Uretrit, ibland kallat urinrörskatarr, är en inflammation i urinrörets slemhinna, alltså röret som leder urinen från urinblåsan ut ur kroppen. Det finns hjälp att få: de flesta fall kan handläggas i primärvården, särskilt när besvären är milda och tillståndet är okomplicerat.
Uretrit är en inflammation i urinrörets slemhinna. Uretrit är i de flesta fall ett infektiöst tillstånd. Tillståndet kan dock även uppstå utan påvisbar infektion. Kronisk uretrit är en långvarig inflammation i urinröret. Kronisk uretrit kan drabba både män och kvinnor i alla åldrar.1 Urinröret är röret som leder urinen från urinblåsan ut ur kroppen. Det är alltså urinröret, och inte själva urinblåsan, som är inflammerat vid uretrit. Besvären kan vara smärtsamma, kliande eller obehagliga, särskilt när du kissar.2 Uretrit kan ibland kallas urinrörskatarr.1
Urinröret är en del av urinvägarna. Det börjar vid urinblåsan och går ut till kroppens utsida. Uretrit kan förekomma hos både kvinnor och män.1 Besvären kan se olika ut från person till person, och vissa kan ha uretrit utan tydliga symtom.2
Uretrit är vanligt.2 Uretrit förekommer alltså i olika former, från en inflammation som går över till en långvarig inflammation.1 Det kan drabba vem som helst, men är vanligast hos vuxna.2,3 Uretrit kan orsakas av infektion, irritation eller skada. Ibland går det inte att hitta någon tydlig orsak.1
Uretrit kan likna urinvägsinfektion eftersom båda tillstånden kan ge besvär från urinvägarna. Tillstånden är ändå olika: vid uretrit finns inflammationen i urinröret, medan en urinvägsinfektion kan finnas i urinblåsan eller njurarna.3 Läs mer om besvär, undersökning och behandling i de följande avsnitten.
Uretrit beror oftast på att virus eller bakterier kommer in i urinröret.3 Flera olika smittämnen kan alltså ligga bakom en infektiös uretrit. Ureaplasma urealyticum, Ureaplasma parvum och Mycoplasma hominis kan också påvisas i urinröret, men deras betydelse som orsak är ofta osäker och behöver bedömas individuellt. Smittämnen kan finnas kvar på ytan av urinrörets slemhinna eller ta sig in i slemhinnan och orsaka en infektion. Uretrit delas traditionellt in i gonokockuretrit och icke-gonokockuretrit beroende på om gonorrébakterier kan påvisas. I dag används oftast nukleinsyraprov för att identifiera gonorré och klamydia.1 Infektioner är alltså en vanlig bakgrund till inflammationen, men olika smittämnen kan ligga bakom. Uretrit är ofta förknippad med sexuellt överförbara infektioner.
Vanliga bakterier som kan orsaka uretrit är klamydia, gonorré och Mycoplasma genitalium.1 Klamydia är den vanligaste orsaken till icke-gonokockuretrit, medan gonorré orsakar gonokockuretrit. Mycoplasma genitalium är en annan viktig bakterie som kan orsaka uretrit.
Herpes simplex och Trichomonas vaginalis kan också orsaka uretrit.1 Även andra mikroorganismer kan finnas i urinröret, men deras betydelse som orsak behöver ibland bedömas individuellt.
Urinvägsinfektion kan ibland ge upphov till uretrit.
Svedan kan beskrivas som brännande smärta och kan komma både under och efter att du kissar.1 Urinröret kan också svida mellan gångerna du kissar.3
Besvären varierar mellan olika personer. De kan vara milda eller innebära mer uttalad smärta och riklig flytning. Hos kvinnor kan besvären ibland vara mer diskreta eller ospecifika.
Uretrit kan ge flera olika besvär från urinröret och närliggande områden. Du kan ha ett eller flera av följande symtom:
På vårdcentralen får du berätta om dina besvär för läkaren.3 Utredningen börjar med frågor om dina symtom och din sjukdomshistoria. Läkaren frågar bland annat när besvären började och hur länge de har funnits. Det kan också komma frågor om sveda när du kissar, flytning från urinröret och andra besvär från urinvägarna. Diagnosen bygger främst på dina symtom, fynd vid undersökningen och laboratorieprover.1
Samtalet kan innehålla frågor om nya eller flera sexpartners, kondomanvändning och tidigare sexuellt överförbara infektioner.1 Läkaren kan också fråga om oral eller anal sexuell exponering. Om besvären har fortsatt eller kommit tillbaka kan du få frågor om tidigare provtagning, eventuell behandling och hur besvären påverkades av den.
