En synundersökning är en serie enkla och smärtfria tester som kontrollerar synen och ögonens hälsa. Den kan upptäcka ögon- och hälsoproblem som du inte själv märker, och undersökaren går igenom resultatet efteråt.
En synundersökning är en serie tester som kontrollerar synen och ögonens hälsa.1 En fullständig ögonundersökning kan innehålla upp till 13 olika delar.2 Undersökningen är vanligtvis enkel och smärtfri.3
En synundersökning kan göras för att se hur tydligt du ser och för att undersöka om det finns tecken på problem i ögonen. Vilka tester som ingår beror på undersökningens syfte och på vad som behöver kontrolleras.
Undersökningen kan kontrollera synskärpa, synfält, ögonrörelser, pupillreaktion och ögontryck.3 Synskärpan kan undersökas genom att du läser bokstäver eller symboler som blir mindre. Synfältet visar hur du ser i olika delar av synfältet, även åt sidorna. Ögonrörelserna kontrolleras genom att du får följa ett föremål med blicken utan att flytta huvudet. Pupillreaktionen kan kontrolleras genom att en lampa riktas mot ögat för att se hur pupillen reagerar på ljus. Ögontrycket kan mätas med en snabb luftstöt eller med ett mätinstrument som förs försiktigt mot ögat.
En undersökning kan också omfatta bedömning av ögats främre delar, näthinnan och synnerven.4 De främre delarna kan bland annat vara ögonlocken, hornhinnan, iris och linsen. För att se näthinnan och synnerven kan pupillen vidgas med ögondroppar.
Det finns rutinundersökningar, uppföljande undersökningar och medicinska eller akuta undersökningar med olika syften.2 En rutinundersökning kan göras regelbundet när du inte har någon känd ögonsjukdom eller behöver kontrollera synen. En uppföljande undersökning kan göras efter en tidigare ögonskada eller behandling.
En synundersökning hos optiker eller ögonläkare kan mäta synskärpa och pröva vilken glasögonstyrka som passar bäst.5 Du får då titta på bokstäver med allt mindre storlek och prova glas med olika styrka. Vid undersökningen kan du och optikern komma fram till en glasstyrka eller en kombination av glasstyrkor som ger bästa möjliga synskärpa.
En synundersökning kan göras för att ta reda på hur tydligt du ser på olika avstånd. Synskärpan kan bedömas både på långt håll och nära håll, så att det blir tydligt om besvären gäller ett avstånd eller flera.
En synundersökning kan alltså vara relevant även om du främst märker problem i en viss situation, till exempel när du läser eller ser på långt håll. Synfältet kan påverkas utan att du själv lägger märke till det, eftersom bortfall i synfältet inte alltid känns tydligt.
Synfel kan ge besvär på nära håll, långt håll eller på båda avstånden. En undersökning kan därför vara aktuell när synen inte känns skarp eller när ögonen behöver anstränga sig för att du ska se tydligt.
Inför en rutin- eller uppföljande synundersökning behöver du vanligtvis inte göra så mycket förberedelser. Det viktigaste är att ta med information som kan hjälpa optikern eller ögonläkaren att förstå din syn och din hälsa.
Det kan också vara bra att i förväg fundera på vad du vill berätta under besöket. Du får frågor om synen och om förändringar eller problem som du har märkt nyligen. Berätta om tidigare medicinska händelser och förändringar i livet som kan vara viktiga för din hälsa.2 Du kan också få frågor om din allmänna hälsa, vilka läkemedel du tar och om sjukdomar i familjen.
Undersökningen börjar ofta med frågor om du har problem med ögonen eller synen.1 Du får beskriva problemen, hur länge du har haft dem och om något har gjort dem bättre eller sämre. Du kan också få frågor om dina glasögon eller kontaktlinser, din allmänna hälsa, läkemedel du tar och sjukdomar i familjen.
