Neuropsykiatrisk utredning

Varför görs neuropsykiatrisk utredning?

Vilka frågor utredningen ska besvara

En neuropsykiatrisk utredning görs för att undersöka om de svårigheter som du eller ditt barn upplever beror på adhd, autism eller någon annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Utredningen kan också visa att svårigheterna beror på något annat. Då kan det finnas annan hjälp för det. Vid större svårigheter är det viktigt att utredningen inte dröjer för länge. Den kan öka chansen till att få rätt hjälp och stöd.¹

En utredning kan ge både dig, närstående och vården ökad förståelse för vad som är svårt för dig och vilka behov du har. Utredningen ska leda till att du får stöd och hjälp för dina svårigheter, oavsett om du har en diagnos eller inte.¹

Den fortsatta planeringen kan behöva ta hänsyn till din begåvning, dina exekutiva och adaptiva förmågor, din sociala och kommunikativa förmåga, ditt psykiska mående och din självbild. Exekutiva funktioner handlar bland annat om att kunna planera, rikta uppmärksamheten, hålla ut, vara flexibel och kontrollera impulser. Adaptiva förmågor handlar om hur du klarar vardagen.

Utredningen kan ge svar på frågor om individens begåvning, exekutiva och adaptiva förmågor, sociala och kommunikativa förmågor, psykiska mående och självbild. När svårigheterna är stora ger utredning kunskap om hur anpassning och kompensatoriskt stöd bör utformas.⁴ Att identifiera styrkor som kan utgöra möjliga vägar för individen att kompensera för sina svårigheter är därför också av värde.

Besvär och funktionsområden som kan leda hit

Personer med NPF har ofta svårigheter med flera olika funktionsområden. Det kan till exempel handla om:

• Reglering av uppmärksamhet²
• Impulskontroll och aktivitetsnivå²
• Samspelet med andra människor²
• Inlärning och minne²
• Att uttrycka sig i tal och skrift²
• Motoriken²

Svårigheterna kan se olika ut och påverka vardagen på olika sätt. Därför behöver utredningen ta hänsyn till individens upplevelse av sin situation, svårigheter och styrkor i vardagen. Information från närstående kan också ingå i bedömningen.

När stöd kan räcka utan utredning

Ibland kan stöd och råd i ett tidigt skede vara tillräckligt. Då behövs ingen utredning.¹

Det finns stöd du kan få direkt, oavsett hur stora svårigheter du har. När stödet sedan följs upp kan det ibland visa sig att det är tillräckligt. I andra fall kan du också behöva göra en neuropsykiatrisk utredning.

Du kan få stöd även om du väntar på att få göra en neuropsykiatrisk utredning eller samtidigt som en utredning görs.¹ Stöd kan ges hemma, i skolan eller på arbetsplatsen.

Förberedelser inför neuropsykiatrisk utredning

Inför den första bedömningen

Den första bedömningen handlar om dina svårigheter och vilka behov du har. Du får svara på frågor om dina svårigheter och hur de har påverkat dig i ditt liv. Du kan få besvara ett självskattningsformulär, där du svarar på frågor om hur du upplever dina svårigheter och behov.¹ Ett sådant formulär kan alltså ge vården information om hur du själv upplever situationen.

Den första bedömningen kan också innehålla en kroppsundersökning och provtagning.¹ Du kan därför behöva lämna prover i samband med bedömningen.

Information som är bra att samla

Om du är vuxen kan en remiss behöva innehålla en beskrivning av din aktuella funktionsnedsättning, symtom i barndomen och en grundläggande skolbakgrund.³ Det kan därför vara bra att i förväg tänka igenom hur svårigheterna märks i vardagen, vad som var svårt under barndomen och hur skolgången fungerade.

Närstående kan bidra med information om symtom och funktion under den tidiga barndomen. En första bedömning blir ofta bättre om en närstående deltar.³ Det kan vara särskilt värdefullt om det är svårt att själv minnas eller beskriva hur det var när du var liten.

Du behöver inte alltid fylla i många formulär. Hur många formulär som används begränsas framför allt av din vilja och din förmåga att genomföra dem.³

Praktiska förväntningar

Utredningens omfattning styrs av hur vården bedömer dina svårigheter och behov.¹ Det betyder att upplägget kan se olika ut för olika personer.

För en del består utredningen av ett fåtal besök hos läkare och psykolog. För andra innebär den många besök, olika undersökningar och kontakt med flera yrkesgrupper, till exempel arbetsterapeut, kurator, logoped, fysioterapeut eller sjuksköterska.¹ Hur många besök du behöver går därför inte alltid att veta innan vården har gjort sin bedömning.

