Ett svårläkt bensår är ett sår nedanför knäleden som inte har läkt eller förväntas läka inom fyra till sex veckor; bensår är ett symtom på en underliggande orsak, inte en egen diagnos. Det finns behandling som syftar till att läka såret och behålla läkningen, och vid fullgod kompressionsbehandling läker cirka 75 procent av venösa bensår inom sex månader.
Ett svårläkt bensår är ett sår nedanför knäleden som inte har läkt eller förväntas läka inom fyra till sex veckor.1 Det handlar alltså om ett sår som finns kvar, eller bedöms ha svårt att läka, under längre tid än ett vanligt ytligt sår.
Ett bensår är ett symtom på en underliggande orsak och inte en egen diagnos.1 Därför behöver vården bedöma varför såret har uppstått och vilken typ av bensår det rör sig om. Det finns flera olika typer av bensår, bland annat venösa sår, arteriella sår, kombinationssår, diabetessår, vaskulitsår och tumörsår.2
Venösa bensår hänger samman med venös insufficiens i ytliga eller djupa vener.1 Då fungerar återtransporten av syrefattigt blod från ben och fötter till hjärtat sämre, vilket kan leda till svullnad och så småningom sår. Venös insufficiens kan bero på vidgade vener eller skadade venklaffar.3
Venösa bensår kan bli svårläkta och kräva olika behandlingar. Behandlingen behöver anpassas efter såret och den bakomliggande orsaken. Målet med behandlingen är att läka såret och behålla läkningen.1
Vid behandling av venösa bensår med fullgod kompressionsbehandling läker cirka 75 procent på sex månader. Uppgiften gäller venösa bensår som beror på venös insufficiens i ytliga eller djupa vener. Om orsaken till såret inte behandlas finns risk att såret kommer tillbaka, och därför behöver behandlingen också förebygga återfall.1
När venös insufficiens finns i de djupa venerna krävs livslång graderad kompression. Efter att såret har läkt är måttanpassade kompressionsstrumpor ett behandlingsalternativ. Vid venös insufficiens i ytliga vener kan en åderbråcksoperation i vissa fall göra att kompressionsbehandling inte längre behövs.1
Åderbråck är den vanligaste orsaken till venösa bensår. Vid åderbråck sluter klaffarna i de ytliga venerna inte tätt, vilket försämrar blodets återflöde mot hjärtat. En tidigare djup ventrombos kan också ha skadat venklaffarna och på så sätt orsaka venös insufficiens.1 När återtransporten av syrefattigt blod från fötter och tår till hjärtat fungerar dåligt kan det uppstå svullnad och så småningom risk för sår. Förutom vidgade vener och skadade venklaffar kan även muskelpumparna i vad och lår fungera otillfredsställande.3 Venös insufficiens kan därför bero på flera faktorer som tillsammans försämrar blodets väg tillbaka från benet.
När det venösa återflödet försämras ökar trycket i venerna. Då kan vätska, proteiner och blodceller läcka från de små blodkärlen ut i vävnaden.1 Detta kan leda till inflammation och förändringar i huden och vävnaden under huden.
Vadens och lårets muskelpumpar hjälper till att föra blodet tillbaka mot hjärtat. Om muskelpumparna inte arbetar tillfredsställande kan det bidra till venös insufficiens. Svullnad kan i sin tur bidra till att sår uppstår eller inte läker.3
Ett venöst bensår kan ge både besvär från själva såret och förändringar i benet runt omkring. Smärtan kan kännas dov och sitta i såret eller i benet.
Svullnaden kan alltså finnas även när huden inte ser tydligt inflammerad ut. Förändringarna kan se olika ut från person till person och kan också variera över tid. Därför bedöms både såret och huden runt omkring när ett venöst bensår undersöks.
Huden runt ett venöst bensår kan visa tecken på förändrad blodcirkulation i venerna. Flera olika hudförändringar kan förekomma samtidigt.
Vid läkarbesöket går vårdpersonalen igenom när såret uppstod och hur länge det har funnits.1 Även tidigare bensår, åderbråcksoperation, annan kärlkirurgi och sjukdomar som kan påverka sårläkningen ingår i sjukdomshistorien.
Smärtan kartläggs noggrant. Du kan få frågor om smärta i högläge, vid aktivitet, i vila, på dagen och på natten.1 Även typen av smärta är viktig att beskriva.
Sårets storlek och plats dokumenteras från början och sedan regelbundet.1 Det kan göras med fotografier eller genom att mäta såret. På så sätt kan vårdpersonalen följa om såret förändras över tid.
