Om det uppstår problem i relationerna inom familjen som är svåra att lösa kan det vara bra att gå i familjerådgivning hos en familjerådgivare.
Vill du hitta en mottagning som kan hjälpa dig med Familjerådgivning?
Familjerådgivning innebär samtal med en utomstående när något i en relation har blivit svårt att prata om. I samtalen kan ni få hjälp att sätta ord på det som är svårt att prata om.1 Det kan göra det lättare att förstå både dig själv och din partner bättre. Familjerådgivningens syfte är att bearbeta konflikter i parförhållanden och familjer.2
Familjerådgivning kan handla om relationen mellan två personer eller om relationer inom en familj. Samtalen är till för att hjälpa par som har problem i sin relation. Det kan gälla både personer som vill fortsätta leva tillsammans och personer som funderar på att separera.
Det är alltid frivilligt att delta i familjerådgivning. Du har alltså rätt att själv avgöra om du vill delta i samtalen. Du har också rätt att avsluta kontakten om rådgivaren eller formen av familjerådgivning inte passar dig.1
Familjerådgivningen har särskilt sträng sekretess. Det betyder att det ni pratar om under samtalen inte förs vidare. Du har rätt att vara anonym. Det förs inga journaler. Det finns ett undantag om det kommer fram att barn utsätts för brott, till exempel psykisk eller fysisk misshandel eller sexuella övergrepp.
Alla kommuner erbjuder parsamtal hos familjerådgivningen.
Sök efter vårdgivare som erbjuder Familjerådgivning på några av våra populära platser.
Familjerådgivning är inte bara till för par. Vuxna syskon kan komma till familjerådgivningen för samtal. Föräldrar och vuxna barn kan också komma dit om de har svårt att prata med varandra.1
Det kan därför vara aktuellt med familjerådgivning även när det inte är en kärleksrelation som är i fokus. Det viktiga är att det finns problem eller konflikter i en parrelation eller familjerelation som ni vill prata om tillsammans med en utomstående.
Familjerådgivning kan vara aktuell när ett par har svårt att prata så att båda känner sig förstådda och lyssnade på. En kris som påverkat relationen kan också vara ett skäl att gå i familjerådgivning. Svårigheter att samarbeta kan vara ytterligare ett skäl att söka stöd.1
Vanliga frågor som kan tas upp är:
Det går att söka familjerådgivning av många olika orsaker. Du behöver alltså inte ha en viss typ av problem för att kunna prata med någon. Det kan vara viktigt att ta upp problemen i stället för att låta dem fortsätta utan samtal.
Familjerådgivning fokuserar på relationen mellan parterna och konflikter inom relationen.2 I familjerådgivningssamtal kan ni därför prata om själva relationen och om problem mellan er.
Samarbetssamtal fokuserar i stället på att förbättra föräldrarnas samarbete och kommunikation kring barnen efter en separation.2 De handlar om att föräldrar ska kunna enas i frågor kring barnen och förbättra sin förmåga att samarbeta som föräldrar.
Båda samtalsformerna kan beröra föräldrarnas relation, men fokus är olika. Familjerådgivning bearbetar relationen och konflikterna inom den. Samarbetssamtal handlar i stället om hur föräldrarna kan samarbeta kring barnen efter en separation.
Information om hur du tar kontakt och bokar tid finns på kommunens webbplats. Det kan vara bra att söka hjälp tidigt eftersom relationsproblem blir svårare att reda ut ju längre du väntar.1 En familjerådgivare kan hjälpa deltagarna att formulera ett mål med samtalen.3
Inför det första samtalet behöver du inte ha tänkt färdigt kring allt du vill ta upp. Det kan räcka att kunna berätta varför du söker hjälp och vad du vill att samtalen ska leda till. Du kan också ställa frågor om hur samtalen går till, hur många gånger ni ska träffas och när ni ska följa upp kontakten.
Om ni är flera som ska delta kan det vara bra att fundera på vad var och en hoppas få ut av samtalen. Familjerådgivaren kan hjälpa er att tydliggöra vad ni vill arbeta med och formulera ett gemensamt mål. Målet kan gälla hur ni pratar med varandra, hur ni hanterar konflikter eller hur ni samarbetar.
