Mykoplasma i underlivet – symtom, orsaker och behandling

Förekomsten i den allmänna befolkningen har varierat mellan 1,3 och 3,9 procent. Siffrorna kan skilja sig mellan olika grupper och undersökningar. Det beror bland annat på vilken grupp som undersöks och vilken metod som används för att hitta bakterien. Förekomsten har också varit låg bland personer utan symtom.³

Infektionen kan vara oupptäckt

Infektionen kan vara helt utan symtom.² Därför kan du ha mykoplasma i underlivet utan att märka det. En person som inte har symtom kan ändå ha infektionen.

Infektionen kan läka ut utan behandling.¹ Det betyder att förekomsten inte bara påverkas av hur många som smittas, utan också av att infektionen ibland försvinner av sig själv. Mykoplasma i underlivet är en bakterieinfektion som kan vara långsamväxande och svårodlad, men den kan diagnostiseras med ett nukleinsyraprov.²

En person kan föra infektionen vidare genom sexuell kontakt utan att veta att hen bär på bakterien. Det beror på att infektionen ofta inte ger några tecken eller symtom.⁴ Därför kan smitta ske även när ingen av personerna märker av någon infektion.

Faktorer som kan öka smittrisken

Risken att få mykoplasma i underlivet ökar när du har vaginalt eller analt sex utan kondom. Kondom kan därför minska risken för att infektionen överförs vid dessa former av sex. Att använda kondom på rätt sätt kan hjälpa till att förebygga infektionen.⁴

• Sex utan kondom vid vaginalt eller analt sex ökar risken att få mykoplasma i underlivet.
• Flera sexpartner anges som en faktor som ökar risken att få mykoplasma i underlivet.⁴
• Anonyma sexpartner anges som en faktor som ökar risken att få mykoplasma i underlivet.⁴
• Sex under påverkan av alkohol eller andra substanser kan öka risken genom ökat sexuellt risktagande.⁴

Risken påverkas alltså inte bara av själva sexakten, utan också av om kondom används och av omständigheterna kring de sexuella kontakterna.

Ärftlighet och smittsamhet

Mykoplasma i underlivet är en infektion som orsakas av en bakterie och som överförs vid sexuell kontakt.² Det är inte en ärftlig sjukdom.

Att en person saknar symtom betyder inte att infektionen inte kan föras vidare. En person som har mykoplasma i underlivet kan smitta en annan person genom sexuell kontakt även utan tecken eller symtom.⁴

Olika symtombilder

Symtomen kan se olika ut beroende på var infektionen finns. Besvär från urinröret kan därför märkas på flera sätt.

• Infektionen kan ge täta trängningar att kissa.²
• Klåda i urinröret kan förekomma.²
• Infektionen kan ge tecken på inflammation i livmoderhalsen med varliknande flytning.²
• Infektion i ändtarmen kan ge symtom på inflammation i ändtarmen.²

Inflammation i urinröret kan ge sveda när du kissar, flytningar från urinröret och klåda i urinröret. Hos personer med penis kan infektionen också förekomma tillsammans med bitestikelinflammation. Hos personer med slida kan infektionen ibland spridas uppåt och ge äggledarinflammation.²

Symtomfri infektion

Alla som har mykoplasma får inte symtom och märker därför inte att de har infektionen.¹ En person kan alltså ha infektionen utan tydliga besvär från underlivet.

Infektion i ändtarm och svalg är ofta symtomfri enligt den medicinska översikten. När infektionen i ändtarmen ger besvär handlar det om symtom på inflammation i ändtarmen.² Sådana besvär beskrivs framför allt när mängden bakterier är hög.³ Mykoplasma i ändtarmen kan ändå ge inflammation i ändtarmen, särskilt när mängden bakterier är hög.

Att du inte har symtom utesluter därför inte infektion. Besvärens frånvaro visar inte heller var i kroppen bakterien finns. Om du har symtom som du tror beror på mykoplasma ska du söka vård för bedömning.