Sårstatus beskriver bland annat hur sårbotten ser ut:
Kompressionsbehandling behövs för att ta bort svullnad i vävnaden och runt såret så att ett venöst bensår ska kunna läka.1 Kompression kan ges med bindor, kompressionsstrumpor eller pumpstövel. Vilken behandling som passar beror bland annat på sårets orsak, blodcirkulationen och hur rörlig du är.
Flerkomponentsbandage består av flera olika bindor och kan göra det lättare att uppnå rätt tryck. Rätt kompressionstryck kan då bibehållas i upp till en vecka.1 Vid nedsatt arteriell cirkulation används ett bandage med lägre kompressionstryck.
Högelastiska bindor ger högt tryck både när du rör dig och när benet vilar, och ska därför tas av på natten. Lågelastiska bindor ger högt tryck när du rör dig men lägre tryck när benet vilar, och kan sitta kvar i flera dagar.1 Trycket minskar med tiden, så omläggningen behöver göras minst två gånger i veckan.
Att linda benen rätt är komplicerat och bör göras av personal med kunskap och erfarenhet av kompressionsbehandling. Måttanpassade kompressionsstrumpor i klass II–III används vanligen först när såret har läkt för att minska risken att såret kommer tillbaka.1 Det finns också behandlingsstrumpor som kan användas under tiden såret läker, men svullnaden behöver då först vara behandlad så att strumpan får rätt storlek och form.
När benet är svullet kan du ha benet i högläge när du vilar.1 Högläge av benen i vila rekommenderas vid svullnad i samband med venösa bensår.
Fysisk aktivitet tränar vadmuskelpumpen och är en del av egenvården vid venösa bensår. Rörelseträning av fotleden ingår också i råden, eftersom både fysisk aktivitet och fotledsrörelser kan bidra till att vadmuskelpumpen arbetar.1
Du ska få särskilda instruktioner om hur du har benen i högläge när du vilar och hur du tränar vadmuskelpumpen.1 Följ de instruktioner du får av vårdpersonalen, särskilt om du har svårt att röra dig eller använder rullstol.
Rökstopp rekommenderas till alla patienter med sår.1 Rökning påverkar blodcirkulationen i både små och stora blodkärl negativt, vilket gör rökstopp till en viktig del av egenvården.
En näringsriktig kost är viktig för sårläkningsprocessen. Om du har dålig aptit, går ner i vikt eller har svårt att äta kan det påverka hur du orkar med behandlingen och hur såret läker. Lukt och smärta från såret samt oro kan påverka aptiten.
På vårdcentralen kan en distrikts- eller sjuksköterska inleda basbehandling av ett venöst bensår. Sårets storlek följs genom regelbundna mätningar eller fotografier, så att läkningen kan utvärderas över tid. En läkare ska ställa diagnosen som visar orsaken till såret innan behandling eller ändringar i behandlingen påbörjas.3
Omläggningar görs av sjuksköterska, distriktssköterska eller undersköterska som har kunskap om och erfarenhet av behandling av venösa bensår.1 Hur ofta omläggningen behövs beror bland annat på sårets status och mängden sårvätska. Personalen kan också följa hudens tillstånd, svullnaden och hur såret utvecklas.
Ibland behövs flera delar av vården tillsammans. En venös duplex, som är en ultraljudsundersökning av venerna med färgkodad doppler, görs på en klinisk fysiologisk eller kärlkirurgisk mottagning. Vem som utför undersökningen kan variera mellan regionerna.1
Vid misstänkt kontaktallergi kan en remiss till hudmottagning användas för epikutantest, även kallat lapptest. Hudklinik eller sårmottagning kan ta emot dig om såret inte visar läkningstendens trots fullgod behandling. Specialistvård kan också bli aktuell om såret växer, är atypiskt eller om orsaken är okänd.1
Bensår är ett symtom på en underliggande orsak och inte en egen diagnos.1
Venösa bensår orsakas av venös insufficiens i ytliga eller djupa vener. Åderbråck är den vanligaste orsaken till venösa bensår, eftersom klaffarna i de ytliga venerna då inte sluter tätt.1
Kompressionsbehandling används för att ta bort svullnad i vävnaden och runt såret så att ett venöst bensår ska kunna läka.1 Såromläggningar görs oftast en till två gånger i veckan av personal med kunskap och erfarenhet av venösa bensår.
Förband väljs utifrån sårets status, mängden sårvätska, hudens status och smärtan. Mekanisk upprensning kan ibland behövas för att ta bort vävnad eller beläggningar som stör läkningen.
