Vitiligo är en långvarig hudsjukdom där pigment försvinner från huden, vilket kan ge vita fläckar. Den brukar inte gå över, men behandling och samtalsstöd finns, och eftersom sjukdomen är ofarlig behövs behandling därför inte för alla.
Vitiligo är en långvarig hudsjukdom som innebär pigmentförlust i huden och kan ge vita fläckar.1 Förändringarna kan synas på huden och ibland även på andra delar av kroppen. Vitiligo kan finnas på alla delar av huden, även om ansiktet, halsen och händerna är vanliga områden.2 Den kan också finnas i hudveck. De vita områdena kan vara små och begränsade, eller större och finnas på flera delar av kroppen. Hur stor del av huden som påverkas varierar mellan olika personer.3
Förändringarna syns ofta tydligare på mörkare hud.1 De kan också framträda mer efter att huden har blivit solbränd, eftersom den omgivande huden då blir mörkare.4 På hudområden med vitiligo saknas pigment som annars bidrar till hudens färg och skyddar huden mot solens ultravioletta strålning.5
Vitiligo kan påverka hudens utseende, och förändringarna kan därför kännas besvärliga i sociala situationer. En del personer kan få sämre självkänsla eller känna sig osäkra på grund av hur huden ser ut.3 Det är alltså inte bara storleken på hudförändringarna som kan ha betydelse, utan också hur du själv påverkas av dem.
Det finns två huvudtyper av vitiligo: icke-segmentell vitiligo och segmentell vitiligo. Vid icke-segmentell vitiligo kan vita fläckar synas på båda sidor av kroppen. Vid segmentell vitiligo påverkas ett område eller en sida av kroppen.2 Vitiligo kan påverka ögon, mun och näsa.6 Det kan också förekomma vita hårstrån.4
Vitiligo smittar inte. Sjukdomen brukar inte gå över, men den är ofarlig.4
Vitiligo drabbar cirka 0,5 procent av befolkningen. Män och kvinnor drabbas i samma utsträckning. Olika etniciteter drabbas i lika utsträckning.1
Vitiligo uppstår när pigmentceller saknas i de berörda hudområdena.1 Pigmentceller ger huden dess färg.4 När pigmentceller saknas blir de berörda områdena ljusare än den omgivande huden.3 Vitiligo handlar därför om en förändring av hudens färg, inte om ett sår eller en infektion i huden.2 Tillståndet kan finnas på enstaka eller flera ställen på kroppen.4
Vitiligo är sannolikt en autoimmun sjukdom, även om den exakta orsaken inte är fastställd.1 Vid en autoimmun sjukdom angriper immunförsvaret kroppens egna celler. Vid vitiligo förstörs pigmentcellerna i de hudområden där de vita fläckarna uppstår. Pigmentcellerna ger huden dess färg. I huden finns pigmentceller, som också kallas melanocyter. När pigmentcellerna förstörs uppstår pigmentförlust i de berörda hudområdena.4 Den exakta orsaken till att pigmentcellerna förstörs är inte känd.6 Forskning talar för att immunförsvaret kan känna igen pigmentcellerna som främmande och därför angripa dem. Vid icke-segmentell vitiligo tros denna autoimmuna reaktion vara särskilt viktig.2 Det finns däremot ingen fastställd förklaring till varför reaktionen börjar hos en viss person.
Det betyder att vitiligo hänger samman med hur immunförsvaret reagerar mot pigmentcellerna. Den exakta orsaken till att immunförsvaret angriper pigmentcellerna är däremot inte klarlagd.
