Vissa människor borde inte jobba inom psykiatrin, speciellt inte på den akuta delen. Känns som att empati och förståelse helt saknas. Har lämnats ensam när jag uttalat självmordstankar och är mitt i en panikångestattack. Inte ett ord, inte en näsduk, inte ett glas vatten. Har fått gå därifrån utan att bli hjälpt. Vet en bra person som jobbar tillfälligt inom detta jourteam och hon är den enda personen som känns som en riktigt människa. Har inte haft några direkta problem med läkarna jag fått träffa akut, och har fått bli inlagd när jag behövt och velat det. Men jourteamet är under all kritik.

Jag har starka negativa känslor över den hjälp och förståelse som jag inte får. Har varje gång lämnat, med mer uppgivenhet och ledsamhet. Tiden för återkoppling är under all kritik då den ibland uteblir. Har alltid varit vänlig och ärlig vid mina besök men fått gå utan någon klarhet över vad nästa steg är. Jag kan uttrycka mig men blir nonchalerad enligt mig. För en person som mår dåligt orkar denne sällan inte för mycket väntan eller oklarhet och då ger iaf jag upp till slut. Har inte en gång fått med mig nåt konkret råd, tips eller hänvisning till annan instans. Detta bemötande är för mig ett stort problem som kan sluta illa.