Vid synskärpetestet får du läsa slumpmässiga bokstäver eller bilder på en tavla.1 Tecknen blir mindre rad för rad när du läser längre ner på tavlan. På så sätt undersöks hur tydligt du ser på olika avstånd.
Ett öga i taget undersöks genom att du täcker över det andra ögat.4 Du kan få läsa bokstäver på både nära håll och långt håll.3 Undersökaren kan då jämföra hur ögonen fungerar var för sig och på olika avstånd.
För att hitta en lämplig glasstyrka placeras olika linser framför ögat, en i taget.5
De vanliga testerna under en synundersökning brukar inte göra ont eller orsaka obehag.1 Det gäller bland annat när synskärpan, synfältet, ögonrörelserna och pupillernas reaktion på ljus undersöks. Undersökaren kan be dig läsa bokstäver, följa ett föremål med blicken eller titta på en liten lampa.
Vid ögontrycksmätning kan en snabb luftstöt riktas mot ögat. Den mätningen gör inte ont.3 Ibland används i stället ett särskilt instrument som förs lätt mot ögat.
Pupillvidgande ögondroppar används för att undersöka ögats inre delar. Efter pupillvidgning kan synen vara suddig i några timmar.3 Det kan märkas särskilt när du försöker se på nära håll, till exempel på text eller en skärm.
Ljus kan också upplevas som obehagligt starkt efter pupillvidgning. Det kan gälla dagsljus och ljuset från skärmar. Besvären beror på att den vidgade pupillen släpper in mer ljus i ögat. Solglasögon kan hjälpa när ögonen känns känsliga för ljus efter pupillvidgning. På vissa mottagningar finns tillfälliga solskydd eller glasögonskydd att använda efter undersökningen.2
Resultatet visar hur bra du ser på olika avstånd. Synskärpan beskriver hur tydligt du kan se, medan synfältet visar vilka delar av omgivningen du kan uppfatta. Ett resultat kan också visa hur ögonmusklerna samarbetar och om ögonen är rätt riktade. Färgseendet kan ingå i bedömningen och visa om du kan skilja olika färger åt.1
Ett resultat som bedöms som normalt kan innehålla flera delar:
Vilka delar som bedöms beror på vilka tester som ingick i din synundersökning. Ett avvikande resultat kan ha flera möjliga orsaker, till exempel ett synfel, grå starr, förändringar i näthinnan eller glaukom.1 Synskärpan kan vara normal eller nedsatt.
Ett synfel kan vara närsynthet, översynthet, astigmatism eller ålderssynthet.
Du kan undersöka synskärpan hos en optiker eller en ögonläkare. Undersökningen kan innehålla bokstäver som blir mindre och prov med glas i olika styrkor. Du får berätta vilket glas du ser bäst med, så att rätt glasögonstyrka kan prövas fram.5
Optikern kan ibland använda en autorefraktor. Apparaten ger ett förslag på vilken glasstyrka som kan passa vid ditt synfel.5 Optikern och du kan sedan komma fram till en glasstyrka eller en kombination av glasstyrkor som ger bästa möjliga synskärpa.
En ögonläkare kan också undersöka synskärpan och pröva olika glasstyrkor. Vid synfelsmätning hos yngre barn kan ögonläkaren använda en annan metod än den vanliga, eftersom små barn inte alltid kan undersökas genom att själva tala om vilken glasstyrka de ser bäst med.
Ibland behöver undersökningen tas över av en ögonläkare. Optikern kan skicka en remiss till en ögonläkare om du inte får bra synskärpa med glasögon.5
För barn som är åtta år eller äldre görs synfelsmätningen vanligtvis hos optiker, på samma sätt som för vuxna. För barn yngre än åtta år undersöks synfelet på en ögonmottagning. Små barn får ögondroppar före undersökningen, eftersom ögonen snabbt kan ändra fokus mellan långt och nära avstånd.5
En fullständig synundersökning tar vanligtvis 45–90 minuter. Tidsåtgången kan därför variera inom det intervallet beroende på vilka delar av undersökningen som ingår. Undersökningen kan omfatta flera olika delar, och undersökaren kan låta en medarbetare utföra vissa delar av den.4
Ja, en fullständig synundersökning kan vara motiverad även om du inte använder glasögon eller kontaktlinser. En ögonundersökning kan upptäcka ögon- och hälsoproblem som inte märks eller känns.2
Det gäller även om du upplever att synen fungerar bra i vardagen. En undersökning kan hitta förändringar innan du själv märker tydliga besvär.
