Triggerfinger – symtom, orsaker och behandling

Långvariga, ensidiga och upprepade handrörelser kan bidra till triggerfinger.¹ Belastningen kan särskilt uppstå när du upprepat griper eller använder fingrarna under en längre tid.

Exempel på handbelastning som kan öka risken är:²

• att klippa med sax eller sekatör
• långvarigt arbete med handhållna maskiner
• långvarigt arbete med verktyg
• andra upprepade grepp eller upprepad användning av fingrarna

En tidigare skada i handen kan ibland vara en orsak till triggerfinger.⁴ Det är däremot inte alltid känt vad som orsakar tillståndet, och ibland finns det ingen tydlig orsak.

En inflammation i senan kan också bidra till triggerfinger.¹ Inflammationen kan göra senan svullen och påverka hur den glider genom senskidan. Överansträngning kan vara en orsak till inflammation i de senor som böjer fingrarna.

Det betyder inte att en viss arbetsuppgift eller aktivitet säkert har orsakat dina besvär. Riskfaktorer beskriver sådant som kan ha betydelse, men de förklarar inte alltid varför just du får triggerfinger.

Sjukdomar och andra riskförhållanden

Vissa sjukdomar och andra förhållanden är förknippade med ökad risk för triggerfinger. De viktigaste som anges i källorna är:

• diabetes
• reumatoid artrit
• sköldkörtelproblem
• att vara över 40 år

Diabetes är förknippat med ökad risk för triggerfinger. Reumatoid artrit är också förknippat med ökad risk.⁴ Sköldkörtelproblem kan dessutom öka risken för att utveckla tillståndet.²

Ålder har också betydelse som riskförhållande. Att vara över 40 år är förknippat med ökad risk för triggerfinger.⁴

Källmaterialet anger inte ärftlighet som en riskfaktor för triggerfinger. Det går därför inte att säga utifrån dessa uppgifter att tillståndet är ärftligt. Att en närstående har haft triggerfinger innebär inte i sig att du kommer att få det.

Flera riskförhållanden kan finnas samtidigt, men ett sådant samband betyder inte att sjukdomen är den enda möjliga orsaken. Triggerfinger kan även uppstå efter upprepad belastning, en tidigare skada eller inflammation, och ibland utan en tydlig förklaring.

När märks besvären mest?

Besvären märks ofta tydligare på morgonen. Stelheten kan då göra det svårt att börja röra fingret som vanligt.

• Stelheten är ofta värre på morgonen.¹
• Symtomen kan förvärras när handen används i aktiviteter som matlagning, arbete med verktyg eller idrott.⁴
• Morgonstelheten kan bli bättre när fingrarna används under dagen.⁵

Det kan alltså vara lättare att röra fingret senare under dagen än när du vaknar. Aktiviteter där du använder handen mycket kan samtidigt göra att smärtan, stelheten eller upphakningarna märks mer. Matlagning, arbete med verktyg och idrott är exempel på sådant som kan belasta handen på ett sätt som förvärrar symtomen.

Påverkan på rörelse och vardag

När fingret fastnar kan du behöva använda den andra handen för att få det rakt. Det kan göra enkla vardagsrörelser besvärliga, särskilt när du ska greppa, hålla i eller lyfta något.

• Du kan behöva hjälpa till med den andra handen för att räta ut fingret.¹
• Besvären kan med tiden ge sämre handstyrka och göra det svårt att greppa föremål.³
• I svåra fall kan fingret vara helt låst och inte gå att sträcka passivt.²

Rörelsen kan bli mer begränsad med tiden. Då kan det bli svårare att använda handen i vardagen och att hålla fast föremål. Ett helt låst finger innebär att det inte går att räta ut fingret ens när du försöker med hjälp av den andra handen.

Hur mycket handen påverkas beror på vilka rörelser som utlöser besvären och hur ofta fingret fastnar. För vissa är det främst obehagligt med ett knäppande, medan andra får tydlig smärta och svårare att använda handen. Om du märker att greppförmågan försämras eller att rörelsen blir allt mer begränsad bör besvären bedömas av vården.

När ska du söka akut eller skyndsamt?

• Du bör söka vård om du plötsligt inte kan röra eller använda ett finger eller en tumme.⁵
• Du bör kontakta vårdcentral om smärtan gör det svårt att använda handen.¹

Sök akut om du plötsligt inte kan röra eller använda fingret eller tummen.⁵ Kontakta vårdcentralen om smärtan gör det svårt att använda handen. Du kan också ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning om du är osäker på hur snabbt du behöver söka vård.

En läkare eller arbetsterapeut känner på handen och fingrarna.¹ Undersökningen görs för att hitta ömhet, svullnad, en knöl och förändringar i hur fingret rör sig. Vårdgivaren jämför vid behov med hur den andra handen känns och rör sig.

