Ultraljud är en vanlig bildundersökningsmetod där ljudvågor skapar rörliga bilder av kroppens inre delar på en skärm. Undersökningen kan ingå i en utredning eller inför behandling, brukar inte göra ont och anses vara ofarlig.
En ultraljudsundersökning skapar rörliga bilder av kroppens inre delar med hjälp av ljudvågor. Ultraljudsgivaren sänder ljudvågor in i kroppen. Ljudvågorna reflekteras mot olika delar av kroppen och ultraljudsapparaten omvandlar ljudvågorna till bilder på en skärm. Ljudvågorna känns inte och kan inte uppfattas av det mänskliga örat.1
Ultraljud är en vanlig bildundersökningsmetod.2 Undersökningen kan till exempel vara en del av en utredning eller göras inför en behandling.1 Bilderna kan visas medan undersökningen pågår, vilket gör att vårdpersonalen kan se kroppens inre delar i realtid.
Ultraljud kan användas för att undersöka flera olika organ, vävnader och blodkärl.1,2 Exempel är:
Ultraljud kan också användas för att undersöka muskler, senor och leder samt vissa delar av halsen och nacken.3 Vid en särskild form av ultraljud kan vårdpersonalen undersöka blodflödets hastighet och riktning i vissa blodkärl.4
Ultraljudstekniken använder inte röntgenstrålar.5 Därför används ultraljud även vid undersökningar under graviditet och hos barn.2
En ultraljudsundersökning kan göras utanpå kroppen med en ultraljudsgivare mot huden.4 Den kan också göras med en givare som förs in i kroppen genom munnen, slidan eller ändtarmen, beroende på vilken kroppsdel som ska undersökas.1
Ultraljud kan dessutom användas för att styra nålar, katetrar eller andra instrument vid vissa ingrepp. Det kan till exempel användas när vårdpersonalen tar vävnadsprover eller cellprover.2 På så sätt kan instrumentet styras till det område där provet ska tas.
En ultraljudsundersökning kan användas för att upptäcka sjukdomar och skador i olika organ och vävnader.3 Den kan också användas för att undersöka orsaker till besvär från olika delar av kroppen. Vid undersökning av bäckenet kan ultraljud användas vid bäckensmärta, oregelbunden mens, myom eller cystor.4 Ultraljud kan också användas om vården misstänker en infektion eller inflammation i magen eller lungsäcken.3
Vid en undersökning av buken kan ultraljud användas om du har buksmärta, illamående, kräkningar, onormala tarmljud eller knölar.4 Då kan vårdpersonalen bland annat undersöka gallblåsan, gallvägarna, levern, bukspottkörteln, mjälten, njurarna och stora blodkärl.
Ultraljud kan användas för att undersöka hjärtat, blodkärlen, muskler, senor och leder.4 Det kan till exempel handla om att undersöka ett skadat område eller en förändring som behöver bedömas närmare.
Förberedelserna inför en undersökning med ultraljud kan variera mellan olika sjukhus. Du får information från mottagningen om vad du behöver tänka på.1 Läs i patientanvisningen som du fick hur du ska förbereda dig inför undersökningen.2 Det är mottagningen som berättar vilka förberedelser som gäller för just din undersökning.
Inför en ultraljudsundersökning av övre delen av buken ska du till exempel inte äta eller dricka innan du kommer till undersökningen.2 Följ den tid för fasta som står i din patientanvisning. Om du är osäker på vad som gäller, kontakta mottagningen innan undersökningen.
Fasta inför en bukundersökning kan minska mängden luft i tarmarna som annars kan störa ultraljudsbilden och göra att organen inte syns ordentligt.3 Luft kan alltså göra det svårare att få tydliga bilder av organen i buken.
