NIPT är ett frivilligt blodprov under graviditeten som uppskattar sannolikheten för vissa kromosomavvikelser hos fostret, men inte ger ett definitivt besked. Du kan få information och betänketid före beslutet, och ett positivt resultat behöver bekräftas med moderkaksprov eller fostervattenprov.
NIPT är en form av fosterdiagnostik som bedömer sannolikheten för vissa kromosomavvikelser hos fostret. NIPT är en förkortning av Non-Invasive Prenatal Testing.1 Det betyder ungefär fosterdiagnostik utan ingrepp i livmodern.
NIPT analyserar små mängder av fostrets DNA i den gravida personens blod.2 Under graviditeten finns DNA från moderkakan i blodet, och detta DNA brukar vara likadant som fostrets DNA.3 Genom att analysera DNA:t går det att bedöma sannolikheten för vissa kromosomavvikelser.
NIPT kan göras utan att ett instrument förs in i livmodern eftersom provet tas som ett blodprov från den gravida.1 Provet är därför en icke-invasiv undersökning. Det skiljer NIPT från moderkaksprov och fostervattenprov, där prov tas från moderkakan eller fostervattnet.
NIPT används främst för att undersöka sannolikheten för trisomi 21, trisomi 18 och trisomi 13.4 Trisomi 21 kallas Downs syndrom.1 Trisomi 18 och trisomi 13 är andra kromosomavvikelser.
Vissa NIPT-analyser omfattar även avvikelser i könskromosomerna.1 Vilka analyser som ingår kan därför bero på vilken NIPT-analys som används.
NIPT kan inte undersöka alla kromosomavvikelser eller genetiska tillstånd.5 Testet är inriktat på vissa avvikelser som analysen är gjord för att hitta. Det betyder att ett resultat med låg sannolikhet inte utesluter alla möjliga kromosomavvikelser eller andra genetiska tillstånd.
NIPT är ett screeningtest och ger inte ett definitivt besked om en kromosomavvikelse.4 Ett screeningtest uppskattar sannolikheten för att fostret har en viss avvikelse, men visar inte säkert om avvikelsen finns. Ett resultat som visar ökad sannolikhet behöver därför bedömas med ett test som kan ge ett definitivt svar.
Det är också viktigt att komma ihåg att tillförlitligheten kan skilja sig mellan olika avvikelser. NIPT har mycket hög tillförlitlighet för vissa avvikelser, medan kunskapsunderlaget kan vara svagare för andra analyser. Resultatet behöver därför förstås utifrån vilken kromosomavvikelse testet har undersökt.
Det är frivilligt att göra NIPT.1 Fosterdiagnostik ska bygga på information och ett informerat val, inte på att undersökningen ses som rutin.
Den som är gravid bestämmer själv om fosterdiagnostik ska göras.1 Du kan alltså välja att göra NIPT eller att avstå. Det är också du som är gravid som bestämmer vilka undersökningsresultat du vill ta del av.6 Det finns inget rätt eller fel val; beslutet ska utgå från vad du själv vill och från den information du har fått.
NIPT används för att bedöma hur troligt det är att fostret har trisomi 13, trisomi 18 eller trisomi 21. Trisomi 21 kallas Downs syndrom. Trisomi 13 kallas Pataus syndrom. Trisomi 18 kallas Edwards syndrom.1
I vissa NIPT ingår också analys av könskromosomer. Säkerheten för en sådan analys är lägre än för trisomi 21, och det vetenskapliga underlaget är otillräckligt enligt SFOG:s riktlinje.7
NIPT är alltså inriktat på ett fåtal tydligt angivna kromosomavvikelser. Testet söker inte efter alla möjliga kromosomavvikelser eller genetiska tillstånd.
NIPT kan erbjudas när KUB visar en förhöjd sannolikhet för trisomi 13, trisomi 18 eller trisomi 21. Det kan också bli aktuellt om du tidigare har väntat ett barn med någon av dessa trisomier. Tidigare ultraljudsundersökningar eller andra tester som har visat avvikelser kan också vara en anledning till att NIPT erbjuds.
NIPT kan göras från graviditetsvecka 10. Oftast erbjuds NIPT från vecka 12 eller 13.1 SFOG:s riktlinje anger att NIPT för trisomi 13, 18 och 21 kan utföras från graviditetsvecka 9–10, men den tidigast accepterade provtagningsdagen kan vara olika mellan laboratorier.7
När NIPT erbjuds kan också bero på var i landet du bor. Olika regioner kan ha olika rutiner för fosterdiagnostik, och det kan skilja sig i vilken graviditetsvecka du erbjuds undersökningen.2
Före NIPT genomgår du som är gravid vanligtvis en ultraljudsundersökning. Ultraljudet visar hur länge graviditeten har pågått och om det är fler än ett foster. Det är också vanligt att få göra KUB före NIPT.1
Ultraljudet kan alltså hjälpa vården att bedöma graviditetslängden innan NIPT planeras. I SFOG:s riktlinje beskrivs en ultraljudsundersökning i slutet av första trimestern, ofta som KUB, som en första åtgärd inför fortsatt fosterdiagnostik.