En del personer med vitiligo har också en annan autoimmun sjukdom. Exempel på sjukdomar som kan förekomma tillsammans med vitiligo är diabetes, SLE och sköldkörtelsjukdom.4
Vitiligo börjar ofta med en eller flera centimeterstora vita eller ljusa fläckar. Fläckarna är ofta runda eller ovala och tydligt avgränsade mot huden runt omkring.4
Vitiligo kan uppstå var som helst på kroppen. Vanliga områden är ansiktet, händerna, armhålorna och underlivet.4 Förändringarna kan också finnas på halsen, fötterna, armarna eller benen.3
Diagnosen vitiligo kan ofta ställas genom att läkaren undersöker hudförändringarna. Läkaren på vårdcentralen kan ibland se att det är vitiligo bara genom att titta på huden.4 En sådan bedömning bygger på hur fläckarna ser ut och var på kroppen de finns. Läkaren kan också bedöma om fläckarna har en typisk utbredning. Det kan handla om segmentell eller icke-segmentell vitiligo. Frågor om tidigare behandlingar och vilket resultat de har gett kan också ingå i sjukdomshistorien.1
Under besöket får du berätta när förändringarna började. Läkaren kan också fråga hur hudförändringarna har utvecklats och om de har spridit sig. Frågor om sjukdomsförlopp och spridning ingår i utredningen.1
Det är vanligt att läkaren frågar om vitiligo eller andra autoimmuna sjukdomar i familjen.1 Läkaren kan också fråga om du har andra symtom som kan tyda på en autoimmun sjukdom. Tidigare behandlingar och vilket resultat de har gett kan också ingå i frågorna.
Berätta hur hudförändringarna påverkar ditt liv. Läkaren kan fråga hur mycket förändringarna påverkar ditt självförtroende, din självkänsla och ditt arbete.2
Vitiligo är ofarligt, och behandling behövs därför inte för alla.3 Behandling kan ändå vara ett alternativ om du vill minska synligheten av de ljusa områdena eller få tillbaka en del av hudens färg.
Behandling av vitiligo ger oftast bara liten eller måttlig effekt.4 Den kan hjälpa till att återställa hudfärg, men effekten brukar inte vara bestående. Behandling kan inte stoppa att vitiligo sprider sig.2
Olika personer kan få olika resultat av samma behandling. Vissa områden är svåra att behandla, till exempel händerna. Behandlingen fungerar bäst när fläckarna är nya.4
Det tar ofta flera månader eller längre tid innan en behandling har hunnit ge effekt.4 Behandlingen behöver ofta upprepas om fläckarna kommer tillbaka eller om du får nya. Det finns ingen behandling som passar alla, och vissa behandlingar kan ha biverkningar eller fungera olika bra från person till person.
Hudfläckarna kan bli röda i solen och det kan ge obehag ungefär som när du bränner dig i solen.4 Skydda därför de ljusa hudområdena extra när du är utomhus.
Solskydd kan minska risken för solbränna och göra skillnaden mellan berörda och opåverkade hudområden mindre tydlig.3 Hudområden med vitiligo är mer känsliga för solljus än hud med pigment.8 Därför kan de ljusa områdena brännas snabbare i stället för att bli solbruna. Solskydd med hög solskyddsfaktor skyddar huden och minskar hur tydlig kontrasten blir mellan berörda och opåverkade hudområden.
Om du tror att du har vitiligo kan du kontakta en vårdcentral.4 Där kan läkaren ibland se att det är vitiligo bara genom att titta på huden. Vid behov kan vårdcentralen också bedöma om du behöver fler undersökningar eller annan hjälp.
Du kan ringa 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning.4 Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård. Det kan vara ett stöd om du är osäker på vilken mottagning som passar.
Vitiligo kan typiskt diagnostiseras och informeras om i primärvården.1 Om diagnosen är tydlig kan du alltså få information och fortsatt planering där. Läs mer om hur diagnosen kan ställas i avsnittet om diagnos.
Vårdcentralen kan ge dig en remiss till hudläkare om läkaren är osäker på diagnosen.4 Du kan också få remiss till hudläkare om vitiligo snabbt försämras. En hudläkare arbetar med hudsjukdomar och kan hjälpa till när bedömningen behöver fördjupas.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.
