Svinkoppor, eller impetigo, är en ytlig bakterieinfektion i huden. De läker oftast av sig själva inom två till tre veckor, men antibiotika kan behövas om tvättning inte hjälper.
Svinkoppor är en bakterieinfektion i huden.1 Infektionen är ytlig och sitter i hudens ytliga lager.2 Svinkoppor kallas också impetigo. Bakterierna som orsakar infektionen är oftast stafylokocker eller streptokocker.1
Det finns två huvudsakliga former av svinkoppor: den vanliga formen och blåsformen.2 Den vanliga formen är den vanligaste typen av svinkoppor. Blåsformen är en mer sällsynt typ och förekommer oftare hos spädbarn.3 Svinkoppor kan ändå förekomma hos personer i alla åldrar. Den vanliga formen kallas också icke-bullös impetigo. Blåsformen kallas också bullös impetigo.2 Den vanliga formen orsakas främst av stafylokocker, medan streptokocker också kan vara inblandade. Blåsformen orsakas av stafylokocker som bildar ämnen som leder till blåsor i huden.
Svinkoppor kan drabba människor i alla åldrar.2 Infektionen kan alltså förekomma både hos barn och vuxna, även om den framför allt förekommer hos barn. Besvären brukar bedömas utifrån hur huden ser ut, och diagnosen ställs oftast vid en kroppslig undersökning.
Svinkoppor är vanligast hos barn.1 Infektionen är vanligast hos barn mellan två och fem år enligt en medicinsk behandlingsöversikt.2 Den kan dock förekomma i alla åldrar. Svinkoppor är mycket smittsamma.1
Smittan kan spridas genom direkt och indirekt kontakt. Det betyder att infektionen kan föras vidare både vid kontakt mellan hud och genom föremål som har kommit i kontakt med infektionen. Därför kan svinkoppor spridas mellan personer som har nära kontakt med varandra.
Svinkoppor brukar läka av sig själva inom två till tre veckor. Infektionen kan få ett utdraget förlopp genom att den infekterar huden igen.2 En sådan ny infektion kallas återinfektion.
Det finns bra hjälp att få om infektionen inte läker som förväntat eller om den kommer tillbaka. Hur svinkoppor behandlas och vad du kan göra själv beskrivs i avsnitten om behandling och egenvård.
Svinkoppor orsakas av bakterier.4 Det kan vara stafylokocker, streptokocker eller båda bakterietyperna samtidigt. Bakterierna kan ge en infektion i hudens ytliga lager.
Vid den vanliga formen är stafylokocker den främsta orsaken.2 Streptokocker kan också vara med och orsaka den formen. Den vanliga formen börjar ofta när bakterier får en väg in genom huden.
Blåsformen orsakas av stafylokocker som bildar toxiner lokalt i huden.2 Toxinerna påverkar hudens yttersta lager och kan leda till att blåsor bildas. Blåsformen skiljer sig därför från den vanliga formen genom att bakterierna bildar dessa toxiner i huden.
Bakterierna kan komma in genom ett skärsår, rivsår eller insektsbett.5 Även andra små skador på huden kan skapa en ingång för bakterierna. När huden är skadad blir det lättare för bakterierna att växa vidare i huden.
Irriterad eller fuktig hud gör det lättare för bakterierna att få fäste.1
Svinkoppor börjar ofta med ett eller flera små utslag på huden. Utslagen kan sedan bli blåsor med vätska. De kan klia och svida.1 Blåsorna kan vara tunnväggiga och spricka lätt. När de spricker lämnar de ytliga förändringar efter sig.2 Ibland blir huden i ett område bara röd och glansig, och ibland syns både röda fläckar och blåsor.1
Nya blåsor eller röda fläckar uppstår ofta alldeles intill de första förändringarna. När en blåsa torkar bildas en skorpa. Efter att blåsorna har spruckit kan en gul eller honungsfärgad skorpa bildas.1 I vissa fall blir huden i stället röd och glansig.
Svinkoppor sitter ofta i ansiktet, till exempel runt munnen eller näsan.1 Utslag kan också finnas bakom ett öra, på fingrarna eller på överkroppen.
