Mollusker är små knottror på huden som orsakas av ett virus och är en virusinfektion i huden. De försvinner oftast av sig själva och har i regel en utmärkt prognos, även om det kan ta tid; hjälp finns om besvären påverkar vardagen.
Mollusker är små knottror på huden som orsakas av ett virus.1 De är en virusinfektion i huden. Viruset som orsakar mollusker tillhör gruppen poxvirus.2
Mollusker är vanligt förekommande i befolkningen. De förekommer främst hos barn och är vanligast hos barn. Cirka 90 procent av fallen förekommer hos barn under 15 år. Det saknas säkra siffror för hur många nya fall som uppstår i Sverige.2 Tonåringar och vuxna kan också få mollusker, men det är mer sällsynt. Mollusker kan förekomma hos personer i alla åldrar, även om de är vanligast hos barn.3
Mollusker försvinner av sig själva och ger oftast inga besvär. Förloppet kan ta tid: det brukar ta från några månader upp till ett år för en mollusk att försvinna, och ibland kan det fortsätta att komma nya mollusker.1 Därför kan det ta flera år innan alla har försvunnit.
Prognosen är i regel utmärkt.2 Hos personer med ett normalt fungerande immunförsvar brukar molluskerna försvinna av sig själva inom månader till år.4 Mollusker som får läka av sig själva ger sällan ärr.1 När molluskerna försvinner utan att huden utsätts för kraftigt rivande brukar de inte lämna ärr eller förändrad hudfärg.4
Mollusker orsakas av mollusker-viruset, som tillhör poxvirusgruppen.2 Viruset kan spridas när huden har direkt kontakt med hud där viruset finns. Det kan också spridas genom föremål som har varit i kontakt med viruset, till exempel handdukar.1 Viruset kallas också Molluscum contagiosum virus, förkortat MCV. Tiden från att viruset smittar tills mollusker visar sig kan vara från två veckor till sex månader.2 Smittan kan föras vidare från en hudförändring eller från ett föremål som har virus på sig. Det kan till exempel handla om kläder eller leksaker, inte bara handdukar.4
Smittan kan därför föras vidare både vid nära hudkontakt och via saker som delas mellan personer. Det räcker att ett föremål är förorenat med viruset för att det ska kunna föra smittan vidare. Handdukar är ett exempel på sådana föremål.
Mollusker förekommer framför allt hos barn.2 Tonåringar och vuxna kan också få mollusker, men det är mer sällsynt.
Mollusker är utslag på huden som ser ut som knottror eller upphöjda prickar. De är vanligtvis två till fem millimeter stora och har en liten grop i mitten.1 Gropen brukar finnas centralt i varje mollusk och är ett typiskt kännetecken. Molluskerna är ofta fasta från början men kan bli mjukare med tiden. Ibland kan förändringen vara större än de vanliga två till fem millimetrarna, särskilt hos personer med eksem eller ett försvagat immunförsvar.3
Färgen kan skilja sig beroende på din hudfärg:
Molluskerna kan först vara små och fasta. De kan också bli mjukare med tiden. Ibland kan en klar till vit vätska komma från en mollusk som har blivit skadad eller irriterad. Förändringar som ser annorlunda ut än knottror med en liten grop i mitten behöver inte vara mollusker.
Mollusker kan förekomma över hela huden utom på handflator och fotsulor.
Vid ett läkarbesök bedöms mollusker vanligtvis utifrån hur hudförändringarna ser ut. Utseendet på knottrorna eller de upphöjda prickarna på huden leder ofta fram till diagnosen. Vid bedömningen tittar vårdpersonalen bland annat efter det typiska utseendet med en liten grop i mitten. Mollusker är typiskt grupperade, men enstaka förändringar kan också förekomma. Frågor om ålder vid debut och om utseendet är typiskt ingår i utredningen. Det görs vanligtvis ingen särskild laboratorieundersökning för att ställa diagnosen.2
Vårdpersonalen frågar bland annat när molluskerna började komma.2 Frågor om när förändringarna började kan hjälpa vårdpersonalen att förstå mer om dina besvär.
