Ett psykiskt trauma innebär starka psykiska reaktioner efter en händelse som har varit skrämmande eller överväldigande. Händelsen kan till exempel vara en olycka, våld, ett övergrepp eller att någon nära dör. Psykiskt trauma är något annat än kroppsliga skador. De flesta reaktioner är normala och klingar av efter några dagar eller veckor, men de kan också komma långt senare. Kontakta en vårdcentral om besvären gör det svårt att fungera i vardagen eller om minnena och känslorna påverkar dig mycket trots att det har gått lång tid.
Psykiskt trauma kan uppstå efter en mycket stressande händelse.1 Det handlar om psykiska reaktioner efter något som har varit skrämmande eller överväldigande för dig. En allvarlig händelse kan innebära fara eller ett hot mot din hälsa.2
Sådana händelser kan till exempel vara:
Du kan också påverkas om du ser någon annan drabbas av en allvarlig händelse. Vad som känns skrämmande eller svårt kan skilja sig mellan olika personer.2
En kris är en reaktion på en förändring. En kris uppstår när förändringen är så överväldigande att dina vanliga sätt att hantera svårigheter inte räcker till.3 Psykiskt trauma och kris kan därför hänga ihop, men alla kriser beror inte på samma slags händelse.
Den här artikeln handlar om psykiska reaktioner efter svåra händelser. Om du söker information om kroppsliga skador kan du i stället läsa artiklar om exempelvis hjärnskakning, skallskada eller brännskada.
Människor reagerar olika starkt på liknande händelser. Tidigare erfarenheter påverkar hur du hanterar en kris, och även din övriga livssituation kan ha betydelse.3
De flesta reaktioner efter en allvarlig händelse klingar av efter några dagar eller veckor.1 Det går inte att säga exakt hur länge en kris varar, eftersom det skiljer sig mellan olika personer och beror på vad som har orsakat krisen. En kris går över även om de yttre omständigheterna inte förändras.3
Reaktionen kan komma direkt efter händelsen eller först långt senare.1 Vissa klarar krisen på egen hand, medan andra behöver mer stöd.3
Våld, hot eller kränkningar kan orsaka reaktioner efter en allvarlig händelse.2
Även en situation där det fanns risk för en plötslig död, en allvarlig skada, en allvarlig sjukdom eller våld kan orsaka en traumatisk kris.4
Rapportering om krig, skolskjutningar, övergrepp eller terrorhändelser kan skapa reaktioner på kort och på längre sikt, särskilt hos barn och ungdomar.2
Det gäller bland annat personer som arbetar på plats vid en allvarlig olycka eller ett dödsfall, hjälper personer som har drabbats av en brand eller översvämning eller ger stöd till någon som har utsatts för övergrepp.
Tidigare psykisk ohälsa eller tidigare trauma är riskfaktorer för akut stressreaktion.5
Aktuella psykiska besvär kan också vara en sårbarhetsfaktor för akut stressreaktion.5
En svår livssituation i övrigt kan göra det svårare att ta sig igenom en kris.6
Det är inte möjligt att veta i förväg exakt hur du kommer att påverkas av en viss händelse, eftersom människor reagerar olika på traumatiska händelser.1
En ny kris kan också göra att gamla kriser som inte har bearbetats dyker upp igen.6
Efter en traumatisk händelse kan du reagera både känslomässigt, kroppsligt och i vardagen. Vanliga känslor är oro, rädsla, förtvivlan, ensamhet, hjälplöshet, tomhet, irritation, skuld och skam. Känslorna kan växla snabbt under en kris.3 Du kan vara glad en stund och sedan plötsligt bli ledsen, uppgiven eller irriterad.
Det är vanligt att du vill prata om det som har hänt, men alla vill inte prata direkt. Du kan behöva tänka igenom, förstå och bearbeta saker i din egen takt.2 Närstående kan påverka hur du reagerar: det kan kännas lättare när andra bekräftar det du känner, men oron kan också förstärkas om de omkring dig är oroliga.3
Olika personer reagerar olika starkt, även när de har varit med om liknande händelser. En reaktion kan komma direkt eller långt senare. En del vill prata mycket om det som hänt, medan andra tystnar och undviker andra människor.
En kris kan utvecklas genom flera faser. Faserna behöver inte komma på exakt samma sätt för alla, och återhämtningen kan ta olika lång tid.
