Skabb är en hudsjukdom som orsakas av ett mänskligt skabbkvalster, som lever och lägger ägg i hudens yttersta lager. Skabb kan drabba vem som helst, men det finns behandling och vården kan hjälpa till med diagnos och behandling.
Skabb är en hudsjukdom som orsakas av ett mänskligt skabbkvalster.1 Kvalstret heter Sarcoptes scabiei var. hominis och är så litet att det vanligtvis är svårt att se med blotta ögat. Det är alltså ett skabbkvalster som lever på människan och orsakar skabb i huden.
Skabbkvalstret lever och lägger ägg i hudens yttersta lager.1 Där gräver det små gångar i huden. Gångarna kan vara svåra att upptäcka, men de är ofta ljusare än huden och smala som trådar. Skabbkvalstret är bara omkring 0,3–0,4 millimeter stort.
Skabb kan drabba vem som helst.1 Det spelar ingen roll hur gammal du är, vilken hudfärg du har eller vilken ekonomisk situation du lever i. Att få skabb betyder inte att du har gjort något fel. Skabb har inget samband med dålig hygien.2
Det finns också skabbkvalster som lever på hundar, katter och rävar. De kan inte överleva i människans hud, även om de kan ge kliande bett. Den skabb som beskrivs här är skabb hos människor.
Skabb förekommer i alla länder.3 Sjukdomen finns alltså både i länder där den är vanlig och i länder där den oftare uppträder som enstaka fall eller mindre utbrott. Hur vanligt skabb är kan variera mycket mellan olika områden.
Minst 100 miljoner människor beräknas få skabb varje år globalt.3 Uppgiften är en uppskattning, eftersom förekomsten inte är lika väl kartlagd överallt. Skabb är därför en sjukdom som berör många människor runt om i världen.
I Sverige har en ökad försäljning av skabbmedel pekat mot en ökande förekomst.3 Försäljningen visar inte exakt hur många som har skabb, men den har använts som ett tecken på att skabb kan ha blivit vanligare även här.
Det vanligaste symtomet är kraftig klåda.2 Klådan kan finnas på olika delar av kroppen och är ofta särskilt besvärande på kvällen och natten. För vissa kan den påverka sömnen. Mer om symtomen och när du ska söka vård finns i avsnittet om symtom.
Skabb behandlas vanligtvis med ett läkemedel som smörjs över kroppen.2 Behandlingen kallas behandling på huden. I vissa situationer kan tablettbehandling användas i stället eller som ett alternativ. Vilken behandling som passar beror på den medicinska bedömningen och beskrivs närmare i avsnittet om behandling.
Skabb orsakas av människans skabbkvalster, *Sarcoptes scabiei* var. *hominis*.3 Det är ett mycket litet kvalster som lever i människans hud och som kan flytta från en person till en annan vid nära kontakt.
Kvalstren är så små att de är svåra att se med blotta ögat. Vid vanlig skabb finns det alltså oftast inte stora mängder kvalster på huden, även om besvären kan vara tydliga. Norsk skabb är en ovanlig form där antalet skabbkvalster kan vara mycket större.
Den vanligaste smittvägen är nära och långvarig hudkontakt med en person som har skabb.2 Skabbkvalstret behöver tid för att förflytta sig från den ena huden till den andra.
Skabb kan ge besvär på många delar av kroppen. Klådan och utslagen kan därför se olika ut från person till person.
Klådan kan finnas även på områden där det inte finns någon skabbgång. Den beror på att huden reagerar på skabbkvalstret och det som kvalstret lämnar efter sig. Utslagen kan vara svåra att se på vissa hudtoner, men de kan ändå kännas som knottror eller upphöjningar. Hos vissa personer är hudförändringarna få, och klådan kan då vara det tydligaste tecknet. Utslagen kan vara kliande och rodnade blåsor eller knottror. De kan också bli rivna, få eksemliknande utseende eller bli infekterade.
Skabb kan ibland misstänkas när vårdpersonal ser hudförändringar som passar med skabb och samtidigt går igenom din sjukdomshistoria.2 Det kan till exempel handla om när klådan började, om den är värre på natten och om någon nära dig har liknande besvär. En bedömning av huden och sjukdomshistorien kan alltså ge en stark misstanke, men det räcker inte alltid för att vara säker.