Vårdgivaren känner efter ömhet eller svullnad över A1-ligamentet.² A1-ligamentet finns i handflatan vid basen av det berörda fingret. Ömhet eller smärta där är ett vanligt fynd vid triggerfinger.

En senknuta kan kännas i handflatan vid A1-ligamentet och röra sig när fingret rörs passivt.³ Med passiv rörelse menas att vårdgivaren hjälper till att röra fingret i stället för att du själv gör hela rörelsen. Om senknutan finns kan rörelsen ibland samtidigt ge knäppningar eller smärta.

Vårdgivaren bedömer fingrets rörelseomfång.² Det innebär att hen undersöker hur mycket fingret kan böjas och sträckas. Vid långvariga besvär kan fingret ibland inte längre rätas ut helt, och därför bedöms både böjningen och sträckningen.

Rörelsetester och andra undersökningar

Du får böja och sträcka på fingrarna under undersökningen.¹ Vårdgivaren kan låta dig göra rörelserna själv och kan också hjälpa till att röra fingret passivt. På så sätt går det att bedöma både den aktiva och den passiva rörligheten.

Vårdgivaren observerar om rörelserna utlöser knäppningar eller upphakningar.² Hen lägger också märke till om fingret fastnar under rörelsen och om det gör ont. Dessa iakttagelser, tillsammans med det du berättar och det som känns vid undersökningen, används för att bedöma om besvären stämmer med triggerfinger.

Diagnosen ställs oftast utifrån sjukdomshistoria och klinisk undersökning.² Därför behövs vanligtvis inga särskilda tester för att ställa diagnosen. Om bilden inte är tydlig kan ytterligare undersökningar ändå bli aktuella.

Ultraljud eller röntgen kan i vissa fall användas för att utesluta andra tillstånd och bekräfta diagnosen.² Ultraljud kan visa vävnaderna i handen, medan röntgen kan visa skelett och leder. Det är vårdgivaren som bedömer om någon av dessa undersökningar behövs.

Andra möjliga orsaker till liknande besvär

En knöl i handflatan behöver inte alltid bero på triggerfinger. Vårdgivaren kan därför bedöma om knölen eller rörelseproblemen kan ha en annan orsak.

• Dupuytrens knutor är en möjlig annan orsak till en knöl i handflatan.²
• Ett senskideganglion är en möjlig annan orsak till en knöl i handflatan.²

Vid Dupuytrens knutor känns förändringen ofta relativt hård och ytlig. Ett senskideganglion känns oftare som en djupare, rundad och mjukare förändring. Dessa förändringar följer inte senan när fingret rörs passivt, vilket kan hjälpa vårdgivaren att skilja dem från en senknuta vid triggerfinger.

Handträning kan minska besvären och förbättra handens funktion. En arbetsterapeut ger övningar och instruktioner om hur handen ska tränas.¹ Övningarna kan hjälpa fingret att behålla eller återfå rörlighet. Träningen behöver anpassas efter hur fingret rör sig och vilka besvär du har, så att du får råd som passar just din hand.

Läkemedel kan användas för att lindra smärta och svullnad. Antiinflammatorisk gel kan användas lokalt över det ömma området.² Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel kan lindra smärta.⁴ Fråga vården eller apotekspersonal vilket läkemedel som kan passa dig, särskilt om du har andra sjukdomar eller tar andra läkemedel.

Kortisonspruta

En kortisonspruta kan ges vid den sena som gör ont.¹ Sprutan ges av läkare i eller nära senskidan, inte som en behandling du ska utföra själv. Kortisonsprutan används för att minska svullnad och smärta.⁴ Behandlingen kan därför göra det lättare för senan att röra sig genom senskidan.

Efter kortisonsprutan får du oftast fortsätta använda skena i några veckor.¹ Följ den tid och det sätt som vården anger för skenan. Kortisonspruta ger bäst resultat när besvären har funnits i mindre än sex månader.² Effekten kan variera mellan olika personer och påverkas bland annat av hur länge besvären har funnits.

Kortisonsprutan kan upprepas efter sex till åtta veckor om önskad effekt inte uppnåtts. Om besvären finns kvar efter en spruta bedömer läkaren om en ny spruta eller en annan behandling är lämplig. Kortisonsprutor kan tillfälligt höja blodsockret hos personer med diabetes.² Har du diabetes kan du därför behöva vara uppmärksam på blodsockret enligt de råd du får av vården.