Hur undersökningen går till beror på vilken del av kroppen som ska undersökas. Du kan sitta eller ligga under undersökningen. Vid vissa undersökningar kan du behöva ligga på sidan eller på rygg. Vårdpersonalen berättar hur du ska placera dig. Undersökningen görs oftast av en läkare, sjuksköterska, biomedicinsk analytiker eller barnmorska. Det går ofta bra att ha med sig någon du känner till undersökningen, om du vill det.1
På den kroppsdel som ska undersökas behöver kläder och ibland smycken tas bort. Vårdpersonalen lägger gel på huden över området. Gelén gör att bilden blir skarpare och bättre.1
Ultraljudsgivaren förs fram och tillbaka över huden. Bilderna visas samtidigt på en bildskärm. Vårdpersonalen kan se bilderna medan undersökningen pågår. När hjärtat undersöks kan vårdpersonalen också fästa små elektroder på bröstet för att kunna se hur hjärtat slår. När levern undersöks kan givaren skicka vibrationer för att undersöka hur mycket bindväv som finns i levern; den undersökningen kallas elastografi.1
Du kan behöva vända dig eller byta ställning för att bilderna ska bli tydliga och kunna tas från olika vinklar.1 Vårdpersonalen berättar hur du ska göra.
Ultraljudsundersökning anses vara ofarlig och används även på barn och gravida. Ultraljudstekniken bygger inte på röntgenstrålar och orsakar därför inga strålskador.2 Ultraljudsundersökningar har i regel inga kända risker.6
Det betyder att själva bildtagningen vanligtvis inte medför några kända skador. Riskerna kan däremot vara annorlunda om undersökningen kombineras med kontrastmedel eller provtagning. Då är det framför allt den delen av undersökningen som kan medföra biverkningar eller komplikationer.
Undersökning genom kroppens hålrum kan kännas obehaglig men ska inte göra ont.1 Det kan till exempel gälla när ultraljudsgivaren förs in genom munnen, slidan eller ändtarmen. Berätta för vårdpersonalen om undersökningen känns obehaglig, så kan du få information om hur den går till.
Biverkningar och komplikationer efter ultraljud är ovanliga.1 Du mår vanligtvis som vanligt efter undersökningen och kan fortsätta ditt normala liv utan begränsningar.
Tiden tills du får svar efter en ultraljudsundersökning kan variera. Ibland kan du få svaret direkt, till exempel om vårdpersonalen tydligt kan se vad bilderna visar. Det kan också dröja några dagar eller veckor innan du får ett svar.1 Bilderna kan behöva bedömas av flera läkare innan beskedet lämnas. I vissa fall kan du få svar direkt och i andra fall får du vänta tills du får ett återbesök hos din läkare.3
Om du först behöver lämna prover av celler eller vävnader kan svaret dröja längre. När vävnadsprover har tagits kan det ta några veckor innan du får veta resultatet.3 Hur lång tid det tar beror också på vad som har undersökts.
Du får oftast svaret från läkaren som bestämde att du skulle undersökas med ultraljud.1 Ultraljudsresultatet skickas vanligtvis till läkaren som beställde undersökningen, och den läkaren informerar dig om resultatet och nästa steg i vården.2
Ultraljudsundersökningen görs oftast av läkare, sjuksköterska, biomedicinsk analytiker eller barnmorska.1 Vilken yrkesperson du träffar beror på vilken undersökning du ska göra och var den utförs. En sonograf eller annan utbildad vårdgivare kan också utföra ultraljud.7
Den som utför undersökningen arbetar med ultraljudsapparaten och tar bilder av det område som ska undersökas. Du får information om hur undersökningen går till på plats och kan ställa frågor om det är något du undrar över.
Ultraljud kan göras på en ultraljuds- eller bilddiagnostikavdelning.6 Du kan få information om platsen i din kallelse eller genom den mottagning som ansvarar för undersökningen. På varden.se kan du använda vårdgivarsökningen för att hitta mottagningar och läsa mer om deras kontaktvägar.
Frågor om ett specifikt ultraljud kan tas upp med vårdgivaren.9 Kontakta den mottagning som står i din kallelse om du behöver veta var undersökningen ska göras eller vem du ska vända dig till. Använd länkarna på sidan för att hitta rätt vårdgivare och gå vidare till bokning eller kontakt.
