Vulvacancer är en ovanlig cancersjukdom där en cancertumör har bildats i vulvan, de yttre delarna av det kvinnliga könsorganet. Det finns organiserad utredning och behandling, och vården planerar insatserna utifrån undersökningarna och sjukdomens spridning.
Vulvacancer innebär att en cancertumör har bildats någonstans i vulvan, som är de yttre delarna av det kvinnliga könsorganet. Vulvan omfattar bland annat de inre och yttre blygdläpparna, klitoris, urinrörsöppningen, slidöppningen och mellangården.1 Vulvacancer kan uppstå på flera olika ställen i vulvan, till exempel runt blygdläpparna, slidöppningen, klitoris och mellangården. Den kan också finnas på flera olika ställen samtidigt.2 Vulvan består alltså av flera olika delar, och en cancertumör kan börja i olika vävnader där.1 Vulvacancer sitter oftast på de inre eller yttre blygdläpparna. Den kan också uppstå i området runt urinröret eller på flera olika ställen samtidigt.2
Vulvacancer är en ovanlig cancersjukdom. Färre än 200 personer får diagnosen vulvacancer varje år i Sverige. De flesta som får diagnosen är över 70 år.1 Vulvacancer utgör cirka fem procent av all gynekologisk cancer. Sjukdomen förekommer även hos yngre kvinnor, även om den är vanligare hos äldre.2 I Sverige diagnostiseras ungefär 150 nya fall årligen.3
Vulvacancer kan vara olika typer av cancer, beroende på vilka celler tumören har börjat i. Skivepitelcancer är den vanligaste typen av vulvacancer. Det förekommer också adenokarcinom och maligna melanom, men dessa typer är ovanligare.2
När vulvacancer upptäcks är cancertumören oftast begränsad till vulvan. I senare stadier kan vulvacancer sprida sig till lymfkörtlarna i ljumskarna och bäckenet. Det är sällsynt, men cancertumören kan ibland sprida sig till urinblåsan eller ändtarmsöppningen. Det är ovanligt att cancersjukdomen sprider sig till andra delar av kroppen. Sjukdomens stadium bygger därför på var tumören finns och om den har spridit sig till närliggande lymfkörtlar eller andra delar av kroppen.1 Stadium I innebär att tumören är begränsad till vulvan och att det inte finns spridning till lymfkörtlarna.3
Sjukdomens stadium beskriver om vulvacancern har spridit sig och hur mycket den har spridit sig.1 Spridning till lymfkörtlarna eller andra delar av kroppen påverkar vilket stadium sjukdomen har.
Man vet inte allt om orsakerna till vulvacancer.1 Det finns ändå flera kända samband mellan vulvacancer och vissa infektioner, hudsjukdomar och andra tillstånd.
Omkring 35 procent av all vulvacancer har koppling till HPV. HPV-relaterad vulvacancer drabbar främst yngre kvinnor. Hos äldre kvinnor finns oftare en koppling till inflammatoriska tillstånd, till exempel lichen sclerosus.2 En tredjedel av fallen är förknippade med HPV, och HPV 16 är den vanligaste HPV-typen i dessa fall. HPV-relaterade tumörer kan ofta växa som utbuktningar. Förändringar på flera ställen samtidigt kan vara ett tecken på att slemhinnan är påverkad av HPV.3
Lichen sclerosus är en inflammatorisk hudsjukdom som är kopplad till vulvacancer, särskilt hos äldre kvinnor.1 Den vanligaste typen av vulvacancer är däremot HPV-negativ och drabbar framför allt äldre kvinnor.3
En riskfaktor betyder att något kan öka risken för en sjukdom, men det betyder inte att det är den enda orsaken eller att du kommer att få sjukdomen. Kända riskfaktorer för vulvacancer är bland annat:
Vulvacancer kan ge ett eller flera symtom i vulvan. Förändringarna kan sitta på olika ställen, och det kan därför vara svårt att själv avgöra vad de beror på.
Klåda och sveda beror oftast på något annat än cancer, till exempel svamp, eksem eller torra slemhinnor.1
Vid läkarbesöket går läkaren igenom dina symtom, din sjukdomshistoria och vilka eventuella läkemedel du tar.2 Utredningen innehåller en gynekologisk undersökning. Läkaren undersöker vulvan, slidan och livmodern för att bedöma om besvären är begränsade till vulvan och hur du mår i övrigt.1
Läkaren känner också igenom lymfkörtlarna i ljumskarna.3 Det är en del av undersökningen eftersom vulvacancer kan sprida sig till lymfkörtlarna där. Om läkaren behöver undersöka dig mer kan du oftast remitteras till en kvinnoklinik. Där kan fler och mer ingående vävnadsprover behöva tas. Du utreds enligt ett standardiserat vårdförlopp om läkaren har starka skäl att tro att du har vulvacancer.1
Läkaren kan ta ett vävnadsprov från en förändring i vulvan för att undersöka om den innehåller cancerceller. Du får lokalbedövning före vävnadsprovet, och vävnadsprov kallas också biopsi.1
En biopsi är det enda sättet att säkert veta om du har vulvacancer.