Så går neuropsykiatrisk utredning till

Första bedömningen

Först görs en bedömning av dina svårigheter och behov. Syftet är att ta reda på vilket stöd du behöver direkt och om det finns behov av att göra en neuropsykiatrisk utredning.¹

Bedömningen kan innehålla flera delar:

• Du får svara på frågor om dina svårigheter och hur de har påverkat dig i ditt liv.¹
• Du kan få besvara ett självskattningsformulär med frågor om hur du upplever dina svårigheter och behov.¹
• Du kan få göra en kroppsundersökning och lämna prover.¹

För vuxna kan den första bedömningen bestå av en anamnesupptagning, en bedömning av aktuellt tillstånd, en bedömning av beteendet i undersökningssituationen och differentialdiagnostik.³ Anamnes betyder uppgifter om din sjukdomshistoria och tidigare svårigheter. Differentialdiagnostik innebär att vården också bedömer om svårigheterna kan ha andra orsaker.

Det kliniska behovet som framkommer i den första bedömningen ligger till grund för eventuella kompletterande undersökningar.³ Därför kan utredningen se olika ut för olika personer.

Samtal och uppgifter från flera personer

Under utredningen får du beskriva dina svårigheter genom livet, hur din livssituation ser ut och hur det fungerar för dig i vardagen. Frågorna kan handla om sådant som fungerar bra och sådant som fungerar dåligt.¹

Samtal och intervjuer görs oftast med dig och dina närstående. Även andra viktiga personer som känner eller har känt dig kan tillfrågas.¹ Det kan till exempel handla om personer som kan beskriva hur dina svårigheter och din vardagsfunktion har sett ut tidigare i livet.

Vid en vuxenutredning kan en närstående särskilt bidra med information om symtom och funktion under den tidiga barndomen. Uppgifter om barndomen är viktiga eftersom utvecklingsrelaterade svårigheter behöver bedömas utifrån hur de har sett ut över tid.

Bedömningen kan bygga på flera sorters information:⁴

• din egen upplevelse av situationen, svårigheterna och styrkorna i vardagen
• information från närstående
• resultat från psykologiska test och skattningsskalor
• observationer av dig under utredningens gång.

Informationen från individen, närstående, test och observationer vägs samman i en bedömning. Ett frågeformulär eller ett enskilt test används alltså inte ensamt som grund för bedömningen.

Tester och kompletterande undersökningar

Vid en neuropsykologisk utredning kan en psykolog använda standardiserade och normerade neuropsykologiska test, strukturerade intervjuer och observationer. Testningen kan ge information om flera olika områden:⁴

• kognitiva och exekutiva funktioner
• minne
• perception
• social förmåga
• språk.

Exekutiva funktioner är till exempel förmågan att komma igång, planera, rikta uppmärksamheten, hålla ut, vara flexibel och kontrollera impulser. Andra funktioner som kan bedömas är minne, språk och visuell perception.

Psykologisk testning av begåvning kan göras vid tecken på ojämn eller svag teoretisk begåvning eller vid misstanke om intellektuell funktionsnedsättning.⁴ Begåvning kan behöva undersökas eftersom svårigheter annars kan tolkas fel eller samtidig svag teoretisk begåvning eller intellektuell funktionsnedsättning missas.

Bedömning av neuropsykologiska funktioner kan göras vid till exempel uttalade exekutiva svårigheter, minnessvårigheter, visuella perceptionssvårigheter eller en komplex orsak med risk för kognitiv påverkan.⁴ När svårigheterna är stora kan utredningen ge kunskap om hur anpassning och kompensatoriskt stöd bör utformas.

Kognitiva tester visar hur du fungerar vid det aktuella testtillfället. Psykisk och kroppslig sjukdom, läkemedel, andra psykoaktiva substanser, trötthet och yttre omständigheter kan påverka hur du presterar vid tester.⁴ Därför behöver tillfälliga faktorer skiljas från mer varaktiga svårigheter i helhetsbedömningen.

Blodprov och somatiskt status kan ingå i den medicinska delen av bedömningen.³ Somatiskt status betyder en kroppslig undersökning.

Barn och situationer som kan kännas jobbiga

När barn och ungdomar utreds anpassas frågorna efter barnets mognad, svårigheter och behov. Vårdnadshavare deltar också i barnets utredning.¹

Personer som känner barnet i förskolan eller skolan tillfrågas alltid om hur svårigheterna märks där och vilket stöd och vilken anpassning som behövs.¹ Det är viktigt att barnets styrkor och svårigheter beskrivs så tydligt som möjligt.