För en säker diagnos behöver ett skabbkvalster identifieras. Vårdpersonal som är van att leta efter skabb försöker därför hitta ett skabbkvalster i en skabbgång. Även skabbägg eller avföring från skabbkvalster kan ibland sökas efter vid undersökningen. Det är viktigt att klåda kan ha många andra orsaker än skabb.2 Därför behöver andra hudsjukdomar och reaktioner också övervägas innan diagnosen fastställs.
Möjliga förklaringar till kliande hudförändringar är bland annat eksem, psoriasis, hårsäcksinflammation, svinkoppor, kontaktallergi och reaktioner efter bett. Även andra angrepp i huden kan ge liknande besvär. Hos spädbarn kan vissa hudförändringar ibland likna andra tillstånd med kliande blåsor eller varfyllda utslag. Vilka alternativ som är aktuella beror på hur huden ser ut och vilka besvär du har.
Undersökningen börjar vanligtvis med att vårdpersonal tittar noggrant på huden. Hela huden bör undersökas, eftersom skabbgångar och skabbkvalster kan finnas på andra ställen än där klådan känns mest.6 Särskild uppmärksamhet riktas mot områden där skabb ofta är lättare att hitta:
När skabb har bekräftats ska både du som har skabb och personer som haft nära kontakt med dig behandlas samtidigt.2 Det minskar risken för att någon smittas igen från en person som ännu inte har behandlats.
Det är viktigt att inte behandla klåda med skabbmedel utan att först ta reda på om det verkligen är skabb.5 Klåda kan ha många andra orsaker, och läkemedlen kan irritera huden. Irritationen kan ge mer klåda och göra det svårare att senare bedöma vad besvären beror på. Vid osäker diagnos behöver du därför få en medicinsk bedömning i stället för att behandla på chans.
Det vanligaste svenska läkemedlet är Tenutex.2 Det är ett flytande läkemedel som innehåller bensylbensoat och disulfiram och som kan köpas receptfritt på apotek. I vissa fall kan du behöva ett receptbelagt läkemedel, till exempel om du är allergisk mot något ämne i Tenutex.
När behandlingen börjar behöver du också gå igenom sådant som nyligen har varit nära huden. Det minskar risken att skabbkvalster finns kvar på kläder och andra textilier. Vanlig skabb sprids ovanligt via textilier, men det är ändå klokt att hantera dem i samband med behandlingen.2
Om du tror att du har skabb är vårdcentralen vanligtvis den första vårdkontakten. Skabb bör i första hand diagnostiseras och behandlas i primärvården.6 Där kan du få hjälp att bedöma dina besvär och planera nästa steg.
Du kan kontakta en vårdcentral om du har klåda och tror att du har skabb.2 Det är bra att berätta när besvären började och om någon nära dig har fått skabb. Då får vårdcentralen en tydligare bild av situationen.
Du kan också få råd om vart du ska vända dig genom sjukvårdsrådgivningen. Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning dygnet runt.2 Du kan även logga in på 1177.se för att se vilka möjligheter till kontakt som finns där du bor. Vilka kontaktvägar som är tillgängliga kan variera mellan olika mottagningar.
Ibland behöver en annan vårdgivare hjälpa till, särskilt när det är svårt att komma fram till vad besvären beror på. Vid oklar diagnos eller svårigheter att hitta skabbkvalster kan vårdcentralen remittera till hudklinik.6 En remiss innebär att vårdcentralen skickar din information vidare så att du kan bedömas inom specialistvården.
Nej, skabb har inget med hygien att göra.2 Vem som helst kan få skabb, eftersom smittan sprids genom nära hudkontakt med någon som har skabb.3
Nej, skabbkvalster som angriper husdjur kan inte leva på människor. Människor får en annan typ av skabb än husdjur, även om kontakt med ett smittat djur kan ge kliande bett.2 Bett från djurs skabbkvalster brukar självläka efter ett par veckor när djuret behandlas.4
Klådan kan fortsätta i två till fyra veckor efter behandlingen.7 Det betyder inte alltid att behandlingen har misslyckats, eftersom huden kan fortsätta reagera efter att skabbkvalstren har dödats.
