är i regel inte befogad vid hälsporre. Bedömningen behöver ändå göras individuellt för varje person. Särskild hänsyn behöver tas om du har ett fysiskt krävande arbete.³

Smärtan kan i vissa fall påverka aktivitetsnivån och vardagen. Därför kan arbetsbelastningen ha betydelse när din arbetsförmåga bedöms. Det är inte bara röntgenbilden eller förekomsten av en benpålagring som avgör om sjukskrivning behövs.