Tuberös skleros är en medfödd sjukdom som orsakar tumörliknande förändringar i hjärnan och flera andra organ. Det finns ingen botande behandling, men vård och uppföljning kan anpassas efter personens behov och riktas mot symtom, komplikationer och funktionsnedsättningar.
Tuberös skleros är en medfödd sjukdom som i de flesta fall beror på en mutation i en av två specifika gener. Sjukdomen kännetecknas av tumörliknande förändringar i hjärnan och i flera andra organ, framför allt i njurar, hjärta, ögon, lungor och hud.1 Förändringarna är vanligtvis godartade och inte cancer.2 Förändringarna kan alltså finnas i olika delar av kroppen samtidigt.
Tuberös skleros brukar därför beskrivas som en sjukdom som kan påverka flera organ.1 Namnet tuberös skleros-komplexet används också, men i den här texten används benämningen tuberös skleros. Namnet syftar på de tumörliknande förändringarna i hjärnan och betyder knölig förhårdnad.3
Sjukdomen kan se mycket olika ut från person till person.1 Vissa har knappt märkbara symtom, medan andra får mer omfattande besvär och funktionsnedsättningar. Förloppet kan också skilja sig över tid hos samma person. Det går därför inte att beskriva en enda typisk bild av tuberös skleros.
Tuberös skleros är ett sällsynt hälsotillstånd. Ungefär 1 av 6 000 nyfödda beräknas ha tuberös skleros. Den exakta förekomsten är däremot inte känd.1
Det kan finnas personer med lindriga former som inte har fått diagnosen fastställd.1 Därför kan det verkliga antalet personer med tuberös skleros vara högre än det som syns i statistiken.
Symtom, svårighetsgrad och förlopp varierar mycket mellan olika personer med tuberös skleros. En del kan ha lindriga besvär, medan andra kan få betydande funktionsnedsättningar. Behoven kan också förändras över tid.
Behandlingen sker i samverkan mellan olika specialister och anpassas efter individens behov. Insatserna kan omfatta läkemedel, kirurgi, kostbehandling och habiliteringsinsatser. Vid svårare former behövs regelbundna kontroller och behandling av eventuella komplikationer.1 Mer information om symtom, undersökningar och behandling finns i artikelns övriga avsnitt.
Tuberös skleros orsakas av mutationer i genen TSC1 eller TSC2. Dessa gener innehåller instruktioner för att tillverka proteinerna hamartin respektive tuberin.1 TSC1 finns på kromosom 9 och TSC2 finns på kromosom 16. Hamartin och tuberin samverkar för att styra och bromsa mTOR-komplexet, en signalväg i cellerna som reglerar nybildning, tillväxt och utveckling av celler. På så sätt hjälper proteinerna till att reglera cellernas tillväxt och delning.2
Hamartin och tuberin fungerar normalt som tumörhämmande proteiner.2 Det betyder att de normalt hindrar celler från att växa och dela sig för snabbt eller på ett okontrollerat sätt. De flesta sjukdomsorsakande mutationerna i TSC1 och TSC2 gör att hamartin och tuberin inte fungerar som de ska. Då minskar hämningen av mTOR-signaleringen, vilket leder till ohämmad nybildning och tillväxt av celler.
För att en vävnadsmissbildning ska utvecklas behöver båda kopiorna av TSC1 eller TSC2 i en cell vara förändrade. En andra mutation i den andra genkopian kan uppstå i flera celler under livet.2 Celler med förändringar i båda kopiorna av TSC1 kan inte tillverka fungerande hamartin. På motsvarande sätt kan celler med förändringar i båda kopiorna av TSC2 inte tillverka fungerande tuberin. När något av proteinerna saknas kan cellen växa och dela sig okontrollerat.
Tuberös skleros kan påverka de flesta av kroppens organ, särskilt hjärna, njurar, ögon, hud, hjärta och lungor. Symtom och svårighetsgrad kan förändras över tid hos samma person. Vissa personer har endast diskreta hudförändringar, medan andra får allvarliga komplikationer.1 Därför kan sjukdomen märkas på många olika sätt och i olika omfattning.