Kvarstående klåda beror på en överkänslighetsreaktion mot skabbkvalster och deras avföring.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 6 källor · Senast granskad: 30 augusti 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Skabb kan också i vissa fall spridas genom kläder, handdukar eller sängkläder, men det är mindre vanligt vid vanlig skabb. Risken för indirekt smitta är större vid norsk skabb, eftersom det då finns många fler skabbkvalster på personen och i omgivningen.
Skabbkvalster som lever på djur är inte samma typ som människans skabbkvalster. Skabbkvalster från hund, katt och räv kan inte överleva i människans hud.2 Ett djur kan därför inte ge dig människans skabb, även om djurkvalster kan ge tillfälliga bett eller hudbesvär.
En person som har blivit smittad kan föra smittan vidare innan klådan har börjat. Det innebär att smittan ibland kan spridas från någon som ännu inte vet att hen har skabb. Det kan också ta flera veckor innan klådan börjar efter den första smittan.
Skabb sprids lättare i trånga miljöer där människor har nära kroppskontakt.1 Det kan till exempel vara i hushåll eller andra miljöer där många personer bor eller vistas nära varandra. Nära kontakt över längre tid är viktigare för smittan än en kort beröring.
Skabb är inte ärftligt.3 Du får skabb genom kontakt med skabbkvalster, inte genom gener som förs vidare i en familj. Därför kan flera personer i samma familj få skabb utan att sjukdomen är ärftlig: de kan ha smittats genom nära hudkontakt eller genom att dela sovplats.
Skabbgången är en tunn gång i hudens yttersta lager. Den kan se ut som en ljusare, smal linje i huden, och längst in i gången kan skabbkvalstret finnas. Det kan vara svårt att se skabbkvalster och skabbgångar med blotta ögat.
Skabbgångar syns ofta på händer och fötter, men utslag och klåda kan finnas på andra ställen. Det är vanligt att leta efter gångarna där huden bildar veck eller där huden ligger nära varandra.
Hos vuxna kan skabbgångar även finnas vid fötter, fotleder, underliv och kring naveln. Utslag kan förekomma på bland annat mage, armar, händer, fötter, lår och skinkor. Ibland finns det bara några få synliga hudförändringar, trots att klådan är tydlig.
Hos små barn och spädbarn kan utslagen se annorlunda ut än hos vuxna. Händer, fötter och hudveck är vanliga områden, men även ansikte, nacke och hårbotten kan vara påverkade. Även handflator och fotsulor kan drabbas hos små barn. Hos vuxna är ansikte, huvud och hals oftast fria från utslag, men dessa områden kan påverkas hos små barn, äldre personer och personer med nedsatt immunförsvar.3
Symtomen kommer inte alltid direkt efter smittan. Vid den första smittan kan det ta två till tio veckor innan klådan börjar. Om du har haft skabb tidigare kan klådan börja redan efter två dagar.2
Det finns flera sätt som skabb kan visa sig på. Vanlig skabb ger ofta intensiv klåda och utslag, men vissa personer har främst klåda och få synliga förändringar. Utslagen kan vara röda knottror, blåsor eller andra upphöjningar i huden.
Norsk skabb är en ovanlig form som kan ge fjällande eller skorpiga hudförändringar.7 Norsk skabb är mycket smittsam. Klådan kan vara lindrig vid norsk skabb, och förändringarna kan vara begränsade till ett mindre område eller finnas på stora delar av kroppen.
Det finns också skabbknölar. De är kliande och rödvioletta upphöjningar som kan finnas i underlivet, på penis eller på pungen. De kan därför finnas kvar även när skabbkvalstren inte längre finns kvar i huden.8
Om du kliar mycket kan huden skadas. Små sår kan ibland bli infekterade. Tecken på infektion kan vara rodnad eller var i såren.
Kontakta också en vårdcentral om du har fjällande eller skorpiga utslag och det kan vara norsk skabb.
Ett förstoringsglas, en förstoringslampa eller ett dermatoskop kan användas för att lättare hitta skabbgångar och skabbkvalster.2 Ett dermatoskop förstorar mer och ger bra ljus, vilket kan göra det enklare att se detaljer i huden. Skabbkvalstret kan längst in i gången se ut som en liten mörk prick.