När du ska söka vård

Vid symtom som du tror beror på mykoplasma ska du kontakta en vårdcentral eller ungdomsmottagning. I vissa regioner kan du kontakta en hud- och könsmottagning vid sådana symtom. Hud- och könsmottagningar kan heta olika saker i olika delar av landet, till exempel venereologmottagning, könsmottagning, STD-mottagning, STI-mottagning eller Sesam-mottagning.¹

Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtom eller hitta vård.¹ Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in på 1177.se.

Samtalet och proverna

På mottagningen får du träffa en barnmorska, läkare eller sjuksköterska. Du får berätta hur du mår och när och hur du har haft samlag.¹ Informationen hjälper personalen att avgöra vilka prover som behöver tas.

Det är vanligt att du först får lämna prov för klamydia och gonorré.¹ Om proverna är negativa och du har besvär får du lämna prov för mykoplasma i underlivet.

• Om du har penis lämnar du ett urinprov för mykoplasma i underlivet.¹
• Om du har slida tas provet från slidan.
• På vissa mottagningar kan du själv ta provet från slidan.¹

Personalen förklarar hur du ska göra om du tar provet själv. Ibland kan prov också tas från ändtarmens slemhinna. Det provet kan du på vissa mottagningar få ta själv.

Laboratorietest och provsvar

Diagnosen kan ställas med ett nukleinsyraamplifieringstest, oftast PCR.⁵ Testet letar efter bakterien i ett prov från urin eller slemhinna.

• För män används den första portionen urin, högst 10 milliliter.²
• För kvinnor kan provet tas från slidan som vaginalsekret eller från den första portionen urin.
• Som enskilt prov är vaginalsekret känsligare än urinprov från kvinnor.²

Testningen bör också innehålla en bestämning av motståndskraft mot makrolidantibiotika.² Det är viktigt eftersom denna motståndskraft påverkar vilka antibiotika som kan användas vid behandling.

Det tar ungefär en vecka innan du får provsvaret.¹ Fråga den som tar provet hur du får svaret.

Andra provtagningsställen

Vid behov kan sekretprov tas från ändtarmens slemhinna.² Mykoplasma i underlivet har påvisats i prover från ändtarmens slemhinna hos både kvinnor och män.

Provtagning från svalget rekommenderas inte.² Risken för smitta via mun och könsorgan bedöms som låg, och provtagning från svalget rekommenderas därför inte.

Om du har frågor om provtagningen kan du ta upp dem vid besöket. Du kan också fråga mottagningen när och hur provsvaret lämnas.

Behandling som kan väljas

Behandlingen bestäms av läkare utifrån symtom, provsvar och resistensprov. Vid infektion som är känslig för makrolidantibiotika rekommenderas azitromycin som tabletter i fem dagar:²

• 500 milligram en gång dag 1.
• 250 milligram en gång dag 2–5.

Vid uttalade symtom kan doxycyklin ges i väntan på provsvar. Doxycyklin tas då i sju dagar. Läkemedlet kan minska mängden bakterier och besvären, men är oftast inte tillräckligt effektivt som slutlig behandling mot mykoplasma i underlivet. Doxycyklin kan därför användas som en inledande behandling medan vården väntar på provsvar, men behandlingen behöver ofta följas av ett annat antibiotikum.²

Vid behandlingssvikt med azitromycin eller vid känd motståndskraft mot makrolidantibiotika kan moxifloxacin användas i sju dagar. Om det finns stark misstanke om äggledarinflammation eller bitestikelinflammation kan moxifloxacin ges i 14 dagar.²

Om besvären finns kvar efter behandlingen kan det bero på att bakterien inte svarar på antibiotikat. Vid kvarstående besvär kan läkaren behöva kontrollera om infektionen finns kvar och om bakterien har utvecklat motståndskraft mot behandlingen.⁴ Efter behandlingssvikt med moxifloxacin kan ett prov skickas till klinisk mikrobiologi för undersökning av motståndskraft mot moxifloxacin.² Upprepa inte azitromycin på egen hand. Behandlingssvikt bör bedömas av vården, och du kan behöva remiss till en mottagning för sexuellt överförda sjukdomar eller en venereologisk mottagning.