Om orsaken till ett venöst bensår inte har åtgärdats ska du använda kompressionsstrumpor kontinuerligt efter att såret har läkt för att förhindra att såret kommer tillbaka.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Rökning påverkar både de små och de stora blodkärlens cirkulation negativt. Även nedsatt rörlighet och brist på motion kan vara faktorer som hämmar sårläkningen. Vid bedömningen vägs också andra läkningshämmande faktorer in, till exempel eksem, smärta, oro och sömnsvårigheter. Även övriga sjukdomar och läkemedel, näringsbrist, över- eller undervikt samt nedsatt rörlighet kan påverka sårläkningen. Svullnadens orsak kan också behöva bedömas, eftersom den till exempel kan hänga samman med hjärtsvikt eller njursvikt.3
När orsaken till ett bensår utreds frågar vården om bensår förekommer i familjen. Tidigare djup ventrombos, åderbråcksoperation och annan kärlkirurgi är också uppgifter som ingår i sjukdomshistorien.1
Andra sjukdomar kan påverka risken för sår eller sårläkningen. Exempel på sådant som kartläggs är hjärt-kärlsjukdom, diabetes, njursjukdom och blodbrist.1 Även tidigare bensår och läkemedel kan ingå i genomgången av möjliga orsaker.
En gul eller gulvit fibrinbeläggning i såret är inte i sig ett tecken på infektion. Vita, ärrliknande hudområden kan också finnas vid anklarna. Sår i sådana områden kan vara små, göra mycket ont och vara svårläkta.3
Ett venöst bensår kan få tecken på en klinisk sårinfektion, men rodnad, svullnad, värmeökning och smärta kan också förekomma utan infektion. Följande förändringar kan förekomma vid klinisk sårinfektion:
Om ditt sår försämras akut ska du få en akut remiss till en infektionsklinik.1 Vid kliniska infektionstecken som allmänpåverkan, ökad sekretion och feber ska sårodling tas.4 Ökad eller förändrad sårsekretion, nytillkommen eller förändrad smärta och avstannad sårläkning kan också tala för sårinfektion.
Ett ankel-arm-index, ABI, används för att bedöma blodflödet i benet. Ett ABI under 0,5 tyder på allvarlig ischemi i foten. Om ditt ABI är under 0,5 krävs omedelbar remiss till kärlkirurg.
Vårdpersonalen bedömer också huden runt såret och letar efter tecken på eksem eller infektion.
Alla med svårläkta bensår undersöks genom att vårdpersonalen känner på pulsen i benens ytliga blodkärl och använder arteriell doppler.1 Undersökningen behövs för att bedöma blodflödet och om det finns en arteriell orsak till såret.
Ankel-armtrycksindex, ABI, beräknas genom att jämföra blodtrycket vid ankeln med blodtrycket i armen. Värdet kan visa om det finns ett arteriellt inslag. Ett ABI över 1,4 kan tyda på stela blodkärl, och då kan tåtrycksmätning rekommenderas.1
Venös duplex är en ultraljudsundersökning av venerna med färgkodad doppler.1 Den kan användas för att kartlägga venernas blodflöde inför varicerkirurgi eller livslång kompressionsbehandling. Undersökningen kan också bli aktuell om det är osäkert om såret beror på venös insufficiens.
Blodglukos och HbA1c tas vid misstanke om ett diabetesrelaterat sår.1 Andra blodprover väljs utifrån ditt allmäntillstånd.
Bakterie- eller svampodling görs när det finns kliniska tecken på infektion och när provsvaret förväntas påverka handläggningen.1 En odling visar vilka mikroorganismer som finns i provet, men en sårinfektion bedöms utifrån hela den kliniska bilden.
Biopsi görs vid misstanke om tumörsår.1 Då tas ett litet vävnadsprov som undersöks vidare.
Venös duplex rekommenderas inför varicerkirurgi eller livslång kompressionsbehandling.1 Om sårets orsak är okänd eller diagnosen är osäker kan ytterligare undersökningar behövas.
Ett bensår kan ha flera möjliga orsaker. Därför jämför vårdpersonalen sårets plats och utseende med andra sårtyper:
Även diabetesrelaterade sår, kombinationssår och andra ovanliga sår kan behöva övervägas när såret inte stämmer med ett typiskt venöst bensår.
Vid ytlig venös insufficiens ska du utan fördröjning remitteras till kärlkirurg för utredning och behandling om inga individuella faktorer talar mot kirurgi.1 En venös duplexundersökning kan göras inför kärlkirurgi eller livslång kompressionsbehandling. Om undersökningen visar ytlig venös insufficiens sker den fortsatta utredningen och behandlingen hos kärlkirurg eller på varicerklinik.