Under chockfasen kan du ha svårt att förstå vad som har hänt. Du kan vara ovanligt lugn, få stark panik eller känna dig helt lamslagen. Under reaktionsfasen kan känslorna bli starka, till exempel genom skuld, ilska eller gråt. Fysiska reaktioner som illamående, yrsel och sömnsvårigheter kan också förekomma.
Bearbetningsfasen varar från några månader till cirka ett år. Då kan du också dra dig undan relationer. I nyorienteringsfasen kan du så småningom få tillbaka livsglädjen och hitta mer kraft och fler resurser.
En akut stressreaktion är en övergående reaktion på extrem fysisk eller psykisk belastning och uppkommer oftast inom några minuter efter traumat. Akut stressreaktion kan innebära förändrad verklighetsuppfattning och dissociation. Akut stressreaktion klingar i regel av efter ett par dagar.5
En akut stressreaktion kan också ge starkt skiftande känslor. Kroppen kan reagera med till exempel hjärtklappning, illamående, sömnsvårigheter eller spänningar och värk.5
Kvarstående återupplevelser, undvikande, stark vaksamhet, mardrömmar eller flashbacks kan vara tecken på posttraumatiska stressymtom.4 Upprepade, ofrivilliga minnesbilder kan dyka upp i tankarna, och du kan få en känsla av att händelsen fortfarande pågår. Du kan också reagera starkt på sådant som påminner om händelsen eller undvika sådant som påminner om den.
Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, skiljer sig från en akut stressreaktion framför allt genom hur länge besvären varar. Stressreaktioner som varar längre än fyra veckor kan uppfylla det som krävs för diagnosen PTSD.7 Kvarstående besvär behöver därför bedömas i vården, särskilt om de påverkar vardagen.
Kontakta genast en psykiatrisk akutmottagning eller ring 112 om du mår mycket dåligt eller har tankar eller planer på att ta ditt liv.3
Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård.3
Utredningen börjar vanligtvis med ett samtal där vårdpersonalen frågar om dina aktuella symtom och hur de påverkar ditt liv.1 Bedömningen handlar också om den händelse eller upplevelse som utlöste besvären.5
Vårdpersonalen frågar om:
I sjukdomshistorien kan det ingå frågor om tidigare och aktuell psykisk och fysisk ohälsa. Vårdpersonalen kan också fråga om ärftlighet för psykisk sjukdom, din sociala bakgrund och ditt nätverk.5
Samtalet kan även omfatta aktuella läkemedel samt alkohol- och drogvanor.5 Vårdpersonalen kan fråga om aktuella belastningar i privatlivet, på arbetet eller i skolan. Vid bedömningen ingår också att beskriva symtomen och vilka begränsningar de orsakar i vardagen.
Det finns inget enskilt test som ställer diagnosen akut stressreaktion.7 Diagnosen ställs i stället efter en samlad psykologisk bedömning av symtom, sjukdomshistoria och hur du fungerar i vardagen.
Vid akut stressreaktion kan vårdpersonalen också göra en psykisk bedömning och en kroppslig undersökning, till exempel mäta blodtryck och puls samt lyssna på hjärtat och lungorna.5 Andra undersökningar kan behövas om sjukdomsbilden är oklar eller om besvären har funnits länge.
Om du tidigare varit frisk och har varit med om ett specifikt trauma behövs vanligtvis inga laboratorieprover.5 Prover kan däremot övervägas vid långvariga besvär, en oklar sjukdomsbild eller diffusa symtom.
Akut stressreaktion kan diagnostiseras inom fyra veckor efter den utlösande händelsen.5 Stressreaktioner som varar längre än fyra veckor kan i stället uppfylla det som krävs för diagnosen PTSD.7
En yrkesperson lyssnar och ger stöd.6 Tillsammans kan ni vanligtvis hitta nya perspektiv och sätt att hantera den svåra situationen. Det kan vara aktuellt när dina egna resurser och stödet från närstående inte räcker till.
