Vestibulit

Vestibulit betyder smärta i slidöppningen, och beror på att de små och ytliga nerverna i slidöppningens slemhinnor blivit överkänsliga. Överkänsligheten orsakar en svår, brännande och svidande smärta i och omkring slidmynningen, och kommer vid slidsamlag eller när man försöker föra upp något i slidan, som ett finger eller en tampong.

Det är vanligt att smärtan sitter i under en lång tid och att den allt eftersom blir värre. Vissa får även ont vid lätt rörelse eller beröring, och får besvär av att bära kläder som sitter åt eller utföra aktiviteter såsom ridning eller cykling. Många med vestibulit blir påverkade psykiskt, och känner oro och ångest över smärtan. Det kan i sin tur påverka din vardag, och sexlivet begränsas ofta kraftigt av besvären.

Vad är skillnaden mellan vestibulit och vaginism?

Symtomen mellan vestibulit och vaginism liknar varandra, och kan vara svåra att skilja på. Men den främsta skillnaden mellan vestibulit och vaginism är att du vid vestibulit får du ont i slemhinnan kring slidöppningen, medan vaginism innebär en slags kramp i slidan. Ibland kan man ha vestibulit och vaginism samtidigt.

• Svår och intensiv smärta vid slidöppningen.
• Brännande och svidande känsla i och runt slidan.
• Ont vid samlag eller när du exempelvis för upp en tampong eller menskopp i slidan.
• Det kan göra ont upp till flera dygn efter vaginalt sex.
• Obehag och smärta vid beröring och tryck.
• En rodnad vid slidöppningen.
• Smärta när du rör dig, cyklar, rider eller sitter på huk.
• Du kan inte bära åtsittande kläder utan att få ont och känna obehag.

Det finns ingen förklaring till varför man får vestibulit. En anledning kan vara att det uppstår i samband med att du tidigare har utsatts för smärta i underlivet, exempelvis i samband med samlag. Det kan vara att du har haft sex när slidan är torr eller att du haft en pågående svampinfektion. Smärtan sätter sig i kroppsminnet vilket i sin tur startar en reflexmässig reaktion i liknande situationer som vid den utlösande händelsen. Reaktionen är ett skydd för att inte behöva återuppleva smärtan.

Här är ytterligare några exempel på faktorer som kan ha orsakat sköra slemhinnor eller smärta, och därmed bidragit till vestibulit:

• Du har tvättat underlivet för ofta eller med tvål som är uttorkande.
• Du har behandlats med antibiotika.
• Du har behandlats för könssjukdomen kondylom runt slidans mynning.
• Du äter p-piller eller har en hormonspiral.
• Du har haft upprepade svampinfektioner.
• Du har haft vaginalt samlag utan att ha varit tillräckligt våt.
• Du har utsatts för sexuella övergrepp eller våldtäkt.

Hur du lindrar vestibulit är individuellt. Nedan följer några generella råd om hur du undviker att irritera slidans slemhinnor och därmed riskerar att förvärra smärtan. Prova dig fram till vad som fungerar och ger lindring för dig. Kom ihåg att du alltid ska ta smärta i underlivet på allvar och söka hjälp hos vården.

• Undvik att torka ut slidans slemhinnor. Tvätta inte underlivet i onödan och undvik tvål.
• När du duschar eller badar kan du smörja underlivet med ett skyddande lager babyolja eller intimolja.
• Tillför fukt i form av en fet salva eller gel. Det finns särskilda salvor och gel som är framtagna för underlivet att köpa på apoteket.
• Välj hellre en binda vid mens, då tampong och menskopp kan irritera slemhinnorna eftersom de vilar mot slidans väggar.
• Ha inte vaginalt samlag om det gör ont.
• Använd glidmedel när du har sex.
• Ibland hjälper det att pausa användningen av p-piller och andra hormonella preventivmedel eftersom de torkar ut slemhinnorna.
• Försök att undvika stress eftersom det är en utlösande faktor för smärtproblematik.
• Gör knipövningar och avslappningsövningar.

Om du misstänker att du lider av vestibulit bör du i första hand uppsöka en gynekolog som kan hjälpa dig med behandling och stöd. Det finns exempelvis olika typer av salvor och geler på recept som bedövar och lindrar smärtan när du har ont i slidan och slidöppningen. Om du har ont i slidan vid samlag bör du helst undvika vaginal penetration under läkningen.

Övningar för vestibulit

Ibland får du träffa en fysioterapeut som hjälper dig med avslappningsövningar och träning av bäckenbottenmuskulaturen. Det finns också gynekologer som har särskild kompetens av just vestibulit, och kan hjälpa dig med särskilda övningar.

Samtalsterapi och KBT för vestibulit

Samtal, sexrådgivning och kognitiv beteendeterapi (KBT) kan vara en stor hjälp för att lära sig hantera vestibulit. Av samma anledning skriver läkaren ibland ut antidepressiva läkemedel till dig som lider av tillståndet.

Det är bra om du kan prata med din eventuella partner och förklara hur du känner. Det är viktigt att hen förstår och inte pressar dig att göra något du inte vill eller som gör ont. Ibland kan det vara bra om din partner vill följa med dig till din vårdkontakt. Då kan ni ställa frågor och få råd tillsammans.

Ignorera inte din smärta i underlivet, utan sök vård och våga prata med en läkare eller barnmorska om dina besvär. Det är viktigt att en läkare får undersöka dig. Dels för att utesluta andra sjukdomar och dels för att kunna hjälpa dig att lindra dina besvär. En gynekologisk undersökning kan upplevas som svår och smärtsam. Tala om för läkaren om det gör ont. Du kan när som helst avbryta undersökningen. Sjukdomens förhistoria är viktig i utredningen av vestibulit och du kommer att få berätta hur och när smärtan började, vilka symtom du har och vad som utlöser smärtan.

Kan man bli frisk från vestibulit?

Vestibulit definieras som ett långvarigt smärttillstånd och tyvärr finns inget läkemedel som botar det. Däremot finns det behandling som lindrar och många blir bättre eller helt symtomfria. Om du känner oro och ångest eller har svårt att hantera smärtan finns det samtalsstöd att få.

Om du misstänker att du har vestibulit hittar du hjälp här:

• Gynekolog
• Barnmorskemottagning
• Ungdomsmottagning
• Vårdcentral

Kan vestibulit behandlas av nätläkare?

För att ställa diagnosen vestibulit, och utesluta andra sjukdomar, måste du undersökas av en läkare. Däremot kan du få råd och samtalsstöd online. Du kan komma att hänvisas eller remitteras till vidare vård om det inte anses vara tillräckligt.