Berätta om du tidigare har använt glasögon eller kontaktlinser.1 Undersökaren frågar vanligtvis om detta som en del av din sjukdomshistoria.
Du får också frågor om din allmänna hälsa, vilka läkemedel du tar och om ögonsjukdomar i familjen.1 Ta gärna med en fullständig lista över läkemedel, vitaminer och kosttillskott, liksom dina nuvarande glasögon, kontaktlinser och tidigare skriftliga recept.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 13 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
En synundersökning är en serie enkla och smärtfria tester som kontrollerar synen och ögonens hälsa. Den kan upptäcka ögon- och hälsoproblem som du inte själv märker, och undersökaren går igenom resultatet efteråt.
En synundersökning är en serie tester som kontrollerar synen och ögonens hälsa.1 En fullständig ögonundersökning kan innehålla upp till 13 olika delar.2 Undersökningen är vanligtvis enkel och smärtfri.3
En synundersökning kan göras för att se hur tydligt du ser och för att undersöka om det finns tecken på problem i ögonen. Vilka tester som ingår beror på undersökningens syfte och på vad som behöver kontrolleras.
Undersökningen kan kontrollera synskärpa, synfält, ögonrörelser, pupillreaktion och ögontryck.3 Synskärpan kan undersökas genom att du läser bokstäver eller symboler som blir mindre. Synfältet visar hur du ser i olika delar av synfältet, även åt sidorna. Ögonrörelserna kontrolleras genom att du får följa ett föremål med blicken utan att flytta huvudet. Pupillreaktionen kan kontrolleras genom att en lampa riktas mot ögat för att se hur pupillen reagerar på ljus. Ögontrycket kan mätas med en snabb luftstöt eller med ett mätinstrument som förs försiktigt mot ögat.
En undersökning kan också omfatta bedömning av ögats främre delar, näthinnan och synnerven.4 De främre delarna kan bland annat vara ögonlocken, hornhinnan, iris och linsen. För att se näthinnan och synnerven kan pupillen vidgas med ögondroppar.
Det finns rutinundersökningar, uppföljande undersökningar och medicinska eller akuta undersökningar med olika syften.2 En rutinundersökning kan göras regelbundet när du inte har någon känd ögonsjukdom eller behöver kontrollera synen. En uppföljande undersökning kan göras efter en tidigare ögonskada eller behandling.
En synundersökning hos optiker eller ögonläkare kan mäta synskärpa och pröva vilken glasögonstyrka som passar bäst.5 Du får då titta på bokstäver med allt mindre storlek och prova glas med olika styrka. Vid undersökningen kan du och optikern komma fram till en glasstyrka eller en kombination av glasstyrkor som ger bästa möjliga synskärpa.
En synundersökning kan göras för att ta reda på hur tydligt du ser på olika avstånd. Synskärpan kan bedömas både på långt håll och nära håll, så att det blir tydligt om besvären gäller ett avstånd eller flera.
En synundersökning kan alltså vara relevant även om du främst märker problem i en viss situation, till exempel när du läser eller ser på långt håll. Synfältet kan påverkas utan att du själv lägger märke till det, eftersom bortfall i synfältet inte alltid känns tydligt.
Synfel kan ge besvär på nära håll, långt håll eller på båda avstånden. En undersökning kan därför vara aktuell när synen inte känns skarp eller när ögonen behöver anstränga sig för att du ska se tydligt.