NIPT tas som ett blodprov i armvecket på dig som är gravid.1 En vårdpersonal tar provet från en ven i armen med en liten nål och samlar en liten mängd blod i ett provrör.9 Själva blodprovstagningen tar bara några minuter.5 Det färdiga blodprovet skickas sedan till ett laboratorium för analys.1
Du behöver vanligtvis inte göra någon särskild förberedelse inför själva blodprovet. Provet kan tas tidigast från graviditetsvecka 10, även om det i Sverige oftast erbjuds från graviditetsvecka 12 eller 13.1 När provet kan tas och hur det genomförs kan följa olika rutiner beroende på mottagning och laboratorium.
Blodet innehåller små DNA-bitar från moderkakan. De här DNA-bitarna brukar ha samma DNA som fostret.
NIPT är ett enkelt blodprov. Du kan bli lite öm efter nålsticket, men annars är det inga biverkningar. NIPT ger ingen ökad risk för missfall.1 Eftersom provet tas med en nål i armen och inte i livmodern innebär det mycket liten risk för dig och fostret.
Det kan komma ett blåmärke där nålen sattes. Besvären efter blodprovet brukar vara små och går vanligtvis över snabbt.
NIPT är ett screeningtest och inte en undersökning som säkert fastställer en kromosomavvikelse. Ett svar med ökad risk behöver därför bedömas tillsammans med annan information och kan behöva följas upp med ett annat prov.
Efter en till två veckor får du vanligtvis svar på NIPT. Hur du får svaret kan vara olika i olika regioner.1 Du kan därför få beskedet på olika sätt beroende på var undersökningen gjordes.
Ibland går analysen inte att genomföra eftersom blodprovet inte innehåller tillräckligt mycket foster-DNA. Då kan du behöva lämna ett nytt prov, eftersom NIPT kan göras om när den första analysen inte kan genomföras på grund av otillräckligt foster-DNA.5 Ett uteblivet svar är alltså inte samma sak som ett positivt eller negativt resultat.
Ett negativt NIPT-resultat betyder att sannolikheten för den undersökta kromosomavvikelsen är lägre.9 Resultatet visar alltså en minskad sannolikhet för just de avvikelser som analysen har undersökt.
NIPT är mycket tillförlitligt när testet inte visar en avvikelse för de tillstånd som undersökts.1 Då behövs vanligtvis inte fler tester. Hur tillförlitligt resultatet är kan ändå variera beroende på vilken kromosomavvikelse som undersöks.
Den vanliga första kontakten för frågor om NIPT är en barnmorskemottagning. Där kan du få information om fosterdiagnostik och ställa frågor om vad olika undersökningar innebär.1 Du kan också få informationen skriftligt och muntligt, och du kan be om betänketid innan du bestämmer dig.
På barnmorskemottagningen kan barnmorskan göra undersökningar och ta prover under graviditeten. Vid behov får du träffa en läkare på mottagningen.13 Det kan till exempel vara aktuellt när läkaren behöver bedöma om ytterligare fosterdiagnostik behövs.
Oftast är det en barnmorska som skriver remiss och bokar besök för fosterdiagnostik.2 Du kan därför börja med att kontakta din barnmorskemottagning om du vill veta hur NIPT erbjuds där du bor.
I den offentliga vården behöver du en remiss för att göra fosterdiagnostik.1 En remiss är ett godkännande från vården att du får göra ett visst prov eller en viss undersökning. Om mottagningen inte erbjuder den undersökning som behövs ska vårdgivaren bedöma om du behöver remiss till en annan vårdgivare.
NIPT är ett blodprov som uppskattar sannolikheten för vissa kromosomavvikelser hos fostret.1
NIPT kan inte undersöka alla kromosomavvikelser eller genetiska tillstånd.5
NIPT är inte ett diagnostiskt test.12 Om resultatet visar ökad sannolikhet behövs ett annat prov för att bekräfta eller avfärda avvikelsen.
Oftast erbjuds testet från graviditetsvecka 12 eller 13, och rutinerna kan skilja sig mellan regioner och mottagningar.
Före NIPT genomgår du vanligtvis en ultraljudsundersökning. Ultraljudet visar hur länge graviditeten har pågått och om det är fler än ett foster. Det är också vanligt att göra KUB före NIPT.
Källorna anger ingen fasta inför NIPT. Du kan däremot tänka igenom varför du vill göra testet och vad du skulle göra om resultatet inte blir som du har tänkt dig.
