En ortoped är en läkare som arbetar med skador och sjukdomar i kroppens rörelseapparat, där bland annat skelett, muskler, leder och mjukdelar ingår. De kan hjälpa vid smärta och rörelseproblem och erbjuda behandlingar både utan operation och med operation.
En ortoped är en läkare som arbetar med skador och sjukdomar i kroppens rörelseapparat. Rörelseapparaten omfattar bland annat skelett, muskler, leder och mjukdelar. Ortopeden kan därför hjälpa till när besvär i dessa delar av kroppen leder till smärta eller gör det svårare att röra sig.1
En ortoped arbetar inte bara med operationer.1 Ortopeder kan också hjälpa personer med behandlingar som inte innebär operation. Vilken hjälp som passar beror på vilken skada eller sjukdom du har och på vad som orsakar besvären.
Ortopeder kan arbeta brett med många olika skador och sjukdomar i rörelseapparaten. Andra fördjupar sig inom ett särskilt område.1 Exempel på sådana områden är fot och fotled, hand och arm, leder, rygg, idrottsskador, ortopediska skador efter olyckor samt besvär hos barn. Det finns också ortopeder som arbetar med tumörer i skelett och mjukdelar.
Ortopeden kan alltså möta personer med olika typer av problem i rörelseapparaten. Arbetet kan handla om både skador och sjukdomar, och en ortoped kan ha kunskap om hela rörelseapparaten även om hen har valt att fördjupa sig inom ett visst område.
Utbildningen till ortoped börjar med läkarutbildningen. Därefter följer en ortopedisk specialistutbildning där läkaren får praktisk utbildning i vården och fördjupar sina kunskaper inom ortopedi. Den ortopediska specialistutbildningen beskrivs vanligtvis som fem år lång.1
Efter utbildningen arbetar ortopeden som läkare inom sitt specialistområde. Läkare är ett av yrkena inom hälso- och sjukvården som kräver legitimation.2 Legitimationen innebär att läkaren har uppfyllt de krav på utbildning och praktisk erfarenhet som gäller för yrket.
Socialstyrelsen bestämmer vem som får legitimation inom hälso- och sjukvården.2 Legitimationen kan återkallas i vissa fall. Den skyddade yrkestiteln läkare får inte användas av någon som saknar rätt till den.
Vid ett första besök går ortopeden ofta igenom dina symtom, din sjukdomshistoria och dina levnadsvanor.1 Det ger läkaren information om hur besvären påverkar dig och vilket område som behöver undersökas.
En ortopedisk undersökning kan innebära en kroppslig undersökning där läkaren rör den berörda leden på särskilda sätt.1 Ortopeden kan också göra en bedömning av hur leden fungerar när du rör dig.
Under utredningen kan ortopeden använda bilddiagnostik för att få en tydligare bild av det område som gör ont eller fungerar sämre. Det kan till exempel handla om:
Röntgen kan användas som en del av den första undersökningen. Vid vissa besvär kan ytterligare bilddiagnostik behövas för att få mer detaljerade bilder av området. Det innebär att du inte alltid får en färdig diagnos eller behandlingsplan vid det första besöket.1
När undersökningarna är klara förklarar ortopeden diagnosen för dig. Om det behövs ytterligare bilder kan läkaren först rekommendera behandlingar som minskar besvären medan du väntar på att utredningen ska bli klar.
En ortoped kan hjälpa till vid många olika besvär i kroppens rörelseapparat. Det kan handla om sjukdomar, skador eller smärta som påverkar skelett, leder, muskler och mjukdelar.
Exempel på besvär och tillstånd som ortopeder behandlar är:
Det kan vara relevant att boka tid hos en ortoped om du har ledsmärta, stelhet eller begränsad rörlighet. Sådana besvär kan göra det svårare att använda den berörda kroppsdelen i vardagen. En ortoped kan också vara aktuell efter en skada i rörelseapparaten, till exempel efter ett trauma mot ben, led eller annan vävnad.1
En ortoped kan vara aktuell när besvären finns kvar trots behandlingar utan operation.1 Det kan till exempel handla om fysisk träning, fysioterapi, läkemedel eller andra behandlingar som har prövats för dina besvär. Att boka tid hos en ortoped betyder därför inte automatiskt att du behöver en operation. För många ortopediska besvär prövas behandling utan operation först.