Samtalen kan hjälpa deltagarna att förstå sig själva och sin partner bättre.1 En samtalsledare kan uppmuntra deltagarna att prata och lyssna på varandra. En samtalsledare kan tydliggöra deltagarnas ord och känslor så att de förstår varandra bättre.4
Samtalsbehandling kan genomföras individuellt, som par eller med en familj.5 Vilka som deltar kan därför variera mellan olika samtal. En familjerådgivare kan ibland träffa deltagarna tillsammans och ibland ha samtal med en person i taget, beroende på familjens situation och hur samtalen behöver planeras.
Samtalsledaren lyssnar på det som deltagarna vill ta upp och hjälper dem att hålla fokus på samtalet. Uppgiften kan vara att uppmuntra alla att prata och lyssna på varandra. När ord eller känslor blir otydliga kan samtalsledaren hjälpa till att klargöra dem så att deltagarna förstår varandra bättre.
En familjerådgivare kan hjälpa familjen att undersöka hur den kan samarbeta för att åstadkomma förändringar.4 Det kan innebära att familjen tillsammans undersöker hur olika sätt att prata och agera påverkar relationen. Samtalen kan också handla om hur deltagarna kan hitta lösningar på problem och konflikter inom relationen.
Det är deltagarna som berättar om sina upplevelser och det som är svårt. Samtalsledaren kan ställa frågor, sammanfatta det som sagts och hjälpa deltagarna att se olika perspektiv. På så sätt får samtalet en tydlig riktning utan att familjerådgivaren tar över deltagarnas relation.
De flesta kommuner erbjuder tre till fem samtal. Antalet samtal som ingår varierar mellan kommunerna.1 Därför är det bra att fråga kommunen vad som gäller där du bor.
Familjerådgivning kan pågå under flera månader eller längre beroende på familjens situation.4 Hur ofta ni träffas och hur länge kontakten fortsätter kan alltså se olika ut. I vissa fall räcker några samtal, medan andra familjer behöver en längre kontakt.
Ni kan komma överens med familjerådgivaren om vad ni vill följa upp mellan samtalen. Vid en uppföljning kan ni prata om hur det har gått sedan sist och om ni behöver fortsätta arbeta med samma mål. När ni inte längre behöver stödet kan kontakten avslutas.
Familjerådgivning omfattas av absolut sekretess.1 Absolut sekretess innebär att uppgifterna är hemliga oavsett om ett röjande skulle skada den enskilde.2 Det ni pratar om under samtalen förs alltså inte vidare.
Deltagare har rätt att vara anonyma och familjerådgivningen för inga journaler.1 Du behöver därför inte uppge vem du är när du tar kontakt på det sätt som kommunen erbjuder. Fråga kommunen hur anonymiteten fungerar när du bokar tid.
Ett undantag från sekretessen gäller om det kommer fram att ett barn utsätts för brott.1 Det kan till exempel handla om att ett barn utsätts för psykisk eller fysisk misshandel eller sexuella övergrepp. Det kan också handla om att ett barn ser när någon närstående utsätts för våld eller övergrepp.
Det är viktigt att du känner att du litar på den du pratar med. Deltagare har rätt att avsluta kontakten om rådgivaren eller formen inte passar dem.1 Du kan därför ta upp med familjerådgivaren om något i kontakten inte känns bra och avsluta samtalen om du inte vill fortsätta.
Kostnaden för kommunal familjerådgivning varierar mellan olika kommuner.1 Det betyder att avgiften kan vara olika beroende på vilken kommun du kontaktar. Kontrollera därför den aktuella avgiften hos din kommun innan du bokar ett samtal.
Kommunen får ta ut skäliga avgifter för familjerådgivning.2 Det finns alltså inte en enda nationell avgift som gäller i alla kommuner. Kommunen ansvarar för att erbjuda familjerådgivning, men avgiften bestäms lokalt inom ramen för vad som räknas som skäligt.
