Gikt – symtom, orsaker och behandling

Symtom vid gikt

Typiska symtom vid ett giktanfall

Ett giktanfall kommer ofta plötsligt, och besvären börjar oftast på natten.¹ Inflammationen utvecklas snabbt i den drabbade leden och smärtan kan bli mycket stark. Vanligen är det en led som påverkas åt gången.²

Vanliga symtom är:

• Den drabbade leden blir snabbt öm, röd och svullen.¹
• Smärtan kan öka under några timmar och leden blir mycket känslig för beröring.
• Det kan göra så ont att ett lätt tryck från till exempel ett lakan känns mycket smärtsamt.¹
• Leden kan kännas varm.
• Feber, sjukdomskänsla och frossa är vanliga under ett anfall.¹

När inflammationen minskar kan huden över leden börja fjälla. Det brukar ske efter några dagar till en vecka.¹ Ett giktanfall kan därför påverka både sömnen och möjligheten att stödja på eller använda den drabbade kroppsdelen, eftersom leden är mycket smärtsam och känslig för tryck.

Vilka leder kan drabbas?

Stortåns grundled är den led som oftast drabbas. När inflammationen sitter där kallas tillståndet ibland portvinstå. Gikt kan samtidigt inte begränsas till stortån, utan kan drabba vilken led som helst.¹

Det kan till exempel handla om leder i:

• fötterna och tårna
• fotlederna
• knäna
• händerna och handlederna
• armbågarna.

Gikt kan också drabba senskidor och slemsäckar.¹ Det kan till exempel göra ont och svullna kring hälsenan eller i en slemsäck på utsidan av armbågen. Därför kan symtomen ibland sitta utanför själva leden, även om besvären påminner om ett vanligt giktanfall.

Mellan anfall och vid långvarig sjukdom

Mellan giktanfallen har du vanligtvis inga symtom.⁴ Det betyder att leden kan kännas normal under en period även om nya anfall senare kan komma tillbaka.

Giktanfall kan komma med allt från veckors till års mellanrum.² För vissa kommer anfallen alltså tätt, medan andra kan ha flera år mellan gångerna. Om gikten är långvarigt obehandlad kan anfallen med tiden komma oftare och vara längre.⁴

Långvarigt obehandlad gikt kan leda till hårda knölar av urinsyra under huden.⁴ Knölarna kan bland annat synas på fingrar, tår eller ytterörat.² De kan börja som smärtfria förändringar men kan senare göra ont och påverka leder och vävnader.⁴

När symtomen kräver snabb vård

En plötsligt smärtande och svullen led tillsammans med mycket hög feber kan vara tecken på en ledinfektion.⁵ En ledinfektion kan likna ett giktanfall och behöver bedömas snabbt.

Sök akut hjälp om ledsmärtan förvärras och du samtidigt känner dig varm, kall eller skakig.⁵ Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning i en sådan situation. Om mottagningen är stängd eller inte kan ta emot dig, sök vård på en akutmottagning.¹

Är du osäker på hur bråttom det är kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Vid kraftiga besvär eller om det är första gången du får ett sådant anfall och inte vet om det är gikt, ska du också söka vård snabbt.¹

Diagnos vid gikt

Så går den första bedömningen till

Det hjälper läkaren att bedöma både ledens förändringar och hur besvären har börjat. Läkaren kan också fråga om vad du brukar äta och om dina alkoholvanor.⁵

Typiska plötsliga besvär från en led som är öm, svullen och blåröd kan räcka långt för att ställa diagnosen. Det gäller särskilt när undersökningen visar ett mönster som passar med gikt.¹ En bedömning av detta slag kan göras även om du inte behöver genomgå alla möjliga undersökningar.

Samtidigt behöver läkaren ta ställning till andra orsaker till en smärtande, röd och svullen led. Gikt kan förväxlas med ledinfektion, pyrofosfatartrit och annan inflammatorisk ledsjukdom.⁶ Pyrofosfatartrit kallas ibland pseudogikt och kan ge en liknande sjukdomsbild, men beror på andra kristaller än gikt.⁴

Blodprov och ledvätska

Ett blodprov som kallas urat används för att mäta halten av urinsyra i blodet. Provet kan ge stöd för diagnosen och ingår ofta i utredningen vid misstänkt gikt.¹ För hög halt av urinsyra i blodet räcker däremot inte ensam för att bekräfta gikt, eftersom många kan ha för hög halt utan att få sjukdomen.²

Om diagnosen är osäker kan läkaren ta ett prov av vätskan i den smärtande leden.¹ Det görs genom att ledvätska hämtas med en tunn nål. Vätskan undersöks i mikroskop för att se om den innehåller kristaller av urinsyra.