Försiktighet och särskilda situationer

Azitromycin och moxifloxacin kan förlänga QT-intervallet och medföra risk för hjärtrytmrubbningar. Därför föreslås en EKG-undersökning före behandling med dessa läkemedel.²

Berätta för läkaren om du använder andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet. Personer med medfött långt QT-syndrom ska inte behandlas med azitromycin eller moxifloxacin.²

Behandlingen behöver anpassas om du är gravid. Azitromycin och moxifloxacin kan ges under graviditetens andra och tredje del, men bör om möjligt undvikas under den första delen.²

Efter behandlingen

Undvik sexuella kontakter från det att behandlingen har börjat tills besvären har försvunnit, eller använd barriärskydd vid sexuell kontakt under den tiden. Enligt behandlingsråden gäller detta i minst tio dagar.

Aktuella partner behandlas i regel först när provsvar föreligger.² Partner kan därför behöva provtas innan behandling väljs.³ Det gör att partnerns behandling kan väljas med hänsyn till provsvaret och eventuell antibiotikaresistens.²

Ett kontrollprov kan tas tidigast fyra veckor efter att behandlingen påbörjats. Kontrollprov rekommenderas alltid om provet har visat antibiotikaresistens och även vid kvarvarande symtom. Kontrollprovet tas alltså inte direkt efter avslutad behandling, eftersom det tidigast kan tas fyra veckor efter att behandlingen påbörjades.²

Mykoplasma i underlivet är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Behandlingen är inte kostnadsfri, vilket innebär att du själv behöver betala den.² Det görs heller ingen smittspårning vid mykoplasma i underlivet.¹

Fråga mottagningen hur du ska lämna prov och när du ska få svar, eftersom provsvaret kan ta ungefär en vecka.¹

Du kan själv välja mottagning. Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs remiss till den öppna specialiserade vården.¹ Det betyder att du kan behöva få en remiss innan du kan komma vidare till en sådan mottagning.

Om du är osäker på vart du ska vända dig kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Du kan då få hjälp att bedöma symtom eller hitta vård.¹ Många mottagningar kan du också kontakta genom att logga in på 1177.se.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.¹ Be om tolk när du bokar eller kontaktar mottagningen, så att du kan förstå informationen och vara delaktig i vården.

Mykoplasma testas med nukleinsyraamplifieringstest, oftast PCR.⁵ Provet kan visa om bakterien finns i det prov som har tagits.

Vid testningen bör det också ingå en undersökning av om bakterien har motståndskraft mot makrolidantibiotika.²

Hur tas provet om du har slida?

För kvinnor tas provet från slidan.¹ På vissa mottagningar kan du ibland ta provet själv, och personalen förklarar då hur du ska göra.

Prov från slidsekret är som enskilt prov känsligare än urinprov från kvinnor.² Det kan därför vara det prov som används när vården undersöker om du har mykoplasma.

Det tar ungefär en vecka innan provsvaret kommer.¹ Fråga den som tar provet hur du får ditt svar.

Går mykoplasma att behandla och kan man få det igen?

Går mykoplasma att behandla?

Mykoplasma med symtom behandlas med antibiotika.¹ Vilket antibiotikum som används påverkas bland annat av om bakterien har motståndskraft mot makrolidantibiotika.

Vid behandlingen behöver vården ta hänsyn till provsvaret och eventuell antibiotikaresistens. Därför kan behandlingen skilja sig mellan olika personer.

Kan jag få mykoplasma igen efter behandlingen?

Det går att få mykoplasma igen efter behandling om du har sex utan kondom med någon som har infektionen.⁴ Du kan alltså smittas på nytt även om en tidigare infektion har behandlats.

Kondom kan hjälpa till att förebygga mykoplasma. Aktuella partner till en person med mykoplasmainfektion kan provtas.⁵

Om du fortfarande har symtom efter behandlingen ska du kontakta mottagningen igen.¹ Ett kontrollprov kan tas tidigast fyra veckor efter att behandlingen påbörjades.²