Nej, vitiligo smittar inte från person till person.4 Det går alltså inte att få vitiligo genom fysisk kontakt med någon som har sjukdomen. Vitiligo orsakas inte av en infektion.2
Vitiligo brukar inte gå över.4 Spontan förbättring är ovanlig, och försämring ses oftare än förbättring.1 Förloppet kan däremot variera: fläckarna kan sprida sig under en längre tid och sedan vara oförändrade under många år.4
Cirka 10–20 procent av personer med vitiligo återfår hela sin hudfärg. Återkomst av pigment är vanligare när diagnosen ställs före 20 års ålder.3 Behandling kan ibland hjälpa huden att få tillbaka färg, men effekten brukar inte bestå.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 1 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Det finns alltså en koppling mellan vitiligo och andra sjukdomar där immunförsvaret angriper kroppens egna celler. Det betyder inte att alla som har vitiligo får en annan autoimmun sjukdom.
Vitiligo kan drabba personer i alla åldrar. Den genomsnittliga debutåldern är omkring 20 år.1 Sjukdomen är till viss del ärftlig, men ett ärftligt mönster betyder inte att alla i familjen får vitiligo.
Ärftligheten vid vitiligo följer ett polygent nedärvningsmönster. Det innebär att flera gener kan påverka risken, snarare än att en enda gen ensam förklarar sjukdomen.1 Att vitiligo finns i en familj betyder därför inte att sjukdomen säkert förs vidare till alla barn. En familjehistoria av andra autoimmuna sjukdomar kan också vara en riskfaktor. Dessutom kan en annan autoimmun sjukdom hos dig vara kopplad till en ökad risk för vitiligo.2 Det innebär att flera gener kan ha betydelse för risken att få sjukdomen. Även andra faktorer kan ha betydelse, eftersom vitiligo kan försämras efter stress, en infektion eller en hudskada.
Det går inte att säga att en viss händelse säkert har orsakat vitiligo hos en enskild person. Möjliga utlösare kan därför inte användas för att fastställa orsaken hos just dig. Även hormonförändringar i kroppen, till exempel under puberteten, har beskrivits som möjliga utlösare. Kontakt med vissa kemikalier kan också ha betydelse.2 Det finns ingen känd metod som säkert förebygger vitiligo, eftersom flera olika orsaker kan vara inblandade.3 Stress, fysisk påfrestning och hudskada anges som möjliga utlösare, inte som en fastställd förklaring i varje fall.
Fläckarna syns tydligare på mörk hud och när huden blir solbränd.4 Mängden hud med pigmentförlust varierar från små områden till utbredd pigmentförlust.2
Fläckarna kan sprida sig periodvis under en längre tid, upp till flera år. Efter en period av spridning kan sjukdomen vara oförändrad under många år.4 Hos en del kan den sedan försämras igen.
På en hudklinik kan läkaren ibland använda en särskild UV-lampa för att se hur mycket fläckarna har brett ut sig. Det kan vara värdefullt när förändringarna är svåra att se i vanligt ljus.
Du kan få remiss till hudläkare om du har vitiligo som snabbt försämras.4 Snabb pigmentförlust eller spridning till ett stort hudområde är också skäl att kontakta vårdgivare.3
Läkaren undersöker hur fläckarna är avgränsade och hur de är fördelade på kroppen. Vid undersökningen bedöms bland annat om utbredningen är segmentell, alltså på ena sidan eller i ett område, eller icke-segmentell, alltså på båda sidor av kroppen. En undersökning av hela huden kan ingå i utredningen.1
På en hudklinik används ibland en särskild UV-lampa för att se hur mycket fläckarna har brett ut sig.4 Undersökningen är särskilt värdefull när pigmentförlusten är svår att se i vanligt ljus. Vid undersökningen kan läkaren även leta efter hudförändringar på andra delar av kroppen. Kliniska fotografier kan vara värdefulla för att dokumentera utbredningen. UV-lampan är en särskild typ av UV-lampa som används på hudklinik.1
Kliniska fotografier kan vara värdefulla för att dokumentera förändringarnas utbredning.1 Fotografier kan därför användas som dokumentation av hur huden ser ut vid undersökningen. Det kan vara särskilt användbart när förändringarnas utbredning ska följas över tid.