Kortisonsprutor kan ge andra behandlingsrelaterade besvär. Det kan uppstå blödning eller blåmärken vid injektionsstället. Vissa personer får tillfälligt mer ont efter injektionen innan en förbättring sker. Upprepade injektioner kan skada senorna, och en felaktig injektion kan skada nerver eller blodkärl. En infektion i senskidan är sällsynt när steril teknik används, men bakterier kan i teorin föras in i samband med injektionen. Upprepade, mycket ytliga injektioner kan också orsaka förtunnad hud.

Operation

Operation kan bli aktuell när besvären är stora och kortisonspruta inte har fungerat.¹ Operation kan också övervägas vid uttalad rörelseinskränkning eller frekventa upphakningar.² Om behandling utan operation inte har gett önskad effekt, eller om fingret har stora rörelsebegränsningar eller ofta hakar upp sig, kan du få en remiss till ortoped eller handkirurg för bedömning.

Vid operation får du lokalbedövning i handen. Kirurgen gör ett litet snitt i handflatan och öppnar den del av senskidan som orsakar besvären.¹ På så sätt blir det mer plats för bö senan att glida. Snittet sys sedan ihop med några stygn, och du får ett mjukt förband som gör att du kan röra fingrarna och tummen.

Operationen tar ungefär tio till femton minuter. Förbandet tas bort samtidigt som stygnen efter ungefär två veckor.¹ Vid uppföljningen bedöms hur handen och fingret återhämtar sig. Vid behov kan du få hjälp av en arbetsterapeut med rehabiliteringen.

Efter operationen och möjliga komplikationer

Handen kan vara svullen och öm i ungefär sex veckor efter operationen.¹ Hur snabbt du återhämtar dig beror bland annat på vad du arbetar med och hur handen används. Personer med handbelastande arbete kan ha nedsatt arbetsförmåga i tre till fyra veckor efter operation.²

Efter operationen är det viktigt att böja och sträcka fingrarna under de första veckorna för att motverka stelhet.¹ Följ de instruktioner du får om hur handen ska användas och tränas. Du kan använda handen i vanliga aktiviteter, men belastningen ska ökas lite i taget och upprepade rörelser bör undvikas under återhämtningen.

Det finns en liten risk för infektion vid operationsstället. Blödning kan också uppstå under eller efter operationen och leda till ett blodansamling i området. En nervskada vid operation kan orsaka domningar, stickningar eller svaghet i fingret eller handen.² Skador på vävnader runt operationsområdet, till exempel senor och ledband, kan också förekomma. Kontakta vården om du får besvär efter operationen som du är orolig för, så kan du få råd om vad du ska göra.

Fråga apotekspersonal eller vårdpersonal om du är osäker på vilket läkemedel som passar dig.

Triggerfinger kan ibland bli bättre utan behandling.¹ Därför kan du prova att avlasta handen och undvika rörelser som förvärrar besvären. Om besvären inte minskar eller om de påverkar dina vanliga aktiviteter behöver du få hjälp att bedöma situationen.

Övningar efter operation eller förband

Efter en operation eller när du har ett förband över handen kan du ha fått särskilda övningar. Rör på de fingrar som får röra sig enligt instruktionerna du har fått. De första veckorna efter en operation är det viktigt att böja och sträcka fingrarna så att de inte blir stela.

• Efter operationen ska handen användas i vanliga aktiviteter och belastningen ökas stegvis.¹
• Efter operationen bör du undvika samma rörelser om och om igen.¹
• Om arbetsterapeuten har gett andra instruktioner ska de följas i stället för de allmänna övningsinstruktionerna.¹

Om du har fått ett förband ska du följa instruktionerna för just ditt förband. Använd inte den friska handen för att göra övningar om du har fått instruktioner som säger något annat. Vid motstridiga råd gäller arbetsterapeutens instruktioner framför de allmänna råden här.

Vid svårare besvär eller utebliven effekt av konservativ behandling kan remiss skickas till ortoped eller handkirurg.² De kan bedöma om du behöver specialistvård och vilken fortsatt vård som passar dina besvär. Du kan fråga vårdpersonalen vad remissen innebär och hur du får besked om nästa steg.

Vilka behandlingar finns? Behandlingen anpassas efter hur mycket besvär du har. Den kan omfatta skena, handträning, kortisonspruta eller operation.¹ En skena kan ge senan möjlighet att vila, och handträning kan minska besvären och förbättra handens funktion.

När kan operation bli aktuell? Operation kan behövas om du har mycket besvär och behandling med kortisonspruta inte har fungerat.¹ Vid bedömningen tar vårdgivaren hänsyn till hur handen och fingret fungerar och till vilken behandling som redan har provats. Du behöver inte själv avgöra vilken behandling som passar; det görs tillsammans med vården.

Läs gärna mer i artikelns avsnitt om symtom, när du ska söka vård och behandling för en mer fullständig genomgång.