Medicinsk fotvård är vårdpersonalens behandling av fotproblem som beror på diabetes eller andra sjukdomar. En fotterapeut eller podiater behandlar utifrån dina behov och givna anvisningar, samarbetar med övrig sjukvård och berättar vad du själv kan göra för att förebygga framtida fotproblem.
Medicinsk fotvård är vård för fotproblem som beror på diabetes eller andra sjukdomar. Vården samarbetar med den övriga sjukvården för att förebygga och behandla fotskador.1
Vilka regler som gäller kan skilja sig mellan regionerna.
Medicinsk fotvård kan vara en del av vården när fötterna påverkas av en sjukdom. Målet är att förebygga fotproblem och att behandla fotskador när de har uppstått. Vid diabetes är förebyggande vård särskilt viktig, eftersom sjukdomen kan öka risken för svårläkta fotsår.
En fotterapeut eller podiater behandlar dig utifrån givna anvisningar och dina behov. Fotterapeuten berättar också vad du själv kan göra för att förebygga framtida fotproblem.1
Vården kan därför innehålla både behandling av fotproblem och information om hur du tar hand om fötterna mellan besöken. Om du har svårt att sköta fötterna själv kan vård- eller omsorgspersonal ha ansvar för att fötterna undersöks och sköts.
Det finns en skillnad mellan egenvård och medicinsk fotvård som utförs av vårdpersonal.2 Egenvård innebär bland annat att du själv tar hand om dina fötter och sköter den grundläggande fotvården. Medicinsk fotvård är en insats av vårdpersonal, till exempel en medicinsk fotterapeut, läkare eller sjuksköterska.
Om du har diabetes behöver du få information om skillnaden mellan vanlig fotvård och medicinsk fotvård.2 Då blir det tydligare vilken fotvård du kan göra själv och när vårdpersonal behöver hjälpa till.
Medicinsk fotvård kan behövas när en sjukdom ökar risken för fotproblem eller har lett till svåra besvär. Vilka förutsättningar som gäller kan variera mellan regioner. I vissa regioner finns särskilda regler för när du kan få vården.
Medicinsk fotvård kan vara aktuell om du har:
Även reumatiska, ortopediska eller neurologiska sjukdomar som har skapat svåra fotproblem kan omfattas. Kärlsjukdom kan också vara en grund när den påverkar fötterna. Vid diabetes kan nedsatt känsel och nedsatt blodcirkulation öka risken för fotsår.
En fotundersökning börjar med att vårdpersonalen tittar på fotens hud, naglar och eventuella felställningar. Även skor och strumpor kan ingå i undersökningen. För personer med diabetes bör vården erbjuda en årlig fotundersökning på vårdcentralen.4
Känseln kan undersökas med ett monofilament, som prövar beröringskänseln, och med en stämgaffel, som prövar vibrationssinnet. Fotpulserna kan bedömas när det finns misstanke om nedsatt blodcirkulation. Då kan ankeltryck och ABI mätas med doppler. Ankeltrycket kan ibland vara falskt förhöjt hos personer med diabetes, och undersökningen kan då behöva kompletteras med mätning av tåtryck.2
Kontakta en vårdcentral om du får varbildning och smärta runt en nagel. Huden vid nagelkanten kan också bli öm, svullen och röd. Det kan komma vätska eller var från området. Det är särskilt viktigt att söka vård om du har diabetes, nedsatt blodcirkulation eller nedsatt immunförsvar.6
Kontakta en vårdcentral om besvären inte blir bättre trots att du har försökt lindra dem själv.6
Om du har diabetes, nedsatt blodcirkulation eller nedsatt immunförsvar och får nageltrång eller nagelbandsinfektion ska du kontakta en vårdcentral eller jouröppen mottagning direkt.6
Kontakta din vårdcentral om ditt sår inte läker som förväntat och om du får följande symtom: Ett svårläkt sår är ett sår som inte läker eller förväntas läka inom fyra till sex veckor. Sådana sår kan ha flera olika grundorsaker som behöver utredas och behandlas. Svullnad i benet behöver också utredas och behandlas, eftersom ödem försämrar läkningen av såret.5
Medicinsk fotvård är en insats av vårdpersonal, medan fotvård också kan betyda egenvård och omvårdnad av fötterna. Skillnaden är viktig när du själv tar hand om fötterna jämfört med när en fotterapeut bedömer eller behandlar fotproblem inom vården. Vid diabetes ska du få information om skillnaden mellan pedikyr och medicinsk fotvård.2
Vanlig fotvård kan alltså handla om att sköta fötterna och naglarna, medan medicinsk fotvård hör ihop med bedömning och behandling av fotproblem hos personer som har en sjukdom eller ökad risk för skador. Vilken hjälp som passar beror på dina besvär och på vilken vård du behöver.