På kommunens webbplats finns information om hur ni tar kontakt och bokar tid.1 Där kan du också kontrollera vad familjerådgivningen kostar och fråga vad som gäller för just din kommun.
Du kan också få familjerådgivning hos privatpraktiserande terapeuter eller hos olika religiösa samfund. Ni kontaktar dem direkt och betalar enligt deras vanliga avgift.1 Priset kan därför skilja sig från kommunens avgift. Fråga den du vill träffa om kostnaden innan ni bokar tid.
Kommunens familjerådgivning behöver inte alltid bedrivas av kommunens egen personal.2 Rådgivarna kan vara anställda av kommunen eller arbeta på uppdrag av kommunen.1 En kommun kan alltså erbjuda familjerådgivning genom en annan utförare än kommunen själv.
Det är ändå kommunen som ska se till att familjerådgivning erbjuds till den som behöver den. Om en annan utförare sköter samtalen kan du fråga kommunen vilken verksamhet som har uppdraget och vilken avgift som gäller.
Högkostnadsskyddet gäller besök i den öppna hälso- och sjukvården.6 Öppenvård är vård som inte kräver att du blir inlagd på sjukhus, till exempel besök hos en allmänläkare eller sjuksköterska på en vårdcentral.7 Kommunal familjerådgivning är en kommunal stödinsats och är därför inte automatiskt samma sak som ett besök i den öppna hälso- och sjukvården.
Privat vård som inte finansieras av en region kan behöva betalas helt av patienten.7 Det är därför viktigt att fråga den privata utföraren vad du själv ska betala innan behandlingen börjar.
Försäkringar kan ha egna regler om vilken vård eller vilka samtal som ersätts. Fråga försäkringsbolaget och den som erbjuder familjerådgivningen om du vill veta om just din försäkring kan användas. Villkoren kan bero på vilken försäkring du har och vilken utförare du kontaktar.
Familjeterapi är en form av samtalsbehandling som fokuserar på relationerna mellan familjemedlemmarna. Ett mål kan vara att förbättra hur familjemedlemmarna samspelar och kommunicerar med varandra.4 Familjeterapi kan omfatta olika kombinationer av familjemedlemmar, till exempel föräldrar och barn eller syskon.
När familjemedlemmar får hjälp att prata och lyssna på varandra kan de också få hjälp att förstå varandras ord och känslor bättre. En terapeut kan hjälpa familjen att uppmärksamma hur ord och beteenden påverkar andra i familjen. Familjen kan också få stöd i att undersöka hur medlemmarna kan samarbeta för att skapa positiva förändringar. Familjeterapi kan ge familjen stöd, utbildning och vägledning för att fungera bättre och öka välbefinnandet. En terapeut kan också föreslå strategier för att förändra problematiska beteenden och mönster. Familjeterapi bygger på samtal med en utbildad person och kan ge familjen en stödjande och trygg miljö där den kan prata öppet om problemen.4
Forskning visar förbättringar i familjemedlemmars relationer och konflikter efter familjeterapi. Förbättringar i familjerelationerna kan också leda till att familjemedlemmarna fungerar bättre i arbete eller skola.4 Det betyder att en förändring i familjens relationer kan få betydelse även i andra delar av vardagen.
Familjeterapi kan vara relevant när problemen gäller relationer mellan förälder och barn eller mellan syskon. Den kan också användas när familjen försöker hantera sorg, en separation eller en plötslig förändring i livet. Vilken form av terapi som passar beror på familjens behov och situation.
Familjeterapi kan ge stöd, utbildning och vägledning till dig och dina närstående. När en familjemedlem har ett psykiskt eller beteendemässigt tillstånd kan familjen få hjälp att förstå tillståndet och att behandla det som en del av familjens samlade situation.4 Familjeterapi kan alltså vara ett stöd både för den som har besvär och för personer som står nära.
Vid psykisk ohälsa kan utbildning om tillståndet vara en viktig del av terapin. Familjen kan få grundläggande information om tillståndet, möjliga orsaker, behandling och hur utvecklingen kan se ut. Målet med sådan utbildning är att familjen ska få bättre förutsättningar att hantera situationen tillsammans.
