HPV är en mycket vanlig sexuellt överförd infektion som orsakas av ett virus, och det finns många olika typer. De flesta HPV-infektioner orsakar inga hälsoproblem och går över av sig själva, och vårtor eller cellförändringar som orsakas av HPV kan behandlas.
HPV är ett mycket vanligt virus. Förkortningen står för humant papillomvirus. HPV är en infektion som orsakas av ett virus.1 Det betyder att det är viruset som infekterar kroppen och kan finnas där utan att du märker det. HPV är en mycket vanlig sexuellt överförd infektion.2 Den typ av HPV som beskrivs i den här artikeln är den som smittar genom sexuella kontakter.
Det finns många olika typer av HPV.1 Olika typer kan ha olika egenskaper och påverka kroppen på olika sätt. En del typer kan orsaka kondylom, medan andra typer kan leda till cellförändringar och cancer. HPV typ 16 och HPV typ 18 hör till de typer som kan leda till cellförändringar och cancer.
Nästan alla som inte är vaccinerade får HPV någon gång i livet. Det innebär att HPV är vanligt även bland personer som inte har några besvär. Att ha HPV säger därför inte i sig något om hur sjuk eller frisk du är. Många märker inte att de har infektionen.
De flesta HPV-infektioner orsakar inga hälsoproblem och går över av sig själva.1 Kroppens immunförsvar brukar kunna kontrollera infektionen, och infektionen läker oftast utan att orsaka problem. Ibland kan en HPV-infektion finnas kvar längre. En infektion som inte går över kan i vissa fall leda till cellförändringar.
Cellförändringar betyder att cellerna har förändrats. Sådana förändringar kan gå över av sig själva, men ibland kan de efter lång tid leda till cancer. Det är alltså inte så att en HPV-infektion automatiskt leder till cancer. Det är vissa HPV-typer och vissa långvariga infektioner som kan ha betydelse för utvecklingen av cellförändringar och cancer.
Vissa HPV-typer kan orsaka kondylom.1 Kondylom är vårtor som kan uppstå i underlivet. De HPV-typer som orsakar kondylom är andra typer än de som oftast kopplas till cancer.
Vissa HPV-typer kan orsaka cellförändringar och cancer. HPV kan vara kopplat till cancer i flera delar av kroppen:1
HPV är en viktig orsak till cancer i livmoderhalsen och kan också bidra till cancer i vulvan, slidan, ändtarmsöppningen, penisen samt munnen eller svalget. Alla som får HPV utvecklar alltså inte cancer. De flesta HPV-infektioner går över av sig själva inom två år.3
HPV-infektioner är mycket vanliga i hela världen. Upp mot 70 procent av män och kvinnor kan smittas av HPV någon gång under livet.2 De flesta individer har någon gång under sin livstid haft en HPV-infektion. Nästan alla som inte är vaccinerade får HPV någon gång i livet.
HPV-prevalensen bland ovaccinerade kvinnor är högst strax efter sexualdebut och når ett maximum vid 18 års ålder.4 Därefter minskar andelen kvinnor med påvisbar HPV-infektion med stigande ålder. Bland kvinnor är omkring 50 procent HPV-positiva vid 20–24 års ålder, medan andelen är under 10 procent vid 35–45 års ålder.
Cancer som är kopplad till HPV är däremot mindre vanlig än själva infektionen. I Sverige insjuknar omkring 550 kvinnor per år i livmoderhalscancer.2 Omkring 150 kvinnor avlider årligen av sjukdomen. Livmoderhalscancer kan förebyggas genom HPV-vaccination och screening.
HPV-vaccination ger skydd mot flera HPV-typer som kan orsaka cancer, men vaccinen skyddar inte mot alla typer som kan orsaka cancer. Därför finns det fortfarande anledning att delta i screening även om du är vaccinerad. Mer information om symtom, undersökningar, behandling och screening finns i artikelns andra avsnitt.
