Ett ytligt skrubbsår eller skavsår innebär att hudens yttersta lager har skadats genom nötning eller gnidning. Mindre sår läker ofta av sig själva, och sårläkningen sker i flera faser där den skadade huden repareras och blir starkare.
En sårskada innebär att huden eller vävnaden under huden har skadats. Hur omfattande skadan är beror bland annat på hur djupt såret går.
Skärsår, bitsår, sticksår och krossår är andra exempel på sår. De kan se små ut på hudens yta men ändå gå djupare än ett skrubbsår eller skavsår.
Sårläkningen sker i tre faser:
Den sista fasen i sårläkningen kan pågå från flera månader upp till ett par år. Hur lång tid läkningen tar beror bland annat på hur stort såret är.1 Ett större eller djupare sår kan därför behöva längre tid för att läka än ett ytligt sår.
När huden repareras bildas ny vävnad i det skadade området. Med tiden förstärks vävnaden och ärret bleknar.
Ett skrubbsår kan uppstå när du ramlar eller glider mot något och det yttre hudlagret skavs av.3 Ett skavsår på foten kan uppkomma när huden nöts mot strumpan eller skon.4 Nya eller trånga skor och blöta fötter i skorna kan öka risken för skavsår.
Ett trycksår uppstår när huden utsätts för högt eller långvarigt tryck. Då blir blodcirkulationen sämre och musklerna kan skadas, eftersom cellerna i huden inte får den näring och det syre de behöver. Om trycket fortsätter kan cellerna dö och ett trycksår bildas. Ett trycksår kan komma snabbt, ibland på bara några timmar.2
Risken för långvarigt tryck ökar om du har svårt att röra på dig eller har nedsatt känsel.2 Då kan det vara svårare att ändra ställning när ett hudområde utsätts för tryck.
Diabetes kan bidra till svårläkta sår på fötterna på flera sätt.5 Du kan få sämre känsel och därför upptäcka en tryckskada sent. Diabetes kan också påverka blodcirkulationen genom åderförkalkning och göra hudens naturliga smörjning sämre, vilket ökar risken för sprickor och sår.
Olika sår kan ge olika besvär. Ett skavsår börjar oftast som en vätskefylld blåsa. Blåsan kan gå sönder och så småningom bildas ett sår.4
De flesta små sår behöver du inte söka vård för. Små sår brukar läka av sig själv.1
Vid en utredning undersöks såret och den omgivande huden för att försöka förstå varför såret har uppstått. Ett sårteam på vårdcentralen består av läkare och annan vårdpersonal. Sårteamet försöker ta reda på vad som kan ha orsakat såret och ställer en preliminär diagnos. Du får också berätta hur du upplever smärtan. Du kan få uppskatta smärtan med hjälp av en smärtskala.5
Du kan få frågor om sjukdomar som du har eller har haft. Du kan också få frågor om hur länge du har haft såret och hur det började.5 Frågorna kan även handla om tidigare sår, läkemedel, svullnad i benen, tidigare kärloperationer samt dina levnadsvanor och kostvanor.
Vårdpersonalen bedömer huden runt såret, sårkanterna och själva såret. Bedömningen kan omfatta hur stort såret är, om det finns tecken på tryckskada, om såret vätskar mycket, om sårkanterna är svullna och om såret är infekterat.5
Vårdpersonalen känner på pulserna i benet och foten och mäter blodtrycket med hjälp av en dopplermätare.5 På så sätt undersöks blodcirkulationen i det område där såret sitter.
Utredningen kan också omfatta en bedömning av BMI utifrån din längd och vikt. Din rörelseförmåga och känseln i foten kan undersökas. Om du har diabetes kan vårdpersonalen även undersöka ditt blodsocker.
Ett större eller djupare sår behöver ofta rengöras noggrant av vårdpersonal. Ibland behövs lokalbedövning för att såret ska kunna göras riktigt rent. Om vävnaden är förstörd kan läkaren behöva skära bort den för att såret ska kunna läka.7 Du får då lokalbedövning innan vävnaden tas bort.
