Ett djurbett är en skada där ett djur kan punktera eller slita sönder huden, ibland som ett punktionssår. Det finns hjälp att få, och vårdpersonal kan undersöka bettsåret samt kontrollera om det finns tänder, hår eller smuts i såret.
Hundbett och kattbett är skador som uppstår när ett djurs tänder tränger in i huden. Ett djurbett kan göra hål på, punktera eller slita sönder huden.1 När huden går sönder finns risk för infektioner.2 Hundbett och kattbett kan därför ge både en ytliga hudskada och en djupare skada under huden.
Bettskador kan grovt delas in i flera typer:3
Ett punktionssår är en skada där tänderna tränger in på ett litet område, men den kan ändå nå djupare vävnad. Sådana sår är särskilt viktiga ur infektionssynpunkt.4 En bettskada kan alltså se liten ut på hudens yta även om den är djupare under huden.
De flesta bettskador som behöver kontakt med vården orsakas av hund eller katt.3 Människobett förekommer också, men hundbett och kattbett är de vanligaste djurbett som beskrivs i vården. Ett bett kan dessutom kombineras med en rivskada, särskilt när en katt är inblandad.
En infektion är vanligare vid kattbett än vid hundbett.2 Kattens tänder är längre och vassare än hundens tänder, vilket kan orsaka djupare punktionssår.1 Djupa kattbett innebär därför en större infektionsrisk än hundbett.3
Skillnaden beror bland annat på hur skadan uppstår. Hundbett kan ge större sår med avslitningsskador, medan kattens smala och vassa hörntänder lättare tränger djupt in i huden. Ett kattbett kan därför föra bakterier längre ner i vävnaden genom ett litet hål i huden.
Risken för infektion påverkas också av vilken typ av bettskada det är. Punktionssår är den typ av bettskada som oftast förknippas med hög infektionsrisk. Därför kan även ett kattbett som inte ser stort ut behöva uppmärksammas.
Ett bett från en hund eller katt kan skada huden på olika sätt. Skadan kan vara ett ytligt skrapsår, en djupare rivskada, en avslitningsskada eller ett punktionssår. Punktionssår uppstår ofta när kattens vassa hörntänder tränger in i huden. Den här typen av skada innebär störst infektionsrisk.4
Ett punktionssår kan se litet ut på ytan, även om bakterier har förts ner på djupet. Djupa kattbett innebär därför större infektionsrisk än hundbett.3 En infektion kan utvecklas när bakterier från djurets mun kommer in i såret.
Pasteurella multocida är den viktigaste bakterien vid djurbett.3 Den kan ge symtomutveckling mycket snabbt. Streptokocker kan också orsaka infektion i djurbett.
Bakterien Capnocytophaga canimorsus finns relativt ofta i hundens munflora och förekommer även hos katt. Den kan orsaka snabbt allvarliga infektioner hos både friska personer och personer med nedsatt immunförsvar. Till skillnad från Pasteurella multocida kan inkubationstiden vara lång, ofta upp till en vecka.3
Ett djurbett kan göra ont och orsaka blödning. Du kan också få domningar eller stickningar efter bettet.1 Besvären kan förekomma vid alla typer av djurbett.
Ett sår efter ett bett kan vara ett hål i huden, en större hudskada eller en skada med krossad vävnad. Skadan kan finnas även om såret inte blöder. Djupa eller stora sår kan ge tydligare vävnadsskador och ärr.
Infektionstecken kommer ofta inom några timmar, men kan ibland komma senare.2 Vid vissa infektioner kan symtomen utvecklas mycket snabbt efter skadan, medan andra bakterier kan ge symtom först efter flera dagar.
När du söker vård efter ett hundbett eller kattbett undersöker läkaren eller sjuksköterskan bettsåret. Då tittar vårdpersonalen bland annat på hur såret ser ut och hur djupt det är. En sådan bedömning kan också visa om det finns skador på vävnaden runt bettet. Vårdpersonalen kan också bedöma om såret ska stängas med stygn, tejpremsor eller särskilt lim, eller lämnas öppet för att läka.7
Vårdpersonalen kan kontrollera om såret innehåller föremål som tänder, hår eller smuts.7 Det är viktigt eftersom sådant material kan finnas kvar i såret efter bettet. Om såret är mycket smutsigt kan en del av den skadade vävnaden behöva tas bort för att minska risken för infektion.
Vid tecken på infektion kan vårdpersonalen överväga att ta en odling från sårkanterna. Odlingen kan ge bättre möjlighet att hitta bakterier än om provpinnen förs direkt in i var från såret.3
I samband med undersökningen kan vårdpersonalen kontrollera din risk för stelkramp och rabies.7 Bedömningen av stelkramp påverkas bland annat av om såret kan ha förorenats av smuts eller jord.3
Noggrann sårrengöring är den viktigaste förebyggande åtgärden mot infektion efter ett hundbett eller kattbett. Vårdpersonalen kan rengöra såret med kranvatten och vid behov också skölja med koksaltlösning.3 Om såret är mycket smutsigt kan en del av det skadade området behöva tas bort för att minska risken för infektion.