HPV sprids genom sexuella kontakter och genom nära hudkontakt. Det betyder att smitta kan ske även när ingen av personerna vet att hen har HPV. Det går därför inte alltid att avgöra när smittan skedde eller vem som smittade vem. Det finns flera sätt för viruset att överföras vid sex:
Du behöver alltså inte ha haft penetrerande sex för att kunna få HPV. Smitta kan ske vid kontakt mellan hud i underlivet, vid oral kontakt eller när sexleksaker delas. Kondom kan ge ett visst skydd, men skyddar inte all hud runt könsorganen. Det innebär att kondom inte ger ett fullständigt skydd mot HPV. Vaccination kan skydda mot flera HPV-typer, men inte mot alla typer.
Det kan kännas oroande att inte kunna veta när en infektion överfördes. HPV kan finnas i kroppen i många år, och en infektion kan därför ha uppstått längre tillbaka i tiden. En HPV-infektion behöver inte betyda att någon har varit otrogen eller haft sex med många personer. Du kan få HPV redan första gången du har sex.
HPV-infektion ger vanligtvis inga symtom. Det betyder att du kan ha en infektion utan att känna dig sjuk eller se någon förändring i kroppen. De flesta som har HPV märker inte att de har infektionen.
Att du inte har några symtom utesluter alltså inte HPV. Det går inte heller att avgöra på symtomen vilken HPV-typ det rör sig om. HPV kan finnas i kroppen i många år utan att orsaka besvär. Därför går det inte alltid att säga när en smitta skedde utifrån när symtomen började. En HPV-infektion kan också förekomma flera gånger under livet.1 Lågriskinfektioner kan i vissa fall ge synliga förändringar i form av vårtor, medan andra HPV-infektioner inte märks alls.
Kondylom är genitala vårtor som kan uppstå vid vissa HPV-infektioner. Kondylom kan visa sig som smärtfria utväxter eller knölar runt slidan, penisen eller ändtarmsöppningen.5 De kan därför vara synliga eller kännas när du tvättar dig eller tar på området, men själva förändringarna kan vara smärtfria.
HPV 6 och 11 orsakar 90 procent av godartade genitala vårtor hos kvinnor och män.
HPV-test ingår i screeningen för livmoderhalscancer.4 Screening är en undersökning som görs för att upptäcka HPV och cellförändringar innan de eventuellt leder till allvarlig sjukdom. HPV har visat sig vara känsligare än cytologi för att upptäcka cellförändringar och livmoderhalscancer.
Vid screening tas ett litet cellprov från livmoderhalsen för HPV-analys.5 Provet analyseras alltså för att se om HPV kan påvisas i cellerna från livmoderhalsen. Screeningprovet kan vara ett cellprov taget av vårdpersonal eller ett vaginalt självprov.4
Det finns inget blodprov för HPV.5 Ett HPV-test som används i screeningen bygger i stället på ett prov från livmoderhalsen. Det går inte att kontakta vården för att undersöka om du har HPV i andra delar av kroppen än i livmoderhalsen.
HPV-test är sedan 2017 rekommenderat som primär screeningmetod i Sverige.4 Det innebär att HPV-analysen görs som den första analysen av screeningprovet. Cytologi används sedan för att komplettera bedömningen när HPV har påvisats.
Det finns ingen behandling som tar bort själva HPV-infektionen.1 Det går alltså inte att behandla själva viruset med läkemedel. Om HPV orsakar vårtor eller cellförändringar kan dessa däremot behandlas.5 Vilken behandling som behövs beror på vilken förändring det gäller och bedöms av vården. Behandlingen riktas i stället mot de besvär eller förändringar som infektionen eventuellt orsakar. Det betyder att ett påvisat HPV inte automatiskt behöver behandlas med läkemedel eller operation.
De flesta HPV-infektioner läker av sig själva inom två år. I många fall märker du inte att infektionen finns, och den går över utan någon särskild behandling. En HPV-infektion kan ibland finnas kvar i kroppen längre än två år.5 När infektionen finns kvar under längre tid kan den i vissa fall leda till cellförändringar, vilket är en anledning till att planerade kontroller är viktiga.