Hela huden bör undersökas.2 Mollusker kan finnas på olika delar av kroppen, och en undersökning av hela huden gör det möjligt att se hudförändringarna på flera ställen.
Du får också frågor om symtomen och vårdpersonalen tar en fullständig sjukdomshistoria. Berätta gärna när förändringarna började och vilka besvär du har, så att vårdpersonalen får en tydlig bild av situationen. Vårdpersonalen kan också behöva väga samman uppgifterna från sjukdomshistorien med det som syns vid hudundersökningen.3 Om förändringarna är ovanligt omfattande kan vårdpersonalen behöva tänka på om det finns en bakomliggande sjukdom som påverkar immunförsvaret.
Mollusker behöver vanligtvis inte behandlas, eftersom de kan försvinna av sig själva. Hos barn är det oftast bäst med lugnande besked och att avvakta. Vid utbredda mollusker kan borttagning övervägas.2 Behandling kan också övervägas vid mollusker i underlivet hos tonåringar och vuxna eller när mollusker orsakar smärta eller obehag.2,3
Det är vårdpersonalen som bedömer om behandling passar. Behandling behövs inte för att molluskerna ska kunna läka ut.3 Hos barn rekommenderas oftast att vårdpersonalen ger lugnande besked och att du avvaktar.2 Att avvakta kan vara särskilt lämpligt när molluskerna inte ger besvär. Behandling kan däremot bli aktuell om molluskerna påverkar vardagen mycket.6 Även smärta och obehag kan vara skäl att diskutera behandling.
Det bästa är att låta molluskerna läka av sig själva. Det kan ta från några månader upp till ett år innan en mollusk försvinner, och ibland fortsätter det att komma nya mollusker medan de första läker.1 Därför kan det ta flera år innan alla mollusker har försvunnit. Mollusker som får läka av sig själva ger sällan ärr.
Försök inte klämma molluskerna. Du bör inte heller sticka hål på dem. Att själv klämma eller sticka hål på molluskerna kan göra ont och kan lämna ärr.1 Försök inte ta bort dem själv.
Undvik också att klia, pilla eller riva på molluskerna. Det kan göra huden skadad och leda till sår.1 Mollusker kan klia eller blöda efter att de har blivit irriterade. När huden skadas genom kliande eller rivande kan viruset spridas till andra delar av huden. Ett sår efter pillande eller rivande kan dessutom bli infekterat.
Om du har pillat eller rivit på molluskerna kan du minska risken för infektion i såren genom att klippa naglarna korta och hålla dem rena.1 Korta och rena naglar gör det svårare att skada huden när du råkar klia dig.
Torr eller kliande hud kan lindras med en sval dusch eller ett svalt bad. Du kan också smörja huden regelbundet med en oparfymerad fuktkräm.
För de flesta är vårdcentralen den naturliga första kontakten när du vill få hjälp att bedöma hudförändringar. På vårdcentralen kan du få information om vad mollusker är, hur de brukar bedömas och vilka alternativ som finns om du behöver diskutera besvären. Patienter med mollusker utreds och informeras i primärvården.2
Det kan vara bra att kontakta vårdcentralen om du är osäker på om hudförändringarna är mollusker, eller om du vill prata med vårdpersonal om hur besvären påverkar dig. Där kan du också ställa frågor om undersökningen och om vad som kan bli nästa steg. Om du inte vet vilken vårdmottagning du ska välja kan du börja med att söka information om vårdcentraler på varden.se.
Du behöver inte själv avgöra vilken yrkesgrupp som ska bedöma förändringarna. Vårdcentralen kan hjälpa dig vidare om det behövs. Du kan även ringa telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då får du hjälp att bedöma dina symtom och råd om vad du kan göra själv.1
På varden.se kan du läsa mer om hur du hittar och kontaktar vård. Du kan använda informationen för att jämföra mottagningar och se vilken väg som passar dig.