Medicinsk fotvård kan ingå i ett samarbete med flera andra yrkesgrupper. Vid diabetes och risk för tryckrelaterade skador bör en ortopedtekniker engageras.4 Ortopedteknik kan då bidra med avlastande hjälpmedel, till exempel ortopediska skor eller inlägg.
I Region Stockholm ska du kontakta vårdcentralen för att få medicinsk fotvård. Bor du på ett äldreboende kontaktar du sjuksköterskan på boendet.1
Vårdcentralen bedömer ditt behov av medicinsk fotvård. Om bedömningen är att du behöver behandlingen får du en remiss eller en tid hos en fotsjukvårdare.1
I Region Stockholm kan remissen skrivas av en läkare, distriktssköterska, diabetessjuksköterska eller sjuksköterska på ditt äldreboende.1 Om du regelbundet besöker specialistvården, till exempel en diabetesmottagning eller en reumatolog, kan specialistvården i stället bedöma ditt behov och remittera dig till vårdcentralen där du är listad.
En remiss innehåller information om vilken vård du behöver, hur du mår, vilka symtom du har och vilka tidigare sjukdomar eller besvär du har haft. Du ska få veta varför remissen skickas och vilken vård du ska få på mottagningen som tar emot den.
Reglerna kan skilja sig mellan regionerna.
Vid reumatisk sjukdom eller psoriasis i Region Skåne ska remissen komma från en specialist.3
Börja med att söka efter en mottagning för medicinsk fotvård i din region. På 1177.se finns en lista över mottagningar för medicinsk fotvård i Skåne. Du kan själv välja mellan godkända mottagningar som har avtal med Region Skåne.3
I Region Stockholm kan medicinsk fotvård finnas på en vårdcentral. Där kan du träffa en fotterapeut eller podiater.1 Om du bor på ett äldreboende kan medicinsk fotvård också vara knuten till boendet.
På varden.se kan du använda länkarna till regionala mottagningslistor och söka efter kontaktuppgifter till mottagningar nära dig.
Vårdcentralen är en vanlig första kontaktväg i Region Stockholm.1 Där bedöms ditt behov av medicinsk fotvård och du kan få hjälp vidare till rätt mottagning.
För mer avancerade fotproblem kan specialiserad vård finnas på diabetesfotmottagning, sårcentrum eller sjukhus.2 Vilken mottagning som är aktuell beror på vilken vård du behöver.
Använd länkarna på varden.se för att gå vidare till information om vårdcentraler, specialiserade mottagningar och regionala vårdvägar.
I Region Stockholm kostar behandling hos fotterapeut på en vårdcentral lika mycket oavsett om vårdcentralen drivs av Region Stockholm eller av ett privat företag. Om du bor på ett äldreboende beror kostnaden på kommunens avtal med fotterapeuten.1
I Region Skåne ingår medicinsk fotvård i högkostnadsskyddet. Du har rätt till högst fyra behandlingar per år, eller högst sex behandlingar per år om du har psoriasis.3
Socialstyrelsen är i huvudsak positiv till förslaget att ett bevis om rätt att använda yrkestiteln medicinsk fotterapeut ska utfärdas. Förslaget gäller en skyddad yrkestitel och är alltså inte en redan införd legitimation för medicinska fotterapeuter.8
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 9 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Medicinsk fotvård kan vara aktuell vid flera olika fotproblem. Exempel är nedsatt känsel, deformiteter och nervpåverkan. Svåra fotproblem kan också hänga samman med cirkulationsrubbningar eller sjukdomar som påverkar nerver, leder eller blodkärl.