Om HPV orsakar vårtor finns det behandling som kan minska eller ta bort vårtorna. Vårtor kan behandlas med läkemedel som appliceras på vårtan.6 Vilket läkemedel som passar beror på vårtan och var den sitter. Behandlingen ska användas enligt den plan som du får av vården.
Vaccination är det bästa sättet att skydda sig mot HPV.1 Vaccinet är förebyggande och kan därför minska risken för sjukdom som orsakas av vissa HPV-typer, men det behandlar inte en pågående infektion. Det kan vara värdefullt att vaccinera sig även om du redan har haft sex eller haft HPV, eftersom vaccinet kan skydda mot HPV-typer som du ännu inte har utsatts för.
Skyddet blir allra bäst om vaccinationen ges innan du har utsatts för viruset, alltså innan du har haft sex med en annan person. Därför erbjuds vaccination mot HPV till barn genom elevhälsan i mellanstadiet. Barn och vuxna under 27 år rekommenderas att vaccinera sig. Det är olika om man behöver betala själv.7 Du kan kontakta en vårdcentral eller en vaccinationsmottagning för att få veta vad som gäller där du bor.
Om du har frågor om HPV eller behöver hjälp att hitta rätt mottagning kan du börja med en vårdcentral. Du behöver inte välja en mottagning nära din bostad. Det finns flera vägar in i vården, och du kan själv välja den mottagning som passar dig bäst.
En vårdcentral kan vara en första kontakt när du är osäker på vart du ska vända dig. Där kan du få hjälp att förstå vilken vård som är lämplig för din fråga. Om du behöver komma vidare till en annan mottagning kan en remiss behövas. Det betyder att vårdcentralen eller en annan vårdgivare skickar information till den mottagning som ska ta över kontakten.
Vilka e-tjänster du kan använda kan skilja sig mellan olika mottagningar. Du kan till exempel kunna boka, omboka eller avboka en tid genom att logga in på 1177.se.
Om du inte vet vilken mottagning du ska kontakta kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning dygnet runt.1 Du kan också använda 1177.se för att hitta information om vård och mottagningar. Berätta gärna vad du undrar över, så blir det lättare att få vägledning till rätt vård.
Ja, det går att få HPV-infektion flera gånger under livet. Det betyder att en tidigare HPV-infektion inte säkert skyddar mot att du får en ny infektion senare. HPV kan dessutom smitta utan att den andra personen vet om det, eftersom infektionen oftast inte märks.1
Det går inte att veta när du blev smittad av HPV. Därför går det inte heller att dra slutsatsen att smittan är ny bara för att HPV upptäcks nu.1 Ett provsvar kan alltså inte visa exakt när infektionen uppstod eller vem som smittade vem.
Ja, HPV kan finnas i kroppen i många år utan att orsaka besvär. HPV brukar inte ge några symtom, och de flesta som har infektionen märker det inte.1 Ett långvarigt fynd betyder därför inte automatiskt att du nyligen har blivit smittad.
En person kan ha HPV även om hen inte haft en ny partner på många år.5 Det går inte att veta när man blev smittad av HPV, och infektionen kan finnas kvar länge innan den upptäcks. Därför går det inte att använda ett HPV-prov för att avgöra när smittan skedde.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 31 augusti 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Det finns många HPV-typer, och de har olika egenskaper. Indelningen i lågrisktyper och högrisktyper handlar framför allt om vilken typ av hälsoproblem de kan orsaka:
En högrisktyp leder alltså inte automatiskt till cancer. För att livmoderhalscancer ska utvecklas krävs en HPV-infektion, men en HPV-infektion räcker inte ensam för att cancer ska uppstå. Om en högriskinfektion blir kvar under lång tid kan den bidra till cellförändringar. Cellförändringar kan ibland utvecklas vidare, men de kan också gå tillbaka.