Död vävnad kan behöva avlägsnas vid sårrengöringen.3 Det kallas excision och innebär att vårdpersonalen tar bort vävnad som inte längre är levande. Vid större eller svårare handskador kan en ortoped eller handkirurg behöva bedöma skadan.
Efter att såret har rengjorts ordentligt kan vården ibland stänga det. Ett sår kan stängas med stygn, tejpremsor eller särskilt hudlim, eller lämnas öppet för att läka.7 Primär stängning kan främst övervägas efter att skadad vävnad har tagits bort på ett lämpligt sätt. Punktionssår stängs däremot inte, om inte en fullständig borttagning av skadad vävnad har gjorts.3
Vissa sår kan behöva opereras för att rengöras och stängas ordentligt.
Börja med att tvätta händerna innan du rengör såret. Om du har blivit biten i ett finger ska du ta av ringar, eftersom fingret kan svullna och ringarna då kan hindra blodflödet. Skölj såret med vanligt kranvatten och tvätta det sedan med mild flytande tvål och vatten.2 Noggrann sårrengöring är den viktigaste förebyggande åtgärden mot infektion efter ett hundbett eller kattbett.3 Om du hjälper någon annan kan du tvätta händerna noggrant med tvål och vatten innan du behandlar såret. Skölj bettet i tre till fem minuter med rinnande vatten. Om såret blöder kan du använda engångshandskar om du har sådana hemma.1
Om du har blivit biten av en katt är det extra viktigt att rengöra såret noggrant, eftersom kattbett har högre risk för infektion än hundbett. Även ett litet hål i huden behöver rengöras. Ett punkterat sår har större risk att bli infekterat än andra bettskador.1 Låt såret lufttorka och sätt gärna på ett plåster.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning dygnet runt. Sjuksköterskorna som svarar kan hjälpa dig att bedöma ditt behov av vård. De kan också ge råd om vad du kan göra och vägleda dig till en lämplig vårdmottagning när det behövs.2
Du kan få hjälp med att bedöma symtom och med att hitta en plats där du kan söka vård.2 På 1177.se kan du också hitta vård och läsa information om vilka mottagningar du kan kontakta.
En läkare eller sjuksköterska kan undersöka bettsåret.7 Vid undersökningen kan vårdpersonalen kontrollera såret och bedöma vilken hjälp du behöver. Om du har frågor om såret eller vården kan du be vårdpersonalen om mer information.
Om du är osäker på ditt skydd mot stelkramp kan du kontakta en vårdcentral.2 Vårdpersonalen kan då hjälpa dig att bedöma om ditt stelkrampsskydd behöver ses över.
Om du behöver tolk kan du få hjälp med det i vården.2
Ja, infektion är vanligare vid kattbett än vid hundbett.2 Kattens tänder kan ge djupare sår, vilket kan öka risken för infektion.1
Infektionstecken brukar komma snabbt, ofta inom några timmar. Ibland kommer de senare.2
Skölj såret med vanligt kranvatten. Tvätta sedan med mild flytande tvål och vatten.2
Ja, Bartonella henselae kan överföras till människor när en katt biter eller river dem. Kattklössjuka kan ge utslag eller små upphöjningar i huden, svullna och ömma lymfkörtlar samt feber.5
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 4 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Hundbett sitter oftast på en arm. Kattbett och rivskador från katt sitter oftast på ett ben. Ansiktsbett ses främst hos barn under 10 år.3
Infektionsrisken är störst vid skador på handen.3 Det beror på att handen innehåller strukturer på djupet som är känsliga för infektion. Risken är lägre vid ansiktsskador, bland annat eftersom ansiktet har bra blodcirkulation och djupa punktionsskador där är ovanliga.
Ålder och hälsa påverkar också risken för infektion efter ett bett. Äldre personer har större sannolikhet att få en infektion efter ett bett. Nedsatt immunförsvar ökar risken för snabbt allvarlig infektion. Avsaknad av mjälte ökar också den risken. Svår leversjukdom är ytterligare en riskfaktor för snabbt allvarlig infektion.3
Risken för infektion kan alltså påverkas både av hur såret ser ut, var på kroppen det sitter och av personens hälsa. Se avsnittet om när du ska söka vård för information om när ett bett behöver bedömas.
Rodnad, svullnad, ömhet och var är tecken som sitter kring själva såret. Feber är ett allmänt tecken på infektion. På mörk hud kan rodnaden synas mindre tydligt. En infektion kan sprida sig snabbt från bettsåret.1 Vid kattklössjuka kan du få utslag eller små upphöjningar i huden. Lymfkörtlarna kan bli svullna och ömma vid kattklössjuka. Feber kan också förekomma vid kattklössjuka. Sådana symtom kan börja tre till tio dagar efter ett rivsår eller en sårskada från en katt.5
En infektion kan ibland påverka rörligheten om bettet har skadat en led eller om infektionen sitter nära en led. Svår smärta och svårighet att röra en led hör till tecken som kan förekomma vid en mer uttalad infektion.3
Efter ett kattbett är infektion vanligare än efter ett hundbett.2 Kattens vassa tänder kan ge djupare sår, och djupa kattbett kan därför ge en större infektionsrisk.1,3
Om vårdpersonalen misstänker kattklössjuka görs en kroppslig undersökning. Då kan de titta på bettet eller rivsåret och på huden efter utslag eller små upphöjningar. De kan också känna på lymfkörtlarna för att se om de är svullna eller ömma.5
Ibland kan kattklössjuka bedömas utifrån den kroppsliga undersökningen. Andra gånger behövs ett blodprov eller, mer sällan, ett prov från en lymfkörtel. Vilka undersökningar som behövs beror på vilka symtom du har och vad vårdpersonalen ser vid undersökningen.