Följande förutsättningar kan ha betydelse för om du kan få medicinsk fotvård:
Cirkulationsrubbningar som har orsakat eller riskerar att orsaka sår på foten kan omfattas.1 Det gäller även när nedsatt blodcirkulation är en del av problemet. Svårläkta sår kan bero på diabetes, och diabetes kan ge sämre känsel i foten så att en tryckskada upptäcks sent.
Svårare fall av nageltrång eller fotkomplikationer vid psoriasis kan också behandlas inom medicinsk fotvård. Det betyder att även hudsjukdomen psoriasis kan vara kopplad till behov av sådan vård.
Medicinsk fotvård kan ha ett förebyggande uppdrag, inte bara vara aktuell när du redan har ett sår. Vården kan till exempel förebygga svårläkta sår, felställningar eller amputation.3
Personer med diabetes har stor risk att utveckla svårläkta trycksår på fötterna, framför allt på tår, hälar och fotknölar. Därför ska förebyggande åtgärder alltid sättas in vid diabetes.4 Förebyggande fotvård kan också vara aktuell när det finns tecken på nedsatt känsel eller blodflöde i fötterna.
Risken för tryckrelaterade skador kan finnas kvar efter ett tidigare diabetessår eller en amputation. Därför kan medicinsk fotvård ingå i den fortsatta uppföljningen när du har haft sådana fotproblem.
Vid ett fotsår bedöms sårets yta och djup. Vårdpersonalen tittar också efter tecken på lokal inflammation eller infektion, till exempel vätska, rodnad, svullnad eller värmeökning.2 Sårets läge och utseende kan ge information om vilken typ av sår det är.
Diabetesfötter delas in i fyra riskgrupper. Riskgrupp 1 innebär diabetes utan tecken på komplikationer i fötterna, men en högre risk än hos personer utan diabetes. Riskgrupp 2 innebär tecken på nedsatt känsel eller blodflöde i fötterna, och det kan också finnas felställningar eller andra ledproblem.4
Riskgrupp 4 innebär en pågående och allvarlig fotsjukdom, till exempel ett öppet sår, kritisk ischemi, infektion eller ledengagemang.
Riskgruppen används för att avgöra vilken uppföljning och vilka förebyggande insatser som behövs. En medicinsk fotterapeut kan kopplas in förebyggande vid riskgrupp 2. Vid riskgrupp 3 kan du behöva följas upp regelbundet av en medicinsk fotterapeut och få hjälp av en ortopedtekniker för att minska tryck på foten.
Behandling av svårläkta sår kan omfatta flera delar:5
Vilken rengöringsmetod och vilket förband som används beror bland annat på hur såret och sårkanterna ser ut, hur mycket såret vätskar och om det luktar. Antibiotika kan behövas vid en djup sårinfektion, medan bakterier i ett sår inte automatiskt betyder att antibiotika behövs.5
Vid diabetesfotsår ska fotbehandling av en fotterapeut kombineras med kontakt med diabetesmottagning eller diabetesfotteam. Ortopediska skor och inlägg kan användas som avlastande hjälpmedel vid diabetesfotsår.5 Behandlingsskor kan minska risken för sår eller underlätta läkning vid nedsatt blodcirkulation och känselbortfall.4
Ett sår på foten ska avlastas från tryck. Det kan göras med avlastande fotbäddar, ortos, gips eller behandlingsskor, beroende på var såret sitter och hur djupt det är. Vid risk för sår, vid ett befintligt sår eller när du har en omläggning behövs ofta behandlingsskor.