NIPT ger ingen ökad risk för missfall.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 6 källor · Senast granskad: 6 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
I SFOG:s rekommendationer ingår att fosterdiagnostik ska erbjudas gravida oavsett ålder.7 Samtidigt kan rutinerna för vilka som erbjuds NIPT skilja sig mellan olika regioner och mottagningar.1 Det kan därför vara olika om NIPT erbjuds, och på vilka grunder det erbjuds, beroende på var du får vård.
Det finns olika skäl till att vilja göra fosterdiagnostik. En del gravida vill få reda på eventuella avvikelser för att kunna förbereda sig. Andra vill göra fosterdiagnostik för att minska sin oro. För vissa skulle ett testresultat inte påverka beslutet om graviditeten.2
Det finns inget rätt eller fel sätt att resonera om fosterdiagnostik.2 En del vill göra undersökningar, medan andra inte vill göra någon fosterdiagnostik alls. Det viktiga är att beslutet bygger på vad du själv vill och på den information du har fått.
NIPT ersätter inte ultraljud i tidig graviditet.8 Ultraljud kan ge information som NIPT inte ger, bland annat om hur länge graviditeten har pågått, om det finns fler än ett foster och om vissa fosteravvikelser syns.7
Ultraljudsundersökning i slutet av första trimestern kan användas för att bedöma graviditetslängd, flerbördsgraviditet och synliga fosteravvikelser. Därför kan ultraljud och NIPT ha olika uppgifter inom fosterdiagnostiken. En ultraljudsundersökning kan också visa var moderkakan sitter. Den kan dessutom visa hur graviditeten har utvecklats.2
Innan du gör NIPT är det bra att tänka igenom varför du vill göra provet. Fundera också på vad du skulle göra om resultatet inte blir som du har tänkt dig.1 Du kan få information om vad provet innebär på barnmorskemottagningen, och du bör ställa frågor om något är oklart.
Fosterdiagnostik kräver inte att du fattar beslut direkt. Du ska kunna få betänketid innan du bestämmer dig, och du bestämmer själv om du vill göra den erbjudna undersökningen och vilka undersökningsresultat du vill ta del av.6
I informationen om NIPT anges ingen förberedelse som innebär att du ska fasta eller ändra dina ordinarie läkemedel inför provet.
För att analysen ska kunna göras behöver det finnas tillräckligt mycket foster-DNA i blodprovet. Andelen DNA i den gravida personens blod som kommer från moderkakan kallas fosterfraktion. En låg andel foster-DNA kan göra att laboratoriet inte kan utföra analysen. En låg andel kan också leda till ett falskt negativt resultat.3
Mängden foster-DNA brukar öka under graviditeten, vilket är en av orsakerna till att NIPT inte tas för tidigt. Om provet innehåller för lite foster-DNA kan det ibland bli aktuellt att ta om provet, enligt den bedömning som görs av vården. Hur laboratoriet arbetar med prover som inte går att analysera kan skilja sig åt.
Nålsticket kan kännas som ett litet stick när nålen förs in eller tas ut.9 Det kan också göra lite ont eller bli ett blåmärke där nålen satt, men sådana besvär brukar gå över snabbt. Blodprovstagningen innebär inte att en nål förs in i livmodern, eftersom blodet tas från en ven i armen.2
NIPT kräver därför ingen provtagning från livmodern eller fostret. Det skiljer blodprovet från moderkaksprov och fostervattenprov, där vården tar prov från moderkakan respektive fostervattnet.
Fostervattenprov och moderkaksprov innebär att en nål förs in i livmodern eller att vävnad tas från moderkakan. Därför innebär båda undersökningarna en liten ökad risk för missfall.2
Det är viktigt att du hör av dig till sjukvården om det kommer blod eller fostervatten ur slidan efter att du har lämnat mottagningen. Du bör också höra av dig om du får feber.10
Ett positivt NIPT-resultat betyder alltså inte säkert att fostret har en kromosomavvikelse. Ett positivt NIPT-resultat behöver därför bekräftas med ett invasivt prov innan en kromosomavvikelse kan fastställas.1 Uppföljningen kan göras med fostervattenprov eller moderkaksprov.
Ett negativt NIPT-resultat utesluter inte alla genetiska eller kromosomala tillstånd.11 NIPT kan inte undersöka alla kromosomavvikelser eller genetiska tillstånd. Ett negativt svar säger därför inte att fostret säkert saknar alla möjliga avvikelser.
NIPT-resultatet kan också vara mindre säkert om du väntar fler än ett barn.1 Det är därför viktigt att tolka resultatet utifrån vilken analys som gjordes och hur graviditeten ser ut.