Operation är den vanligaste och viktigaste behandlingsmetoden vid vulvacancer.2 Vilken behandling som passar dig beror bland annat på hur mycket cancer som finns och om sjukdomen har spridit sig. Behandlingen diskuteras vid en nationell multidisciplinär konferens, där specialister inom flera områden bedömer vilken behandling som blir bäst utifrån undersökningarna.1
Kirurgen tar bort den vävnad där det finns cancer och även en del av vävnaden runt omkring, för att minska risken att cancerceller lämnas kvar.1 Hur stor operationen blir beror på hur mycket cancer det är och om den har spridit sig.
Vid mindre, lokala och välavgränsade tumörer kan vulvabesparande kirurgi göras.2 Då tas tumören bort med god marginal samtidigt som så mycket frisk vävnad som möjligt bevaras.
Vid större tumörer kan operationssåret ibland behöva täckas med hud eller annan vävnad från ett annat kroppsområde. Det kan till exempel vara vävnad från låret, skinkan, magen eller ljumsken. De flesta behöver stanna på sjukhuset en till tre dagar efter operationen. Du behöver stanna tre till fem dagar om alla lymfkörtlar i ljumsken eller ljumskarna togs bort samtidigt som vulvaoperationen. En del behöver ha en kateter i urinblåsan efter operationen. Katetern behöver oftast vara kvar några dagar, ibland längre. Du kan behöva en liten plastslang i ena ljumsken eller båda ljumskarna om du har opererat lymfkörtlarna. Dräneringen kan behöva sitta kvar även sedan du har lämnat sjukhuset. Det kan ta från några dagar till flera veckor.
Det är bra att röra på sig så snart du kan efter behandlingen, men de första dagarna kan du behöva ta det litet försiktigt. Hur mycket du orkar beror bland annat på vilken behandling du har fått, om du har andra sjukdomar och hur du mår i övrigt. Anpassad motion kan ibland göra att du känner dig mindre trött. Ta flera korta vilopauser under dagen hellre än en enstaka, längre vilopaus, eftersom det kan lindra tröttheten.1 Berätta för kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal om du är väldigt trött, eftersom det ofta finns hjälp att få. Rehabiliteringen bör planeras redan när du har fått besked om vulvacancer, så att du kan få stöd efter behandlingen. Kontaktsjuksköterskan ansvarar för att planera och samordna din rehabilitering.2
Bäckenbottenträning kan minska eller bota besvär både vid urin- och avföringsinkontinens. En sjukgymnast kan hjälpa dig att träna upp muskulaturen så att du kan knipa om det behövs. Blåsträning kan hjälpa dig om du ofta känner dig kissnödig, men bara kissar små mängder, mindre än två deciliter. Om du läcker urin kan det vara bra att hålla koll på hur mycket du dricker och när på dygnet.2 Du kan be om att få träffa en dietist om du behöver vägledning.
Läkningen efter en operation kan ta två till sex veckor. Under den tiden bör du undvika att bada eller att ha sex som innefattar operationsområdet. Du kan få lymfödem om lymfkörtlarna har tagits bort. Det innebär att lymfvätska samlas och det kan kännas svullet, spänt och tungt i ljumskarna och i benen eller nedre delen av magen och mot blygdbenet. Lymfödem kan både förebyggas och behandlas, till exempel med kompressionsstrumpor, kompressionsbyxor eller massage. Du kan använda en trosa som sitter tätt för att lindra svullnaden. Om slidöppningen blir trång efter operation eller strålbehandling kan en dilatator förebygga besvär. Du får den på kliniken där du har fått behandling, och en läkare eller sjuksköterska kan hjälpa dig att prova ut rätt storlek.