Läkaren bedömer också om såret ska sys. Sår som inte är för stora, har raka kanter och inte sitter på utsatta ställen kan ibland limmas ihop med ett särskilt vävnadslim i stället för att sys. Sår som belastas mycket under läkningen ska inte limmas, eftersom såret då kan spricka upp igen.7
Sår kan ibland tejpas med särskild sårtejp. Då behöver sårytan vara någorlunda torr och inte utsättas för påfrestningar som gör att vävnaderna töjs vid rörelse.7 Ärret brukar inte bli lika fint som när såret sys, men tejpning kan ibland vara ett alternativ.
Om skadad vävnad måste tas bort eller om såret behöver sys får du först lokalbedövning med en spruta.7 När bedövningen har fungerat syr läkaren ihop såret med hjälp av en pincett, en nålförare och en särskild tråd. Stygnen kallas suturer och kan se olika ut beroende på hur djupt såret är och var det sitter.
Börja med att tvätta händerna innan du rengör såret. Tvätta sedan huden runt såret och därefter själva såret med mild tvål och ljummet rinnande vatten.1
Om ett plåster fastnar i såret kan du blöta upp det med vatten innan du försöker lossa det. När såret har fått en skorpa och ser rent ut behöver du inte göra något särskilt, utan kan låta det läka färdigt av sig själv.3
Byt förbandet om det blir fuktigt eller smutsigt. När du byter förband kan du samtidigt kontrollera om såret har blivit rödare än tidigare eller om det syns något gult och kladdigt i såret. Byt inte förbandet i onödan, eftersom det kan fördröja läkningen.
Vid ett svårläkt sår är vårdcentralen ofta den första ordinarie vårdkontakten. Där undersöks såret av ett sårteam som försöker ta reda på vad som kan ha orsakat det och ställer en preliminär diagnos.5 Sårteamet kan bestå av läkare och annan vårdpersonal.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning om du behöver hjälp att bedöma dina symtom eller hitta rätt vård.4 Du kan också söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.1 Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.2
Vid behov kan du få en remiss till en specialistmottagning på sjukhus för en mer detaljerad undersökning av till exempel en hudläkare, en kärlkirurg eller ett diabetesfotteam.5 Vilken specialist som behövs beror på sårets orsaker och var det sitter.
Flera professioner kan hjälpa till med olika delar av vården:
Börja med att tvätta händerna. Sedan tvättar du huden runt såret och därefter själva såret. Det går bra att använda vanlig mild tvål och ljummet rinnande vatten. När såret är rent ska det lufttorka. Du kan låta till exempel skrubbsår eller skavsår vara utan förband om det går. Då gäller det att inget skaver mot såret, som till exempel kläder. I så fall är det bättre att skydda såret med ett plåster eller en kompress.1
Om det finns blåsor i såret ska du försöka låta bli att ha sönder dem. Blåsans hud skyddar den hud som håller på att bildas därunder.1
Därefter repareras den skadade huden. Det tar allt från några dagar till flera veckor beroende på hur stort såret är.1 Hur lång tid läkningen tar kan därför skilja sig mellan olika sår.
Till sist blir den nya huden starkare och ärret bleknar. Den här fasen tar från flera månader upp till ett par år.1 Ärr kan alltså fortsätta att blekna under lång tid efter att såret har läkt.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 8 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Nedsatt rörelseförmåga eller nedsatt känsel kan göra att huden utsätts för tryck under längre tid. Rökning försämrar sårläkningen eftersom blodet får svårare att transportera syre och näring till den skadade vävnaden. Hög ålder, dålig kost och vissa sjukdomar, till exempel diabetes, kan också försämra sårläkningen.1
Långvarig diabetes kan leda till svårläkta fotsår, infektioner och fotdeformiteter.6 Risken för svårläkta trycksår på fötterna är särskilt stor vid diabetes, framför allt på tår, hälar och fotknölar.