Ultraljudsundersökningen brukar inte göra ont. Ibland behöver vårdpersonalen trycka hårt med ultraljudsgivaren, och du kan berätta om det känns obehagligt eftersom trycket ibland kan anpassas. Vid ultraljud inuti kroppen kan det kännas obehagligt, men det brukar inte göra ont.1
Förberedelserna inför en undersökning med ultraljud kan variera mellan olika sjukhus. Berätta för vårdpersonalen om du tar något läkemedel. Ibland behöver dosen ändras inför undersökningen. Vid vissa undersökningar behöver du få kontrastmedel för att bilderna ska visa tydligare detaljer. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.1
Ibland kan du få svaret direkt efter en ultraljudsundersökning. Det kan också dröja några dagar eller veckor innan du får ett svar, bland annat beroende på vilken typ av ultraljud som har gjorts och hur bilderna behöver bedömas.1
Du mår som vanligt efter undersökningen.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 6 källor · Senast granskad: 7 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Ultraljud kan användas för att undersöka könsorgan som testiklar och äggstockar.3 Livmodern och äggstockarna kan också undersökas med en ultraljudsgivare som förs in i slidan.
Dopplerultraljud kan användas för att undersöka blodflödets hastighet och riktning i vissa delar av kroppen.4 Det kan till exempel gälla blodkärl i halsen eller vener i benen. Blodflödet kan också undersökas i blodkärl i armarna, benen eller buken.6 Ultraljud kan dessutom användas för att undersöka halsen och nacken.2
Under graviditet kan ultraljud användas för att följa fostrets tillväxt och utveckling.4 Undersökningen kan också användas för att bedöma fostrets ålder och läge.
Ultraljud kan användas som komplement till mammografi vid misstanke om bröstcancer.3 Det kan hjälpa till att skilja mellan bröstkörtlar, fett och tumörer, särskilt när det är svårt att hitta förändringar med enbart mammografi.
Ultraljud kan användas som hjälp för att ställa diagnos och utvärdera en behandling.3 Vilken kroppsdel som undersöks beror på dina besvär och vad vården behöver ta reda på.
Ultraljud kan användas för att styra vävnadsprover.3 En tunn nål kan då styras med hjälp av ultraljud till den plats där provet ska tas.
Luft och skelett gör att ultraljud fungerar dåligt för vissa delar av kroppen.3 Därför är det svårt att undersöka till exempel lungor, tarmar eller huvud med ultraljud. Det kan också vara svårt att undersöka magsäcken och tarmarna eftersom luft hindrar ljudvågorna från att överföras ordentligt.4 Ultraljud kan därför behöva kompletteras med andra undersökningar när den aktuella kroppsdelen inte syns tillräckligt tydligt.
Berätta för vårdpersonalen om du tar något läkemedel. Ibland behöver dosen ändras inför undersökningen och ibland kan du tillfälligt behöva sluta ta vissa läkemedel.1 Du får information om hur du ska göra.
Du kan behöva ta av smycken eller kläder från området som ska undersökas.7 Förbered dig genom att läsa informationen från mottagningen om vad som gäller för din undersökning.
Vid vissa undersökningar kan du behöva få kontrastmedel för att bilderna ska visa tydligare detaljer.1 Kontrastmedel kan vara en vätska som du dricker eller får genom en spruta. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.
Berätta för läkaren om du tidigare har fått en allergisk reaktion av kontrastmedel.8 Undersökningen kan då ibland anpassas eller göras med en annan metod där kontrastmedel inte används. Om du ändå behöver undersökas med kontrastmedel kan du få läkemedlet kortison innan undersökningen för att du inte ska få en allergisk reaktion.
För att bilderna ska bli skarpa behöver du vara stilla under undersökningen. Ibland behöver du också hålla andan en kort stund.1 Du får då instruktioner om när du ska göra det.
Gelén kan kännas lite kall och kladdig mot huden.1 Den går lätt att torka bort när undersökningen är klar. Därefter kan du klä på dig igen.
Undersökningen brukar inte göra ont. Ibland behöver vårdpersonalen trycka hårt med givaren mot huden. Berätta om trycket känns obehagligt, eftersom trycket ibland kan anpassas.1
Vid undersökning utanpå kroppen förs givaren över det område som ska undersökas. Du känner inte ljudvågorna som används för att skapa bilderna. Det kan ändå kännas ett tryck när givaren pressas mot huden.
Ibland förs ultraljudsgivaren in i kroppen i stället för att föras över huden. Vid undersökningar genom munnen eller ändtarmen används en böjlig slang med ultraljud i änden. Vid undersökningar genom slidan används en smal ultraljudsgivare. Det kan göras genom munnen, slidan eller ändtarmen, beroende på vad som ska undersökas.1 Det är vanligast att ligga eller halvsitta under en sådan undersökning, och du behöver vara stilla för att bilderna ska bli skarpa.