Att hitta kristaller av urinsyra i ledvätskan är det mest tillförlitliga sättet att diagnostisera gikt.² Provet kan därför vara särskilt värdefullt när symtomen inte är typiska eller när läkaren behöver skilja gikt från en annan ledsjukdom.

Ett blodprov kan ibland visa en normal urinsyrehalt även när gikt misstänks. Under ett giktanfall kan urinsyran i blodet sjunka något till följd av den inflammation som pågår.² Därför kan läkaren behöva upprepa blodprovet när anfallet har gått över om misstanken om gikt fortfarande är stark.⁶

Röntgen och andra undersökningar

Om ledvätska inte kan tas, eller om diagnosen fortfarande är oklar, kan läkaren överväga bilddiagnostik.⁶ En särskild datortomografi med dubbelenergiteknik, ofta kallad deCT, kan också användas för att hitta kristaller av urinsyra.²

Vanlig röntgen har inget värde för den akuta diagnostiken av gikt.² Däremot kan förändringar efter långvarig gikt ibland synas på vanlig röntgen.¹ Därför beror valet av undersökning på om läkaren utreder ett pågående anfall, långvariga förändringar eller en annan möjlig orsak till ledproblemen.

När leden är plötsligt smärtande, röd och svullen behöver läkaren också bedöma risken för ledinfektion, pyrofosfatartrit och annan inflammatorisk ledsjukdom. Dessa tillstånd kan behöva andra undersökningar och annan vård än gikt.

När specialist kan behövas

En reumatolog kan kopplas in om diagnosen fortfarande är oklar.¹ Du kan fråga läkaren vad specialistvård innebär. Specialistvård kan också bli aktuell när den första utredningen inte ger ett säkert svar eller när ytterligare undersökningar behövs.⁵

Vid misstanke om ledinfektion ska du hänvisas omedelbart enligt den lokala vårdvägen.⁶ Sök vård snabbt om ledsmärtan förvärras samtidigt som du känner dig varm, kall eller skakig, eftersom det kan vara tecken på en infektion i leden. Om du är osäker på vart du ska vända dig kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.

Behandling vid gikt

Behandling av ett akut giktanfall

Målet vid ett akut giktanfall är att dämpa inflammationen och lindra smärtan. Behandlingen behöver väljas av vården utifrån dina andra sjukdomar och läkemedel.

Vanliga förstahandsbehandlingar är:⁶

• Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel, även kallade NSAID eller coxhämmare.
• Kolkicin.
• En kort kur med kortison.

Valet mellan behandlingarna påverkas av din ålder, om du har andra sjukdomar och vilka andra läkemedel du använder. Kortison kan ges som tabletter eller som en spruta i den inflammerade leden. Kortison som spruta kan ibland ge mindre påverkan på resten av kroppen än kortison som tabletter.⁷

En IL-1-hämmare kan i enstaka fall bli aktuell om antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel, kolkicin och kortison inte kan användas eller inte har fungerat.⁶ Sådan behandling ska bedömas av specialist, eftersom läkemedlen bör användas av vårdpersonal med erfarenhet av dem.²

Säkerhet vid akut behandling

Berätta för vården om alla sjukdomar och läkemedel du använder innan behandlingen väljs. Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel kan vara olämpliga om du har hjärt-, njur- eller leversjukdom.⁷ De kan också öka risken för blödningar och bör oftast inte tas samtidigt med blodförtunnande läkemedel som warfarin.⁸

Ta inte flera olika antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel samtidigt utan att först ha pratat med en läkare. Den sammanlagda dosen kan då bli för hög och risken för biverkningar öka.⁷ Om du har eller har haft magsår behöver behandlingen bedömas av läkare.

Kolkicin har en smal säkerhetsmarginal, vilket innebär att du inte ska öka dosen på egen hand om effekten inte räcker.² Illamående, kräkningar, magsmärtor och diarré är möjliga biverkningar.⁷ Nedsatt njur- eller leverfunktion och vissa andra läkemedel kan göra att kolkicin behöver anpassas.

Kombinationen av kortison och antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel ökar risken för blödning i magen. Därför behöver vården väga nyttan mot riskerna när flera behandlingar används samtidigt. Kortison kan också påverka blodsockret, särskilt vid högre doser.⁷

Följ den ordination du får och fråga vården eller apoteket om du är osäker på hur läkemedlet ska tas. Sök vård om behandlingen inte hjälper eller om du får tydliga biverkningar.

När förebyggande behandling behövs

Enstaka giktanfall behandlas ofta med läkemedel som dämpar inflammation och smärta. Vid flera eller besvärliga giktanfall rekommenderas däremot vanligtvis långvarig urinsyrasänkande behandling för att minska risken för nya anfall.⁶

Urinsyrasänkande behandling bör också erbjudas om du har något av följande:⁹

• Knölar av urinsyra under huden.
• Kronisk giktinflammation.
• Njursjukdom.