Personer med diabetes bör undersöka sina fötter varje dag.4 Du kan göra det själv, eller få hjälp av en närstående eller vårdpersonal. Kontrollen kan omfatta huden, naglarna, fotsulorna och förändringar som sår, rodnad eller tryckmärken.
Skor ska vara bekväma och passa från första dagen. De ska inte behöva gås in. Om du har nedsatt känsel i fötterna ska du inte gå barfota.4 Ibland behövs ortopediska skor eller behandlingsskor.
Om du inte klarar den dagliga egenvården själv kan vård- eller omsorgspersonal hjälpa till med att undersöka och ta hand om fötterna. Regelbunden fotkontroll och rätt avlastning kan ingå i den förebyggande behandlingen.
Kontakta din vårdcentral genast om något av följande stämmer: Vid diabetes kan tecknen på infektion vara otydliga, vilket gör infektionen svår att upptäcka. Om du har diabetes, dålig blodcirkulation i benen eller tar immundämpande läkemedel ska du därför vara extra uppmärksam på om såret försämras. Då ska du kontakta din vårdcentral eller din diabetesfotmottagning.5
Kontakta en akutmottagning eller jouröppen mottagning vid följande:5
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då får du hjälp att bedöma dina symtom eller hjälp med var du kan söka vård.5 Du behöver ingen remiss för att komma till en vårdcentral eller en akutmottagning. Där görs en första bedömning av dina besvär, och du kan sedan få en remiss till annan vård om det behövs.7
Kontakta din vårdcentral om ditt sår inte läker som förväntat och om du får följande symtom.5 Vid tecken på svårläkt sår ska vårdcentral kontaktas om såret inte läker som förväntat.
Vårdcentralen kan göra en första bedömning av dina besvär. Om du behöver mer specialiserad vård kan du få en remiss till en annan mottagning. Till vissa mottagningar kan du själv skicka en egen vårdbegäran, som också kallas egenremiss.
Medicinska fotterapeuter kan arbeta inom en vårdgivares verksamhet eller som enskilda näringsidkare. De arbetar självständigt och ansvarar för bedömningar, behandlingar och uppföljning av patienter.8 Arbetet kan samtidigt ske i samverkan med vårdcentral, diabetesmottagning, diabetesfotteam eller ortopedtekniker när flera delar av vården behövs.
Om du undrar vilken mottagning som är rätt för dig kan du kontakta den mottagning du vill komma till och fråga vilka regler som gäller för remiss eller egen vårdbegäran.
Den mottagning som tar emot remissen avgör hur snabbt du får en tid.7 Om väntetiden är lång kan du diskutera med läkaren vart remissen ska skickas och be om att den skickas till en mottagning med kortare väntetid.
En egen vårdbegäran kan också kallas egenremiss eller egenanmälan. I många regioner kan du beställa tid direkt hos en specialiserad läkare utan remiss.7
En del mottagningar vill då att du skickar in en egen vårdbegäran. I den berättar du hur du mår och varför du söker vård. Kontakta mottagningen för att få veta om den kräver egen vårdbegäran.7
Remissreglerna bestäms av varje region och varierar mellan mottagningar.7 Ta därför reda på vilka regler som gäller där du vill få medicinsk fotvård. En mottagning kan bedöma din egen vårdbegäran och kalla dig om den bedömer att du behöver vård.
I Region Skåne kan du själv välja vilken godkänd mottagning remissen ska skickas till.3 Du väljer mellan mottagningar som har avtal med Region Skåne och kan välja en mottagning var som helst i Skåne.
Den nationella vårdgarantin gäller för specialistmottagningen i den egna regionen efter remiss. För specialistmottagningar innebär vårdgarantin att du inte ska behöva vänta mer än 90 dagar på en besökstid.7
Vårdgarantin gäller inte längre om du väljer att söka vård i en annan region. Då avgör ditt medicinska behov hur lång väntetiden blir. Under tiden du väntar på mottagningen är det den som skrev remissen som ansvarar för att du får den vård du behöver.7 Kontakta den som skrev remissen om dina besvär blir värre medan du väntar.