Systemisk parterapi och familjeterapi har visat sig särskilt effektiv vid relationsproblem och psykiska problem hos barn och ungdomar.3 Systemisk familjeterapi utgår från att en persons problem hänger ihop med partnern eller den övriga familjen. Därför behandlas paret eller familjen som en grupp, snarare än att enbart fokusera på en person.
Systemisk parterapi och familjeterapi kan också fungera bra när det finns alkoholberoende eller våld inom familjen.3 Familjeterapi har dessutom använts när en familjemedlem har andra psykiska eller beteendemässiga tillstånd, exempelvis depression, ätstörning eller problem med droger. Familjens delaktighet kan då bidra till stöd för den person som behöver behandling.
Familjeterapi kan även hjälpa familjer som hanterar stress, ilska, trauma, långvarig sjukdom eller en närståendes död. Den kan ge familjen möjlighet att arbeta med både relationerna och de känslor som uppstår när livssituationen förändras. Samtalen kan på så sätt rikta sig mot familjens problem och mot det stöd som behövs kring en familjemedlem.
I en sammanställning av resultat efter familjeterapi rapporterar nästan 90 procent av deltagarna förbättrad emotionell hälsa. Nästan 66 procent rapporterar förbättrad fysisk hälsa. I fall där barn och föräldrar deltar rapporterar cirka 73 procent av föräldrarna att barnets beteende har förbättrats.4
Resultaten ska förstås som rapporter från deltagare i den beskrivna sammanställningen. De visar inte att familjeterapi ger samma resultat för alla familjer. Familjeterapi kan vara kortvarig eller pågå längre, och mål och upplägg beror på familjens situation.
Studier har också visat att familjeterapi kan vara effektiv vid flera psykiska och känslomässiga tillstånd och hälsoproblem, bland annat depression, alkohol- eller drogproblem och problem med barns beteende. Samma forskning visar betydande förbättringar i familjemedlemmars relationer och konflikter. Förbättringarna kan även hänga samman med bättre fungerande i arbete eller skola.
Det finns därför flera möjliga mål med familjeterapi: att förbättra relationer, kommunikation och samspel, att stödja en familjemedlem med psykiska eller beteendemässiga besvär och att hjälpa familjen att fungera bättre tillsammans. Vilka mål som är aktuella beror på vilka problem familjen vill arbeta med.
Familjeterapi passar inte alla. Om en eller flera deltagare är ovilliga att medverka under samtalen kan familjekonflikten öka.4 Det kan göra det svårare att arbeta tillsammans med de frågor som familjen vill förändra.
Familjeterapins längd och upplägg varierar beroende på familjens situation och mål. Behandlingen kan bestå av några få samtal eller fortsätta under flera månader eller längre. Ibland kan terapeuten föreslå att familjemedlemmar träffas var för sig, utöver gemensamma samtal.4
Det betyder att formen inte alltid ser likadan ut för alla familjer. Om det är svårt att samlas eller om någon inte vill delta kan det påverka vilka samtal som är möjliga. Familjeterapi är därför inte en lösning som passar alla familjer eller alla problem.
Det kan kännas obehagligt att undersöka negativa känslor, rädslor och tidigare erfarenheter i familjeterapi.4 Samtalen kan också väcka sådant som har varit smärtsamt eller svårt att prata om tidigare.
Du eller andra familjemedlemmar kan känna er något mer upprörda under terapin.4 Samtalsbehandling kan också göra att vissa mår lite sämre i början.3 Det behöver inte betyda att terapin inte fungerar, men det kan göra perioden krävande.
Att prata öppet inför andra familjemedlemmar kan kännas ovant. När flera personer deltar kan olika upplevelser, känslor och uppfattningar komma fram samtidigt. Det kan tillfälligt göra samtalen mer ansträngande än vad du hade väntat dig.
Familjeterapi har större chans att fungera när deltagarna är öppna och ärliga med terapeuten. Familjeterapi har också större chans att fungera när deltagarna är beredda att göra positiva förändringar.4
Samtalen bygger på att de familjemedlemmar som deltar är aktivt involverade. Om någon håller tillbaka viktig information eller inte vill arbeta med problemen kan det bli svårare att få ut det man hoppas på av terapin.
