Dyslexi är ett livslångt tillstånd som innebär svårigheter att lära sig läsa, skriva och stava, och som inte har med intelligens eller begåvning att göra. Med rätt stöd kan barn och vuxna förbättra sina läs- och språkfärdigheter, och dyslexi behöver inte vara ett hinder för utbildning eller yrkesval.
Dyslexi innebär att du har svårt att lära dig att läsa, skriva och stava. Svårigheterna gäller alltså flera delar av det skrivna språket, och kan märkas både när du läser och när du själv skriver. Dyslexi handlar oftast om det skrivna språket, men ibland även om talspråk.1
Dyslexi har inte med intelligens eller begåvning att göra.1 Det är vanligt att känna sig dum eller dålig när läsning och skrivning känns svårt, men dyslexi säger inget om hur intelligent eller begåvad du är. Dyslexi påverkar inte heller din möjlighet att ha intressen, mål eller framtidsplaner.
Dyslexi är vanligt.1 Det kan finnas hos både barn och vuxna. De flesta får diagnosen som barn, men dyslexi kan också finnas hos vuxna som inte har fått veta det tidigare.2
Dyslexi kan upptäckas i tidig ålder.1 För barn kan svårigheterna märkas redan när de börjar lära sig bokstäver, ljud och enkla ord. Det är bra att upptäcka besvär som kan bero på dyslexi tidigt, eftersom det minskar risken att barnet hamnar efter i skolarbetet.
Dyslexi är ett livslångt tillstånd. Barn växer alltså inte automatiskt ifrån dyslexi när de blir äldre. Samtidigt kan rätt stöd göra det lättare att läsa, skriva och lära sig, både för barn och vuxna.2
Med stöd och hjälp behöver dyslexi inte innebära ett hinder i livet, till exempel när det gäller att utbilda sig till det yrke man är intresserad av.1 Stödet kan göra det lättare att klara utbildning och arbete även om läsning och skrivning fortsätter att kräva mer tid eller andra sätt att arbeta.
Tidig upptäckt minskar risken för att ett barn hamnar efter i skolarbetet.1 Därför är det viktigt att uppmärksamma läs- och skrivsvårigheter tidigt. Det finns bra möjligheter att få stöd och hjälp i skolan och i vardagen.
Dyslexi hänger ihop med hur hjärnan bearbetar språkljud och uppfattar skriven text.1 Det handlar alltså om hur hjärnan behandlar språk och skrift, inte om hur du tänker eller hur bra du kan lära dig på andra områden.
Dyslexi kan uppstå när hjärnans språkområden utvecklas eller fungerar annorlunda.2 Dessa områden hjälper till att känna igen språkljud, koppla ljuden till bokstäver och förstå ord.
Samtidigt finns det inte en enda förklaring som passar alla. Flera sårbarhetsfaktorer kan samverka, och läs- och skrivförmågan påverkas av många olika faktorer.3 Därför går det inte alltid att ge ett säkert svar på exakt varför en viss person har dyslexi.4
Dyslexi beror inte på synproblem. Det är i stället ett problem med hur information bearbetas i hjärnan.
Dyslexi kan märkas på olika sätt hos olika personer.1 Besvären kan gälla läsning, skrivning och språk, och alla har inte svårt med alla delar.
Läs- och skrivsvårigheter kan utredas av en speciallärare, specialpedagog, logoped eller psykolog.1 Vilken yrkesgrupp som utreder beror på vilka svårigheter personen har och vilken typ av utredning som behövs.7 I skolan kan elevhälsan hjälpa till att upptäcka att ett barn behöver stöd och att utreda vad svårigheterna kan bero på.
En dyslexiutredning börjar med att du får berätta om dina svårigheter och erfarenheter.1 För ett barn kan det handla om hur läsning, skrivning och skolarbete har fungerat över tid. Utredaren frågar också om utveckling, skola och familj när det behövs för att förstå svårigheterna.
För att utredaren ska få en uppfattning om hur svårigheterna hänger ihop får du även göra olika tester. Utredningens längd och antal träffar beror på vad som framkommer under utredningen.1 Ibland behövs flera olika utredningar för att förstå vilka svårigheter ett barn har och vilket stöd barnet kan behöva.