Diagnosen svinkoppor ställs oftast genom att vårdpersonalen bedömer hudförändringarna kliniskt.2 Det betyder att vårdpersonalen undersöker hur såren ser ut.3 Bedömningen görs vanligtvis utan laboratorietester.4 Vid undersökningen bedömer vårdpersonalen alltså om hudförändringarna passar med svinkoppor och vilken form som verkar stämma bäst.2 Diagnosen ställs oftast på klinisk grund, vilket betyder att hur förändringarna ser ut är centralt för bedömningen. Laboratorietester behövs vanligtvis inte.4
Vårdpersonalen tittar bland annat på hudförändringarna och deras utseende. Den vanliga formen brukar ge gulaktiga skorpor, medan blåsformen ger blåsor som snabbt kan övergå i större sårytor. Det kan hjälpa vårdpersonalen att skilja mellan de två formerna av svinkoppor, men även andra hudbesvär kan se likadana ut.
Ibland behövs en bakterieodling. Det kan bli aktuellt om det är svårt att skilja svinkoppor från andra diagnoser eller inför eventuell antibiotikabehandling.
Svinkoppor läker oftast ut av sig själva.2 Grundbehandlingen består av att hålla förändringarna rena och följa de hygienråd som du har fått, eftersom det kan begränsa återinfektioner och smittspridning. Noggrann tvättning är därför det första steget i behandlingen.
Antibiotika kan behövas om tvättning inte hjälper.1 Det betyder inte att alla med svinkoppor behöver antibiotika, eftersom infektionen ofta går över utan sådan behandling. Om grundbehandlingen inte räcker kan vårdpersonal bedöma om antibiotika behövs. Antibiotika kan användas som kräm eller salva på hudförändringarna.4 Antibiotika kan också tas genom munnen som flytande läkemedel eller tablett.6 Vilken form som används beror bland annat på hur stort område som är påverkat och hur många hudförändringar du har. Vid få hudförändringar kan vårdpersonal rekommendera lokal antibiotikabehandling. När svinkopporna finns på ett stort område eller på flera kroppsdelar kan antibiotika genom munnen bli aktuellt.4
Vårdpersonal kan använda antibiotika direkt på huden vid svinkoppor.
Tvätta utslagen noggrant med flytande tvål och vatten både morgon och kväll. Klappa dem torra med mjukt papper efter tvätten. Fortsätt tvätta tills såren torkar ut och skorporna försvinner.1 Tvättningen hindrar bakterierna från att bli fler i huden, och utslagen brukar då torka ut och försvinna.
Om du har eksem kan du även använda kortisonkräm, men fråga på apoteket om råd.
Om du har frågor om svinkoppor kan du börja med sjukvårdsrådgivning. Du kan ringa 1177 och få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.1 Det kan vara ett alternativ om du är osäker på vilken mottagning som passar, eller om du vill få råd innan du bokar en tid.
En vårdcentral är en mottagning där du kan söka vård för svinkoppor.1 På vårdcentralen kan du få hjälp med att bedöma besvären och med behandling. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in. På varden.se kan du använda sökningen för att hitta vård och välja region.
En öppen specialistmottagning är också en möjlig mottagning för vård.1 Du kan söka vård på en öppen specialistmottagning i hela landet. Vilken mottagning som är lämplig beror på vilken hjälp du behöver och hur du vill kontakta vården.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.1 Det betyder att du kan välja en mottagning som passar dig, till exempel utifrån plats eller hur mottagningen tar emot kontakter. På varden.se kan du söka efter mottagningar och välja region innan du tar kontakt.
Svinkoppor är en bakterieinfektion i huden. Svinkoppor är också ett annat namn för impetigo.1
Svinkoppor kan spridas genom direkt kontakt, till exempel när hud kommer i kontakt med hud. Smittan kan också spridas genom indirekt kontakt med föremål som har kommit i kontakt med infektionen.2
Handdukar och sängkläder kan föra smittan vidare.7 Därför bör handdukar, lakan och örngott inte delas med andra.8
Utan behandling kan svinkoppor gå över av sig själva inom några veckor.2 Med behandling är barnet vanligtvis inte längre smittsamt efter två dagars antibiotikabehandling.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 6 källor · Senast granskad: 31 augusti 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Svinkoppor kan samtidigt uppstå utan att huden först varit synligt skadad.2 Det kallas ibland en primär infektion, när ingen underliggande hudskada går att hitta. Det betyder att du inte alltid kan se en tydlig skada som förklarar hur bakterierna kom in.