I vissa situationer kan en hudläkare behöva kopplas in. Hudläkare kan konsulteras om diagnosen är osäker eller om molluskerna är mycket utbredda.2
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.
Ja, mollusker försvinner oftast av sig själva och ger vanligtvis inga besvär. Det kan ändå ta flera år innan alla mollusker har försvunnit om nya fortsätter att komma under tiden. Innan molluskerna försvinner är det vanligt att de blir röda, svullna och såriga.1
Barn med mollusker kan gå i förskola eller skola som vanligt. Barn med mollusker kan också delta i idrott och bad. Du behöver inte göra något speciellt för att undvika smitta eftersom mollusker inte är farliga.1
Mollusker räknas inte som en könssjukdom. Hos vuxna brukar viruset ändå kunna överföras sexuellt, så mollusker kan spridas genom sexuell kontakt.1
Du bör inte försöka ta bort mollusker själv genom att klämma eller sticka hål på dem, eftersom det gör ont och kan lämna ärr.1 När behandling behövs bör borttagning av mollusker göras av vårdpersonal, som kan ta bort synliga mollusker med olika metoder.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 2 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Personer med försvagat immunförsvar kan få ett snabbt spridande förlopp. Ett försvagat immunförsvar kan till exempel bero på hiv eller aids. Även personer med svåra eksem kan få mollusker som sprider sig snabbt. Vid nedsatt immunförsvar kan infektionen finnas kvar längre än annars.4 Ett ovanligt omfattande förlopp kan därför göra att vården också överväger om det finns en bakomliggande sjukdom som påverkar immunförsvaret.
Hos vuxna överförs viruset ofta sexuellt.1 Sexuell kontakt är alltså en möjlig smittväg, men viruset kan också spridas vid annan nära personlig kontakt. Mollusker kan därför förekomma efter kontakt som inte har varit sexuell.3 Kondomer ger inte ett fullständigt skydd, eftersom viruset kan finnas på hud som inte täcks av kondomen.4 Det är en av flera möjliga smittvägar, eftersom viruset också kan spridas genom direktkontakt med hud och via föremål som handdukar.
Mollusker räknas inte som en könssjukdom enligt 1177.1 Hos vuxna brukar mollusker efter sexuell överföring komma på nedre delen av magen, i ljumskarna, runt könsorganet eller på övre delen av låren.
Risken att få mollusker igen efter en genomgången infektion är mycket liten. Det betyder att en ny omgång mollusker efter en tidigare infektion är ovanlig.1 Däremot kan viruset fortfarande spridas till andra personer genom hudkontakt eller föremål som är förorenade med viruset.5 En ny infektion efter att du har haft mollusker är alltså ovanlig, även om viruset kan spridas mellan människor genom hudkontakt eller föremål.
Källorna beskriver ingen ärftlig orsak till mollusker. Mollusker orsakas i stället av ett virus, och smittan förs vidare genom kontakt med hud eller föremål där viruset finns.
Hos vuxna sitter mollusker ofta på nedre delen av magen, i ljumskarna, runt könsorganet eller på övre delen av låren.1 De kan alltså finnas på olika delar av kroppen, och var de sitter kan skilja sig mellan barn och vuxna.
Mollusker kan sitta ensamma eller i grupper. När huden har blivit kliad eller på annat sätt irriterad kan flera förändringar komma i en rad eller i grupper nära den första mollusken. Mollusker sitter ofta tillsammans i grupper, men de kan också förekomma ensamma.2 Hos barn kan de även finnas i hudveck, till exempel i ljumskarna, bakom knäna och i armhålorna.6 Hos vuxna kan förändringarna finnas på magen, på könsorganet eller på insidan av låren.3
De flesta mollusker ger inga symtom. Ibland kan de klia eller blöda efter att ha blivit irriterade. Besvären kan därför märkas tydligare om en mollusk har rivits eller skavts mot kläder eller annan hud. Klåda och blödning hör framför allt ihop med mollusker som har blivit skadade genom rivning eller annan irritation.2 Vanligtvis finns ingen rodnad eller svullnad runt en mollusk om den inte har irriterats genom att huden har skavts eller rivits.4 En del kan också uppleva att förändringarna är besvärande på grund av hur de ser ut.2
Mollusker kan bli röda, svullna och såriga innan de försvinner.1 Rodnad och svullnad behöver därför inte betyda att nya mollusker har uppstått. En mollusk kan också släppa klar till vit vätska om den har skadats.