En utredning kan ge en detaljerad bild av personens förmågor.6 Den bör också kunna leda till rekommendationer om lämpliga åtgärder. För ett barn kan skolans utredning användas för att förstå vad barnet har svårt med och vad barnet har lätt för.
Läs- och skrivträning är en viktig del av stödet vid dyslexi. Den tidiga läsundervisningen bör innehålla systematisk och tydlig undervisning om kopplingen mellan ljud och bokstav, tillsammans med språkutvecklande aktiviteter som gynnar läsförmågan. En svensk forskningsöversikt beskriver att det saknas vetenskapligt stöd för att någon annan metod än explicit och systematisk lästräning förbättrar läsförmågan vid dyslexi.3
Specialiserad undervisning som använder syn, ljud och beröring tillsammans kan stärka läs- och stavningsförmågan.2 För barn som inte har lärt sig läsa i första klass kan extra stöd behövas, till exempel enskild undervisning av en speciallärare eller andra anpassningar i klassen.1 Extra lärarstöd, undervisning i mindre grupp och individuell undervisning kan vara delar av stödet.
För vuxna kan en lärare eller handledare med utbildning i dyslexiinriktade metoder ge individuella lektioner. Läsundervisningen kan då fokusera på läsning och stavning, bland annat på att ljuda ut nya ord och läsa mer flytande.2 Vilka insatser som passar beror på personens behov och på vilka delar av läsningen eller skrivningen som är svåra.
Skolans stöd ska anpassas efter barnets behov. Ett barn behöver inte ha en formell diagnos för att ha rätt till stöd eller hjälp i skolan.
Om ditt barn har dyslexi och ska lära sig att läsa behöver barnet träna med ljud som stöd för läsningen. Det kallas för ljudmetod. Att läsa högt för barnet är en bra början. Prata och diskutera gärna med barnet om det ni läser.1
Du kan också läsa eller lyssna på litteratur själv. Det kan påverka ditt barns inställning till böcker.
Försök att hitta rutiner som ger balans mellan fritid och skolarbete. Låt barnet få tid att vara ledig och återhämta sig hemma.1 En lugn och tydlig plan kan göra det lättare att få plats med både läxor och återhämtning.
Om du tror att ditt barn har dyslexi kan du kontakta barnets lärare och elevhälsan på barnets skola.1 Elevhälsan finns för alla barn från förskoleklass till gymnasiet.7
Elevhälsan kan bland annat ha personal med utbildning i specialpedagogik och en skolpsykolog. Du kan börja med att kontakta barnets mentor, klasslärare eller skolsköterska om du inte vet vem du ska vända dig till.7
När barnet behöver ytterligare hjälp kan elevhälsan hänvisa vidare till sjukvården. Ibland skriver elevhälsan remiss till en logopedmottagning, men skolan kan också hänvisa dig till att själv ta direktkontakt.7
Om du är vuxen och behöver stöd eller hjälp kan du kontakta en vårdcentral. Du som arbetar kan kontakta företagshälsovården om det finns en sådan på din arbetsplats.1
En logoped eller psykolog kan utreda läs- och skrivsvårigheter.
Dyslexi innebär att du har svårt att lära dig att läsa, skriva och stava. Besvären handlar oftast om det skrivna språket, men dyslexi kan ibland även påverka talspråket.1
Dyslexi kan märkas på olika sätt för olika personer. Alla har inte svårt med alla delar, utan bara med vissa.
Nej, dyslexi har ingenting med intelligens eller begåvning att göra.8 Dyslexi påverkar inte tänkandet.5
Dyslexi har i stället att göra med hur hjärnan bearbetar språkljud och uppfattar skriven text. Det betyder att läsning och skrivning kan vara svårt även om andra förmågor fungerar bra.
Nej, ett barn behöver inte ha en formell dyslexidiagnos för att ha rätt till stöd eller hjälp i skolan. Det räcker med att svårigheten finns.1
Skolan ansvarar för att barnet får det stöd som behövs, oavsett om barnet har fått en diagnos eller inte.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 4 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Dyslexi förekommer ofta inom familjer.1 Om en biologisk familjemedlem har dyslexi kan risken vara högre för andra familjemedlemmar.2
Flera gener som påverkar hjärnans utveckling och språkliga färdigheter kan bidra till dyslexi. Dyslexi orsakas alltså inte av en enda gen, utan flera gener kan påverka hur hjärnan känner igen språkljud och kopplar dem till skriven text.2
En familjehistoria innebär inte att alla i familjen får dyslexi. Dyslexi kan också förekomma när ingen annan i familjen har det.2
För tidig födsel eller låg födelsevikt är faktorer som kan vara förknippade med ökad risk för dyslexi.2 En sådan faktor betyder inte att du eller ditt barn säkert får dyslexi.