Eksem ökar risken för svinkoppor eftersom huden då är känslig och skör.1 Även skabb kan öka risken för svinkoppor. Hud som kliar kan dessutom skadas när du river på den, vilket kan göra det lättare för bakterier att ta sig in.
Nära kontakt med någon som har svinkoppor är den vanligaste riskfaktorn.4 Smittan kan därför spridas lätt mellan personer som bor tillsammans eller vistas nära varandra. Förskolor är ett exempel på en miljö där smittan kan spridas snabbt, eftersom barn leker nära varandra och använder samma leksaker.
Svinkoppor sprids genom direkt och indirekt kontakt.2 Direkt smitta kan ske när huden kommer i kontakt med sår eller vätska från någon som har svinkoppor. Indirekt smitta kan ske när du tar på föremål som har blivit förorenade, till exempel handdukar, kläder, sängkläder eller andra personliga saker.
Svinkoppor kan förekomma i alla åldrar, men är vanligast hos barn.1 Risken för smitta påverkas också av hur nära människor är varandra och om de delar föremål som kommer i kontakt med huden.
Utslagen kan alltså sitta på flera olika delar av kroppen. Vid den vanliga formen kan utslagen även spridas till händerna och överkroppen. Blåsformen kan däremot finnas på bålen, i armhålorna, på armar och ben eller i hudveck, till exempel i blöjområdet.2 Rodnad kan synas mindre tydligt på mörk hud, även om andra förändringar som blåsor, vätska eller skorpor kan finnas.1
Det finns olika sätt som svinkoppor kan se ut på. Den vanliga formen ger gulaktiga skorpor, oftast runt näsan och munnen.2 Den kan också spridas till händerna och överkroppen.
Vid den vanliga formen bildas tunnväggiga blåsor.2 När blåsorna spricker kan de lämna ytliga kliande eller svidande skorpor. Förändringarna börjar ofta som små utslag och kan följas av honungsfärgade skorpor.
Blåsformen ger eksemliknande förändringar med blåsor som snabbt övergår i större sårytor. Blåsorna spricker lätt och kan då lämna gulaktig, grumlig vätska. Vid blåsformen kan huden efter att blåsorna har spruckit bli röd och fuktig. Huden runt förändringarna kan också flagna.2 Huden runt förändringarna kan bli röd och fuktig, och den omgivande huden kan flagna.
Nya blåsor eller röda fläckar uppstår ofta intill de första förändringarna. Det kan därför se ut som att utslagen breder ut sig från det första området. Den vanliga formen ger oftast förändringar runt näsan och munnen, medan blåsformen kan ge större blåsor och sårytor på andra delar av kroppen.
Komplikationer av svinkoppor är ovanliga. Om infektionen sprids djupare i huden kan det bildas en varansamling. Lymfkärlsinflammation och svullna lymfkörtlar kan också utvecklas till en infektion i en lymfkörtel. När streptokocker är inblandade kan en njurinflammation uppstå efter svinkoppor. Om bakterier sprids djupare i huden kan det leda till cellulit, varansamling eller sårinfektion. Svinkoppor kan också i ovanliga fall följas av inflammation i njurarna när streptokocker är inblandade.2 Tecken på en sådan komplikation kan vara högt blodtryck eller blod i urinen.3
En annan ovanlig komplikation innebär att huden börjar lossna eller flagna efter att bakteriernas gifter har spridits i kroppen. Detta kallas stafylokockorsakat exfolierande hudsyndrom och kan drabba nyfödda och små barn. Det kan då uppstå avskalning av huden över stora delar av kroppen. Det stafylokockorsakade exfolierande hudsyndromet innebär att huden kan lossna efter att stafylokockernas gifter har spridits i kroppen. Nyfödda och små barn har större risk för detta syndrom.2
Kontakta en vårdcentral om såren inte har läkt efter en vecka.1
Kontakta en vårdcentral om utslagen blir fler och fortsätter att sprida sig över kroppen.1
Kontakta en vårdcentral om utslagen sitter på ett stort hudområde.1
Kontakta en vårdcentral om personen samtidigt har feber.1
Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning om du behöver hjälp att bedöma symtom eller hitta vård.1
Inför provtagningen tvättas skorporna bort. Därefter rengörs såret med kranvatten. Odlingen tas från sårkanten. Det är därför viktigt att provet tas från rätt del av förändringen efter att området har rengjorts enligt rutinen.2 Resultatet kan ge information om bakterierna i såret när en odling behövs.