Såromläggningar görs oftast en till två gånger i veckan av sjuksköterska, distriktssköterska eller undersköterska som har kunskap om och erfarenhet av venösa bensår.1 Hur ofta såret behöver läggas om beror på sårets tillstånd. Tätare omläggningar kan behövas om såret vätskar mycket, är infekterat eller är koloniserat med pseudomonasbakterier.
Såret rengörs med ljummet nytappat kranvatten, gärna med hjälp av en snålspolande dusch. I vissa situationer används steril koksaltlösning, till exempel vid mycket djupa sår eller när senor och leder är blottade. Mekanisk upprensning kan göras med sax och pincett, kniv eller en skarp sårslev.1 Upprensningen ska göras försiktigt så att frisk vävnad inte skadas.
Förband väljs utifrån sårstatus, mängden sårvätska, hudstatus och smärtanalys. Vid måttligt till kraftigt vätskande sår används högabsorberande förband. Andra förband kan väljas för rena, granulerande, fibrinbelagda eller infekterade sår. Huden runt såret kan skyddas med zinksalva eller silikonbaserad barriärfilm.1
Smärtanalys görs vid alla typer av svårläkta sår. Bedömningen kan omfatta när smärtan kommer, var den sitter, hur den känns och hur stark den är. Smärtan kan skattas med ett smärtskattningsinstrument, en visuell analogskala eller en numerisk skala.
Lokal smärtbehandling kan bestå av lidokaingel eller lidokain-prilokainkräm. Paracetamol och opioider är exempel på systemisk behandling vid nociceptiv smärta. Lidokain kan appliceras före upprensning och omläggning om behandlingen gör ont.1 I källmaterialet anges lidokain som 2-procentig gel eller 5-procentig salva, eller lidokain-prilokain som appliceras minst 30 minuter före upprensning och omläggning.
Antibiotika behandlar en infektiös komplikation och är inte själva bensårsbehandlingen. Bakterier på såret utan kliniska tecken på infektion ska därför inte behandlas med antibiotika. En klinisk sårinfektion behandlas med systemiska antibiotika efter bakterieodling.1
Vid lokal sårinfektion utan feber eller allmänpåverkan behandlas såret med antiseptiska lösningar och förband, tätare omläggningar och daglig uppföljning.1 Lokal antibiotikabehandling rekommenderas inte vid en sådan infektion. Vid feber, allmänpåverkan eller andra tecken på att infektionen har spridit sig kan systemisk antibiotikabehandling behövas.
En specialistenhet kan bedöma om pinchgraft, delhudstransplantation, kirurgisk upprensning eller undertrycksbehandling passar vid särskilt svårbehandlade sår.1 Remiss till hudklinik eller sårmottagning är motiverad om ett svårläkt bensår inte visar läkningstendens trots fullgod behandling, om såret växer, eller om såret är atypiskt eller orsaken är okänd.
Vid behandling av venösa bensår med fullgod kompressionsbehandling läker cirka 75 procent inom sex månader. Målet med behandlingen är att läka såret och behålla läkningen. Om orsaken finns i de djupa venerna krävs livslång graderad kompression.1
Du ska vara välinformerad om din diagnos och delaktig i behandlingen.1 Information och dialog om diagnos, fortsatt utredning, behandling, egenvård och kost ingår i omhändertagandet av personer med bensår.
Det kan vara bra att berätta för vårdpersonalen hur rörelse, smärta, förband och svårigheter att ta på skor påverkar din vardag. Sådana faktorer kan påverka hur aktiv du kan vara.
Om orsaken till såret inte har åtgärdats ska du använda kompressionsstrumpor kontinuerligt efter att såret har läkt för att minska risken att såret kommer tillbaka.1 Måttanpassade kompressionsstrumpor klass II–III används vanligen när såren har läkt.
Vid ytlig venös insufficiens kan en åderbråcksoperation ofta göra att du slipper livslång kompressionsbehandling.1 Det gäller efter åderbråcksoperation när den ytliga venösa insufficiensen är orsaken och inga individuella faktorer talar mot operation.
Vid djup venös insufficiens krävs livslång graderad kompression. Efter att såret har läkt är måttanpassade kompressionsstrumpor ett behandlingsalternativ.1
Kompressionen behöver fungera även efter läkningen, eftersom målet med behandlingen är både att läka såret och att behålla läkningen.1 När det venösa såret är läkt bör någon form av kompression användas för att minska risken att såret kommer tillbaka.3
Cirka 75 procent av venösa bensår läker inom sex månader vid fullgod kompressionsbehandling. Vid djup venös insufficiens krävs livslång graderad kompression.1
Läkningen kan påverkas av till exempel andra sjukdomar och läkemedel, näringsbrist, över- eller undervikt samt nedsatt rörlighet.