Vissa frågor kan för en del påminna om jobbiga erfarenheter bakåt i tiden.¹ Frågorna kan därför beröra både sådant som fungerar bra och sådant som fungerar dåligt, även när det gäller tidigare perioder i livet.

Risker och biverkningar vid neuropsykiatrisk utredning

Känslomässig belastning

Under utredningen får du beskriva svårigheter genom livet och hur vardagen fungerar. Vissa frågor kan för en del påminna om jobbiga erfarenheter bakåt i tiden.¹ Det kan därför kännas känslomässigt belastande att berätta om sådant som hänt tidigare.

En diagnos kan kännas jobbig för vissa personer. För andra kan den också kännas skön, eftersom den kan ge en förklaring till varför vissa saker i livet är svåra och ett sätt att få rätt hjälp.⁵

Begränsningar med testresultat

Testresultat behöver tolkas tillsammans med annan information från utredningen. Det är mycket avgörande för ett testresultat om du är motiverad, mår psykiskt dåligt eller är påverkad av läkemedel när testningen görs.³

Kognitiva tester speglar din funktion vid det aktuella testtillfället.⁴ Följande omständigheter kan påverka hur du presterar vid tester:

• Trötthet.
• Sjukdom, psykisk eller kroppslig.
• Läkemedel.
• Andra psykoaktiva substanser.
• Yttre omständigheter.

Tillfälliga faktorer som påverkar prestationen behöver skiljas från mer varaktiga svårigheter när helhetsbedömningen görs.⁴

Integritet och delaktighet

All vårdpersonal som arbetar på mottagningen har tystnadsplikt. Det är bara personer som är direkt inblandade i utredningen som kan få tillgång till dina tidigare journaler.¹

När ansvariga har kommit fram till en gemensam bedömning ska den diskuteras med dig och, om du tillåter det, med närstående.³ Du ska få vara delaktig i samtalet om resultatet och i planeringen av stöd och fortsatta insatser.

Vad betyder resultatet av neuropsykiatrisk utredning?

Hur resultatet bedöms

Resultatet bygger på flera delar av utredningen. Beskrivna svårigheter, testprestation och observationer i utredningssituationen vägs samman i en bedömning. Även information från närstående, psykologiska test och skattningsskalor kan ingå i underlaget. Att identifiera styrkor och förmågor är också väsentligt. När svårigheterna är stora ger utredning kunskap om hur anpassning och kompensatoriskt stöd bör utformas.⁴

Ett enskilt skattningsformulär kan inte ensamt ligga till grund för en diagnos.³ Formulären kan i stället visa vilka problemområden du själv eller en närstående uppmärksammar, och dessa områden kan undersökas mer på djupet i andra delar av utredningen.

Kognitiva tester speglar din funktion vid det aktuella testtillfället. Resultatet kan påverkas av psykisk eller kroppslig sjukdom, läkemedel, andra psykoaktiva substanser, trötthet och olika yttre omständigheter. Därför behöver tillfälliga faktorer som påverkar prestationen skiljas från stabila svårigheter när helheten bedöms.⁴

Samtalet när utredningen är klar

När utredningen är klar får du veta resultatet i ett samtal. I samtalet får du också veta om utredningen har lett till en eller flera diagnoser eller ingen diagnos alls.¹

Resultatet beskriver det som är svårt och som gör att du får problem. Det visar även dina goda förmågor som går att bygga vidare på.¹ En gemensam bild av både svårigheter och förmågor kan därför ingå i den fortsatta planeringen.

Om ett barn eller en ungdom har utretts ska informationen anpassas efter barnets ålder och mognad. Barnet eller ungdomen ska förstå vad som sägs i samtalet, och även den skriftliga sammanfattningen ska anpassas på samma sätt.¹

Skriftligt utlåtande och fortsatta insatser

Du ska få resultatet av utredningen skriftligt.¹ Det skriftliga utlåtandet innehåller en funktionsbeskrivning som kan ligga till grund för rekommendationer om anpassning och fortsatt stöd.⁴

Efter utredningen diskuterar du och vården vilken hjälp och vilket stöd du behöver.¹ Det är viktigt att du känner igen dig i beskrivningen och är delaktig i planeringen av åtgärder och uppföljning.