En odling kan visa vilka bakterier som finns i såret och kan användas som stöd inför valet av antibiotikabehandling. Odlingen kan också vara till hjälp när vårdpersonalen behöver skilja svinkoppor från ett annat hudbesvär. Det kan till exempel handla om en annan infektion eller ett eksem som har blivit infekterat. Vid den vanliga formen kan även blåsbildande virusinfektioner och hudsvamp övervägas. Vid blåsformen kan andra blåsande hudsjukdomar, kontakteksem, brännskador eller andra mer ovanliga tillstånd ge liknande förändringar.2 Provet tas alltså inte alltid, utan framför allt när diagnosen är svår att avgöra eller när antibiotikabehandling kan bli aktuell.
Flera andra hudbesvär kan likna svinkoppor. Vilket tillstånd som behöver övervägas beror bland annat på om hudförändringarna framför allt består av skorpor eller blåsor.
Om hudförändringarna inte stämmer tydligt med svinkoppor kan vårdpersonalen därför behöva överväga andra diagnoser och ibland ta en bakterieodling.
Lokal antibiotikabehandling innebär att läkemedlet läggs direkt på hudförändringarna. Fusidinsyra kan rekommenderas om grundbehandlingen inte är tillräcklig. Behandlingsöversikten anger att fusidinsyra används två till tre gånger dagligen i sju dagar.2
Mupirocin rekommenderas inte generellt vid svinkoppor på grund av risken för resistensutveckling. Mupirocin är reserverat för behandling av MRSA.2 Vilket läkemedel som passar beror därför på den medicinska bedömningen och ibland på resultatet av en bakterieodling.
Det finns även andra lokala antibiotika som kan vara likvärdiga alternativ till fusidinsyra, men retapamulin och ozenoxacin tillhandahålls för närvarande inte i Sverige. Därför är de inte tillgängliga som vanliga alternativ här. Vårdpersonal kan välja en lokal behandling när det bara finns några få sår. En lokal behandling betyder att läkemedlet stryks på hudförändringarna i stället för att tas genom munnen.4 Om det finns fler sår kan behandling genom munnen behövas, eftersom den behandlingsformen används när svinkopporna täcker ett större område.3
Lokal antibiotikabehandling kan vara ett alternativ när förändringarna finns på ett mindre område. Om behandlingen inte lyckas, eller om hudförändringarna är mycket utbredda eller tilltagande, kan vårdpersonal bedöma att antibiotika som tas genom munnen behövs.
Antibiotika genom munnen kan användas när svinkoppor täcker ett stort hudområde eller flera kroppsdelar.3 Det kan också bli aktuellt när lokal behandling inte har lyckats efter fem till sju dagar. Behandlingsöversikten anger dessutom att systemisk behandling kan behövas vid mycket utbredda eller tilltagande hudförändringar.2
Systemisk behandling kan behövas om regionala lymfkörtlar har blivit inflammerade.2 Feber är också en situation där behandlingsöversikten anger systemisk behandling. Det är vårdpersonal som avgör om antibiotika genom munnen behövs och vilket läkemedel som ska användas.
Behandlingstiden med antibiotika är sju dagar enligt behandlingsöversikten.2 Olika antibiotika kan användas beroende på situationen. Vilket antibiotikum som väljs kan påverkas av resultatet från en bakterieodling. En odling kan hjälpa vårdpersonal att avgöra vilket antibiotikum som ska ordineras.3 Därför kan behandlingen behöva anpassas när provsvaret visar vilka bakterier som finns i såret. Om en bakterieodling visar enbart streptokocker kan fenoxymetylpenicillin användas.