Hemuppgifter kan ingå i terapin och kräva aktivt deltagande mellan samtalen.4 Det kan innebära att familjen behöver fortsätta arbeta med överenskomna förändringar även utanför samtalstiden. För vissa kan det kännas betungande att behöva lägga tid och energi på detta mellan mötena.
Det är viktigt att deltagarna känner förtroende för personen de pratar med.4 Förtroendet mellan deltagarna och terapeuten är viktigt för att kunna arbeta tillsammans på ett bra sätt och få nytta av terapin.
Om rådgivaren eller formen inte passar kan deltagarna avsluta kontakten.1 Det kan också ta tid innan det känns rätt att ta emot hjälp, och olika personer kan upplevas fungera olika bra som samtalspartner. Det är också olika hur det känns under olika perioder.3
Om familjeterapin inte leder framåt behöver formen därför omprövas. Du kan ta upp med terapeuten vad som inte fungerar och vilka mål ni har med samtalen. Om kontakten ändå inte känns bra kan ni avsluta den.
Kommunen ska erbjuda familjerådgivning till den som begär det.2 Kommunens ansvar betyder inte att samtalen måste hållas av kommunens egen personal. Familjerådgivare kan vara anställda av kommunen eller arbeta på uppdrag av kommunen.1
Kommunens familjerådgivning kan bedrivas av kommunen själv eller genom en annan utförare.2 En kommun kan också samarbeta med andra kommuner eller ordna familjerådgivningen på något annat sätt, så länge invånare kan erbjudas samtal. Därför kan namnet på mottagningen och vem som möter dig variera mellan kommuner.
Familjerådgivning finns för par som har problem i sin relation. Även vuxna syskon samt föräldrar och vuxna barn kan komma till familjerådgivningen om de har svårt att prata med varandra. Alla kommuner erbjuder parsamtal hos familjerådgivningen.1
Familjerådgivare som arbetar i eller på uppdrag av en kommun måste ha beteendevetenskaplig utbildning.1 Det kan till exempel vara utbildning till socionom eller psykolog. Utbildningen ger en grund för arbete med samtal och relationer.
De flesta kommuner kräver också vidareutbildning i psykoterapi, familjeterapi och sexologi. Kraven på vidareutbildning kan alltså vara mer omfattande än den grundläggande beteendevetenskapliga utbildningen. Många familjerådgivare är psykoterapeuter.1
En familjerådgivare kan också vara auktoriserad av Föreningen Sveriges kommunala familjerådgivare. Om du vill veta mer om en viss rådgivares bakgrund kan du fråga mottagningen vilken utbildning och erfarenhet personen har.
Du kan också få familjerådgivning utanför kommunens verksamhet. Privatpraktiserande terapeuter kan erbjuda familjerådgivning. Privata psykologer och psykoterapeuter kan erbjuda stöd till par och familjer.1
Det finns mottagningar som är specialiserade på till exempel parrelationer eller sex och samlevnad. Många religiösa samfund och församlingar erbjuder familjerådgivning.1 Om du vill ha information om en församlings stöd kontaktar du församlingen direkt.
Utbildning och erfarenhet kan skilja sig mellan olika personer som erbjuder samtalsstöd. När du jämför alternativ är det därför relevant att fråga vem som leder samtalen och vilken bakgrund personen har. Du kan också fråga om personen har erfarenhet av att arbeta med par eller familjer.
Kommunens webbplats beskriver hur ni tar kontakt och bokar tid.1 Där kan ni se vilken mottagning eller utförare kommunen hänvisar till. Om kommunen har lagt familjerådgivningen på en annan utförare kan webbplatsen därför leda vidare till den verksamheten.
Den som väljer en privat terapeut kan fråga om terapeutens utbildning och erfarenhet innan behandlingen börjar.3 Du har alltid rätt att fråga och få svar från den du träffar om vilken utbildning och erfarenhet personen har, oavsett om hjälpen ges inom hälso- och sjukvården eller privat.
