Vad bestämmer jag om mitt barns vård och vem får följa med?
Du följer ditt barn till vården och undrar vem som bestämmer. Få klarhet i barnets inflytande, informationen ni ska få och vem som kan vara med.
Artikel
Du följer ditt barn till vården och undrar vem som bestämmer. Få klarhet i barnets inflytande, informationen ni ska få och vem som kan vara med.
Du följer ditt barn till vården och undrar vem som bestämmer. Få klarhet i barnets inflytande, informationen ni ska få och vem som kan vara med.
När du följer ditt barn till vården är huvudregeln att vårdnadshavaren bestämmer, samtidigt som barnet ska få information, bli lyssnat på och få inflytande efter ålder och mognad. Här får du en överblick över vad regeln säger, vem den gäller för, vad källorna fastställer och var regeln slutar, vilka undantag som finns och var du hittar aktuell information. Det betyder att beslut, barnets egen vilja och vem som får vara med behöver hållas isär.
Om du är vårdnadshavare är du normalt den som bestämmer i frågor om barnets personliga angelägenheter, där hälso- och sjukvård ingår. Det gäller alltså inte bara själva besöket, utan också beslut som rör barnets vård. Vid gemensam vårdnad ska viktiga beslut om att barnet ska få en viss sjukvård som utgångspunkt fattas gemensamt.
Det betyder samtidigt inte att barnet lämnas utanför. Barnets bästa ska särskilt beaktas när vård ges, och barnet ska få möjlighet att komma till tals i den vård som är aktuell. Vårdnadshavarens beslutanderätt är därför huvudregeln, men den ska förstås tillsammans med barnets rätt till delaktighet.
Lagen säger: När hälso- och sjukvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beaktas. När patienten är ett barn ska barnets inställning till den aktuella vården eller behandlingen så långt som möjligt klarläggas. Barnets inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad.
Barnet ska få säga vad det tycker, men det betyder inte automatiskt att barnet ensamt bestämmer i alla vårdfrågor. Vårdpersonalen ska så långt det är möjligt ta reda på barnets inställning till den aktuella vården eller behandlingen. Sedan ska inställningen vägas in utifrån barnets ålder och mognad.
Bedömningen gäller den konkreta vårdfrågan. Ett barn kan vara tillräckligt moget för att själv ta ställning i en viss fråga, även om barnet inte automatiskt bestämmer över all vård. Det är alltså inte bara barnets ålder som har betydelse, utan också hur barnet kan förstå och ta ställning till just den fråga som vården gäller.
Socialstyrelsen beskriver att vårdpersonalen bedömer om det enskilda barnet är tillräckligt moget för att själv kunna ta ställning till den aktuella vårdfrågan. Därför kan barnets inflytande se olika ut beroende på vad vården handlar om.
Både barnet och vårdnadshavaren ska få information. Informationen ska anpassas till mottagarens ålder, mognad och andra individuella förutsättningar.
För barnet innebär det att vården ska försöka ge information på ett sätt som barnet kan ta emot och ha en åsikt om. För vårdnadshavaren innebär det att den vuxne också ska få information om vården. De två rättigheterna hör ihop, men den ena ersätter inte den andra. Informationen är en del av barnets delaktighet. Samtidigt innebär information inte att barnet automatiskt får sista ordet i varje fråga.
Att få vara med i vården är en annan fråga än vem som bestämmer. Om barnet är inlagt på sjukhus ska barnet få ha minst en närstående med sig.
Den bredare regeln är att patientens närstående ska få möjlighet att medverka i vårdens utformning och genomförande när det är lämpligt och när sekretess eller tystnadsplikt inte hindrar det. Det innebär att närståendes medverkan beror på situationen. Att en person får följa med betyder inte automatiskt att personen får fatta beslut om vården.
1177 anger också att barn bör ha möjlighet att prata med vårdpersonal utan vårdnadshavaren. Barnet kan i vissa situationer själv kontakta vården utan att vårdnadshavaren är med. Barnet kan även få vård utan vårdnadshavaren, till exempel om barnet är svårt sjukt och behöver behandling som inte kan vänta.
De här delarna ska inte blandas ihop. Att barnet får information, att barnet kan prata enskilt med vårdpersonal, att en närstående får vara med och vårdnadshavaren normalt har beslutanderätt är olika frågor.