Inför en rutin- eller uppföljande synundersökning behöver du vanligtvis inte göra så mycket förberedelser. Det viktigaste är att ta med information som kan hjälpa optikern eller ögonläkaren att förstå din syn och din hälsa.
Det kan också vara bra att i förväg fundera på vad du vill berätta under besöket. Du får frågor om synen och om förändringar eller problem som du har märkt nyligen. Berätta om tidigare medicinska händelser och förändringar i livet som kan vara viktiga för din hälsa.2 Du kan också få frågor om din allmänna hälsa, vilka läkemedel du tar och om sjukdomar i familjen.
Undersökningen börjar ofta med frågor om du har problem med ögonen eller synen.1 Du får beskriva problemen, hur länge du har haft dem och om något har gjort dem bättre eller sämre. Du kan också få frågor om dina glasögon eller kontaktlinser, din allmänna hälsa, läkemedel du tar och sjukdomar i familjen.
Vid synskärpetestet får du läsa slumpmässiga bokstäver eller bilder på en tavla.1 Tecknen blir mindre rad för rad när du läser längre ner på tavlan. På så sätt undersöks hur tydligt du ser på olika avstånd.
Ett öga i taget undersöks genom att du täcker över det andra ögat.4 Du kan få läsa bokstäver på både nära håll och långt håll.3 Undersökaren kan då jämföra hur ögonen fungerar var för sig och på olika avstånd.
För att hitta en lämplig glasstyrka placeras olika linser framför ögat, en i taget.5
De vanliga testerna under en synundersökning brukar inte göra ont eller orsaka obehag.1 Det gäller bland annat när synskärpan, synfältet, ögonrörelserna och pupillernas reaktion på ljus undersöks. Undersökaren kan be dig läsa bokstäver, följa ett föremål med blicken eller titta på en liten lampa.
Vid ögontrycksmätning kan en snabb luftstöt riktas mot ögat. Den mätningen gör inte ont.3 Ibland används i stället ett särskilt instrument som förs lätt mot ögat.
Pupillvidgande ögondroppar används för att undersöka ögats inre delar. Efter pupillvidgning kan synen vara suddig i några timmar.3 Det kan märkas särskilt när du försöker se på nära håll, till exempel på text eller en skärm.
Ljus kan också upplevas som obehagligt starkt efter pupillvidgning. Det kan gälla dagsljus och ljuset från skärmar. Besvären beror på att den vidgade pupillen släpper in mer ljus i ögat. Solglasögon kan hjälpa när ögonen känns känsliga för ljus efter pupillvidgning. På vissa mottagningar finns tillfälliga solskydd eller glasögonskydd att använda efter undersökningen.2
Resultatet visar hur bra du ser på olika avstånd. Synskärpan beskriver hur tydligt du kan se, medan synfältet visar vilka delar av omgivningen du kan uppfatta. Ett resultat kan också visa hur ögonmusklerna samarbetar och om ögonen är rätt riktade. Färgseendet kan ingå i bedömningen och visa om du kan skilja olika färger åt.1
Ett resultat som bedöms som normalt kan innehålla flera delar:
Vilka delar som bedöms beror på vilka tester som ingick i din synundersökning. Ett avvikande resultat kan ha flera möjliga orsaker, till exempel ett synfel, grå starr, förändringar i näthinnan eller glaukom.1 Synskärpan kan vara normal eller nedsatt.
Ett synfel kan vara närsynthet, översynthet, astigmatism eller ålderssynthet.
Du kan undersöka synskärpan hos en optiker eller en ögonläkare. Undersökningen kan innehålla bokstäver som blir mindre och prov med glas i olika styrkor. Du får berätta vilket glas du ser bäst med, så att rätt glasögonstyrka kan prövas fram.5
Optikern kan ibland använda en autorefraktor. Apparaten ger ett förslag på vilken glasstyrka som kan passa vid ditt synfel.5 Optikern och du kan sedan komma fram till en glasstyrka eller en kombination av glasstyrkor som ger bästa möjliga synskärpa.