Det kan fortsätta att komma nya mollusker under tiden de första läker. Därför kan det se ut som att förändringarna sprider sig eller kommer i omgångar, även när de första håller på att försvinna. Mollusker kan finnas kvar från några månader upp till ett år.1 Förändringarna kan alltså finnas kvar under en längre tid även om de flesta inte ger några besvär. När en mollusk håller på att försvinna kan den ibland växa något och samtidigt bli rödare.2
Mollusker nära ögonlocket kan orsaka ögoninflammation. Ögonläkare bör konsulteras vid symtomatiska mollusker på ögonlocket.2
Personer med försvagat immunförsvar kan få större eller många mollusker. Vid ovanligt omfattande utbredning kan en bakomliggande sjukdom som påverkar immunförsvaret behöva övervägas. Om du har ett försvagat immunförsvar och får mollusker kan du läsa mer i avsnittet om när du ska söka vård. Mollusker nära ögonen kan också sitta på eller omkring ögonlocken. Hos personer med försvagat immunförsvar kan förändringarna dessutom vara många, större än vanligt eller sitta i ansiktet och runt ögonen.6
Om det är osäkert om hudförändringarna är mollusker kan ett vävnadsprov övervägas.2 Ett vävnadsprov kallas också biopsi.
Ett vävnadsprov innebär att vårdpersonalen tar bort en liten del av hudförändringen och undersöker den i mikroskop.3 Undersökningen kan användas för att bekräfta diagnosen när det behövs. Ett vävnadsprov blir framför allt aktuellt när vårdpersonalen inte kan avgöra diagnosen säkert utifrån hudförändringarnas utseende.2 Provet kan då användas för att kontrollera viruset i mikroskop.4 Hos barn görs denna undersökning bara sällan. En ovanlig enstaka hudförändring kan också behöva skiljas från Spitz nevus.2
Flera andra hudförändringar kan likna mollusker. Därför vägs hudens utseende och din sjukdomshistoria samman vid bedömningen.
När utseendet inte är typiskt kan vårdpersonalen behöva överväga andra diagnoser eller ett vävnadsprov. Detta gäller särskilt när det inte går att avgöra säkert vad hudförändringarna beror på utifrån undersökningen.
Om enskilda mollusker behöver tas bort kan vården använda flera metoder:
Skrapning kallas ibland curettage. Vid utbredda mollusker eller mollusker i underlivet hos tonåringar och vuxna kan skrapning efter bedövning med EMLA övervägas. Vilken metod som passar beror bland annat på hur många mollusker du har och var på huden de sitter. Vid skrapning tas förändringen bort genom att den skrapas ut.3 Frysbehandling innebär att mollusken fryses med flytande kväve.2 Laser kan användas för att ta bort enskilda förändringar. Mindre kirurgi är också ett alternativ när en enskild mollusk ska tas bort.4 Vårdpersonalen kan använda olika metoder för att ta bort synliga mollusker från huden. Du bör inte försöka ta bort molluskerna själv.3
Om det finns eksem i områden där du har mollusker kan eksemet behandlas med milda till medelstarka kortisonkrämer eller kortisonsalvor enligt vanlig rutin.2 Det finns inga uppgifter som tyder på att kortisonbehandling på huden skulle göra att molluskerna blir fler. Eksem i samma område kan göra att mollusker sprider sig lättare, vilket är ett skäl att behandla eksemet.1 Mild till medelstark kortisonbehandling kan därför användas även när det finns mollusker i området.2 Behandlingen riktas då mot eksemet och inte mot själva virusinfektionen. Vid klåda, torrhet eller ömhet kan en kortisonkräm också minska hudbesvären.7
Antibiotika kan användas om molluskerna blir infekterade.6 Läkemedel som salicylsyra kan användas för att ta bort mollusker. Kantaridin är den vanligaste lösningen som används vid behandling på vårdmottagning.4
Skrapning kan lämna ärr. Frysbehandling kan orsaka ärrbildning eller ljusare hudområden.2 Borttagning av mollusker kan ge ärr, och läkemedel kan orsaka biverkningar eller hudreaktioner.