Venösa bensår beror på försämrat blodflöde i blodådrorna som leder blodet från benen till hjärtat. En vanlig orsak är åderbråck. Arteriella bensår beror oftast på åderförkalkning som gör pulsådrorna trånga eller ibland tilltäppta.5
Ett sår efter en yttre skada på underbenet kan läka sämre eftersom sårkanterna svullnar. Atypiska sår kan kopplas till reumatism, inflammatorisk tarmsjukdom, en infektion eller att du har börjat ta en ny medicin.5
Ingen specifik ärftlig orsak till sårskada beskrivs i det tillgängliga underlaget.
De allra flesta som får skrubbsår behöver inte söka vård. Besvären brukar gå över av sig själv.3
De allra flesta som får skavsår behöver inte söka vård eftersom besvären brukar gå över av sig själv.4
Kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om skavsåret blir mycket rött och varmt, om det blir kraftig varbildning eller om du får feber.4
Kontakta din vårdcentral om ditt sår inte läker som förväntat och du får något av följande:5
Kontakta din vårdcentral genast om du vet att du har dålig blodcirkulation i benen och ditt sår blir sämre. Kontakta också vårdcentralen genast om smärtan i benet förvärras, om du har haft värk i benen i mer än två veckor även när du vilar, om huden runt såret har blivit röd, svullen, öm och varm eller om en tå har blivit svart.5
Sök en akutmottagning eller jouröppen mottagning om du plötsligt får mycket ont i benet, om såret börjar blöda rikligt eller om du får feber och känner dig sjuk. Sök också akutmottagning eller jouröppen mottagning om du har diabetes och såret snabbt blir sämre eller om foten är röd, svullen och varm.5
Vid ett djupt sår undersöker läkaren blodkärl, nerver och senor för att kontrollera att de är hela. Läkaren undersöker också känseln och rörligheten i det skadade området.7
Vårdpersonalen kan ta ett foto av såret för att kunna följa hur såret läker.5 Fotot kan jämföras med senare bilder vid uppföljningen.
Vid behov kan du få en remiss till en specialistmottagning på sjukhus för en mer detaljerad undersökning.5 Det kan till exempel vara en hudläkare, en kärlkirurg eller ett diabetesfotteam som undersöker dig.
Utredningen av ett kroniskt sår kan omfatta en kroppslig undersökning där såret, känseln och blodförsörjningen bedöms. Den kan också omfatta blod- och urinprov, en sårbiopsi eller odling av såret för att undersöka om det finns sjukdomsframkallande mikroorganismer.8
Ibland saknas så mycket vävnad att huden som finns kvar inte räcker för att täcka såret. Då kan du få en remiss till en plastikkirurgisk klinik. Plastikkirurgen kan till exempel ta hud från en annan del av kroppen och sätta den över sårskadan.7
Vissa sår sys inte. Det kan gälla stora sår där mycket vävnad måste tas bort eller sår med hög infektionsrisk, till exempel bitsår.7 Då rengörs såret och fuktiga kompresser eller kompresser med salva läggs närmast såret, med torra kompresser utanpå för att suga upp vätska.
Stygnen ska tas bort när såret har läkt. I ansiktet brukar stygnen tas bort efter fyra till fem dagar. På övriga kroppen kan stygnen få sitta kvar en till två veckor.7
Behandlingen av svårläkta sår kan bestå av rengöring, omläggning med anpassat förband, kompressionsbehandling, smärtbehandling, särskilda sårförband vid lokal sårinfektion, antibiotika vid djup sårinfektion och tryckavlastning.5 Vilken rengöringsmetod och vilket förband som passar avgörs av hur såret och sårkanterna ser ut, hur mycket såret vätskar och om det luktar.
Vårdpersonalen lägger vanligtvis om ett svårläkt sår en till två gånger i veckan. Vid venösa sår kan kompression, fysisk aktivitet efter dina förutsättningar och högläge användas för att minska bensvullnaden.5
Vid arteriella sår kan en ballongvidgning eller en kärloperation behövas för att förbättra blodcirkulationen. Om du har ett trycksår måste det avlastas från tryck för att kunna läka.5 Det kan behövas avlastande madrasser, dynor eller andra hjälpmedel.