Om barnet och vårdnadshavaren inte är överens om barnets vård är det oftast vårdpersonalen som avgör hur situationen ska lösas. Detsamma gäller om vårdnadshavare inte är överens med varandra. Det betyder inte att barnets inställning kan lämnas utan hänsyn; den ska fortfarande så långt som möjligt klarläggas och vägas in efter ålder och mognad.
Det finns också situationer där barnet kan kontakta vården eller få vård utan att vårdnadshavaren är med. Även närvaro av en närstående kan begränsas av vad som är lämpligt samt av sekretess eller tystnadsplikt.
För aktuell detalj kan du läsa sidan Barns och vårdnadshavares rättigheter i vården. Där finns den samlade patientinformationen om barnets delaktighet, vårdnadshavarens ansvar, närståendes närvaro och situationer där barnet kan få kontakt med vården utan vårdnadshavaren.
Reglerna bygger alltså på en avvägning. Vårdnadshavaren är normalt beslutande, men barnet ska informeras och få sin inställning beaktad. Barnets ålder och mognad kan få betydelse för om barnet själv kan ta ställning i den aktuella vårdfrågan.
Vårdnadshavaren har normalt beslutanderätt och barnets inställning ska vägas efter ålder och mognad, därför går det inte att lova att vårdnadshavaren alltid fattar det slutliga beslutet i varje vårdfråga. Närståendes medverkan beror på lämplighet och på att sekretess eller tystnadsplikt inte hindrar den, därför går det inte att lova att en viss närstående alltid kan vara med.
Barns och vårdnadshavares rättigheter i vården — Stöd för barnets delaktighet, närståendes närvaro, enskilda samtal och situationer där barnet kan kontakta eller få vård utan vårdnadshavaren.
Patientlag (2014:821) — Stöd för att barnets bästa ska beaktas, att barnets inställning ska klarläggas och vägas in samt reglerna om information och närståendes medverkan.
Barn och unga i hälso- och sjukvården — Stöd för vårdpersonalens bedömning av barnets ålder, mognad och möjlighet att själv ta ställning.
Barn som söker hälso- och sjukvård – Meddelandeblad nr 8/2020 — Stöd för vårdnadshavarens normala beslutanderätt och gemensamma beslut vid gemensam vårdnad.
Vårdnadshavare och förälder – att ansvara för ett barn — Stöd för vårdnadshavarens ansvar, barnets delaktighet och att ett tillräckligt moget barn i vissa fall kan bestämma själv i en viss fråga.
När du följer ditt barn till vården är huvudregeln att vårdnadshavaren bestämmer, samtidigt som barnet ska få information, bli lyssnat på och få inflytande efter ålder och mognad. Här får du en överblick över vad regeln säger, vem den gäller för, vad källorna fastställer och var regeln slutar, vilka undantag som finns och var du hittar aktuell information. Det betyder att beslut, barnets egen vilja och vem som får vara med behöver hållas isär.
Om du är vårdnadshavare är du normalt den som bestämmer i frågor om barnets personliga angelägenheter, där hälso- och sjukvård ingår. Det gäller alltså inte bara själva besöket, utan också beslut som rör barnets vård. Vid gemensam vårdnad ska viktiga beslut om att barnet ska få en viss sjukvård som utgångspunkt fattas gemensamt.
Det betyder samtidigt inte att barnet lämnas utanför. Barnets bästa ska särskilt beaktas när vård ges, och barnet ska få möjlighet att komma till tals i den vård som är aktuell. Vårdnadshavarens beslutanderätt är därför huvudregeln, men den ska förstås tillsammans med barnets rätt till delaktighet.
Lagen säger: När hälso- och sjukvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beaktas. När patienten är ett barn ska barnets inställning till den aktuella vården eller behandlingen så långt som möjligt klarläggas. Barnets inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad.
Barnet ska få säga vad det tycker, men det betyder inte automatiskt att barnet ensamt bestämmer i alla vårdfrågor. Vårdpersonalen ska så långt det är möjligt ta reda på barnets inställning till den aktuella vården eller behandlingen. Sedan ska inställningen vägas in utifrån barnets ålder och mognad.
Bedömningen gäller den konkreta vårdfrågan. Ett barn kan vara tillräckligt moget för att själv ta ställning i en viss fråga, även om barnet inte automatiskt bestämmer över all vård. Det är alltså inte bara barnets ålder som har betydelse, utan också hur barnet kan förstå och ta ställning till just den fråga som vården gäller.
Socialstyrelsen beskriver att vårdpersonalen bedömer om det enskilda barnet är tillräckligt moget för att själv kunna ta ställning till den aktuella vårdfrågan. Därför kan barnets inflytande se olika ut beroende på vad vården handlar om.