Om läkaren på vårdcentralen är osäker på diagnosen kan du få en remiss till en hudläkare. En remiss till hudläkare kan också bli aktuell om vitiligo snabbt försämras. Vården kan då göra en mer riktad bedömning av hudförändringarna.
Ibland är det svårt att skilja vitiligo från andra hudsjukdomar. Ett hudprov kan behövas om det är svårt att skilja vitiligo från exempelvis svampinfektion.4 Ibland tar läkaren på vårdcentralen hudprovet, och annars kan du få en remiss till en hudläkare.
Ett hudprov kan också kallas hudbiopsi. Hudbiopsi behövs sällan men kan användas i utvalda fall för att utesluta andra diagnoser.1 Andra hudförändringar som kan övervägas är bland annat pityriasis versicolor, pityriasis alba, nevus depigmentosus och postinflammatorisk pigmentförlust. Det finns även andra, mer ovanliga hudsjukdomar som kan ge liknande förändringar.
Blodprov kan behövas för att kontrollera hur sköldkörteln fungerar.2 Prover för annan autoimmun sjukdom kan övervägas, särskilt sköldkörtelprover. Vilka prover som behövs beror på läkarens bedömning och på vilka uppgifter som kommer fram under undersökningen. Om annan autoimmun sjukdom övervägs kan vården bedöma om ytterligare prover behövs. Särskilt sköldkörtelprover kan övervägas vid vitiligo.1 Ett hudprov kan också tas för svampodling eller direkt undersökning i mikroskop om det finns osäkerhet om en svampinfektion.7
En vanlig behandling är att smörja de ljusa områdena med kräm eller salva som innehåller starkt kortison. Kortison är ett läkemedel som motverkar inflammation.4
Kortisonkrämer kan användas för att återställa en del av pigmentet.2 Kortison har samtidigt biverkningar. Huden kan bli tunnare och skörare där du smörjer, och små blodkärl kan bildas i huden.4 Kortisonkrämer används på huden för att försöka få tillbaka en del av pigmentet. Långvarig användning kan dessutom ge hudbristningar och göra huden tunnare.2
Takrolimus och pimekrolimus är immunmodulerande läkemedel som påverkar immunförsvaret så att inflammation motverkas. De innehåller inte kortison. Takrolimus finns som salva och pimekrolimus finns som kräm.4
Vilket läkemedel som kan passa beror bland annat på vilka områden som är påverkade och vilket resultat som kan förväntas. Följ den behandlingsplan du får av vårdpersonalen och fråga om du är osäker på hur läkemedlet ska användas.
Ljusterapi kan göra att ljusa områden får tillbaka sitt pigment och blir mörkare. Effekten varierar mellan personer och kan också vara olika på olika kroppsdelar.4 Effekten brukar vara övergående.
Oftast blir huden runt omkring också mörkare vid ljusterapi, och då kan fläckarna ändå synas. Huden kan dessutom få prickig pigmentering.4
Ljusterapi är inte så vanligt som behandling av vitiligo. När behandlingen används kan det behövas flera behandlingstillfällen innan resultat syns. Ljusterapi, som också kallas ljusbehandling, kan ges med ljuslådor, UVB-ljus eller medicinska lasrar som riktas mot huden under en kort stund. Flera behandlingstillfällen kan behövas innan resultat syns. En kombination av psoralen i tablettform och UVA-ljus kan användas för större hudområden med vitiligo.3
Tabletter som påverkar immunförsvaret kan ibland användas vid vitiligo.4 Det finns också läkemedel som kan hjälpa pigmentceller att växa tillbaka eller bidra till att färgen återkommer, men det finns inget särskilt läkemedel som kan stoppa vitiligo från att påverka huden. Läkemedel som används vid vitiligo kan bland annat vara kortison, läkemedel som påverkar immunförsvaret och ruxolitinib som kräm.3 Vilket alternativ som är aktuellt beror på din hud och vitiligos utbredning.8
Ruxolitinib som kräm är tillgängligt för icke-segmentell vitiligo med ansiktsengagemang hos vuxna och ungdomar från 12 år. Ruxolitinib vid vitiligo ingår för närvarande inte i läkemedelsförmånen i Sverige, enligt uppgiften från oktober 2025.1
Vid utbredd vitiligo kan behandlingen i vissa fall i stället inriktas på att ta bort kvarvarande hudfärg för att jämna ut hudtonen. Denna pigmentförlustbehandling använder läkemedlet monobenzon på pigmenterade hudområden.3
Pigmentförlustbehandling gör alltså de pigmenterade hudområdena ljusare för att de ska stämma bättre med de områden som redan saknar färg. Behandlingen är ett alternativ som kan övervägas vid utbredd vitiligo.