Läkaren kan göra en kroppsundersökning och undersöka underlivet.3 Undersökningen kan omfatta att läkaren tittar på urinrörsmynningen och huden runt omkring.1 Då bedöms bland annat om det finns rodnad, vätska från urinröret eller blåsor som kan bero på herpes.
Vid behov kan undersökningen anpassas efter dina besvär. Hos män kan läkaren känna på testiklarna och bitestiklarna. Hos kvinnor kan en gynekologisk undersökning behövas för att bedöma livmoderhalsen eller om det samtidigt finns en infektion i slidan.
Behandlingen som du får beror på vad dina provsvar visar.3 Urinprovet kan visa vad besvären beror på, och läkaren bestämmer sedan vilken behandling som behövs utifrån provsvaret.
Antivirala läkemedel kallas också virushämmande läkemedel. De tar inte bort viruset, men kan lindra besvären, hindra viruset från att spridas och göra att infektionen läker snabbare.
Vid ospecifik uretrit, även kallat urinrörssmärtsyndrom, kan behandlingen bero på hur stora besvär du har. Om besvären är lindriga kan du ibland vänta med behandling eftersom besvären kan gå över av sig själva. Om besvären är svåra är antibiotika vanligast. Du kan också behöva läkemedel som lindrar smärta och dämpar inflammation.
Skonsam rengöring kan minska risken för att huden och urinrörets slemhinna blir irriterade. Använd mild tvål eller barnolja när du tvättar underlivet. Parfymerad tvål kan irritera huden.3
Tvätta inte underlivet för ofta, eftersom huden då kan torka ut och bli irriterad. En tvätt per dag räcker oftast.3 Undvik också produkter som kan irritera urinröret:
Starka hygienprodukter och överdriven tvättning kan irritera urinrörets slemhinna. Om du märker att en viss produkt ger mer sveda eller irritation är det därför klokt att sluta använda den.
Vårdcentralen är oftast den första kontakten vid uretrit. De flesta fall kan handläggas i primärvården, särskilt när besvären är milda och bilden är okomplicerad.1 På vårdcentralen får du berätta om dina besvär för läkaren och lämna ett urinprov. Läkaren kan också göra en kroppslig undersökning och undersöka underlivet.
En STI-mottagning eller hud- och könssjukdomsklinik kan hjälpa till vid misstänkt eller bekräftad sexuellt överförd infektion. Vid misstänkt eller bekräftad gonorré bör remiss skickas till en sådan mottagning. En STI-mottagning kan också vara aktuell om diagnosen är osäker eller besvären kvarstår eller kommer tillbaka.1
En urolog kan bli aktuell om uretriten kommer tillbaka eller om det finns misstanke om en strukturell avvikelse i urinröret, till exempel en förträngning i urinröret.1 Ibland krävs remiss till den öppna specialiserade vården.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Där får du hjälp att bedöma dina symtom och råd om vad du kan göra själv.3
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.
Uretrit är en inflammation i urinrörets slemhinna.1 Oftast beror uretrit på att virus eller bakterier har kommit in i urinröret.3 Besvären kan också bero på irritation eller en skada i urinröret.1
Sveda när du kissar och flytning från urinröret är vanliga symtom.3 Flytningen kan vara varig, slemmig eller klar.1 Du kan också behöva kissa oftare eller känna att det gör ont eller känns obehagligt i magen eller bäckenet.3
På vårdcentralen får du berätta om dina besvär och lämna ett urinprov. Läkaren kan också göra en kroppslig undersökning och undersöka underlivet.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Uretrit kan ibland uppstå utan att en infektion kan påvisas. Kateterisering eller andra urologiska ingrepp kan irritera eller skada urinröret och orsaka uretrit.1 Även upprepade ingrepp eller annan mekanisk påverkan kan bidra till irritation eller skada.
Tvål, spermiedödande medel och vissa glidmedel kan irritera urinrörets slemhinna.1 Även starka tvättmedel, parfymer och intimvårdsprodukter kan orsaka irritation och inflammation om de kommer i kontakt med urinröret.
Friktion under samlag kan ge irritation längst ut i urinröret.3 Irritationen kan också bero på andra aktiviteter som belastar eller trycker mot urinröret.
Andra icke-infektiösa orsaker som beskrivs är autoimmuna reaktioner, hormonella förändringar, samtidig balanit, förträngning i urinröret och främmande kropp. Ibland hittas ingen tydlig orsak till uretriten, och tillståndet betraktas då som idiopatiskt.3
Flera eller samtidiga sexuella partners är en identifierad riskfaktor för uretrit. Inkonsekvent kondomanvändning är också en identifierad riskfaktor.1 Risken hänger samman med att uretrit ofta orsakas av mikroorganismer som kan överföras sexuellt.