Antibiotika kan ges för att hindra att såret blir infekterat.7 Nyttan av antibiotika innan det finns tecken på infektion är inte helt klarlagd, men behandlingen kan övervägas vid vissa punktionssår och andra djupa skador som inte kan rengöras tillräckligt.3
Antibiotika kan särskilt övervägas vid punktionsskador på den övre extremiteten eller i ansiktet, vid bett nära en led och hos personer med nedsatt immunförsvar. Personer som saknar mjälte kan erbjudas förebyggande antibiotika efter hundbett, eftersom risken för allvarliga infektioner med Capnocytophaga canimorsus då är viktig att ta hänsyn till. Tre dagars behandling räcker i dessa fall.3
Vid en konstaterad infektion riktas behandlingen främst mot Pasteurella multocida, som är en viktig bakterie vid djurbett. Penicillin V i sju till tio dagar är ett behandlingsalternativ vid manifest infektion efter djurbett.3 Ett annat läkemedel kan behöva väljas vid penicillinallergi.
Vid spridd infektion kan antibiotika behöva ges i en ven.1 Antibiotika som ges i en ven kallas parenteral behandling. Behandlingen kan behöva ges på sjukhus om infektionen har tydliga lokala symtom eller om du är allmänpåverkad.
Allvarliga infektioner kan behöva bedömas på sjukhus med ställningstagande till kirurgisk revision.3 Kirurgisk revision innebär att vården tar ställning till om såret behöver öppnas och rengöras kirurgiskt. Vid en infektion nära en sena kan kirurgisk behandling också bli aktuell.
Vid behov kan vården ge behandling för att förebygga stelkramp och rabies.7 Risken för stelkramp efter ett djurbett beror bland annat på om såret har förorenats med smuts eller jord.6 Djurbett som inte är förorenade med jord innebär ingen ökad risk för stelkramp jämfört med andra sårskador.
Vårdpersonalen kan kontrollera ditt skydd mot stelkramp efter ett bett. Om du har följt barnvaccinationsprogrammet i Sverige behöver du inte ta en extra dos om det inte har gått 20 år sedan den senaste dosen.2 Om du är osäker på ditt stelkrampsskydd kan du kontakta en vårdcentral.
Personer som inte är vaccinerade mot stelkramp kan få immunglobulin för snabbt skydd. Personer som inte är vaccinerade mot stelkramp kan också få en första vaccinspruta.2 För ett längre skydd behövs sedan fler vaccinsprutor enligt ett särskilt schema.
Vid rabiesrisk kan vården ge sårvård, vaccination och eventuellt immunglobulin. Detta gäller bland annat efter ett rivsår eller skrapsår från ett djur utomlands, eftersom det då kan finnas risk för rabies. Behandlingen mot rabies behöver påbörjas snabbt, helst inom två dygn.2
Behandlingen väljs efter hur såret ser ut, vilket djur som orsakat skadan och vilket skydd du redan har mot stelkramp. Du kan fråga vårdpersonalen varför en viss behandling behövs och vad nästa steg är.
När såret har fått en skorpa och ser rent ut behöver du inte göra mer. Då kan såret läka av sig självt.2
Om såret blöder kan du trycka med en ren, torr duk för att stoppa blödningen. Efter rengöringen kan du täcka såret med ett torrt, sterilt förband.1 Tryck med ett rent, torrt tyg eller en ren duk om det börjar blöda igen.7 Håll den skadade kroppsdelen högt om det går, eftersom högläge kan vara en fördel efter ett bett.3
Följ såret under de närmaste timmarna och dagarna. Infektionstecken brukar komma snabbt, ofta inom några timmar, men kan ibland komma senare. Var uppmärksam på om såret blir svullet, ömt eller rött, eller om du får feber.2 Var från såret är också ett lokalt tecken på infektion.3 Vid sådana försämringar, se avsnittet om när du ska söka vård. Tvätta händerna igen efter att du har behandlat såret.1
Om såret blir rödare, mer svullet, gör mer ont eller om du får feber, se avsnittet om när du ska söka vård.
Se avsnittet om när du ska söka vård för information om när du behöver söka vård genast.
Kattklössjuka går oftast över av sig själv inom några veckor eller månader. Svullna lymfkörtlar brukar också bli bättre av sig själva.5
Nytt ämne — var först att skriva. Dela din fråga eller erfarenhet med andra som förstår.
Skriv första inläggetNytt ämne — var först att skriva. Dela din fråga eller erfarenhet med andra som förstår.
Skriv första inlägget