Behandling vid hjärnblödning
Akut vård och övervakning
En hjärnblödning är ett akut tillstånd som behöver behandlas på sjukhus.2 Målet med den första vården är att begränsa skadan, hitta orsaken till blödningen och snabbt förhindra att tillståndet försämras. Vilka åtgärder som behövs beror bland annat på var blödningen finns, hur stor den är och hur du mår när du kommer till sjukhuset.
Patienter med stroke bör vårdas på strokeenhet.4 På strokeenheten arbetar ett team med särskild kunskap om stroke, och där kan akut vård, övervakning, utredning och rehabilitering samordnas.5 Vid allvarlig hjärnblödning kan du i stället behöva vårdas på en neurokirurgisk intensivvårdsavdelning eller intensivvårdsavdelning.
Vid hjärnblödning kontrolleras hjärnans funktion, blodtrycket och andningen noggrant.2 Vårdpersonalen följer bland annat vakenhetsgrad, neurologiska förändringar, blodtryck, puls, syremättnad, andningsfrekvens och kroppstemperatur. Vid subaraknoidalblödning följs också vakenhetsgrad och pupillstorlek noggrant, eftersom en försämring kan bero på en ny blödning eller på ökat tryck i hjärnan.4
En hjärnblödning i hjärnvävnaden kan öka i storlek under det första dygnet.4 Därför följs vakenhetsgraden tätt, och en försämring kan leda till nya undersökningar eller kontakt med neurokirurg. Om du blir medvetslös kan du behöva hjälp med andningen och vårdas i respirator.6
Om du använder blodförtunnande läkemedel behöver vården snabbt bedöma hur läkemedlet påverkar blödningen. En hjärnblödning under behandling med warfarin kan behandlas med protrombinkomplexkoncentrat och intravenöst K-vitamin.4 Behandlingen ges av vårdpersonal och anpassas efter bland annat blodprover och din situation.
Akut blodtryckssänkning vid hjärnblödning kan ha målet systoliskt blodtryck 130–140 mmHg enligt kliniskt behandlingsstöd.4 Blodtrycket sänks under noggrann övervakning, eftersom både ett högt och ett alltför snabbt förändrat blodtryck kan påverka situationen. Vilket mål som passar dig avgörs av läkare utifrån blödningens typ, tidpunkten för insjuknandet och om en operation planeras.10
Behandling av blödning i hjärnvävnaden
Vid en hjärnblödning kan operation övervägas för att suga ut blodet, särskilt om blödningen ligger ytligt eller i lillhjärnan.5 Behovet av operation bedöms individuellt, eftersom nyttan av neurokirurgisk behandling är säkrare i vissa situationer än i andra. Neurokirurg kan också behöva kontaktas snabbt vid neurologisk försämring, sänkt vakenhet, blödning i hjärnans vätskefyllda hålrum eller misstänkt kärlmissbildning.
Om blödningen har ökat trycket i hjärnan kan blodet sugas bort för att minska trycket.2 Operationen görs under narkos, vilket innebär att du sover och inte känner smärta under ingreppet.7 Efter operationen kan du behöva intensivvård och fortsatt tät övervakning.2
Ett ventrikeldränage kan användas för att minska trycket i hjärnan.2 Det innebär att neurokirurgen lägger in en tunn slang till hjärnans vätskefyllda hålrum, så att vätska och ibland blod kan ledas bort. Ett sådant dränage kan vara aktuellt om blödningen hindrar hjärnvätskans normala cirkulation och trycket i hjärnan ökar.
Vid intracerebral blödning följs vakenhetsgraden noggrant eftersom hematomet ofta ökar i storlek under det första dygnet. En försämring av vakenheten eller andra neurologiska funktioner kan vara tecken på att blödningen har vuxit, att hjärnan har svullnat eller att hydrocefalus har utvecklats.4 Då kan vården behöva göra en ny datortomografi och ta ställning till neurokirurgisk behandling.9
Mindre djupa blödningar och vissa blödningar utan hydrocefalus eller snabb neurologisk försämring behandlas ofta först med medicinsk vård och övervakning.9 Operation är alltså inte alltid den bästa behandlingen. Beslutet påverkas av blödningens läge och storlek, din vakenhetsgrad, andra sjukdomar och möjligheten att minska trycket i hjärnan.10
Behandling av subaraknoidalblödning
Subaraknoidalblödning behandlas vanligtvis på en neurokirurgisk klinik. Om ett brustet pulsåderbråck har orsakat blödningen behöver kärlet stängas för att minska risken för en ny blödning.8 Ett brustet pulsåderbråck behandlas vanligtvis genom att kärlet stängs med clips eller coiling.6
Vid operation sätts ett clips på kärlet så att blodet inte längre kan strömma in i pulsåderbråcket. Vid coiling förs en tunn slang in i ett blodkärl och små metallspiraler placeras i pulsåderbråcket för att täppa till det från insidan.8
Vid subaraknoidalblödning behandlas ett pulsåderbråck i de flesta fall inom ett till ett och ett halvt dygn. Den tidiga behandlingen är viktig eftersom risken för en ny blödning är stor under de första dygnen. Neurokirurg och neuroradiolog bedömer tillsammans vilken behandling som passar bäst.6
Vid akut hydrocefalus kan neurokirurgen lägga in ett ventrikeldränage.6,11 Det kan behöva läggas in innan pulsåderbråcket opereras eller behandlas med coiling.
Efter subaraknoidalblödning kan nimodipin ges för att minska risken för ischemi vid kärlspasm. Kärlspasm innebär att blodkärl i hjärnan drar ihop sig, vilket kan försämra blodflödet till hjärnvävnaden. På intensivvårdsavdelningen följs därför bland annat hjärnans funktion, blodtrycket, vätskebalansen och tecken på hydrocefalus eller ischemi.6
Rehabilitering och återhämtning
Rehabilitering bör påbörjas så snart som möjligt efter stroke.2 När det är medicinskt säkert kan vårdteamet börja med till exempel lägesändringar, förflyttningar och mobilisering.
Rehabilitering kan omfatta fysioterapeut, arbetsterapeut, logoped och kurator.2 Arbetsterapeuten kan bedöma hur du klarar vardagliga aktiviteter och om du behöver hjälpmedel.5
Efter en subaraknoidalblödning kan rehabiliteringen omfatta fysioterapi, tal- och språkträning, kognitiva övningar och KBT. Kognitiva övningar kan riktas mot exempelvis minne och koncentration. KBT kan användas som stöd vid förändrat humör, depression eller oro.8
Rehabiliteringen kan fortsätta på sjukhus, på ett rehabiliteringssjukhus eller i hemmet beroende på vilka behov du har. Ett rehabiliteringsteam följer hur du utvecklas och anpassar träningen efter dina förmågor.8 Återhämtningen kan ta tid, och vissa besvär kan fortsätta att förbättras under flera månader eller år.