Epilepsi är det vanligaste neurologiska symtomet vid tuberös skleros och förekommer hos uppskattningsvis 75–90 procent. Epilepsi börjar vanligen i tidig barndom men kan debutera när som helst under livet. Vid tuberös skleros kan i stort sett alla typer av epileptiska anfall förekomma. Hos ungefär 70 procent av dem som får epilepsi börjar anfallen under det första levnadsåret. De visar sig som mycket korta spasmer där barnet böjer sig framåt eller bakåt och samtidigt blir medvetandepåverkat.1 Anfallen kan alltså börja både hos små barn och senare i livet.
Neuropsykiatriska symtom kan omfatta svårigheter med inlärning, beteende, psykisk hälsa och utveckling. Svårigheterna kan se olika ut från person till person och kan förändras under livet. Autism förekommer hos ungefär hälften av personer med tuberös skleros. Autism kan bland annat innebära svårigheter med kommunikation och socialt samspel, begränsade intressen och upprepade beteenden. Mer än hälften av personer med tuberös skleros har någon form av psykiska symtom. Psykiska symtom kan till exempel vara oro och ångest, nedstämdhet, humörsvängningar eller aggressivitet. Sömnstörningar förekommer också, till exempel svårt att somna, många uppvaknanden eller minskat sömnbehov.1
Tuberös skleros kan misstänkas när flera tecken från hjärnan, utvecklingen eller huden förekommer samtidigt. Hos ett barn med autism, intellektuell funktionsnedsättning och epilepsi är det viktigt att undersöka om tuberös skleros kan vara en bakomliggande orsak. Barn med infantila spasmer utreds alltid med avseende på kliniska tecken på tuberös skleros.1
Diagnosen fastställs med internationellt framtagna diagnoskriterier. Flera av kriterierna behöver vara uppfyllda för att diagnosen ska kunna fastställas. För barn och ungdomar kan ett särskilt handläggningsstöd användas som hjälp i utredningen. De internationella diagnoskriterierna togs fram av en internationell expertgrupp 2012 och uppdaterades 2021. Handläggningsstödet för barn och ungdomar är utgivet av Svenska Neuropediatrisk förening och Svenska Barnläkarföreningen.1
Utredningen innehåller undersökningar av flera organ för att leta efter de förändringar som kan förekomma vid tuberös skleros. Vilka undersökningar som behövs beror på den kliniska bedömningen och resultaten från tidigare undersökningar.
Det finns ingen behandling som botar tuberös skleros. Insatserna riktas i stället mot att behandla olika symtom, förebygga medicinska komplikationer och så långt som möjligt kompensera för funktionsnedsättningar. Behandlingen anpassas efter dina behov och kan förändras över tid. Behandling och uppföljning samordnas mellan specialister inom barnsjukvård, vuxensjukvård och habilitering.1
Regelbundna kontroller kan behövas när tuberös skleros påverkar hjärta, hjärna eller njurar. Vilka undersökningar och behandlingar som behövs beror på vilka organ som är påverkade och hur besvären utvecklas.
Läkemedel som hämmar mTOR-komplexet kallas mTOR-hämmare. Sirolimus och everolimus kan minska storleken på jättecellsastrocytom och angiomyolipom. mTOR-hämmare kan också minska antalet epileptiska anfall. Läkemedlen kan dessutom förbättra lungfunktionen.1
Jättecellsastrocytom behandlas vid behov med kirurgi eller mTOR-hämmande läkemedel. Regelbundna kontroller med magnetkameraundersökning görs för att upptäcka om ett jättecellsastrocytom utvecklas eller förändras. I sällsynta fall behöver vätskan avledas med en shuntoperation. Vid epilepsi kan EEG-undersökningar användas för att upptäcka avvikelser i hjärnans elektriska aktivitet innan anfall har hunnit utvecklas. Vid hög grad av epileptisk aktivitet kan förebyggande behandling med vigabatrin förbättra prognosen för epilepsin.1
Om ett barn med tuberös skleros är hyperaktivt eller har autism kan strukturerade aktiviteter och fasta rutiner vara till hjälp. Rastlöshet och stereotypa beteenden brukar då minska.1
För barn som har svårt att göra sig förstådda är det angeläget att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation.1 Det kan göra det lättare för barnet att uttrycka sig och kan minska risken för att oro påverkar beteendet negativt.