Om ett skabbkvalster hittas kan vårdpersonal försiktigt använda en nål för att ta ut det ur gången. Nålen förs in i det yttersta hudlagret vid ena änden av skabbgången. Det uttagna provet läggs på ett glas och undersöks i mikroskop för att bekräfta skabb.2
Det brukar inte göra ont att föra in nålen eftersom det yttersta hudlagret saknar känsel.2 Själva letandet kan däremot ta tid, och det kräver vana att hitta både skabbgångar och skabbkvalster. Hos personer med mörk hud kan det ibland vara svårare att se förändringarna tydligt, vilket kan göra undersökningen mer krävande.
Det går att ha skabb även om skabbkvalster, ägg eller avföring inte hittas.9 Vid vanlig skabb finns ofta få skabbkvalster i huden, och de kan därför vara svåra att upptäcka. Ett negativt prov utesluter alltså inte alltid skabb, särskilt om hudförändringarna och sjukdomshistorien ändå talar för det.
Flera undersökningar kan behövas eftersom det kan vara svårt att hitta skabbkvalstret.5 Vid en ny undersökning kan vårdpersonal åter leta efter skabbgångar och skabbkvalster på hela huden. Ibland kan även andra orsaker till klådan behöva utredas, eftersom långvarig klåda inte bara beror på skabb.
Vid svår diagnos kan du remitteras till hudläkare.2 En remiss innebär att en annan vårdgivare skickar en förfrågan till en specialist. Hudläkaren kan göra en ny bedömning och upprepa undersökningen om det behövs. Hudbiopsi, där ett litet hudprov tas, används enligt den medicinska bedömningen främst för att utesluta andra hudsjukdomar och inte som det vanliga sättet att bekräfta skabb.
Vuxna och barn över ett år ska smörjas in över hela kroppen, utom huvudet.2 Det är viktigt att även få med hudytor som lätt missas, till exempel mellan fingrar och tår, i hudveck, under naglarna och i underlivet. Du kan behöva hjälp av en närstående eller vårdpersonal för att få läkemedlet över hela kroppen, inklusive ryggen.
Hos barn under ett år ska även huvudet behandlas med Tenutex. Huvudet ska också behandlas hos personer med nedsatt immunförsvar enligt behandlingsbeskrivningen. Tenutex ska sitta kvar på kroppen i 24 timmar.2 Om läkemedlet tvättas bort från händerna, till exempel efter handtvätt eller toalettbesök, behöver händerna smörjas in igen under behandlingstiden.
Följ alltid bruksanvisningen som följer med förpackningen. Behandlingen behöver göras noggrant för att läkemedlet ska komma på alla hudytor som ska behandlas. Textilier som varit nära huden hanteras i samband med behandlingen; läs mer i avsnittet om egenvård.
Personer med symtom behandlas två gånger med sju till tio dagars mellanrum enligt 1177.2 Den första behandlingen följs alltså av en andra omgång efter det angivna intervallet. Personer som varit nära någon med bekräftad skabb men inte har symtom behöver oftast bara en behandling.
Permetrinkräm kan användas som alternativ i vissa fall.6 I Sverige är permetrinkräm tillgänglig via licensansökan. Den kan bland annat övervägas om Tenutex inte passar, exempelvis vid allergi mot tiuram eller vid biverkningar. Permetrin kan användas till barn från 2 månaders ålder.3 Hur krämen ska användas och hur länge den ska sitta kvar beror på behandlingsanvisningen, så du behöver följa instruktionerna från vården eller på förpackningen.
Tablettbehandling med ivermektin kan övervägas när behandling på huden är svår att genomföra.5 Det kan till exempel handla om att det är svårt att få läkemedlet över hela kroppen eller att behandlingen på huden inte fungerar som planerat. Ivermektin är ett läkemedel som tas genom munnen och behandlingen ordineras av vården.
Ivermektin ska inte ges till gravida.6 Det ska inte heller ges till barn som väger mindre än 15 kilo enligt Läkartidningen.3
Norsk skabb är en ovanlig form av skabb med mycket hudförändringar och många skabbkvalster. Vid denna form kan behandlingen behöva upprepas och anpassas efter hur utbredda förändringarna är. Norsk skabb bör bedömas av hudläkare eftersom den är mycket smittsam och kan kräva mer omfattande behandling än vanlig skabb.