En kortare psykoterapeutisk insats på upp till tio samtal hos kurator eller psykolog kan övervägas vid sömnsvårigheter eller när minnet och tankeförmågan är påverkade. Kognitiv beteendeterapi, KBT, och psykosocialt stöd kan användas var för sig eller tillsammans.5 Psykoterapi kan hjälpa dig att bearbeta det psykiska traumat.1 Psykoterapi ges av en utbildad yrkesperson, till exempel en psykolog eller psykiater. KBT kan innehålla kunskap om hur kroppen reagerar på trauma och stress, färdigheter för att hantera symtom samt arbete med tankemönster som skapar problem. I vissa former av KBT ingår också exponering, där du på ett tryggt sätt får närma dig sådant som väcker rädsla eller undvikande.7
Vilken hjälp som passar beror bland annat på hur besvären påverkar dig och hur tillståndet utvecklas. Vid behov kan vården remittera vidare till psykiatrisk vård.
I det akuta skedet behövs vanligen ingen läkemedelsbehandling. Läkemedel kan ändå användas vid behov mot besvär som hjärtklappning, svåra sömnbesvär eller stark ångest.5 Vilket läkemedel som kan vara aktuellt bedöms av vårdpersonal.
Fysioterapi kan användas för att minska spänningar och kroppsliga besvär som hänger ihop med stressen.5 Professionell hjälp kan också innebära stöd från andra yrkesgrupper, beroende på vilka besvär du har och vilken hjälp du behöver. Vilken behandling som används kan därför skilja sig mellan personer. En del kan behöva psykoterapi, medan andra kan behöva läkemedel eller stöd från flera yrkesgrupper.1
Uppföljning inom två till fyra veckor kan användas för att följa hur tillståndet utvecklas.5 Vid uppföljningen kan vården bedöma besvärens utveckling och om ytterligare stöd eller behandling behövs.
Prognosen vid akut stressreaktion är vanligtvis god. Tillståndet kan ändå utvecklas till bland annat posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, eller depression.5 Därför kan uppföljning vara viktig även när besvären har börjat minska.
Om psykoterapi eller annan behandling behövs kan vården följa hur den påverkar sömn, koncentration och andra besvär. Vid mer komplicerade eller långvariga besvär kan psykiatrisk vård bli aktuell genom remiss. Vid uppföljningen kan vården också bedöma om andra möjliga psykiska eller kroppsliga sjukdomar behöver uteslutas.5
Efter en svår händelse kan det ta tid att hantera och bearbeta intryck och upplevelser.2 Försök att ta hand om kroppen och skapa enkla rutiner i vardagen.
Det kan vara svårt att tänka på något annat än det som har hänt. Försök ändå att göra något annat då och då, till exempel läsa, titta på något tryggt och lugnande eller lyssna på musik som får dig att må bra. Börja med en kort stund om det är svårt att hålla tankarna borta.
Alkohol och narkotika är inte en bra lösning som tröst.3 Även om det kan kännas bra i stunden kan du må sämre med tiden. Undvik också spel om pengar när du inte mår bra.
Det kan vara bra att dela dina upplevelser, tankar och känslor med någon du litar på. För många gör det att de inte känner sig så ensamma med det som har hänt.2 Om det känns svårt att prata kan du ta den tid du behöver, eller kontakta en anonym stödlinje.
Skrivande kan hjälpa vissa att bearbeta tankar och känslor. För andra kan teckning, musik, film eller skapande ge en paus från tankarna. Att röra på kroppen, till exempel genom en promenad, kan också hjälpa dig att må bättre och släppa tankarna.2
Om känslorna blir mycket starka kan du gå undan en stund, till exempel till ett annat rum eller ut. När du fokuserar på något annat får kroppen och psyket tid att lugna sig.4 Välj gärna något som fångar din uppmärksamhet, som att prata med en kompis eller lyssna på musik.
Du kan också prova att växelvis spänna musklerna och sedan låta dem slappna av.4 Andas lugnt in, spänn musklerna en stund och andas sedan ut medan du slappnar av. Upprepa övningen ett par gånger.
Barn och ungdomar reagerar olika efter en allvarlig händelse. En del visar ingen reaktion alls.2 Reaktionen betyder inte att barnet är för känsligt eller för okänsligt.
Barn behöver hjälp att förstå vad som har hänt och vad som kommer att hända. Ställ frågor för att ta reda på om barnet har förstått. Barn kan också behöva veta varför de själva och andra reagerar som de gör.
Fasta rutiner för mat och sömn kan vara viktiga för barnet. Det kan också hjälpa att fortsätta med skola, kompisar och fritidsaktiviteter så mycket som möjligt. Barn påverkas av hur de vuxna mår, så du kan behöva be en närstående om hjälp om du själv inte orkar ge barnet stöd.