När antibiotika har ordinerats är det viktigt att använda läkemedlet under hela den tid som vårdpersonalen har ordinerat.3 Du bör följa den ordination du har fått, även om hudförändringarna börjar se bättre ut innan behandlingen är avslutad.
Antibiotikabehandling kan minska risken för komplikationer. Behandling kan också minska risken för att infektionen går djupare i huden eller sprids till nya områden. Svinkoppor kan ändå komma tillbaka, särskilt hos barn, eftersom återinfektioner kan förekomma. Behandling med antibiotika kan minska risken för att infektionen sprids till andra delar av kroppen. Den kan också minska risken för komplikationer. Svinkoppor kan ibland komma tillbaka även efter behandling, särskilt hos yngre barn.3
De flesta barn återhämtar sig utan komplikationer efter behandling.3 Svinkoppor brukar läka, men den tid det tar för huden att bli helt återställd kan variera. Om förändringarna inte förbättras efter den behandling som ordinerats behöver behandlingen bedömas på nytt av vårdpersonal.
Detaljer om tvättning, handhygien, förband och hur du minskar smittspridningen finns i avsnittet om egenvård.
Förband kan både skydda såren och minska risken att du eller barnet kommer åt att klia eller röra vid dem. Om klådan beror på något annat, till exempel eksem eller skabb, behöver den orsaken behandlas.
Tvätta dina egna och barnets händer ofta med tvål och vatten. Noggrann handhygien är särskilt viktig efter att du har rört vid utslagen eller tvättat dem. Använd engångshanddukar, eller en egen handduk som inte används av andra.1 Tvätta händerna särskilt noga före och efter att du har använt antibiotikakräm på utslagen.7 Byt barnets tandborste och napp om barnet använder det.1
Torka av dörrhandtag och annat som barnet ofta tar i med händerna. Tvätta leksaker och gosedjur om det är möjligt. Leksaker och ytor som berörs ofta bör rengöras dagligen. Om flera barn använder samma saker hemma är det bra att rengöra dem regelbundet, eftersom svinkoppor kan spridas genom föremål som har kommit i kontakt med infektionen.1 Lägg undan sådant som inte går att rengöra tills såren inte längre vätskar. Dela inte handdukar, lakan eller örngott med andra.7
Förskolebarn med vätskande hudförändringar bör stanna hemma tills sårskorporna har fallit av.2 Barn som går i förskolan eller i familjedaghem bör vara hemma tills såren ser helt torra ut. Skolbarn kan vara i skolan innan såren har torkat om barnet är extra noga med att tvätta händerna, men bör undvika idrott, bad och matlagning.1
Dela inte handdukar, lakan eller örngott med andra, eftersom smittan kan spridas genom föremål som har kommit i kontakt med infektionen.
Nära kontakt och gemensamma leksaker kan göra att svinkoppor sprids mellan barn. Smittan kan också spridas genom direkt kontakt mellan hud och hud. Undvik därför nära kontakt med personer som har diabetes eller ett försvagat immunförsvar, till exempel under pågående cellgiftsbehandling, så länge såren smittar.7 Försök därför att hålla såren täckta när det går, tvätta händerna ofta och rengör föremål som används av flera. Genom att byta kläder och textilier regelbundet samt rengöra leksaker och ytor minskar du risken för fortsatt smittspridning. Se avsnittet om när du ska söka vård om besvären inte går över eller förändras.
Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.1 Om remiss behövs får du information om det när du kontaktar vården eller när din vård bedöms. Du kan ringa 1177 om du vill ha hjälp med var du kan söka vård.
Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.1 Säg till mottagningen att du behöver tolk när du tar kontakt, så kan de hjälpa dig vidare med informationen om vården.
Såren kan dock behöva längre tid för att läka helt. Svinkoppor kan också få ett utdraget förlopp genom återinfektioner.
Hos vuxna kan svinkoppor uppstå efter ett annat hudproblem.3 Det kan till exempel vara eksem eller annan hudirritation som gör huden mer känslig.2