Behandling garanterar inte att infektionen inte kommer tillbaka.2 Behandling kan minska smärta och klåda samt påskynda läkningen.3 Att ta bort mollusker kan minska tiden som synliga förändringar finns kvar, men det finns ingen garanti för att alla nya mollusker uteblir.5 En behandling kan också ge reaktioner i huden. Ärrbildning är en möjlig följd efter att mollusker har tagits bort. Läkemedel som används på huden kan ge biverkningar eller hudreaktioner.3 Därför behöver valet av behandling vägas mot hur mycket besvär molluskerna ger. Utan behandling kan mollusker ändå försvinna av sig själva, men det kan ta från några månader till flera år.
Ibland uppstår eksem på huden där det finns mollusker. Mollusker sprider sig lättare i hud med eksem, så eksemet behöver behandlas.1 Det gäller både om eksemet fanns från början och om det har kommit efter att molluskerna uppstod.
Hydrokortison kan köpas receptfritt på apotek. Fråga en läkare om råd om eksemet är besvärligt eller utbrett. Detsamma gäller om du vill använda hydrokortison på ett barn som är yngre än två år. Det finns också en lösning att köpa på apotek som kan snabba på läkningen något. Den används direkt på molluskerna två gånger om dagen. Produkten kan användas från två års ålder. Ibland kan lösningen orsaka hudirritation, så fråga om råd på ett apotek.1
Mollusker smittar framför allt genom kontakt mellan hud mot hud. De kan också smitta via saker, till exempel handdukar. Viruset kan spridas till andra personer genom hudkontakt eller föremål som har virus på sig.
Barn med mollusker kan gå i förskola eller skola som vanligt. Barnet kan också delta i aktiviteter som idrott och bad.1 Du behöver inte göra något särskilt för att undvika smitta eftersom mollusker inte är farliga.
Hos vuxna brukar viruset överföras sexuellt. Mollusker räknas inte som en könssjukdom. Kondom ger inte ett fullständigt skydd mot mollusker eftersom viruset kan finnas på hud som inte täcks av kondomen.4
Om du har mollusker kan du ändå använda kondom vid sex. Kondomer ger inte fullständigt skydd, men de kan minska risken att få eller sprida mollusker och andra sexuellt överförbara infektioner. Undvik direkt kontakt med molluskerna och dela inte personliga saker som handdukar, kläder eller leksaker med andra. Försök att undvika direkt kontakt med själva molluskerna, eftersom smitta kan ske genom kontakt med hudförändringarna.4 Tvätta eller rengör föremål och ytor som används ofta i hemmet om någon har mollusker.3 Det kan vara bra att täcka det berörda hudområdet, särskilt om molluskerna annars lätt kommer i kontakt med andra eller med föremål. Använd gärna vattentäta förband om du badar.6
I ett hem där någon har mollusker kan ofta använda föremål och ytor rengöras för att minska risken att viruset sprids. Det är också bra att undvika att dela bad, handdukar och andra personliga saker. Om du vill ha sjukvårdsrådgivning kan du ringa 1177; se avsnittet om när du ska söka vård för information om vårdkontakt.
Ibland behövs remiss till den öppna specialiserade vården.1 Om en remiss behövs får du information om det av vårdpersonalen och om hur du går vidare. Börja därför gärna på vårdcentralen om du inte redan vet vilken specialistmottagning du ska kontakta.
Om du vill ha hjälp att välja vårdnivå kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. På varden.se finns också information om olika mottagningar och hur vården fungerar.