Dyslexi kan förekomma tillsammans med andra svårigheter eller tillstånd. Det kan göra att behoven ser olika ut från person till person.
Språkstörning, adhd och dyskalkyli beskrivs som vanliga samförekommande tillstånd vid dyslexi. Språkliga svårigheter kan också vara en sårbarhetsfaktor för dyslexi.3 Det betyder att språkliga svårigheter tidigt i utvecklingen kan bidra till läs- och skrivsvårigheterna.
När flera svårigheter förekommer samtidigt behöver stöd och insatser ta hänsyn till hela situationen. Vilka faktorer som bidrar till svårigheterna kan därför behöva undersökas individuellt.
Det kan till exempel göra att du skriver ”tärning” i stället för ”träning”, eller läser ”mat” men uttalar det ”tam”. Svårigheter med dyslexi handlar inte bara om att blanda ihop eller kasta om bokstäver, utan kan också påverka hur språkljud kopplas till bokstäver och ord.
Du kan också bli lätt störd av ljud eller börja tänka på annat. Det kan vara svårt att komma ihåg många saker samtidigt, vilket kallas arbetsminne. Det kan även vara svårt att sätta igång med en uppgift.
Tecken på dyslexi kan se olika ut i olika åldrar, eftersom läsningen och språket utvecklas och används på nya sätt när du blir äldre.
Dyslexi kan påverka olika personer på olika sätt. Alla har inte svårt med alla delar, utan bara med vissa.
Om du tror att ett barn har dyslexi kan du kontakta barnets lärare och elevhälsan på barnets skola. Om du är vuxen och behöver stöd eller hjälp kan du kontakta en vårdcentral.1 Du som arbetar kan kontakta företagshälsovården om det finns en sådan.
Utredningen bedömer bland annat förmågan att läsa, skriva och stava. Läsförståelse brukar också bedömas, alltså hur väl du kan förstå det du har läst. Förmågan att uppfatta och uttala olika språkljud kan ingå i bedömningen.1 Hur lätt du har att komma på och säga olika ord kan också testas.
Arbetsminnet kan bedömas i utredningen.1 Arbetsminnet handlar om hur många saker du kan hålla i huvudet samtidigt utan att glömma dem. Tester kan därför undersöka flera delar av läsning och språk.2
Testningen kan ge en bild av hur du känner igen ord, kopplar språkljud till bokstäver och förstår det du läser. Även muntliga språkförmågor kan ingå i testningen. Vilka tester som används beror på utredningen och på de svårigheter som behöver undersökas.
Vårdgivaren behöver kontrollera andra möjliga orsaker till läs- och inlärningssvårigheter.2 Det kan till exempel handla om andra svårigheter eller tillstånd som påverkar inlärningen. En bedömning av andra möjliga orsaker gör att utredningen kan ge en mer nyanserad bild av vad som bidrar till svårigheterna.
Syn- och hörselundersökningar kan ingå när andra möjliga orsaker bedöms.2 Elevhälsan erbjuder barn undersökningar av syn och hörsel, och en medicinsk utredning kan undersöka om det finns någon annan förklaring till barnets svårigheter. Ibland kan svårigheterna bero på dyskalkyli eller en språkstörning. Även adhd eller autismspektrumtillstånd kan behöva uppmärksammas när de påverkar inlärningen.
Dyslexi kan inte upptäckas med blodprov eller laboratorietest.2 I stället bygger bedömningen på samtal, noggrann utvärdering och tester av läsning, skrivning och språk.
Ett barn behöver inte en formell diagnos för att ha rätt till stöd i skolan.1 Skolan kan göra en utredning för att förstå barnets behov och anpassa undervisningen och miljön. Rätten till stöd beror alltså inte på att barnet först har fått en dyslexidiagnos.