En ögonläkare kan också undersöka synskärpan och pröva olika glasstyrkor. Vid synfelsmätning hos yngre barn kan ögonläkaren använda en annan metod än den vanliga, eftersom små barn inte alltid kan undersökas genom att själva tala om vilken glasstyrka de ser bäst med.
Ibland behöver undersökningen tas över av en ögonläkare. Optikern kan skicka en remiss till en ögonläkare om du inte får bra synskärpa med glasögon.5
För barn som är åtta år eller äldre görs synfelsmätningen vanligtvis hos optiker, på samma sätt som för vuxna. För barn yngre än åtta år undersöks synfelet på en ögonmottagning. Små barn får ögondroppar före undersökningen, eftersom ögonen snabbt kan ändra fokus mellan långt och nära avstånd.5
En fullständig synundersökning tar vanligtvis 45–90 minuter. Tidsåtgången kan därför variera inom det intervallet beroende på vilka delar av undersökningen som ingår. Undersökningen kan omfatta flera olika delar, och undersökaren kan låta en medarbetare utföra vissa delar av den.4
Ja, en fullständig synundersökning kan vara motiverad även om du inte använder glasögon eller kontaktlinser. En ögonundersökning kan upptäcka ögon- och hälsoproblem som inte märks eller känns.2
Det gäller även om du upplever att synen fungerar bra i vardagen. En undersökning kan hitta förändringar innan du själv märker tydliga besvär.
Berätta om du tidigare har använt glasögon eller kontaktlinser.1 Undersökaren frågar vanligtvis om detta som en del av din sjukdomshistoria.
Du får också frågor om din allmänna hälsa, vilka läkemedel du tar och om ögonsjukdomar i familjen.1 Ta gärna med en fullständig lista över läkemedel, vitaminer och kosttillskott, liksom dina nuvarande glasögon, kontaktlinser och tidigare skriftliga recept.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 13 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Besvären kan se olika ut beroende på vilket synfel du har. Vid vissa synfel kan ögonen kännas trötta eller ansträngda, och vid andra kan du märka att det blir lättare att se när du kisar. Huvudvärk och ögontrötthet kan därför vara skäl att undersöka om synen behöver korrigeras.
En synundersökning kan också ha som mål att upptäcka sjukdomar i ögonen, inte bara att kontrollera hur skarpt du ser. Många ögonsjukdomar kan sakna symtom eller varningstecken, vilket gör undersökning relevant även när ögonen känns friska.3
En undersökning med utvidgade pupiller kan göra det möjligt att se förändringar inne i ögat som annars inte syns. Den kan bland annat hjälpa till att upptäcka diabetesrelaterade ögonförändringar, glaukom och åldersrelaterad makuladegeneration.
Hur ofta undersökningen behövs beror på risken för ögonsjukdom. Om du har diabetes eller högt blodtryck behöver du fråga en läkare hur ofta du behöver undersökas med utvidgade pupiller.
Du går till besöket, gör undersökningen och kan sedan återgå till dina vanliga aktiviteter.
Undvik att anstränga ögonen samma dag som undersökningen.1 Om du använder glasögon eller kontaktlinser ska du ta med dem till besöket.
Om du tror att pupillerna kan komma att vidgas kan du ta med solglasögon.3 Efter pupillvidgning kan synen vara suddig och ögonen kan vara känsliga för ljus under några timmar.1,3
Ordna gärna hemresan i förväg om pupillerna ska vidgas. Du kan behöva be en vän eller familjemedlem att köra dig hem, eftersom det kan vara svårt att se tillräckligt bra för att köra efter pupillvidgning.3
En autorefraktor kan också användas.5 Det är en apparat som ger ett förslag på vilken glasstyrka som kan passa vid synfelet. Förslaget ingår då i bedömningen tillsammans med de andra delarna av synmätningen.