Närstående kan ta kontakt själva i stället för att vänta på att personen ska höra av sig.3 Försök igen om personen tidigare har avvisat kontakten. Det kan också vara lättare att ge konkreta förslag på när ni ska umgås.
Lyssna utan att försöka ge goda råd eller lösa situationen.3 Du behöver inte ha en lösning. Ibland kan ni prata om vardagliga saker eller vara tysta tillsammans.
Praktisk hjälp kan vara ett viktigt stöd i vardagen. Du kan till exempel hjälpa till med att laga mat, städa eller gå och handla.3 Du kan också föreslå att ni gör något tillsammans eller erbjuda hjälp med att söka vård eller samtalsstöd.
Vårdcentralen är en väg in om minnena och känslorna från händelsen påverkar dig mycket trots att det har gått lång tid. Du kan också kontakta vårdcentralen om besvären gör det svårt att fungera i vardagen.3 Det gäller till exempel när det är svårt att klara vardagssysslor, arbete eller studier. Vårdcentralen kan hjälpa dig att bedöma vilket stöd du behöver.
Du kan ringa 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård.3 Rådgivningen kan vara ett första steg om du är osäker på vilken mottagning som passar. På 1177.se finns också information om sjukdomar och vilka mottagningar du kan kontakta.
I primärvården kan du få stöd av olika yrkesgrupper. En yrkesperson kan lyssna och stötta dig.6 Tillsammans kan ni också försöka hitta nya perspektiv och sätt att hantera situationen.
En kortare psykoterapeutisk insats kan övervägas hos kurator eller psykolog vid vissa kvarstående besvär. Insatsen kan vara upp till tio samtal. Den kan till exempel övervägas vid sömnsvårigheter eller när minnet och tankeförmågan är påverkade. Kognitiv beteendeterapi, KBT, och psykosocialt stöd kan vara aktuellt, var för sig eller tillsammans.5
Primärvården har i uppgift att utreda och handlägga stress- och krisreaktioner samt inleda behandling. Om du behöver mer specialiserad hjälp kan primärvården remittera vidare till specialistpsykiatrin.5 En remiss betyder att vården skickar en bedömning till en annan mottagning som kan ta över eller komplettera hjälpen.
Psykiskt trauma handlar om psykiska reaktioner efter en skrämmande eller överväldigande händelse, inte om den kroppsliga skadan i sig.1 Reaktionen kan komma direkt efter händelsen eller långt senare.2 Den kan till exempel påverka känslor, tankar, sömn och koncentration.
För många klingar symtomen av med tiden. Hur länge reaktionerna finns kvar skiljer sig däremot mellan personer och beror bland annat på vad som har hänt.3
Nej, olika personer kan reagera olika starkt även efter likartade händelser. Tidigare erfarenheter påverkar hur du hanterar en kris.3 Även din övriga livssituation och stödet från personer omkring dig kan ha betydelse för återhämtningen.
En del vill prata mycket medan andra blir tysta och undviker andra människor. Båda reaktionerna kan förekomma efter en svår händelse. En del klarar sig igenom krisen på egen hand, medan andra behöver stöd från närstående eller en yrkesperson.3
Akut stressreaktion är kortvarig och klingar i regel av efter ett par dagar. Den uppkommer oftast inom några minuter efter traumat.5 Reaktionen kan bland annat innebära en förändrad verklighetsuppfattning eller att du känner dig frånkopplad från dig själv eller omgivningen.
Akut stressreaktion kan vara ett förstadium till PTSD, som är ett långvarigt tillstånd. Vid PTSD framkallar situationer som påminner om händelsen mycket starka och ångestfyllda återupplevelser, så kallade flashbacks.5
Lyssna på barnets frågor och bekräfta känslorna.2 Barn behöver få information om vad som har hänt på ett begripligt och ärligt sätt.3 Informationen behöver anpassas till barnets ålder och mognad.2
Hjälp barnet att behålla vardagsrutiner och aktiviteter. Det kan till exempel handla om mat, sömn, skola, kompisar och fritidsaktiviteter. Barn kan också uttrycka sig genom att rita, skriva eller leka, om det är svårt att prata om det som har hänt.2
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 20 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.