Vilket läkemedel som passar dig beror bland annat på ålder, graviditet, vikt, eventuell allergi, nedsatt immunförsvar och hur lätt behandlingen går att genomföra. Du ska därför inte själv kombinera läkemedel eller välja tablettbehandling utan att först ha fått råd från vården. Om behandlingen inte verkar fungera kan orsaken vara att någon nära kontakt inte behandlats samtidigt, att läkemedlet inte täckt alla hudytor eller att besvären beror på något annat än skabb.
Klådan kan fortsätta i flera veckor efter att behandlingen har dödat skabbkvalstren.2 Det beror på att huden fortfarande reagerar på döda skabbkvalster och deras rester. Kvarstående klåda betyder därför inte automatiskt att behandlingen har misslyckats.
Det kan också vara Tenutex som irriterar huden och bidrar till klåda efter behandlingen. Nya skabbgångar eller kvarstående besvär behöver bedömas tillsammans med hur behandlingen genomfördes och om du kan ha smittats igen. Du bör inte själv upprepa behandlingen bara för att det fortfarande kliar, eftersom onödig behandling kan irritera huden ytterligare.
Hydrokortison kan användas för att lindra kvarstående klåda.2 Det finns som salva eller kräm och kan köpas receptfritt på apotek. Använd det på de områden som fortsätter att klia och följ bruksanvisningen på förpackningen.
Vid hudinfektion kan antibiotika behövas.8 Sår som blir infekterade efter kliande kan behöva bedömas av vården, eftersom behandlingen då riktas mot infektionen och inte enbart mot skabbkvalstren. Om du fortfarande har besvär efter behandlingen kan du läsa mer i avsnittet om när du ska söka vård.
Om något inte tål tvätt kan du vädra det eller lägga undan det utan att någon använder det under den angivna tiden. En sluten plastpåse är ett alternativ för tvätt som varken kan tvättas eller torkas. Förslut påsen ordentligt och låt den vara stängd i minst 72 timmar.
Skabbkvalster sprids framför allt genom nära och långvarig hudkontakt. Därför är det viktigt att minska sådan kontakt medan behandlingen pågår.
Berätta för personer som bor med dig eller har haft nära hudkontakt med dig att de kan behöva behandlas samtidigt. Hushållsmedlemmar kan behöva behandlas även om de inte har fått klåda eller andra symtom. Samordningen är viktig eftersom skabb kan smitta innan klådan har börjat.
Undvik att sova i samma säng eller sitta tätt hud mot hud med andra tills behandlingen är klar. Dela inte handdukar efter dusch eller bad. Använd inte heller samma sängkläder eller kläder som någon annan med skabb.
Om ett barn har fått skabb ska skolan eller förskolan informeras. Då kan personal och föräldrar vara uppmärksamma på om andra barn också får symtom. Följ samtidigt de instruktioner du har fått om behandlingen och när barnet kan återgå till skolan eller förskolan.
Klådan kan finnas kvar även när behandlingen har fungerat. Det beror på att hudens reaktion kan fortsätta efter att skabbkvalstren har dödats. Klådan kan finnas kvar i två till fyra veckor trots att behandlingen har fungerat.2
Hydrokortison kan användas på de hudområden som fortfarande kliar efter behandlingen. Smörj enligt bruksanvisningen på förpackningen. Använd inte mer eller oftare än vad som står i bruksanvisningen.
Det kan vara frustrerande att klådan inte försvinner direkt. Kvarstående klåda betyder inte alltid att behandlingen har misslyckats. Om klådan fortsätter efter den tid som anges i avsnittet om när du ska söka vård, eller om besvären först försvinner och sedan kommer tillbaka, läs avsnittet om när du ska söka vård.
Ja, skabb kan man få igen efter ny nära kontakt med en smittad person.8 En tidigare skabbinfektion skyddar alltså inte säkert mot att du smittas på nytt.
Samtidig behandling av hushållsmedlemmar och nära kontakter minskar risken för återsmitta.1 Personer som haft nära kontakt ska behandlas samtidigt, även om de inte har symtom.