Om ett par med barn funderar på eller har bestämt sig för att separera kan kommunen erbjuda samarbetssamtal som ett annat stöd.1 Samarbetssamtal handlar om frågor kring barnets vårdnad, boende och umgänge samt barnets försörjning. Målet är att föräldrarna ska kunna enas i frågor kring barnen och förbättra sin förmåga att samarbeta som föräldrar.2
Samarbetssamtal har alltså ett annat fokus än familjerådgivning. Familjerådgivning fokuserar på relationen mellan parterna och problem och konflikter inom relationen. Samarbetssamtal fokuserar på föräldrarnas samarbete och kommunikation kring barnen efter en separation.2
Ja. Målet med samtalen är att ni ska lära er att prata om problem på ett bra sätt, så att ni får bättre förutsättningar att själva komma vidare när samtalen är över. Det kan vara viktigt både om ni vill fortsätta leva tillsammans och om ni bestämmer er för att separera. Familjerådgivningen behöver alltså inte leda till ett visst beslut om relationen. Målet är i stället att ni ska kunna komma vidare själva när samtalen är över.1
Ni kan alltså använda det ni har arbetat med i samtalen även när relationens framtid inte är bestämd. Familjerådgivningen kan handla om att förstå sig själv och sin partner bättre och om att hitta bättre sätt att prata om svåra frågor. Om rådgivaren eller formen inte passar er har ni rätt att avsluta kontakten.
Ja, barn kan beröras av familjerådgivning genom det stöd som deras föräldrar får. Omkring 45 000 barn berörs varje år på det sättet.8
När frågor som rör barn behandlas ska barnets behov sättas framför föräldrarnas. Det kallas ett barnrättsperspektiv och innebär att barnets rättigheter och behov ska finnas med i sammanhang där barn berörs. Det kan till exempel handla om hur föräldrarna samarbetar eller om hur familjen ska hantera förändringar. Barnets rättigheter och behov ska finnas med i alla sammanhang där frågor som rör barn behandlas. När föräldrar får stöd i familjerådgivningen kan det därför också ha betydelse för barnets situation.8
Det finns andra former av stöd, och vilken form som passar beror på vad ni behöver hjälp med. Om ni har barn och funderar på eller har beslutat att separera kan ni få samarbetssamtal om vårdnad och umgänge.1
Samarbetssamtal handlar om frågor kring barnen och om föräldrarnas möjlighet att samarbeta som föräldrar. De kan hjälpa föräldrar att göra överenskommelser kring barnet utifrån barnets behov och eventuella önskemål.2
Vissa kommuner har familjecentraler där socialtjänsten kan ge föräldrar stöd och råd.1 Kontakta din hemkommun för information om vilken hjälp som finns. Samarbetssamtal kan hjälpa föräldrar att göra överenskommelser kring barnet utifrån barnets behov och eventuella önskemål. Målet är också att föräldrarna ska förbättra sin förmåga att samarbeta som föräldrar.2
Familjeterapi kan användas när en familjemedlem har ett psykiskt eller beteendemässigt tillstånd.4 Familjeterapi kan då hjälpa familjen att förstå och behandla familjemedlemmens psykiska eller beteendemässiga tillstånd.9
Familjeterapi kan också ge stöd, utbildning och vägledning till familjen och närstående. Samtalen kan fokusera på relationerna mellan familjemedlemmarna, samspelet och kommunikationen i familjen.
Vilken behandlingsform som passar beror på personens behov och medicinska situation. Behandlingsformen kan därför anpassas efter det tillstånd som behandlas och personens behov.10 Familjeterapi kan användas tillsammans med annan behandling eller som den enda behandlingen.11 Behandlare kan använda en behandlingsform eller delar av flera behandlingsformer beroende på sin utbildning, det tillstånd som behandlas och personens behov.
Om det behövs kan psykoterapi användas ensam eller tillsammans med läkemedel eller annan behandling.3 Psykoterapi kan också ges individuellt, som par eller med en familj.9
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 22 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.