Du börjar ofta på en vårdcentral när du behöver vård för ett besvär. Där görs en första bedömning, och du kan hänvisas till rätt typ av mottagning om du behöver specialiserad vård. För att komma till en specialistmottagning kan du behöva en remiss. Reglerna för remiss varierar mellan regionerna och mellan mottagningarna.5
I många regioner kan du själv beställa tid hos en specialiserad läkare utan remiss. Mottagningen kan då vilja att du skickar en egen vårdbegäran, som också kallas egenremiss eller egenanmälan.6
Både ortopeder och reumatologer arbetar med sjukdomar som påverkar kroppens rörelseapparat.1 Det betyder att deras områden delvis överlappar varandra, och att vissa besvär kan bedömas av båda yrkesrollerna. De kan till exempel arbeta med sjukdomar som påverkar leder, muskler och andra delar av rörelseapparaten.
Ortopeder utför operationer, medan reumatologer inte gör det. Ortopedens område omfattar bland annat besvär efter skador, medfödda tillstånd och förändringar som beror på slitage. Reumatologer behandlar i stället tillstånd som beror på sjukdomar som påverkar hela kroppen. Exempel på sådana sjukdomar är systemisk lupus, kärlinflammation och reumatoid artrit.1
Ortopeder och reumatologer kan arbeta tillsammans kring samma person. Det kan till exempel vara aktuellt vid reumatoid artrit, där reumatologen och ortopeden kan bidra med olika delar av vården.1 Att flera yrkesroller samarbetar betyder alltså inte att de har samma uppgift, utan att deras kunskaper kan komplettera varandra.
En ortoped är läkaren som bedömer ortopediska tillstånd och kan rekommendera kirurgisk eller icke-kirurgisk behandling.1
En remiss är ett besked om att du behöver en mer specialiserad undersökning eller vård.6 Till en ortopedisk specialistmottagning kan det därför behövas en remiss, beroende på vilka regler som gäller där du är folkbokförd och där du vill söka vård.
Oftast är det en läkare som skriver remissen.6 Det kan också vara till exempel en sjuksköterska på en barnavårdscentral som skriver den. När du söker vård för ett ortopediskt besvär görs först en bedömning av dina besvär, och därefter kan du få en remiss till en specialist om det behövs och om du vill.
Remissen innehåller information om vilken vård du behöver. Det kan till exempel vara en undersökning eller en behandling. Den innehåller också information om hur du mår, vilka symtom du har och vilka tidigare sjukdomar och besvär du har haft.6
Du ska alltid få veta varför remissen skickas och vilken vård du ska få på mottagningen som tar emot remissen. I vissa regioner kan du se remissen i din journal via nätet.
I många regioner går det att beställa tid direkt hos en specialistläkare utan remiss.6 En del mottagningar vill då att du skickar in en egen vårdbegäran. Den kan också kallas egenremiss eller egenanmälan.
När du behöver vård för ortopediska besvär är vårdcentralen ofta en bra första kontakt. Där kan du få behandling för många olika typer av besvär och sjukdomar.5 Du kan själv välja vilken vårdcentral du vill gå till, även om du inte är listad där. Om du vill tillhöra en viss vårdcentral kan du lista dig där.
På vårdcentralen görs en första bedömning av dina besvär. Om du behöver specialiserad vård ska du hänvisas till rätt typ av mottagning.5 Det kan till exempel vara en ortopedmottagning. För att komma vidare kan du behöva en remiss från en läkare på vårdcentralen. Remissreglerna varierar mellan regionerna och mottagningarna, så kontrollera vad som gäller där du vill få vård.
Specialiserad öppenvård är vård som inte kräver att du blir inlagd på sjukhus.5 Den ges oftast på en särskild mottagning med specialistläkare. Du kan själv välja vilken mottagning du vill vända dig till för att få öppenvård, men ibland krävs remiss.
På vissa mottagningar kan du i stället skicka en egen vårdbegäran. Det kan också kallas egenremiss eller egenanmälan. Då skriver du till mottagningen och berättar hur du mår och varför du söker vård. Kontakta mottagningen för att få veta om det alternativet finns och om du behöver skicka in en sådan begäran.
Du kan själv välja vilken mottagning du vill vända dig till för att få öppenvård.
Vad händer vid det första besöket hos en ortoped?
Vid det första besöket får du berätta om dina symtom, din sjukdomshistoria och dina levnadsvanor. Ortopeden kan också göra en fysisk undersökning, som kan innebära att den berörda leden rörs på särskilda sätt. Ibland ingår även bilddiagnostik, till exempel röntgen, men du får inte alltid en färdig diagnos eller behandlingsplan vid det första besöket.1
Betyder ett besök hos ortoped att jag måste opereras?