Fler tester kan göras om undersökaren behöver mer information om hur ögonen fungerar:
En spaltlampemikroskop kan användas för att undersöka ögonlocken, hornhinnan, iris och linsen.4 Det är ett instrument som belyser ögats främre delar så att undersökaren kan se dem mer noggrant.
Ibland får du pupillvidgande ögondroppar. När pupillen vidgas blir det lättare att undersöka ögats inre och bakre delar. Pupillvidgningen gör att undersökaren kan se inuti ögat och upptäcka sådant som annars inte syns.4 Dropparna gör att pupillerna vidgas och att ögat inte ändrar fokus under synfelsmätningen.5 Undersökaren kan också använda en särskild apparat för att titta på ögats bakre delar, som kallas ögonbotten. En ögonbottenundersökning med utvidgad pupill kan visa näthinnan, blodkärlen och synnerven.1
Undersökaren kan även använda andra tester för att få mer information om ögat.4 Sådana tester kan omfatta optisk koherenstomografi, ögonbottenfotografering, fluoresceinangiografi, hornhinnetopografi eller automatiserat synfält.
Vid fyraårskontrollen på barnavårdscentralen får barnet göra en synmätning.5 Sjuksköterskan visar en pek-tavla med bokstäver, och barnet berättar vad hen ser.
Barn från åtta års ålder får vanligtvis gå till optiker för synmätning.5 Barnet får då oftast titta på en bokstavstavla. På en ögonmottagning kan barnet i stället få titta på symboltavlor och andra specialtavlor.
Barn yngre än åtta år får synfelet undersökt på en ögonmottagning.5 Synfelet kan mätas med en autorefraktor, som automatiskt mäter ögats brytningsfel och ger förslag på passande glasstyrkor. Det kan också mätas genom att ögonläkaren håller olika glasögonlinser framför barnets öga och tittar på hur en ljusreflex rör sig i pupillen.
Små barn får pupillvidgande ögondroppar före synfelsmätningen.5 Små barns ögon kan snabbt ändra fokus mellan långt och kort avstånd, och dropparna gör att ögat inte ändrar fokus under mätningen.
Det kan bli svårt att fokusera på nära håll under den första tiden efter pupillvidgningen. Effekten av dropparna brukar gå över efter flera timmar.
Biverkningar av pupillvidgande läkemedel är ovanliga och oftast lindriga.2 Reaktionen kan variera beroende på vilket läkemedel som har använts.
Sällsynta reaktioner på pupillvidgande ögondroppar kan vara trångvinkelglaukom, yrsel, muntorrhet, rodnad, illamående eller kräkningar.1 Trångvinkelglaukom innebär att trycket i ögat kan stiga när vätskan i ögat inte kan röra sig eller rinna undan som den ska.
Om du tidigare har reagerat på pupillvidgande läkemedel bör du berätta det för undersökaren.2 Då kan undersökaren bedöma om något annat alternativ kan användas.
Glasögonens eller kontaktlinsernas styrka skrivs på receptet efter synundersökningen. Det är vanligt att höger och vänster öga har olika styrka.5
Ett normalt resultat kan innebära normal ögontrycksnivå och normala strukturer i hornhinna, iris och lins.1 Ett normalt resultat kan också innebära normal syn, fullständiga synfält och att ögonmusklerna samarbetar som de ska.
Förhöjt ögontryck är ett tecken som kan förekomma vid glaukom.4 Ett synfältstest kan hitta synfältsbortfall som du själv inte har märkt.
Pupillvidgning kan hjälpa undersökaren att upptäcka diabetesretinopati, glaukom och åldersrelaterad makuladegeneration.3 Efter pupillvidgning kan synen vara suddig och ögonen känsliga för ljus under några timmar.