Vid undersökning genom munnen kan hjärtat, bukspottkörteln eller gallvägarna undersökas. Du kan få lokalbedövande sprej i halsen före undersökningen.1 Sprejen minskar känseln i halsen så att undersökningen blir mindre obehaglig.
Du får bita om ett munstycke med ett hål.1 Givaren förs in genom hålet, så att du inte råkar bita i den. Det kan kännas obehagligt när givaren förs in, men det brukar inte göra ont.
Ultraljud genom slidan kan användas för att undersöka livmodern och äggstockarna.1 Du halvsitter då i en gynstol. Det kan kännas obehagligt, men brukar inte göra ont.
Vid undersökning genom ändtarmen kan ändtarmen eller prostatan undersökas.1 Det kan kännas obehagligt när givaren förs in, men det brukar inte göra ont.
Vid vissa ultraljudsundersökningar kan du få kontrastmedel för att bilderna ska visa tydligare detaljer. Kontrastmedlet kan ges genom en venkateter i handen eller armen.3 Vårdpersonalen berättar vad som gäller för just din undersökning.
Ultraljud kan användas för att styra en tunn nål till platsen där ett vävnadsprov ska tas. När provet tas med en grövre nål får du lokalbedövning före provtagningen.3 Vid vissa undersökningar kan ultraljud också användas för att styra nålstick när överflödig vätska ska tas bort från en led, en böld eller en lungsäck.2
Själva ultraljudsundersökningen inuti kroppen tar oftast mellan fem och femton minuter.1 Den sammanlagda tiden beror på vad som ska undersökas och vilka förberedelser som behövs.
En ultraljudsundersökning kan ta cirka tio till trettio minuter beroende på vilket område som ska undersökas och om ett ingrepp görs.2 Andra undersökningar kan ta längre tid; en undersökning utanpå kroppen tar oftast mellan en halvtimme och en timme.
Om du känner dig orolig under en undersökning inuti kroppen ska du berätta det för vårdpersonalen. Det kan hjälpa att andas långa, lugna och jämna andetag genom näsan.
Vid invärtes ultraljud kan det uppstå en mindre blödning. Oftast är blödningen så liten att den inte är skadlig.1 Vårdpersonalen hjälper dig om det skulle blöda mer än väntat.
Kontrastmedel kan medföra en liten risk för allergisk reaktion.2 Berätta för vårdpersonalen om du tidigare har fått en allergisk reaktion av kontrastmedel, eftersom undersökningen då ibland kan anpassas. Ibland behöver du få behandling som lindrar. Kontakta mottagningen där du undersöktes för att få råd.8
Provtagning med ultraljud innebär en liten risk för infektion eller inre blödning. Den risken är i praktiken sällsynt.2 Vid provtagningen får du eftervårdsanvisningar för att minska riskerna.
Ett vävnadsprov tas ofta med en tunn nål som styrs med hjälp av ultraljud. Om en grövre nål behöver användas får du lokalbedövning före provtagningen. Risken för blödning efter ett vävnadsprov är låg.3
Beskedet kan oftast ges vid ett läkarbesök, på telefon eller i ett brev.1 Om du inte har fått någon tid för besök eller telefonsamtal kan du kontakta den behandlande enheten.
Det är bra att fråga om något i beskedet är oklart. Du ska ställa frågor om du inte förstår informationen du får av vårdpersonalen.
Ibland behövs ingen ytterligare uppföljning efter en ultraljudsundersökning. Om ett ingrepp gjordes i samband med undersökningen kan du i stället få särskilda eftervårdsanvisningar.
Ett fynd kan leda till fler undersökningar eller annan uppföljning. Vilken behandling som behövs, om någon, beror på orsaken till att undersökningen gjordes. I vissa fall kan ett resultat följas upp vid ett återbesök hos läkaren.3
Kontakta läkaren som beställde undersökningen om du har frågor om svaret.1 Du kan också fråga när du kan förvänta dig resultatet och om du behöver göra någon annan undersökning.
Ultraljudsundersökning: så hittar du rätt vård. Jämför mottagningar, läs omdömen från andra patienter och boka tid direkt.