Även njursten av urinsyra, gikt som påverkar flera leder eller andra omständigheter kan tala för att förebyggande behandling ska startas tidigt. Läkaren bedömer detta tillsammans med dig utifrån din hälsa och risken för nya besvär.

De vanligaste förstahandsalternativen när målstyrd urinsyrasänkande behandling startas är allopurinol och febuxostat.⁶ Allopurinol minskar kroppens bildning av urinsyra.⁷ Febuxostat verkar på liknande sätt och kan användas när allopurinol inte kan användas eller inte tolereras.

Probenecid kan användas förebyggande när allopurinol eller febuxostat inte kan användas på grund av allergi. Probenecid gör att mer urinsyra lämnar kroppen med urinen.⁷

Urinsyrasänkande läkemedel lindrar inte smärtan vid ett pågående giktanfall. Du kan därför behöva en separat behandling mot inflammation och smärta. Om du redan tar urinsyrasänkande behandling ska du vanligtvis inte sluta med den vid ett nytt giktanfall utan att först prata med vården.

Behandlingen ska vanligtvis fortsätta hela livet när målnivån har nåtts.⁶ Det beror på att urinsyran annars kan stiga igen och nya kristaller kan bildas. Sluta därför inte med läkemedlet på egen hand, även om du känner dig besvärsfri.

Mål och uppföljning

Målet med behandlingen är att sänka halten av urinsyra så att nya kristaller inte bildas och befintliga kristaller kan minska. Det vanliga behandlingsmålet är en halt av urinsyra under 360 mikromol per liter.⁶

Ett lägre mål, under 300 mikromol per liter, kan övervägas om du har knölar av urinsyra eller kronisk giktinflammation.⁶ Läkaren kan även bedöma ett lägre mål om du fortsätter att få många giktanfall trots att halten ligger under 360 mikromol per liter.

Urinsyrasänkande behandling startas med låg dos.⁶ Dosen höjs sedan med hjälp av regelbundna blodprov tills målet nås. På så sätt kan behandlingen anpassas efter hur din kropp svarar och hur du tolererar läkemedlet. Ändra inte dosen själv.

Risken för nya giktanfall kan öka under de första tre till sex månaderna efter att urinsyrasänkande behandling har startats.² Det betyder inte automatiskt att behandlingen har misslyckats. Du kan erbjudas kolkicin som skydd mot giktanfall medan målet för urinsyra nås.⁶ Om kolkicin inte passar kan vården i vissa fall överväga annan förebyggande behandling.

Uppföljningen fortsätter även när du nått målet. Årlig kontroll av halten av urinsyra kan övervägas när målet har nåtts och behandlingen fortsätter.⁶ Vid uppföljningen kan vården också gå igenom nya giktanfall, biverkningar, andra läkemedel och sjukdomar som påverkar behandlingen.

Det kan ta tid innan alla kristaller har försvunnit, särskilt om du har haft gikt länge eller har knölar av urinsyra.² Regelbundna kontroller gör det lättare att se om behandlingen håller urinsyran på rätt nivå. Om målet inte nås eller om behandlingen inte tolereras kan läkaren behöva ändra läkemedel eller skicka en remiss till specialist.

Egenvård vid gikt

Lindra ett pågående anfall

När ett giktanfall pågår är målet med egenvården att avlasta den inflammerade leden och göra smärtan lättare att hantera. Vila därför och håll den drabbade kroppsdelen högt.⁵ Det kan minska belastningen medan inflammationen pågår.

• Vila och håll den drabbade kroppsdelen högt.
• Kyla leden med en ispåse eller en påse med frysta ärtor kan lindra smärtan.⁵
• Linda alltid in det kalla i en handduk innan du lägger det mot leden.
• Undvik att lägga tryck på den inflammerade leden, eftersom det kan göra mer ont.⁵

Kyla kan användas i korta stunder, till exempel i fem till sex minuter åt gången. Längre tids kyla kan ge köldskador.² Försök också att hålla täcke och lakan borta från leden om beröring gör ont.

Drick mycket vatten under ett giktanfall, om inte en läkare har sagt att du ska begränsa vätska.⁵ Det är särskilt viktigt att undvika att bli uttorkad. Om du har fått råd om att begränsa hur mycket du dricker ska du följa det rådet i stället.