Sömnbrist kan försämra funktionsförmågan och påverka beteendet på dagen.1 Därför kan det vara viktigt att uppmärksamma hur barnets sömn hänger ihop med hur barnet fungerar och mår under dagen.
Närstående kan lära sig hur epileptiska anfall hos barn kan se ut. Det gäller särskilt infantila spasmer hos spädbarn, som visar sig som mycket korta spasmer där barnet böjer sig framåt eller bakåt och samtidigt blir medvetandepåverkat.
Vårdcentralen är nästan alltid den första mottagningen att kontakta om du är sjuk eller har något besvär.4 Där kan du få hjälp med många olika besvär och vid behov få en remiss till en annan mottagning. Vilka mottagningar som finns och vad de kallas kan variera mellan olika delar av landet.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning om du är osäker på var du ska söka hjälp. En sjuksköterska kan hjälpa till att bedöma dina besvär och ge råd om var du kan söka vård. Du kan ringa 1177 dygnet runt.4
Kunskap om tuberös skleros och resurser för diagnostik och behandling finns vid alla universitetssjukhus. De flesta universitetssjukhus har multiprofessionella specialistteam för konsultation, utredning och behandling.1
Du kan behöva vård och behandling av flera olika specialister.5 Beroende på dina behov kan vården till exempel samordnas mellan barnsjukvård eller vuxensjukvård, neurologi, njurmedicin, ögonläkare, barnkardiolog, lungläkare och habilitering. Habiliteringsteam kan bland annat ha psykolog, logoped, arbetsterapeut, fysioterapeut, socionom och specialpedagog.
Cirka 70 procent av fallen beror på en nyuppkommen mutation. Mutationen har då oftast uppstått i en av föräldrarnas könsceller, alltså i ett ägg eller en spermie, och kan föras vidare till nästa generation.1
Ungefär en tredjedel har ärvt sjukdomen från någon av föräldrarna. Tuberös skleros nedärvs autosomalt dominant, vilket betyder att en förändrad gen från en förälder kan räcka för att barnet ska få sjukdomen.1
Om en förälder har tuberös skleros är sannolikheten 50 procent för varje barn att få sjukdomen. Sannolikheten gäller både söner och döttrar.1
Symtomen kan variera från mycket lindriga till svåra inom samma familj.1 Därför går det inte att förutsäga hur tuberös skleros kommer att påverka ett barn enbart utifrån att en förälder har sjukdomen.
Det finns ingen botande behandling för tuberös skleros. Behandlingen riktas i stället mot symtom, förebyggande av komplikationer och stöd vid funktionsnedsättningar.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 13 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Hos personer med kliniskt diagnostiserad tuberös skleros är sjukdomsorsakande mutationer vanligare i TSC2 än i TSC1. Mutationer i TSC2 verkar kunna ge svårare symtom än mutationer i TSC1. Det går inte att förutsäga en enskild persons prognos utifrån genförändringen.1
Angiomyolipom i njurarna förekommer hos cirka 75 procent av personer med tuberös skleros. Angiomyolipom kan orsaka njursmärta och blod i urinen. Förändringarna kan också påverka njurarnas funktion. Cystor i njurarna förekommer hos 30–45 procent av personer med tuberös skleros. Angiomyolipom kan växa både i storlek och antal med stigande ålder.1
Lymfangioleiomyomatos kan ge andfåddhet vid ansträngning, hosta och andningssvårigheter. Hos personer med tuberös skleros kan lungförändringar utvecklas senare i livet, och lungfunktionen kan påverkas. Lymfangioleiomyomatos debuterar vid tuberös skleros i fertil ålder. Andfåddhet vid ansträngning är det vanligaste symtomet och kan ibland misstolkas som astma eller emfysem.1
Hälften av personer med tuberös skleros har rabdomyom i hjärtat.3 Rabdomyom ger vanligtvis inga komplikationer, men kan i enstaka fall störa blodflödet och hjärtats pumpförmåga. Det kan då påverka hjärtrytmen och leda till hjärtsvikt.