HPV 6 och 11 hör till de typer som orsakar kondylom. HPV 16 och 18 hör till de typer som är kopplade till livmoderhalscancer. Andra högrisktyper finns också, och olika högrisktyper har olika stor risk kopplad till cancer. Vaccination skyddar mot flera av de HPV-typer som kan orsaka cancer och kondylom, men vaccinet skyddar inte mot alla HPV-typer.
Vid utredning av HPV-relaterade cellförändringar tar vården hänsyn till flera uppgifter om din hälsa. Det betyder inte att en riskfaktor ensam förklarar varför du har fått HPV eller cellförändringar. Riskfaktorerna används som en del av den samlade bedömningen.
HPV är alltså inte en ärftlig sjukdom i den betydelsen att du föds med en nedärvd HPV-infektion. Smitta från mamma till barn finns beskriven, men den verkar inte ha betydelse för om du har en HPV-infektion som vuxen. Rökning och nedsatt immunförsvar är i stället exempel på uppgifter som kan vara viktiga när HPV-relaterade cellförändringar utreds.
Om du upptäcker en ny utväxt eller knöl i underlivet eller runt ändtarmsöppningen kan det vara svårt att själv avgöra vad den beror på. Symtomen behöver därför inte ensamma visa om förändringen är kondylom eller något annat.
Höggradiga cellförändringar kan ge symtom i form av blödning, oftast efter samlag, men vanligast är att cellförändringar är helt symtomfria.4 Det innebär att frånvaro av blödning inte utesluter höggradiga cellförändringar.
Invasiv livmoderhalscancer kan ge vaginal blödning, flytning eller smärta i mer avancerade fall. En blödning eller flytning behöver inte betyda livmoderhalscancer, eftersom samma symtom kan ha andra orsaker. Under graviditet kan blödning vara orsakad av livmoderhalscancer när obstetrisk orsak har uteslutits.4
Om du har symtom som blödning, flytning eller smärta, se avsnittet om när du ska söka vård. Symtom kan förekomma först när en sjukdom har utvecklats, men höggradiga cellförändringar är oftast helt symtomfria.4 Även en infektion som kan leda till cellförändringar behöver alltså inte ge några tydliga tecken.6 Därför kan symtomfrihet inte användas för att bedöma om en HPV-infektion har orsakat förändringar.4
Ett positivt HPV-prov betyder att HPV har påvisats i screeningprovet. Det betyder inte i sig att du har cancer, eftersom provsvaret behöver bedömas tillsammans med andra uppgifter från screeningen och eventuell fortsatt utredning.
Vid positivt HPV-prov kompletteras analysen med cytologi. Cytologi innebär att cellerna i provet undersöks för att se om det finns cellförändringar. Om både HPV-analysen och cytologin är positiva remitteras personen till kolposkopi.4
Kolposkopi är en undersökning där livmoderhalsen granskas närmare. Den används för att hitta områden som kan behöva undersökas med vävnadsprov. Vilken fortsatt utredning som behövs beror bland annat på resultatet av HPV-analysen och cytologin.
Ett negativt HPV-test i organiserad screening innebär mycket liten risk för cellförändringar och cancer under åtminstone de närmaste fem åren.4 Ett negativt provsvar gäller den riskbedömning som görs i den organiserade screeningen. Därför är det viktigt att även fortsätta delta när du får en ny kallelse.
Vid ett utredningsbesök går vårdpersonalen igenom resultaten från screeningprovet och bedömer vilken undersökning som behövs. Vid besöket görs ett gynekologiskt status med fokus på livmoderhalsens anatomi inför eventuell behandling.4 Ett gynekologiskt status betyder här en kroppslig undersökning av underlivet och livmoderhalsen.
Den huvudsakliga undersökningen vid besöket är kolposkopi. Kolposkopi är en mikroskopisk undersökning av epitelet på livmoderhalsen.4 Epitelet är det ytliga cellager som täcker livmoderhalsen.