Om läkaren har starka skäl att tro att du har vulvacancer utreds du enligt ett standardiserat vårdförlopp. Då organiseras utredningen så att det går så snabbt som möjligt att bli undersökt och få svar.1 Ett standardiserat vårdförlopp är en plan för vilka undersökningar som ska göras och hur snabbt det ska gå från misstanke om cancer till start av första behandling.2
Du blir oftast remitterad till en kvinnoklinik som fortsätter utredningen om du behöver undersökas mera. All behandling för att ta bort cancern får du på någon av de sjukhuskliniker i Sverige som arbetar särskilt med vulvacancer. Efter behandlingen görs efterkontroller på din närmaste kvinnoklinik.1
Ring telefonnummer 1177 om du behöver sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.1 Efter ett cancerbesked har du rätt till en kontaktsjuksköterska. Kontaktsjuksköterskan är med och samordnar vården och fungerar som en central kontaktperson för dig som är sjuk och för närstående.2
Vulvacancer är cancer som börjar i vulvan. Vulvan är de yttre delarna av det kvinnliga könsorganet. Vulvacancer börjar oftast i blygdläpparna.4 Den kan också börja runt urinröret, vid klitoris, vid slidöppningen eller i mellangården. Vulvacancer kan vara olika typer av cancer, men skivepitelcancer är den vanligaste typen.2
Cirka 150–200 svenska kvinnor insjuknar i vulvacancer varje år. Vulvacancer förekommer även hos yngre kvinnor, även om mer än hälften är över 70 år när de får sin diagnos. Vulvacancer är en ovanlig sjukdom och utgör cirka fem procent av all gynekologisk cancer.2
De flesta typer av vulvacancer utvecklas långsamt under flera år. Melanom i vulvan tenderar att växa och sprida sig snabbare än de flesta andra typer.5 Det finns flera olika typer av vulvacancer, och deras utveckling kan därför skilja sig åt.
HPV-vaccination kan minska risken för vulvacancer genom att förebygga vissa HPV-infektioner. Säkrare sex kan minska risken för vulvacancer genom att skydda mot sexuellt överförbara infektioner.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Även tidigare cellförändringar i vulvan, slidan eller livmoderhalsen och nedsatt immunförsvar kan finnas med i sjukdomshistorien hos personer med vulvacancer. Nedsatt immunförsvar kan bero på hivinfektion eller behandling som dämpar immunförsvaret, till exempel behandling efter en organtransplantation. Långvariga hudförändringar, som lichen sclerosus, är en annan riskfaktor som framför allt beskrivs hos kvinnor över 50 år.4 Alla HPV-typer leder inte till cancer, men vissa kan orsaka cellförändringar som senare utvecklas till vulvacancer.5 Riskfaktorer kan alltså se olika ut, och passagerna beskriver ingen enskild orsak som förklarar alla fall.1 Nedsatt immunförsvar kan till exempel bero på hivinfektion eller immundämpande behandling.
Vulvar intraepithelial neoplasia, VIN, är ett förstadium till vulvacancer. VIN kan utvecklas till vulvacancer, men de flesta fall av VIN leder inte till cancer.4
Det finns två grupper av förstadier: HPV-relaterade förstadier och förstadier som inte är kopplade till HPV. Förstadier som inte är kopplade till HPV ses oftast vid långvariga hudsjukdomar, framför allt lichen sclerosus.
En knöl i ljumsken kan vara en lymfkörtel som går att känna vid vulvacancer.3 Blödning eller flytning utanför menstruationen kan också förekomma. Vissa personer med vulvacancer har inga symtom.4
Klåda eller sveda beror oftast på något annat än cancer, till exempel svamp, eksem eller torra slemhinnor. Många av förändringarna kan alltså ha andra orsaker, men det går inte att avgöra orsaken säkert utan en medicinsk bedömning.
Kontakta en gynekolog eller en vårdcentral om du har haft en hård knöl eller knuta, ett sår som inte läker, ett sår som blöder eller klåda eller sveda i några veckor.1 Det gäller även om besvären känns lindriga, eftersom förändringar i vulvan kan behöva undersökas.
Sök också vård vid ett sår som inte läker, en knöl i vulvan eller en förstorad lymfkörtel i ljumsken.2
Vävnadsproven skickas till ett laboratorium och analyseras i mikroskop.1 Analysen kan visa om du har cancer eller någon annan sjukdom och vilken behandling som då kan bli bäst för dig.
Ibland behöver du bli sövd en kort stund när mer omfattande vävnadsprover ska tas. De flesta mår som vanligt efteråt och kan åka hem samma dag.
Om du har cancer behöver du oftast undersökas mer för att se om sjukdomen har spridit sig. Ultraljud, datortomografi eller magnetkamera kan användas för att kartlägga sjukdomen och visa eventuell spridning.1 I vissa fall görs även lungröntgen.
Vid invasiv vulvacancer, det vill säga när tumören växer in i vävnaden, rekommenderas vidare utredning med bilddiagnostik.3 Hur undersökningen görs beror på tumörens storlek och hur utbredd den är.
Vid större tumörer på minst fyra centimeter rekommenderas magnetkamera av lilla bäckenet och ljumskarna inför operation eller strålbehandling.3 Vid misstänkt spridning till lymfkörtlarna kan ytterligare undersökning behövas.