Undersökaren går igenom fynden under eller direkt efter undersökningen. Om du behöver synkorrigering får du en pappers- eller digital kopia av receptet.2 Vid tecken på en ögonsjukdom kan du få prata om behandlingsalternativ och vad som passar i din situation. Om resultatet visar att synen är tydlig och att det inte finns tecken på ögonsjukdom kan nästa steg vara att invänta den nästa planerade undersökningen.3 Vid behov diskuteras behandling eller uppföljande tester.2
Om ett synfel upptäcks kan du få recept på glasögon eller kontaktlinser.3 Vanliga synfel kan ofta rättas till med glasögon eller kontaktlinser.
Om optikern inte kan uppnå bra synskärpa med glasögon kan optikern skicka en remiss till en ögonläkare.5 En remiss är en hänvisning från en vårdgivare till en annan vårdgivare.
Resultatet kan alltså leda till recept, uppföljning eller fler undersökningar beroende på vad som har kommit fram.
Berätta också om synproblem, förändringar eller andra besvär som du nyligen har märkt.2 Uppgifter om när besvären började och vad som har gjort dem bättre eller sämre kan hjälpa undersökaren att förstå dina besvär.
Besvären kan se olika ut beroende på vilket synfel du har. Vid vissa synfel kan ögonen kännas trötta eller ansträngda, och vid andra kan du märka att det blir lättare att se när du kisar. Huvudvärk och ögontrötthet kan därför vara skäl att undersöka om synen behöver korrigeras.
En synundersökning kan också ha som mål att upptäcka sjukdomar i ögonen, inte bara att kontrollera hur skarpt du ser. Många ögonsjukdomar kan sakna symtom eller varningstecken, vilket gör undersökning relevant även när ögonen känns friska.3
En undersökning med utvidgade pupiller kan göra det möjligt att se förändringar inne i ögat som annars inte syns. Den kan bland annat hjälpa till att upptäcka diabetesrelaterade ögonförändringar, glaukom och åldersrelaterad makuladegeneration.
Hur ofta undersökningen behövs beror på risken för ögonsjukdom. Om du har diabetes eller högt blodtryck behöver du fråga en läkare hur ofta du behöver undersökas med utvidgade pupiller.
Du går till besöket, gör undersökningen och kan sedan återgå till dina vanliga aktiviteter.
Undvik att anstränga ögonen samma dag som undersökningen.1 Om du använder glasögon eller kontaktlinser ska du ta med dem till besöket.
Om du tror att pupillerna kan komma att vidgas kan du ta med solglasögon.3 Efter pupillvidgning kan synen vara suddig och ögonen kan vara känsliga för ljus under några timmar.1,3
Ordna gärna hemresan i förväg om pupillerna ska vidgas. Du kan behöva be en vän eller familjemedlem att köra dig hem, eftersom det kan vara svårt att se tillräckligt bra för att köra efter pupillvidgning.3
En autorefraktor kan också användas.5 Det är en apparat som ger ett förslag på vilken glasstyrka som kan passa vid synfelet. Förslaget ingår då i bedömningen tillsammans med de andra delarna av synmätningen.
Fler tester kan göras om undersökaren behöver mer information om hur ögonen fungerar:
En spaltlampemikroskop kan användas för att undersöka ögonlocken, hornhinnan, iris och linsen.4 Det är ett instrument som belyser ögats främre delar så att undersökaren kan se dem mer noggrant.
Ibland får du pupillvidgande ögondroppar. När pupillen vidgas blir det lättare att undersöka ögats inre och bakre delar. Pupillvidgningen gör att undersökaren kan se inuti ögat och upptäcka sådant som annars inte syns.4 Dropparna gör att pupillerna vidgas och att ögat inte ändrar fokus under synfelsmätningen.5 Undersökaren kan också använda en särskild apparat för att titta på ögats bakre delar, som kallas ögonbotten. En ögonbottenundersökning med utvidgad pupill kan visa näthinnan, blodkärlen och synnerven.1
Undersökaren kan även använda andra tester för att få mer information om ögat.4 Sådana tester kan omfatta optisk koherenstomografi, ögonbottenfotografering, fluoresceinangiografi, hornhinnetopografi eller automatiserat synfält.