Vid kolposkopi penslas livmoderhalsen med ättika och jod för att cellförändringar ska synas tydligare. På så sätt kan områden som behöver undersökas närmare framträda bättre. Vid kolposkopi identifieras områden med cellförändringar för att vägleda var biopsier ska tas.4
En biopsi är ett litet vävnadsprov. Provet kan undersökas för att bedöma om det finns cellförändringar och hur de i så fall ser ut. Vid kolposkopi tas också ett prov från livmoderhalskanalen för HPV- och cytologianalys.4
Kolposkopi är en specialiserad undersökning. Utredningen behöver därför göras på ett sätt som tar hänsyn till både risken att missa cellförändringar och risken att göra mer behandling än vad som behövs. Beskrivningen av cellförändringarnas storlek, läge och utbredning kan göras med hjälp av Swedescore, som är ett validerat poängssättningssystem.
Utredningen tar hänsyn till resultatet av det primära screeningprovet, HPV-typ och cytologi.4 HPV-typen som identifieras i screeningprovet kan påverka hur den fortsatta handläggningen, utredningen och behandlingen sker.
Screeninganamnesen innehåller tidigare cellförändringar och behandlingar.4 Det betyder att vårdpersonalen också behöver känna till om du tidigare har haft cellförändringar eller fått behandling för sådana förändringar. Tidigare provsvar och behandlingar kan därför vara en del av underlaget vid utredningsbesöket.
Vaccinationsstatus mot HPV ingår i bedömningen. I bedömningen ingår vid vilken ålder vaccinationen gavs, hur många doser som getts och vilket vaccin som användes.4
Andra uppgifter kan också behöva vägas in i den medicinska bedömningen, till exempel rökning, HIV-infektion eller annan nedsättning av immunförsvaret. Även andra gynekologiska sjukdomar och övriga sjukdomar kan ingå i bedömningen. Vilka uppgifter som är relevanta beror på dina provsvar och situationen vid besöket.
Cellförändringar behandlas på ett annat sätt än själva HPV-infektionen. Syftet med behandling av cellförändringar är att ta bort förstadier för att förhindra utveckling till cancer.4 En sådan behandling tar därför sikte på den vävnad där förändringarna har uppstått, inte på att direkt ta bort viruset.
En konisering görs i första hand med diatermi.4 Vid en konisering tas ett område med cellförändringar bort från livmoderhalsen. I vissa fall kan ingreppet i stället göras med laser. Hur ingreppet planeras påverkas bland annat av var förändringarna finns och hur de ser ut vid undersökningen.
Låggradiga cellförändringar kan i vissa fall behandlas om de inte går tillbaka.4 I andra situationer kan vården följa förändringarna med kontroller. Beslutet beror på den samlade bedömningen, och behandling är därför inte automatiskt nödvändig vid varje låggradig förändring.
Höggradiga cellförändringar bör behandlas.4 Vid vissa höggradiga cellförändringar kan aktiv uppföljning vara ett alternativ, beroende på ålder och HPV-typ. Vården väger då samman provsvar, tidigare förändringar och dina förutsättningar innan beslut fattas.
Körtelcellsförändringen AIS ska alltid behandlas.4 AIS kan vara svårare att upptäcka vid kolposkopi än höggradiga cellförändringar och kan finnas högt upp i livmoderhalskanalen. Därför behöver behandlingen och den fortsatta kontrollen planeras noggrant.
Uppföljningen är en viktig del av behandlingen. Behandlingskontroll med HPV- och cytologianalys görs sex månader efter behandling.4 Provet visar om HPV fortfarande kan påvisas och om cytologin visar cellförändringar. Resultatet används för att planera den fortsatta uppföljningen.
Efter negativ behandlingskontroll följs personen upp vart tredje år med HPV-analys.4 Uppföljningen kan fortsätta under lång tid. Vid positiv HPV-analys kan cytologi göras som en kompletterande analys.