Förändringar i näthinnan ger oftast inte synnedsättning när de sitter nära synnervens inträde.1 Synen kan påverkas om förändringarna finns i det centrala synområdet.
Vita pigmentfattiga hudfläckar är den vanligaste hudförändringen.1 Fläckarna finns ofta från födseln och kan vara svåra att upptäcka hos spädbarn. De kan vara ovala och syns tydligare på hud med mer pigment.
Små röda knottror i ansiktet uppkommer ofta under småbarnsåren.1 De sitter vanligen över näsan och kan sprida sig över kinderna. Andra hudförändringar kan också förekomma, bland annat skrovliga och läderartade fläckar på ländryggen samt bindvävsknutor runt tånaglar och fingernaglar.
Det kan finnas bindvävsknutor i tandköttet och kindslemhinnan. En del personer har också emaljförändringar med små gropar i tänderna, och kariesrisken kan då vara förhöjd. Barn med tuberös skleros kan ha ät- och sväljsvårigheter.1 Nedsatt salivkontroll kan också förekomma.
Slöhet, huvudvärk, illamående, kräkningar, skelning, ökande huvudomfång, fler epileptiska anfall eller förändrat beteende kan vara tecken på ökat tryck i hjärnan. Vid symtom som tyder på högt tryck i hjärnan ska neurokirurg kontaktas omedelbart.1
Du ska söka vård på en akutmottagning om du råkar ut för ett allvarligt olycksfall eller en plötslig svår sjukdom. Ring 112 om du eller någon i din närhet plötsligt känner sig allvarligt sjuk.4 En akut operation kan behövas vid akuta symtom från jättecellsastrocytom.1
Den kliniska diagnosen kan vanligtvis bekräftas med DNA-analys av blodceller. Analysen kan visa en mutation i TSC1 eller TSC2 hos cirka 95 procent av dem som uppfyller de kliniska diagnoskriterierna för tuberös skleros.1 Ett negativt blodprov utesluter därför inte alltid tuberös skleros.
Om ingen mutation hittas i blodet kan DNA-testning av andra vävnader övervägas.1 Det kan till exempel vara hud, saliv eller en tumör, för att upptäcka somatisk mosaicism.
I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att erbjuda genetisk vägledning. Genetisk vägledning innebär information om sjukdomen och hur den ärvs samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att insjukna och att få barn med samma sjukdom.1
Epilepsi behandlas främst med läkemedel. Eftersom epilepsi vid tuberös skleros kan vara svårbehandlad behövs ofta uppföljning och justeringar av behandlingen. Vid infantila spasmer används i första hand vigabatrin och i andra hand steroidbehandling.1
Om två läkemedel i adekvata doser inte har gett effekt kan epilepsikirurgi bli aktuell. Då bedömer ett regionalt epilepsiteam om det går att operera bort det område i hjärnan som orsakar anfallen. När epilepsikirurgi inte är möjlig kan ketogen kost vara ett alternativ. Vagusnervstimulering är ett annat behandlingsalternativ vid terapiresistent epilepsi.1
Angiomyolipom i njurarna behandlas i första hand med mTOR-hämmare. Som andrahandbehandling kan selektiv embolisering eller operation användas.1 Vid embolisering täpps blodkärl som försörjer förändringen till, medan en operation kan innebära att en del av njuren tas bort.
Vid lymfangioleiomyomatos kan högupplöst datortomografi användas för screening av lungförändringar. mTOR-hämmare kan ibland användas för att förbättra lungfunktionen. Vid långt gången lungsjukdom med andningssvikt kan syrgas behövas.1
Angiofibrom i ansiktet kan behandlas med laser, kirurgi eller mTOR-hämmare på huden.1 Sådan behandling kan prövas när förändringarna blöder eller är kosmetiskt störande.
