Epilepsi

Epilepsi är en sjukdom som beror på att vissa nervceller i hjärnan är överaktiva. Det kan bero på en medfödd skada, trauma mot skallen eller sjukdom, men ofta är orsaken okänd. När hjärnan tappar kontrollen över de överaktiva cellerna får du ett anfall. Hur ett epileptiskt anfall ser ut skiljer sig mycket åt från person till person. Däremot är anfallen nästan alltid likadana hos individen. Epilepsi kan komma när som helst. Risken att drabbas är dock störst under det första levnadsåret eller efter 70 års ålder.

Epilepsi ger bara symtom när du har ett anfall. Mellan anfallen har du inga besvär alls. Ett anfall kommer tvärt och varar oftast bara i några sekunder upp till några minuter. Vilket slags anfall du får beror på vilken del av hjärnan som påverkas. Därför delas de in i två huvudkategorier:

• Generaliserade anfall startar i stora delar av hjärnan samtidigt.
• Fokala anfall startar i en begränsad del av hjärnan.

Generaliserade anfall ger kramper

Det är framförallt vid generaliserade anfall som du får kraftigare och även allvarligare symtom. Du kan till exempel få följande symtom:

• Du blir medvetslös och spänd i hela kroppen. Därefter får du ryckningar i armar och ben som varar i en till två minuter.
• Du får snabba och kraftiga muskelryckningar i huvud, armar eller ben utan att tappa medvetandet.
• Du blir frånvarande och stirrar tomt framför dig i några sekunder.

Fokala anfall märks inte alltid

Vid fokala anfall startar anfallet i en mindre del av hjärnan. I regel ger de lindrigare symtom som ibland inte uppfattas av en utomstående. Beroende på vilken del av hjärnan som påverkas kan det exempelvis vara syn-, känsel- eller hörselbortfall under en kort stund. Även fokala anfall kan sprida sig och påverka en större del av hjärnan. I dessa fall kan du få kramper och förlora medvetandet liksom vid generaliserade anfall.

Hjärnan består av miljarder nervceller. Via ett komplicerat nätverk kommunicerar och samarbetar de med varandra genom att frigöra en kemisk reaktion som kallas signalämnen. När nervceller skickar en elektrisk impuls frigörs ett specifikt signalämne. Ämnet påverkar i sin tur närliggande receptorer, eller mottagare, som sitter på en nervcell så att den elektriska aktiviteten i den cellen förändras.

Vissa signalämnen och receptorer ökar den elektriska aktiviteten medan andra arbetar för att minska den. Samspelet mellan dessa aktiviteter är själva grunden för att du ska kunna exempelvis tänka, tala, se och röra dig. När det råder en balans mellan att nervcellerna hålls tillbaka och stimuleras fungerar din hjärna som den ska. Men ibland är vissa nervceller överaktiva. Då tappar hjärnan kontrollen över dessa celler och du får ett epileptiskt anfall.

Varför får man epilepsi?

Ibland beror överaktiviteten i hjärnan på en skada eller sjukdom. Du kan få epilepsi på grund av exempelvis ett skalltrauma, en hjärntumör eller efter en stroke. Men för ungefär hälften av alla med epilepsi finns ingen känd orsak.

Vad utlöser epilepsi?

Det finns ingenting du själv kan göra för att inte drabbas av epilepsi. Däremot upplever många att risken för anfall ökar i vissa situationer. Det kan vara sömnbrist, stress eller blinkande ljus. Genom att notera när du får ett anfall kan du upptäcka eventuella mönster som hjälper dig att undvika situationer som kan trigga ett anfall.

Att leva med epilepsi

För dig som lever med epilepsi är oro och en känsla av osäkerhet vanligt eftersom du inte vet på förhand när ett anfall är på väg. Men det är viktigt att du kan fortsätta leva som vanligt och göra saker du tycker om och mår bra av. Genom att prata med dina närstående och informera dem om din epilepsi och dina symtom kan du känna dig tryggare.

Du kan också behöva göra vissa anpassningar i ditt hem och på din arbetsplats för att undvika att du skadar dig under ett anfall. I vissa fall kan du också behöva byta yrke. Exempelvis får du inte köra bil förrän ett år efter ditt senaste anfall vilket påverkar dig som är yrkeschaufför.

Det kan vara otäckt att se någon få ett epileptiskt anfall. Men för det mesta går anfallet över utan att den som drabbas kommer till skada. För att underlätta för den som har ett anfall kan du:

• prata lugnande
• röra personen lätt för att bekräfta att du är där
• lossa på kläder som sitter åt runt halsen
• lägga något mjukt under huvudet
• efter anfallet placera personen i stabilt sidoläge för att underlätta andningen
• ta tid på anfallet, om det varar längre än fem minuter bör du tillkalla hjälp
• stanna kvar hos personen en stund efter anfallet.

Vad får man inte göra när man har epilepsi:

• stoppa något i munnen på den som har ett anfall, det kan skada tänderna och göra det svårare att andas
• hålla i armar och ben under ett krampanfall, flytta istället undan föremål som personen kan skada sig på.

Den primära behandlingen vid epilepsi är med läkemedel, så kallade antiepileptika. Behandlingen minskar risken för nya anfall och läkemedlen måste tas regelbundet. För ungefär hälften med epilepsi läker sjukdomen ut och du kan fasa ut läkemedlen. Men för resten är behandlingen livslång. Du som har svår epilepsi som inte svarar bra på behandling kan komma att opereras.

När du har fått ett anfall för första gången kommer du att utredas av en neurolog för att utesluta andra möjliga orsaker samt för att kunna ge dig rätt behandling.

• Vårdcentral
• Neurolog