Nej, ett besök hos ortoped innebär inte automatiskt att du behöver opereras. Ortopeder arbetar både med behandlingar utan operation och operationer. För många tillstånd prövar ortopeder först behandling utan operation, och flera sådana behandlingar kan ibland användas samtidigt.1
Vilka behandlingar utan operation kan vara aktuella?
Behandlingen kan till exempel bestå av fysisk träning för att minska stelhet eller förbättra muskelstyrka. Andra möjliga behandlingar är skenor, slyngor, gips eller ortoser, icke-opioida läkemedel som paracetamol eller ibuprofen och ledinjektioner med kortison eller andra steroidläkemedel.1
Behöver jag remiss för att träffa en ortoped?
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 9 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Efter att diagnosen har förklarats kan ortopeden rekommendera en behandling.1 Vilken behandling som föreslås beror på diagnosen och på vilka besvär du har.
Ortopeder arbetar både med behandlingar utan operation och med operationer.1 Behandling utan operation kan till exempel vara hjälpmedel som håller en led eller ett ben i ett visst läge, läkemedel, injektioner eller fysioterapi. Ibland behövs flera behandlingar samtidigt. Om behandlingarna utan operation inte minskar besvären kan operation bli ett alternativ, och ortopeden förklarar då fördelar och risker med den föreslagna behandlingen.
Ortopeden kan ta fram en individuellt anpassad behandlingsplan.1 Planen kan innehålla olika behandlingar och kan också omfatta rehabilitering, till exempel fysioterapi eller arbetsterapi. Vilken plan som passar beror på din diagnos.
Om du behöver en operation träffar du ortopeden före ingreppet. Då förklarar läkaren vilken operation som behövs och hur den ska genomföras. Du kan också behöva en kroppslig kontroll och undersökningar som röntgen, magnetkamera eller datortomografi före operationen.
Efter en operation planerar ortopeden uppföljande undersökningar och tester. Ortopeden brukar vilja träffa dig snart efter ingreppet för att kontrollera att läkningen går bra. Du kan behöva fler besök senare, beroende på vilken operation du har genomgått. Uppföljningen kan också handla om att se hur du kan börja med fysioterapi, vilka rörelser du bör undvika och om du behöver särskilda hjälpmedel. Hur återhämtningen planeras beror på vilken operation du har genomgått.3
Ortopeder kan också behandla skador på ledband och senor.3 Det kan till exempel handla om skador på främre korsbandet eller hälsenan.
Problem i menisken hör också till sådant som kan behandlas av en ortoped.1 Behandlingen kan ibland vara en meniskoperation.
Hos barn och vuxna kan ortopeder behandla medfödda tillstånd. Exempel är klumpfot och höftdysplasi.1
En ortoped kan även behandla godartade tumörer i mjukdelar. Ortopeder kan dessutom behandla vissa cancersjukdomar i skelettet.1
Att träffa en ortoped betyder inte automatiskt att du behöver opereras. Behandlingen kan vara utan operation eller innebära ortopedisk kirurgi, beroende på vilket besvär eller vilken skada du har.
Behandling utan operation kan till exempel omfatta fysisk träning. Träningen kan användas för att minska stelhet eller förbättra muskelstyrka. Fysisk träning kan vara en del av en behandling utan operation för ortopediska besvär. En ortoped kan också föreslå arbetsterapi, som kan hjälpa dig att klara vardagliga uppgifter som att klä på dig. I vissa fall kan behandlingen omfatta läkemedel som inte är opioider, till exempel paracetamol eller ibuprofen. Ledinjektioner med kortison eller andra steroidläkemedel kan också vara en möjlig behandling.1
Vilka åtgärder som passar beror på din diagnos. Ibland används flera behandlingar utan operation samtidigt, och operation kan bli aktuell om sådana behandlingar inte lindrar besvären.1
En ortoped kan använda olika stöd för att hålla ben eller leder i en viss position.1 Det kan vara skenor, slyngor, gips eller ortoser.
Om en operation behövs finns det många olika typer av ortopedisk kirurgi. Ledproteser är ett exempel.3 Andra operationer kan användas för att reparera skador eller sätta in konstgjorda delar.
Vid höftledsartros kan en höftoperation innebära att delar av höftleden ersätts med en protes av metall och plast. Protesen kallas höftprotes.4
Vilken behandling som kan bli aktuell beror på diagnosen och på vilken typ av besvär eller skada du har. En ortoped kan därför föreslå behandling utan operation, operation eller en kombination av olika behandlingar.
Om du vill läsa om hur du hittar rätt mottagning kan du gå vidare till avsnitten om vårdgivare och remiss.