Ögonläkarundersökningar behövs vid näthinneförändringar eller synnedsättning.1 Vid behandling med vigabatrin behövs också ögonkontroller eftersom läkemedlet kan påverka synfältet.
Behandling av neuropsykiatriska symtom ska baseras på personens individuella symtomprofil och följas upp regelbundet.1 Vid plötslig debut eller förändring av sådana symtom behöver medicinska orsaker utredas. Många behöver kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin eller vuxenpsykiatrin.
Barn med intellektuell funktionsnedsättning och autism kan behöva habiliteringsinsatser.1 En tidig utredning av barnets kognitiva och intellektuella utveckling kan ge underlag för insatser i förskola och skola. Pedagogiska och psykologiska insatser kan ingå, och läkemedel kan ibland behövas vid beteendeproblem.
Habilitering kan omfatta utredning, behandling, hjälpmedel, information och samtalsstöd.1 Insatserna kan också omfatta stöd inom medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska områden. De planeras efter personens behov och förutsättningar och kan variera över tid.
Logoped kan utreda och behandla sug-, tugg- och sväljsvårigheter hos barn.1 Ett team kan också ge stöd kring kost, träning och hjälpmedel som underlättar ätandet. För vuxna kan habiliteringen fortsätta efter behov.
Habiliteringen kan ge psykologiskt stöd till barn och ungdomar med funktionsnedsättningar samt till föräldrar, syskon och andra närstående. För personer med nedsatt syn kan synhabilitering ge träning i att använda synförmågan eller lära sig tekniker som kompenserar för synnedsättningen.
Att få kontakt med andra familjer i en liknande situation kan vara värdefullt. Intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med personer som har samma eller liknande diagnoser och deras närstående.1 De kan ibland också ge praktiska tips för vardagen och dela personliga erfarenheter av att leva med ett sällsynt hälsotillstånd.
Kommunen kan vid behov erbjuda stöd som underlättar familjens vardagsliv. Exempel på sådant stöd är kontaktfamilj, stödfamilj, avlösarservice eller korttidsboende. Personlig assistans kan ibland beviljas när en person har omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar och behöver hjälp med grundläggande behov eller för att kunna delta i aktiviteter.1
Du kan läsa mer om stöd för personer med sällsynta hälsotillstånd och närstående på 1177.se.
Du kan själv välja mottagning för öppenvård i hela landet.4 Det gäller vård där du inte blir inlagd på sjukhus, och du kan välja vilken vårdcentral eller öppenvårdsmottagning du vill gå till.
Specialiserad öppenvård kan kräva remiss. Ibland kan du i stället skriva en egen vårdbegäran, som också kallas egenremiss eller egenanmälan.4 Du kan söka efter specialistmottagningar i tjänsten Hitta vård.
Centrum för sällsynta diagnoser finns vid alla universitetssjukhus. Där kan du få vägledning och information om sällsynta hälsotillstånd samt stöd i kontakten med specialiserade team inom vården.1 Kontaktuppgifter till centrumet i din region finns på webbplatsen Centrum för sällsynta diagnoser i samverkan.
Behandlingar kan lindra symtom och omfatta läkemedel, utbildnings- och arbetsterapi eller kirurgi.6 Vilka insatser som behövs beror på vilka besvär och funktionsnedsättningar sjukdomen orsakar.
Tumörliknande förändringar kan finnas i hjärnan, njurarna, hjärtat, huden och andra organ.1 Förändringarna är vanligtvis godartade och inte cancer.3
Sjukdomen kan också orsaka utvecklingsrelaterade problem.2 Det kan till exempel handla om intellektuell funktionsnedsättning, autism, adhd eller svårigheter med inlärning, beteende och kommunikation.1
Ställ en fråga eller dela en erfarenhet med andra på Vården Forum.
Öppna ForumStäll en fråga eller dela en erfarenhet med andra på Vården Forum.
Öppna Forum