Ett positivt NIPT-resultat betyder att sannolikheten för den undersökta avvikelsen är ökad, inte att avvikelsen är säkerställd.9 NIPT är ett screeningtest och inte ett diagnostiskt test.1 Ett positivt svar kan därför ibland visa en avvikelse trots att fostret inte har den.
Ett positivt NIPT-resultat ska följas av moderkaksprov eller fostervattenprov för att bekräfta eller avfärda avvikelsen.1 Det bekräftande provet behövs för att få ett definitivt svar om fostret har den undersökta kromosomavvikelsen.
Både moderkaksprov och fostervattenprov är andra typer av fosterdiagnostik än NIPT. De kan ge säkra resultat, men innebär en liten ökad risk för missfall. Färre än en av tvåhundra provtagningar med fostervattenprov eller moderkaksprov leder till missfall.2
Ett positivt NIPT-resultat bör inte ensamt ligga till grund för beslut om att avbryta graviditeten.12 Ett sådant beslut ska alltså inte fattas enbart utifrån NIPT-resultatet, eftersom NIPT inte kan fastställa en kromosomavvikelse.
Vilket nästa steg som är aktuellt beror på resultatet och på vilken avvikelse som har undersökts. Efter ett positivt svar kan vården erbjuda ett bekräftande prov och fördjupad information om avvikelsen, undersökningsmetoderna och riskerna med invasiv fosterdiagnostik. Du kan få betänketid innan du bestämmer dig.
Ett svårt fosterdiagnostiskt besked kan väcka frågor och funderingar. Du kan få samtalsstöd om det känns svårt eller jobbigt att ta ställning till undersökningar eller provsvar. Samtalsstöd kan ges av exempelvis en kurator.2
Den gravida och den blivande medföräldern kan få samtalsstöd efter ett svårt fosterdiagnostiskt besked.2
Den gravida har rätt till information om stöd från samhället och intresseföreningar vid en fosterdiagnostisk avvikelse.1 Du har också rätt att få information om hur det kan vara att leva med en funktionsnedsättning och om vilket stöd samhället kan erbjuda.
Genetisk vägledning ska stödja föräldrarnas egna beslut och inte styra dem.12 Målet är att du och den blivande medföräldern ska kunna göra informerade val utifrån era egna behov, önskemål och värderingar.
Det är alltid du som är gravid som bestämmer om du vill göra fosterdiagnostik och vilka undersökningsresultat du vill ta del av.6 Du kan ställa frågor till vårdpersonalen om du inte förstår beskedet eller vill veta mer om nästa steg.
Du kan söka vård på vilken mottagning du vill i hela landet.1 Det kan därför vara möjligt att kontakta en mottagning i en annan region, men erbjudandet och rutinerna kan skilja sig åt.
Alla regioner erbjuder inte NIPT.1 Det kan också skilja sig mellan regionerna vilka fosterdiagnostiska undersökningar som erbjuds och om du behöver betala en avgift.
Privata mottagningar kan erbjuda NIPT mot en kostnad.1 Då behövs ingen remiss, och du kan själv kontakta mottagningen.
Vårdgivaren ansvarar för att personalen har den utbildning och kompetens som behövs för att informera om och erbjuda fosterdiagnostik.6 Personalen ska också kunna använda de metoder som vårdgivaren har bestämt och meddela undersökningsresultat på ett sakkunnigt sätt.
Vårdgivaren ska ha beredskap att ge stöd efter att du eller ni har fått besked om att fostret kan ha en kromosomavvikelse.6 Stödet kan ges till både den gravida och den blivande medföräldern.
Om du inte talar svenska kan du ha rätt till hjälp av en tolk.1 Säg till barnmorskan eller annan vårdpersonal om du behöver tolk, så att informationen blir begriplig.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.1 På 1177.se kan du också hitta mottagningar och läsa mer om fosterdiagnostik och NIPT.
Det kan bli lite ömt efter nålsticket, men annars finns det inga biverkningar enligt informationen om NIPT.1 Ett blodprov kan ändå kännas jobbigt för vissa, särskilt om du är orolig inför resultatet.
Ett positivt NIPT-resultat behöver bekräftas med moderkaksprov eller fostervattenprov. Ett positivt resultat betyder alltså ökad sannolikhet för den undersökta avvikelsen, men säkerställer inte att avvikelsen finns.1
Moderkaksprov kan göras från graviditetsvecka 11.2 Fostervattenprov brukar tidigast göras från graviditetsvecka 15, och båda proven innebär en liten ökad risk för missfall.10
NIPT-svaret kommer vanligtvis efter en till två veckor.1 Hur du får svaret kan vara olika i olika regioner. Om beskedet väcker frågor eller känns svårt kan du få samtalsstöd av exempelvis en kurator, barnmorska eller läkare.