En lokal sårinfektion kan behandlas med bakteriedödande lösningar eller förband och tätare omläggningar under en till tre veckor.5 Antibiotika behövs däremot inte alltid vid en lokal sårinfektion.
Om en lokal infektion sprider sig trots behandling eller om infektionen är djupare behövs även behandling med antibiotika.5 Vid smärta kan du få smärtbehandling, och en läkare kan skriva ut smärtstillande läkemedel om annan behandling inte räcker.
Om du har diabetes och fotsår kan du behöva kontakt med en diabetesmottagning eller ett diabetesfotteam. Du kan även behöva fotbehandling av en fotterapeut och kontakt med en ortopedtekniker för avlastande hjälpmedel, till exempel ortopediska skor och inlägg.5
Du och ditt sårteam kommer tillsammans överens om en plan för din behandling.5 Det ska framgå vad vården ansvarar för och vad du själv kan göra för att såret ska läka, och överenskommelsen dokumenteras i din journal.
Du ska få en såransvarig sjuksköterska eller undersköterska. Samma vårdpersonal kan då tidigt upptäcka om såret försämras, om såret blir infekterat eller om smärtlindringen inte räcker.5
Skavsårsplåster och filtringar finns att köpa på apotek. Tvätta ett skavsår med mild tvål och vatten om det behöver rengöras.
Om ett sår blöder kan du trycka med en ren kompress eller tygbit mot såret tills blödningen stoppar. Håll samtidigt den skadade kroppsdelen högt, eftersom blödningen då minskar.1
Vid ett sticksår ska du först skölja rent såret under kranvatten och använda mild tvål om det har kommit smuts i såret. Lägg därefter en kompress eller tygbit på såret och tryck hårt i tio till femton minuter, tills blödningen har slutat.1 Kontrollera innan du skyddar såret med plåster att inget som trängt in i huden finns kvar.
Du kan minska risken för skavsår genom att hålla fötterna torra och byta strumpor ofta. Använd bekväma och väl ingångna skor om du ska gå långa promenader.4
Rör på dig regelbundet och ät hälsosam mat med protein, järn och vitaminer.5 Sådana levnadsvanor kan stödja läkningen av svårläkta sår.
Rökstopp är viktigt eftersom rökning är en riskfaktor för sår och försämrar läkningen.5
Om du har diabetes bör du undersöka dina fötter dagligen.6 Du kan göra det själv, tillsammans med en närstående eller med vårdpersonal.
Om du har nedsatt känsel i fötterna ska du aldrig gå barfota.6
Du och sårteamet kommer tillsammans överens om en plan för behandlingen. Det ska framgå vad vården ansvarar för och vad du själv kan göra för att såret ska läka.
Du kan få en fast vårdkontakt om du har kontakt med många olika personer inom vården. En fast vårdkontakt kan bland annat hjälpa till att samordna din vård.5 Berätta för vården om du behöver hjälp att hålla ihop kontakterna mellan olika mottagningar och professioner.
Du ska i första hand försöka tvätta såret igen två till tre gånger om dagen, låta lufttorka och därefter täcka det med ett rent förband. Du kan behöva behandlas med antibiotika och i vissa fall får du lämna odlingsprover från såret.1
Vid alla typer av sårskador som kan ha kommit i kontakt med stelkrampsbakterier bör stelkrampsskyddet ses över. Stelkrampsbakterier finns i jord, även i vanlig matjord.3
Om du är osäker på om du har stelkrampsskydd bör du kontakta vården.3 Du kan få en spruta med immunglobulin om du inte är vaccinerad och får ett sår med risk för stelkramp.1
Nytt ämne — var först att skriva. Dela din fråga eller erfarenhet med andra som förstår.
Skriv första inläggetNytt ämne — var först att skriva. Dela din fråga eller erfarenhet med andra som förstår.
Skriv första inlägget