Ljumskarna undersöks oftast med ultraljud. Ultraljud kan kombineras med ett eller flera vävnadsprover från misstänkta lymfkörtlar.2 Ett sådant prov kan tas med en nål som förs in i lymfkörteln, ibland med hjälp av ultraljud. Du kan få lokalbedövning, och utöver nålsticket brukar provtagningen inte göra ont. Ibland behöver en eller flera lymfkörtlar tas bort för att undersökas mer.1
Vulvacancer delas in i stadier beroende på om sjukdomen har spridits och hur mycket den har spridits.1 Stadieindelningen bygger bland annat på tumörens utbredning och på om det finns spridning till lymfkörtlar.
Efter att diagnosen har bekräftats remitteras du till ett regionalt centrum för gynekologisk tumörkirurgi. Alla fall diskuteras vid en nationell multidisciplinär konferens, där olika specialister bedömer vilken behandling som är lämplig och var den ska genomföras.3
Lymfkörtlarna i ljumskarna kan behöva opereras samtidigt som tumören i vulvan. Lymfkörtelutrymning innebär att alla lymfkörtlar i ena eller båda ljumskarna tas bort.1 Det görs om undersökningar visar att cancern har spridit sig eller att det finns risk för spridning.
När det är oklart om cancern har spridit sig kan en sentinel node-operation, som också kallas portvaktskörteloperation, göras.1 Då tas bara en eller några lymfkörtlar bort för undersökning. Om portvaktskörtlarna är utan cancer behöver inga fler lymfkörtlar tas bort.
Strålbehandling kan ges efter operation för att ta bort cancerceller som kan ha blivit kvar. När strålbehandling ges efter operation får du ofta behandling varje vardag i fem till sex veckor.1
Strålbehandling kan ibland användas i stället för operation.1 Det kan vara ett alternativ om tumören är stor eller sitter så att det är svårt att få bort den med tillräckligt mycket frisk vävnad runt omkring. Strålbehandling i stället för operation kan behöva ges varje vardag i upp till sju veckor.2
Strålbehandling kan ge lokala besvär i det område som behandlas. Det kan börja svida efter en till två veckors behandling, och det kan bildas ett sår i huden där strålningen ges. Många blir också trötta av strålbehandling. De flesta biverkningar går över eller mildras några veckor efter behandlingen.
Radiokemoterapi kan användas när tumören inte kan opereras. Cytostatika kan göra cancercellerna känsligare för strålning när behandlingarna ges samtidigt.1
Cytostatika kan orsaka trötthet, illamående och koncentrationssvårigheter. Blodvärdena kan påverkas så att du behöver blodtransfusioner, och illamående kan förebyggas med läkemedel.
Om sjukdomen kommer tillbaka i vulvan görs en ny utredning för att se vilken behandling som kan fungera. Lokala återfall i vulvan behandlas i första hand med operation eller strålbehandling med botande syfte.3
Vid generaliserad sjukdom finns ingen botande behandling. Palliativ cytostatika kan övervägas i enstaka fall vid generaliserad sjukdom, men behandlingsresultaten är ofta dåliga.3
Palliativ vård omfattar behandling som lindrar de besvär personen kan ha.1 Du kan få behandling för att bromsa sjukdomen och samtidigt få hjälp med symtom och andra besvär.
Efterkontroller görs vanligtvis under ungefär fem år efter avslutad behandling.1 En del behöver gå på kontroller längre än fem år. Det är vanligt att gå oftare den första tiden och sedan mer sällan.
Efterkontrollerna omfattar vanligtvis gynekologisk undersökning och palpation av ljumskarna.1 Vid besöken får du också berätta hur du mår och om du har fått nya besvär.
Behandlingen kan ge följder som kommer under eller efter operationen och strålbehandlingen. Sena biverkningar efter kirurgi och strålbehandling förekommer ofta.
Lymfödem kan drabba upp till 50 procent efter inguinal lymfkörtelutrymning.3 Lymfödem innebär att lymfvätska samlas och kan göra att det känns svullet, spänt eller tungt i ljumskarna, benen eller nedre delen av magen.
Sexuell dysfunktion förekommer hos mer än 50 procent efter behandling.3 Möjligheten till sexuell stimulans kan påverkas, till exempel om hela eller delar av klitoris har opererats bort. Sjukdomen och behandlingen kan också påverka hur du ser på dig själv och din kropp.
Både operation och strålbehandling kan ge ärr som gör att slidöppningen blir trång. Då kan det bli svårare att ha samlag eller att bli undersökt. Strålbehandling kan också göra slemhinnorna torra och sköra.
Berätta för kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal hur du mår efter behandlingen. Det finns hjälp för många besvär, bland annat stöd vid lymfödem, inkontinens, sexuell dysfunktion och trötthet.
Du har rätt att få prata med en kurator eller psykolog om hur du känner.1 Kuratorn eller psykologen kan ge stöd när sjukdomen och behandlingen väcker oro, sorg eller andra känslor.