Efter en höggradig cellförändring finns en ökad risk för nya cellförändringar resten av livet.4 Det innebär inte att nya förändringar kommer att uppstå, men det är viktigt att delta i de kontroller som planeras. Förändringar som upptäcks under det första året efter behandlingen kan betraktas som kvarstående cellförändringar och inte som helt nya förändringar.
Följ därför den kontrollplan du får efter behandlingen, även om du känner dig frisk. Cellförändringar är ofta helt symtomfria, och uppföljningen bygger på provtagning snarare än på hur du mår från dag till dag. Om du har frågor om provsvar eller nästa kontroll kan du be vården att förklara vad resultatet betyder för just dig.
Kondom kan minska risken att få HPV och kan också minska risken att överföra HPV till någon annan.1 Använd kondom när du har sex om du vill minska risken för smitta. Kondom skyddar däremot inte helt eftersom den inte täcker all hud runt könsorganen.5 HPV kan alltså överföras från hud som inte täcks av kondomen.
Om du har sex med samma person som tidigare behöver du inte göra något särskilt på grund av HPV.1 Det går inte att veta vem som smittade vem, och partnern är förmodligen redan smittad. Ett besked om HPV behöver därför inte innebära att du måste förändra en relation eller undvika sex med samma person.
Kondom ersätter inte vaccination, eftersom kondomskyddet mot HPV inte är fullständigt. Vaccination och kondom skyddar dessutom på olika sätt: vaccinet skyddar mot vissa HPV-typer, medan kondom minskar kontakten mellan hud och slemhinnor vid sex.
Rökning gör det svårare för HPV-infektionen att läka.1 Den som röker har också större risk att få cellförändringar och cancer av HPV-infektioner. Om du röker kan ett rökstopp därför vara ett sätt att minska en risk kopplad till HPV, och det finns hjälp att få om du vill sluta röka.
Den som kallas till screening bör lämna prov varje gång.1 Det gäller även om du är vaccinerad mot HPV, eftersom vaccinerna inte skyddar mot alla typer som kan orsaka cancer.7 Screening kan upptäcka HPV och cellförändringar i livmoderhalsen innan de orsakar tydliga besvär. Följ därför kallelsen även om du känner dig frisk.
Du kan be om tolk när du bokar besöket eller när du kommer till mottagningen. På så sätt kan du lättare ta del av informationen och ställa de frågor som är viktiga för dig.
Ja, du ska lämna screeningprov varje gång du får en kallelse, även om du är vaccinerad mot HPV. Screeningprovet används för att upptäcka HPV och cellförändringar i livmoderhalsen. Det är viktigt eftersom vaccination inte skyddar mot alla HPV-typer som kan orsaka cancer.7
HPV-vaccin ger ett bra skydd mot de vanligaste HPV-typerna som kan orsaka cancer. Vaccinet skyddar däremot inte mot alla typer som kan orsaka cancer. Därför behövs både vaccination och screening för att minska risken för cancer i livmoderhalsen.
Om du får en kallelse är det alltså viktigt att inte hoppa över provet på grund av att du är vaccinerad. Vaccination ersätter inte screening. Screening kan upptäcka förändringar som behöver följas upp eller behandlas.
Ja, det kan vara bra att vaccinera sig även efter att du har haft sex.7 Skyddet blir allra bäst om vaccinationen ges innan du har haft sex med en annan person, men vaccination kan fortfarande ge skydd senare. Vaccinationen skyddar mot HPV-typer som du ännu inte har utsatts för.
Det kan också vara bra att vaccinera sig även om du har haft HPV.7 HPV-vaccin är framför allt förebyggande och tar inte bort en pågående HPV-infektion.2 Vaccination kan däremot skydda mot andra HPV-typer som ingår i vaccinet.
Om du funderar på vaccination efter sex eller efter en tidigare HPV-infektion kan du fråga en vårdcentral eller en vaccinationsmottagning om vad som gäller för dig. Vilka möjligheter som finns och om du behöver betala kan variera mellan regionerna.