Vården ska ge dig ett intyg som styrker diagnosen och beskriver behovet av stöd när du behöver det.¹ Ett sådant intyg kan behövas för att skolan, en arbetsgivare eller andra aktörer ska kunna ge rätt stöd och anpassning.

Hjälpen efter utredningen kan bestå av flera olika insatser, till exempel:¹

• läkemedel
• utbildning
• behandling i grupp eller enskilt
• hjälpmedel
• stöd från psykiatrin, socialtjänsten eller habiliteringen

Vilka insatser som passar beror på vad utredningen har visat och vilka behov du har. Utredningen ger information för planeringen av den fortsatta vården och stödet, oavsett om den leder till en diagnos eller inte.¹

Vem utför neuropsykiatrisk utredning?

Vart vuxna kan vända sig

Om du är över 18 år och inte har någon kontakt med vården kan du kontakta en vårdcentral.¹ Är du vuxen görs den diagnostiska bedömningen av adhd, autism eller intellektuell funktionsnedsättning inom vuxenpsykiatrin.³

Vart barn och ungdomar kan vända sig

Om du är under 18 år, eller är vårdnadshavare till ett barn under 18 år, kan du kontakta olika delar av vården och skolan:¹

• elevhälsan i skolan¹
• en första linje-mottagning, till exempel en vårdcentral eller en barnläkarmottagning¹
• barn- och ungdomspsykiatrin, BUP¹

När det gäller ett barn upp till fem år kan du kontakta barnavårdscentralen, BVC.¹ Du som är under 18 år kan också kontakta en ungdomsmottagning, och en ungdomsmottagning går att kontakta även när du är över 18 år.⁵

Vem som utför och hur vården väljs

En neuropsykiatrisk utredning kan göras på flera olika mottagningar. Möjliga utredningsställen är BUP, barn- och ungdomsmedicinska mottagningar, habiliteringar, vuxenpsykiatri och privata vårdgivare som gör utredningar på uppdrag av regionen.¹

En neuropsykologisk utredning utförs av legitimerad psykolog eller PTP-psykolog.⁴ Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.¹ En remiss kan därför behövas beroende på vilken mottagning du vill kontakta.

Vanliga frågor om neuropsykiatrisk utredning

Hur lång tid tar en neuropsykiatrisk utredning?

Det finns ingen bestämd längd som gäller för alla neuropsykiatriska utredningar. Det som bestämmer hur utredningen utformas och hur omfattande den blir är hur vården bedömer dina svårigheter och behov.¹ Därför kan upplägget se olika ut för olika personer.

För en del kan en utredning bestå av ett fåtal besök hos läkare och psykolog. För andra kan utredningen innebära många besök, olika undersökningar och kontakt med flera yrkesgrupper.¹ Det kan till exempel vara en arbetsterapeut, kurator, logoped, fysioterapeut eller sjuksköterska.

Väntetiden till en neuropsykiatrisk utredning varierar på olika mottagningar i landet. Reglerna kan också se olika ut i olika regioner.¹ Fråga på mottagningen vilka regler som gäller i din region.

Kan jag ha med mig en närstående?

Det är ofta bra om närstående kan vara med i hela eller delar av samtalet när resultatet gås igenom.¹ En närstående kan bidra med information och kan lättare förstå vilket stöd och vilken anpassning du behöver. Du bestämmer själv om en närstående ska delta i samtalet.

Närstående kan vara med i samtalet när utredningen är klar. Det gäller hela samtalet eller delar av samtalet. Vårdnadshavare är oftast med om det är ett barn eller en ungdom som utreds.¹

Kan jag få tolk under utredningen?

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska.¹ Tolken kan göra det lättare för dig att förstå information och beskriva dina svårigheter under utredningen.

Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.¹ Berätta för mottagningen att du behöver tolk så att de kan planera samtalen utifrån dina behov.

Måste jag samtycka till utredningen?

När du har fått information om vilka alternativ och möjligheter till vård du har kan du ge ditt samtycke eller på något annat sätt uttrycka ett ja.¹ Det gäller även dig som inte är myndig. Informationen ska vara begriplig så att du kan vara delaktig i vården.

Du kan välja att inte ge ditt samtycke till den vård som du erbjuds. Du får också när som helst ta tillbaka ditt samtycke.¹ Om du inte vill samtycka till utredningen kan du prata med vårdpersonalen om det.

Barn ska få vara delaktiga i sin vård.¹ Det finns ingen åldersgräns för detta. Barnets möjlighet att ha inflytande över vården beror på hens mognad.