Kirurgi kan vara ett behandlingsalternativ vid vitiligo.3 En form av kirurgi är hudtransplantation, där hud tas från en del av kroppen och används för att täcka ett annat område.
Hudtransplantation kan ge ärr, infektion eller utebliven återpigmentering. Kirurgi rekommenderas kanske inte om vitiligo sprider sig snabbt.3 Den kan också vara olämplig om du lätt får ärr eller får upphöjda ärr som växer större än själva såret.
Vitiligo kan påverka självförtroendet och leda till ångest eller depression. Samtalsstöd eller kontakt med en psykolog kan då hjälpa.3 En psykolog eller annan person som arbetar med samtalsstöd kan också hjälpa dig att hantera hur förändringarna påverkar ditt sociala liv och hur du ser på din hud. Samtalsstöd kan därför vara en del av behandlingen även när du inte vill behandla själva hudförändringarna.8 Det kan hjälpa dig att känna dig mer trygg och stärka självkänslan.3
Det finns ingen behandling som passar alla. Valet påverkas av hur utbredd vitiligo är, var på kroppen förändringarna finns och vad du vill uppnå med behandlingen. Prata med vårdpersonal om förväntad effekt, begränsningar och möjliga biverkningar innan du börjar en behandling.
Du kan använda kosmetisk täckning om du vill att fläckarna ska synas mindre. Kosmetisk täckning är ett sätt att göra hudförändringarna mindre synliga hemma. Det kan vara särskilt användbart när du vill jämna ut hudtonen på ett område som syns tydligt.3 Du behöver inte täcka fläckarna om du inte själv vill det; valet kan handla om vad som känns bekvämt för dig. Kamouflagekräm kan användas för att täcka relativt små fläckar.2 Smink kan kamouflera områden med pigmentförlust.6
Om håret i ett berört område har blivit vitt kan hårfärg hjälpa det att smälta ihop med opåverkat hår.3
Det kan underlätta att själv acceptera att du har vitiligo.4 Hudförändringar kan påverka hur du känner dig i sociala situationer. Om vitiligo leder till oro eller nedstämdhet kan samtal med en psykolog eller annan person som arbetar med psykiskt mående vara till hjälp.3 Då kan det bli lättare att bemöta andras blickar och frågor. Du kan själv berätta om din vitiligo om du vill.
Om vitiligo påverkar dig särskilt mycket kan kontakt med kurator eller psykolog vara aktuell.1 Samtalsstöd kan vara viktigt när hudförändringarna påverkar självkänslan eller vardagen.
Läkaren kan också fråga om sjukdomens förlopp, om vitiligo finns i familjen och hur hudförändringarna påverkar dig.9 Kliniska foton är ofta värdefulla för att dokumentera utbredningen. Prover för annan autoimmun sjukdom, särskilt sköldkörtelprover, bör övervägas.1
Vid osäker diagnos kan ett hudprov behövas för att skilja vitiligo från andra hudsjukdomar.4 Blodprov kan också behövas för att kontrollera hur sköldkörteln fungerar.2