Om njursten
Vad njursten är
Njursten är en fast klump eller kristall som bildas av ämnen i urinen i njurarna eller urinvägarna. Urinen innehåller olika salter som ibland kan bilda kristaller. Det sker om koncentrationen av salterna blir för hög eller om balansen mellan salterna är rubbad. Kristallerna kan sedan klumpa ihop sig och bilda stenar.1
I början kan njurstenarna vara små som sandkorn. Då kan de följa med urinen ut ur kroppen. Oftast är njurstenarna mycket små och spolas ut med urinen utan att du märker det. En njursten kan däremot växa och bli större. Större stenar fastnar lättare i urinvägarna.
Var i urinvägarna stenen finns
Njurarna renar blodet från ämnen som kroppen inte behöver. Sådana ämnen kallas restprodukter. Njurarna bildar urin som består av restprodukter och vätska som kroppen inte behöver. Urinen samlas först i njurbäckenet.
Därefter rinner urinen genom urinledaren till urinblåsan. En njursten kan fastna i njurbäckenet. Den kan också fastna i en urinledare.1 En sten i urinledaren kallas också sten i urinledaren.
Stenens plats i urinvägarna har betydelse för hur urinflödet påverkas. Större stenar kan hindra urinflödet när de fastnar i njurbäckenet eller urinledaren.1 Ibland kan det också bildas en sten i urinblåsan, men det är ovanligt.
Hur vanligt och hur det brukar gå
Njursten är vanligt förekommande. Ungefär 10–20 procent av män och 5–10 procent av kvinnor i Sverige får någon gång under livet en symtomgivande njur- eller sten i urinledaren.2 Det betyder att många någon gång kan få en sten som ger besvär, även om små stenar ibland passerar utan att märkas.
Små njurstenar kan spolas ut med urinen utan att personen märker det.1 När en sten har kommit ut är den därför inte längre kvar i urinvägarna. En del stenar blir kvar eller kan komma tillbaka senare.
Njursten räknas som en kronisk sjukdom.2 Cirka hälften av personer som haft njursten får ett återfall inom tio år.1 Risken för nya stenar varierar mellan olika personer. Därför kan uppföljning vara viktig efter en njursten, även när stenen inte längre ger besvär.
Njursvikt på grund av sten är sällsynt, men uppföljningen behöver skötas för att inte riskera detta.2 Mer om tecken på njursten finns i avsnittet om symtom.
Orsaker till njursten
Hur kristaller och stenar bildas
Njursten kan bildas av flera olika orsaker.2 Det finns inte en enda känd orsak, utan flera faktorer kan samspela. Exempel på sådana faktorer är kost och livsstil, urinvägarnas anatomi, njurarnas ämnesomsättning, andra sjukdomar och ärftlighet.
Kristaller kan bildas när urinen innehåller för hög koncentration av salter eller när mängden vätska i urinen är för liten.1 En hög salthalt gör att salterna lättare fälls ut och bildar kristaller. Kristallerna kan sedan växa och bilda en sten.
Den vanligaste typen av sten består av kalcium och oxalat.2 Kalciumoxalatstenar utgör ungefär 85–90 procent av stenarna i de övre urinvägarna. Det finns också stenar som innehåller kalcium och fosfat, urinsyra, magnesium och ammonium eller cystin.
Infektioner kan orsaka infektionsstenar.1 En infektionssten kan bestå av magnesium och ammonium, och ibland även kalcium. En infektion kan också förändra urinens surhetsgrad, vilket gör att njursten lättare bildas.
Cystinstenar beror på den ärftliga sjukdomen cystinuri.2