När utredningen är klar ska resultatet visa vilka förmågor som har undersökts och vilka svårigheter som har framkommit. En dyslexiutredning bör kunna leda till rekommendationer om lämpliga åtgärder.3 Rekommendationerna kan bygga på den detaljerade bilden av personens förmågor och svårigheter.
Skolans utredning kan användas för att förstå vad barnet har svårt med och vad barnet har lätt för.7 Den görs i första hand för att skolan ska veta hur barnet ska få hjälp. En pedagogisk utredning görs vanligtvis av en specialpedagog eller speciallärare.
Vilken typ av utredning som görs och vilken yrkesgrupp som utreder beror på vilka svårigheter barnet har. Ibland gör skolan flera olika utredningar för att förstå vilket stöd barnet kan behöva. Om orsaken verkar handla om något som skolan inte kan eller ska utreda kan skolan skriva en remiss till sjukvården.
Exempel på skolstöd är:2
Extra tydliga instruktioner, mer hjälp att komma igång med arbetet och digitalt stöd kan också ingå i extra anpassningar. Enskild undervisning eller undervisning i särskilda grupper kan vara särskilt stöd. Skolans stöd kan alltså bestå av både undervisning som tränar läsning och stavning och anpassningar som gör det lättare att visa sina kunskaper.
Tekniska hjälpmedel kan kompensera för läs- och skrivsvårigheterna och är en viktig del av stödet.3 En dator med rättstavningsprogram kan underlätta skrivandet. En läslinjal kan göra det lättare att följa texten.1
Talsyntes kan ge ljudstöd genom att läsa upp text med en datorröst.1 Ljudstöd kan också ges genom inlästa böcker. För vuxna kan text-till-tal-program, smarta pennor och stavnings- och grammatikkontroller stödja läsning och skrivning.2
Hjälpmedel och assisterande teknik kan användas tillsammans med lästräning. När eleven blir äldre kan lästräningen behöva kompletteras med hjälpmedel och andra anpassningar, så att läs- och skrivsvårigheterna inte hindrar kunskapsutvecklingen. För vuxna som studerar kan stödet även bestå av anteckningar eller inspelningar från föreläsningar och inspelade läroböcker.
Dyslexi kan påverka självkänslan, särskilt när läsning och skrivning ofta blir svårt. Psykologisk rådgivning kan vara till hjälp vid låg självkänsla hos personer med inlärningssvårigheter.5 Samtal eller annan behandling hos en person som arbetar med psykisk hälsa kan också hjälpa vid frustration eller oro som hänger ihop med lässvårigheter.
Stödinsatser behöver följas upp. Det som fungerar bäst kan förändras när personen utvecklas, och därför kan planen behöva uppdateras över tid.2 En regelbunden avstämning med lärare eller andra som ger stöd kan hjälpa till att hålla stödet anpassat efter nya behov.
Det finns bra hjälp att få genom en kombination av träning, pedagogiska anpassningar och tekniska hjälpmedel. Vilka delar som behövs kan vara olika för barn och vuxna och kan förändras över tid.
Som vuxen med dyslexi kan du till viss del träna på sådant som du tycker är svårt med hjälp av assisterande teknik.1 Det finns också hjälpmedel som du kan använda för att underlätta vardagslivet.
Om du studerar kan du få anteckningar eller inspelningar från föreläsningar. Du kan också få tillgång till inspelade läroböcker.1 Kontakta studenthälsan för att få veta mer.
På en del arbetsplatser kan du få hjälp med assisterande teknik och tekniska anpassningar. För att underlätta arbetet kan du prata med din arbetsgivare om en checklista med instruktioner eller om att dela upp större uppgifter i mindre delar.
Det finns många sätt att använda ljud som stöd för läsningen. Du kan till exempel lyssna på inlästa böcker eller använda talsyntes. Då är det en datorröst som läser upp texten.1
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning dygnet runt.1
Barn växer inte ifrån dyslexi när de blir äldre. Dyslexi är ett livslångt tillstånd.2
Med rätt stöd kan barn och vuxna förbättra sina läs- och språkfärdigheter.2 Vad som fungerar bäst kan förändras när du utvecklas, och därför kan stödinsatser behöva följas upp.8 Specialiserad hjälp kan förbättra läsning och läsförståelse, och stödinsatser kan behöva ändras när personen utvecklas.5