Vid fyraårskontrollen på barnavårdscentralen får barnet göra en synmätning.5 Sjuksköterskan visar en pek-tavla med bokstäver, och barnet berättar vad hen ser.
Barn från åtta års ålder får vanligtvis gå till optiker för synmätning.5 Barnet får då oftast titta på en bokstavstavla. På en ögonmottagning kan barnet i stället få titta på symboltavlor och andra specialtavlor.
Barn yngre än åtta år får synfelet undersökt på en ögonmottagning.5 Synfelet kan mätas med en autorefraktor, som automatiskt mäter ögats brytningsfel och ger förslag på passande glasstyrkor. Det kan också mätas genom att ögonläkaren håller olika glasögonlinser framför barnets öga och tittar på hur en ljusreflex rör sig i pupillen.
Små barn får pupillvidgande ögondroppar före synfelsmätningen.5 Små barns ögon kan snabbt ändra fokus mellan långt och kort avstånd, och dropparna gör att ögat inte ändrar fokus under mätningen.
Det kan bli svårt att fokusera på nära håll under den första tiden efter pupillvidgningen. Effekten av dropparna brukar gå över efter flera timmar.
Biverkningar av pupillvidgande läkemedel är ovanliga och oftast lindriga.2 Reaktionen kan variera beroende på vilket läkemedel som har använts.
Sällsynta reaktioner på pupillvidgande ögondroppar kan vara trångvinkelglaukom, yrsel, muntorrhet, rodnad, illamående eller kräkningar.1 Trångvinkelglaukom innebär att trycket i ögat kan stiga när vätskan i ögat inte kan röra sig eller rinna undan som den ska.
Om du tidigare har reagerat på pupillvidgande läkemedel bör du berätta det för undersökaren.2 Då kan undersökaren bedöma om något annat alternativ kan användas.
Glasögonens eller kontaktlinsernas styrka skrivs på receptet efter synundersökningen. Det är vanligt att höger och vänster öga har olika styrka.5
Ett normalt resultat kan innebära normal ögontrycksnivå och normala strukturer i hornhinna, iris och lins.1 Ett normalt resultat kan också innebära normal syn, fullständiga synfält och att ögonmusklerna samarbetar som de ska.
Förhöjt ögontryck är ett tecken som kan förekomma vid glaukom.4 Ett synfältstest kan hitta synfältsbortfall som du själv inte har märkt.
Pupillvidgning kan hjälpa undersökaren att upptäcka diabetesretinopati, glaukom och åldersrelaterad makuladegeneration.3 Efter pupillvidgning kan synen vara suddig och ögonen känsliga för ljus under några timmar.
Undersökaren går igenom fynden under eller direkt efter undersökningen. Om du behöver synkorrigering får du en pappers- eller digital kopia av receptet.2 Vid tecken på en ögonsjukdom kan du få prata om behandlingsalternativ och vad som passar i din situation. Om resultatet visar att synen är tydlig och att det inte finns tecken på ögonsjukdom kan nästa steg vara att invänta den nästa planerade undersökningen.3 Vid behov diskuteras behandling eller uppföljande tester.2
Om ett synfel upptäcks kan du få recept på glasögon eller kontaktlinser.3 Vanliga synfel kan ofta rättas till med glasögon eller kontaktlinser.
Om optikern inte kan uppnå bra synskärpa med glasögon kan optikern skicka en remiss till en ögonläkare.5 En remiss är en hänvisning från en vårdgivare till en annan vårdgivare.
Resultatet kan alltså leda till recept, uppföljning eller fler undersökningar beroende på vad som har kommit fram.
Berätta också om synproblem, förändringar eller andra besvär som du nyligen har märkt.2 Uppgifter om när besvären började och vad som har gjort dem bättre eller sämre kan hjälpa undersökaren att förstå dina besvär.