Du kan själv välja vilken vårdcentral eller vårdmottagning du vill gå till för öppenvård. Du kan också välja en mottagning för specialiserad öppenvård, men ibland krävs remiss. Om en mottagning kräver remiss kan du först söka vård på en vårdcentral, där en läkare kan skicka remissen om det behövs.
Efter ett fall med uppenbar höftfraktur ska du hänvisas till ortopedakut.7
Tecken på akut höftfraktur efter ett fall kan vara ett förkortat, utåtroterat ben och smärta när benet belastas eller rörs.7
Om höftfraktur misstänks utan uppenbara tecken ska vården först ordna röntgen.7
Vid ett akut trauma med stark misstanke om fraktur ska remiss skickas till ortopedakut.7 Om frakturen inte är uppenbar görs i stället röntgen först. Det gäller särskilt när besvären efter fallet talar för höftfraktur trots att benet inte ser tydligt förändrat ut.
En fysioterapeut arbetar med träning och rehabilitering kring sådana besvär. En fysioterapeut kan hjälpa till att planera träning inför en höftledsoperation. Träningen kan då planeras på ett sätt som passar dig och kan innehålla olika övningar före operationen.4 Fysioterapeuten kan också hjälpa till med träning efter operationen, medan ortopeden ansvarar för den medicinska bedömningen och beslut om eventuell kirurgi.
Ortopedingenjör är ett separat legitimationsyrke inom vården.2 Ortopeden är läkare, medan ortopedingenjören tillhör ett annat legitimerat yrke. Yrkesrollerna kan finnas inom samma vård, men utbildning, ansvar och arbetsuppgifter skiljer sig åt.
Det är också skillnad mellan en ortoped och en ortopedingenjör även om orden låter lika. Ortopeden bedömer ortopediska tillstånd och kan rekommendera kirurgisk eller icke-kirurgisk behandling. Ortopedingenjören är i stället en egen yrkesroll med egen legitimation. Vilken yrkesroll du träffar beror på vilken del av vården du behöver.
En egen vårdbegäran innebär att du skriver till mottagningen och berättar hur du mår och varför du söker vård.6 Ibland finns det en blankett att fylla i. I vissa regioner kan du göra en egen vårdbegäran genom att logga in på 1177.se.
Vilka mottagningar som kräver remiss varierar mellan regionerna.6 Varje region bestämmer själv vilka regler som gäller för remisser. Det kan också finnas mottagningar som alltid kräver en remiss från en läkare.
Kontakta den mottagning du vill komma till för att få veta om du ska skicka in en egen vårdbegäran.6 Personen som läser din vårdbegäran gör sedan en bedömning, och du får en kallelse om mottagningen bedömer att du behöver komma dit.
Om du vill söka specialiserad öppenvård i en annan region kan det krävas en remiss både från regionen där du är folkbokförd och från regionen där du vill få vård. Läs därför vilka regler som gäller i båda regionerna innan du skickar en egen vårdbegäran.
Den nationella vårdgarantin innebär att du ska få en tid på en specialistmottagning inom 90 dagar om specialistmottagningen bedömer att du ska få specialistvård.8 Det gäller också om du söker själv utan remiss från en läkare.
Det är mottagningen som tar emot remissen som avgör hur snabbt du får en tid.6 Bedömningen påverkas av ditt medicinska behov och av hur lång kön är.5
Du har rätt att diskutera med läkaren vart remissen ska skickas. Om en mottagning har lång väntetid kan du be om att remissen skickas till en mottagning med kortare väntetid. Den mottagning som tar emot remissen avgör ändå hur snabbt du får en tid.
Vårdgarantin gäller i den region där du är folkbokförd.5 Om du själv väljer att söka vård i en annan region är du inte garanterad att få vård inom en bestämd tid.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning dygnet runt om du behöver råd om vart du ska vända dig.6 Många mottagningar kan du också kontakta genom att logga in på 1177.5 Där kan du till exempel boka, omboka eller avboka tider. Välj rätt region på 1177 för att få information om mottagningar och regler som gäller för dig.
Det varierar mellan regioner och mottagningar vilka regler som gäller för remiss. I många regioner går det att beställa tid direkt hos en specialiserad läkare utan remiss. En del mottagningar vill i stället att du skickar en egen vårdbegäran, som också kan kallas egenremiss eller egenanmälan. Kontakta mottagningen du vill komma till för att få veta vad som gäller.6
Hur får jag en remiss?
Oftast är det en läkare som skriver en remiss. Den innehåller information om vilken vård du behöver, dina symtom och tidigare sjukdomar och besvär. Du kan ofta börja på en vårdcentral, där du får en första bedömning och vid behov en remiss till en specialistmottagning.6