Mat och dryck

Mat och dryck kan påverka risken för nya giktbesvär, men det finns ingen enskild kost som säkert förebygger giktanfall. Det finns inte tillräckligt stöd för att en särskild kost förebygger giktanfall eller sänker halten av urinsyra. Satsa därför på matvanor som är hälsosamma och balanserade, i stället för på en strikt diet.⁶

• Undvik alkohol för att minska risken för giktbesvär.¹
• Undvik öl, även alkoholfri öl.¹
• Undvik juicer och drycker som är sötade med fruktos.¹
• Ät en hälsosam och balanserad kost.
• Ät mycket grönsaker.¹

Du behöver inte försöka hitta en särskild ”giktdiet”. En balanserad kost kan i stället innehålla normalstora portioner kött, fisk eller fågel. En portion kan motsvara 100–125 gram. Det är också bra att undvika livsmedel med mycket puriner, till exempel inälvsmat och vissa fisksorter som sill, makrill, sardiner, sardeller, ansjovis och fiskrom.¹

Alkohol kan öka halten av urinsyra. Öl innehåller puriner, och även alkoholfri öl innehåller puriner. Drycker med fruktos kan också höja halten av urinsyra.^1,4 Därför är det klokt att välja vatten framför sådana drycker, särskilt om du försöker minska risken för nya anfall.

Vikt och fysisk aktivitet

Om du har övervikt kan långsam viktnedgång minska risken för nya giktanfall.² Undvik snabba bantningskurer.⁵ En förändring som sker långsamt är bättre än en kraftig och plötslig begränsning av mat och dryck.

• Långsam viktnedgång kan minska risken för nya giktanfall om du har övervikt.
• Regelbunden fysisk aktivitet rekommenderas om du har gikt.¹
• Undvik intensiv träning när du försöker förebygga giktanfall.⁵
• Undvik mycket belastning på lederna när du försöker förebygga giktanfall.

Välj en fysisk aktivitet som du kan göra regelbundet utan att belasta lederna mycket. Måttlig konditionsträning uppmuntras för personer med gikt. När en led är inflammerad bör du däremot avlasta den och undvika träning eller annan belastning som gör smärtan värre. Regelbunden rörelse och en hälsosam vikt är delar av egenvården, men de ersätter inte vårdkontakt om giktanfallen återkommer eller blir svåra.

Vem kan hjälpa dig vid gikt?

Första kontakten med vården

De flesta personer med gikt får vård på en vårdcentral. Där kan du få hjälp att bedöma dina besvär och planera fortsatt vård. Kontakta en vårdcentral om du tror att du har gikt, särskilt om det är första gången du får sådana besvär eller om du är osäker på vad de beror på.¹

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland behöver du en remiss till den öppna specialistvården.¹ Du kan också ha möjlighet att få en fast läkarkontakt på vårdcentralen.

Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning om du behöver hjälp att bedöma symtom eller hitta vård. Rådgivningen kan hjälpa dig att avgöra vart du ska vända dig. Vid kraftiga besvär kan du behöva söka vård snabbt; om vårdcentralen är stängd kan en jouröppen mottagning eller akutmottagning vara aktuell.¹

När specialistvård blir aktuell

De flesta behöver inte börja i specialistvården. Du kan få remiss till en reumatolog om diagnosen är svår att ställa eller om behandlingen orsakar problem.¹ Specialistvård kan också övervägas om diagnosen är osäker, behandlingen inte fungerar tillräckligt bra eller om du har avancerad njursjukdom.⁶

Inför ett besök kan det vara bra att skriva ner när besvären började, hur de har förändrats och vilken vård du redan har fått. Ta gärna med en lista över dina läkemedel och frågor du vill få svar på. Det gör det lättare för dig att vara delaktig i samtalet.

Du har rätt att få information om behandlingsalternativ och att vara delaktig i vården.¹ Be vårdpersonalen förklara sådant du inte förstår och fråga hur länge du kan behöva vänta på vård. Om du behöver kan du också be om tolk.

Vanliga frågor om gikt

Kan för hög halt av urinsyra alltid kallas gikt?

Nej. För hög halt av urinsyra i blodet leder inte till gikt hos alla. Det är enbart om du får besvär som du behöver behandling.¹

Kan gikt ge njursten?

Ja. Urinsyrakristaller kan bildas i urinvägarna i form av njursten.¹

Kan gikt bli kronisk?

Ja, men det är ovanligt. Obehandlad gikt kan i sällsynta fall leda till kronisk artrit, alltså långvarig ledinflammation. Upprepade obehandlade giktanfall kan också orsaka bestående ledskador.⁵ Förebyggande behandling kan därför vara viktig om du har återkommande eller besvärliga anfall.

Ska man sluta med förebyggande läkemedel när symtomen försvinner?

Nej. Urinsyrasänkande läkemedel ska tas regelbundet även när symtomen har försvunnit.⁵ Behandlingen används för att hålla halten av urinsyra låg och förebygga nya besvär, inte för att lindra smärtan under ett pågående giktanfall. Sluta inte med läkemedlet utan att först prata med läkare.