Både barnet och vårdnadshavaren ska få information. Informationen ska anpassas till mottagarens ålder, mognad och andra individuella förutsättningar.
För barnet innebär det att vården ska försöka ge information på ett sätt som barnet kan ta emot och ha en åsikt om. För vårdnadshavaren innebär det att den vuxne också ska få information om vården. De två rättigheterna hör ihop, men den ena ersätter inte den andra. Informationen är en del av barnets delaktighet. Samtidigt innebär information inte att barnet automatiskt får sista ordet i varje fråga.
Att få vara med i vården är en annan fråga än vem som bestämmer. Om barnet är inlagt på sjukhus ska barnet få ha minst en närstående med sig.
Den bredare regeln är att patientens närstående ska få möjlighet att medverka i vårdens utformning och genomförande när det är lämpligt och när sekretess eller tystnadsplikt inte hindrar det. Det innebär att närståendes medverkan beror på situationen. Att en person får följa med betyder inte automatiskt att personen får fatta beslut om vården.
1177 anger också att barn bör ha möjlighet att prata med vårdpersonal utan vårdnadshavaren. Barnet kan i vissa situationer själv kontakta vården utan att vårdnadshavaren är med. Barnet kan även få vård utan vårdnadshavaren, till exempel om barnet är svårt sjukt och behöver behandling som inte kan vänta.
De här delarna ska inte blandas ihop. Att barnet får information, att barnet kan prata enskilt med vårdpersonal, att en närstående får vara med och vårdnadshavaren normalt har beslutanderätt är olika frågor.
Om barnet och vårdnadshavaren inte är överens om barnets vård är det oftast vårdpersonalen som avgör hur situationen ska lösas. Detsamma gäller om vårdnadshavare inte är överens med varandra. Det betyder inte att barnets inställning kan lämnas utan hänsyn; den ska fortfarande så långt som möjligt klarläggas och vägas in efter ålder och mognad.
Det finns också situationer där barnet kan kontakta vården eller få vård utan att vårdnadshavaren är med. Även närvaro av en närstående kan begränsas av vad som är lämpligt samt av sekretess eller tystnadsplikt.
För aktuell detalj kan du läsa sidan Barns och vårdnadshavares rättigheter i vården. Där finns den samlade patientinformationen om barnets delaktighet, vårdnadshavarens ansvar, närståendes närvaro och situationer där barnet kan få kontakt med vården utan vårdnadshavaren.
Reglerna bygger alltså på en avvägning. Vårdnadshavaren är normalt beslutande, men barnet ska informeras och få sin inställning beaktad. Barnets ålder och mognad kan få betydelse för om barnet själv kan ta ställning i den aktuella vårdfrågan.
Vårdnadshavaren har normalt beslutanderätt och barnets inställning ska vägas efter ålder och mognad, därför går det inte att lova att vårdnadshavaren alltid fattar det slutliga beslutet i varje vårdfråga. Närståendes medverkan beror på lämplighet och på att sekretess eller tystnadsplikt inte hindrar den, därför går det inte att lova att en viss närstående alltid kan vara med.
Barns och vårdnadshavares rättigheter i vården — Stöd för barnets delaktighet, närståendes närvaro, enskilda samtal och situationer där barnet kan kontakta eller få vård utan vårdnadshavaren.
Patientlag (2014:821) — Stöd för att barnets bästa ska beaktas, att barnets inställning ska klarläggas och vägas in samt reglerna om information och närståendes medverkan.
Barn och unga i hälso- och sjukvården — Stöd för vårdpersonalens bedömning av barnets ålder, mognad och möjlighet att själv ta ställning.
Barn som söker hälso- och sjukvård – Meddelandeblad nr 8/2020 — Stöd för vårdnadshavarens normala beslutanderätt och gemensamma beslut vid gemensam vårdnad.
Vårdnadshavare och förälder – att ansvara för ett barn — Stöd för vårdnadshavarens ansvar, barnets delaktighet och att ett tillräckligt moget barn i vissa fall kan bestämma själv i en viss fråga.
Sponsrad
Ensamhet kan drabba vem som helst när som helst i livet. Det kan vara både frivilligt och ofrivilligt, om det känns jobbigt finns det hjälp att få.
SponsradEnsamhet kan drabba vem som helst när som helst i livet. Det kan vara både frivilligt och ofrivilligt, om det känns jobbigt finns det hjälp att få.