Nedsatt immunförsvar kan öka mottagligheten för infektion.1 Även tidigare sexuellt överförbara infektioner och oskyddat sex beskrivs som riskfaktorer.
Klåda, irritation eller brännande smärta i urinröret kan förekomma. Hos män kan smärta även uppstå vid utlösning. Rodnad eller irritation kring urinrörets mynning kan också ses.
Den som tror att den har uretrit ska kontakta en vårdcentral.3 Det är viktigt att bli undersökt eftersom sveda när du kissar också kan bero på urinvägsinfektion, och besvären kan likna uretrit.
Vid undersökningen får du berätta om dina besvär och lämna urinprov. Beroende på symtomen kan prov även tas för sexuellt överförbara infektioner. Ett nukleinsyraprov används ofta för att hitta klamydia och gonorré.
Vid stora besvär ska du kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning. Du behöver inte söka vård någon annanstans om det är stängt, utan kan vänta tills den jouröppna mottagningen eller vårdcentralen öppnar.3
Bedömning på akutmottagning kan bli aktuell vid feber. Bedömning på akutmottagning kan bli aktuell vid uttalad smärta. Bedömning på akutmottagning kan bli aktuell vid misstanke om komplikationer som bitestikelinflammation eller prostatit.1
Flera andra tillstånd kan ge besvär som liknar uretrit. Urinvägsinfektion kan ge sveda när du kissar och likna uretrit.3 Vulvovaginit, bakteriell vaginos och balanit är andra möjliga differentialdiagnoser.1
Vissa besvär kan också bero på irritation i urinröret, till exempel efter friktion under samlag eller kontakt med irriterande ämnen. En förträngning i urinröret kan ge svårt att kissa och är en annan möjlig förklaring till urinbesvär. Vid återkommande eller kvarstående symtom kan det behövas en ny medicinsk bedömning för att hitta orsaken.
Du får lämna ett urinprov vid utredningen. Urinprovet kan ofta visa vad besvären beror på och kan ibland visa om inflammationen beror på virus eller bakterier.3 Ibland visar proverna inget trots att besvären finns kvar, och då kan du behöva lämna fler urinprover.
Vid misstanke om en sexuellt överförbar infektion, STI, tas prov för klamydia och gonorré.1 Nukleinsyraprov, NAAT, används som förstahandsmetod för att hitta klamydia och gonorré. Provet kan påvisa arvsmassa från mikroorganismer.
Flera sexuellt överförbara infektioner kan förekomma samtidigt, och därför kan läkaren ibland föreslå bredare provtagning. Vid kvarstående besvär efter negativa prov för klamydia och gonorré bör prov tas för Mycoplasma genitalium.1 Misstanke om Trichomonas vaginalis kan utredas med nukleinsyraprov eller mikroskopisk undersökning.
Vid misstänkt eller bekräftad gonorré ska bakterieodling tas för resistensbestämning.1 Odlingen tas från relevanta ställen utifrån din sjukdomshistoria och vilken sexuell exponering du har haft. Resistensbestämning visar vilka antibiotika bakterien kan vara känslig eller motståndskraftig mot.
Bilddiagnostik ingår inte i rutinutredningen vid okomplicerad uretrit.1 Läkaren kan överväga bilddiagnostik vid en ovanlig symtombild, misstanke om komplikation eller när en annan diagnos behöver undersökas.
Vid kvarstående svåra besvär eller besvär som kommer tillbaka kan fler undersökningar behövas. Cystoskopi innebär att läkaren för in en liten kamera i urinröret och undersöker insidan.3 Undersökningen kan användas för att se om det finns en infektion eller inflammation.
Ultraljud kan användas för att undersöka njurarna och urinblåsan. Ibland kan magnetkamera behövas när läkaren vill undersöka om det har bildats fickor i urinröret.3 Vid misstanke om en förträngning i urinröret kan läkaren också behöva utreda om urinröret har blivit trängre än vanligt.
Ibland kan en operation behövas. Det kan till exempel vara om undersökningar har visat att det har bildats stenar eller fickor i urinröret.
Vilken antibiotikabehandling som används beror på den sannolika orsaken och aktuella behandlingsrekommendationer. Vid Mycoplasma genitalium kan infektionen vara svårbehandlad eftersom bakterien kan vara motståndskraftig mot antibiotika. Vid misstänkt antibiotikaresistens rekommenderas kontakt med en mottagning för sexuellt överförda infektioner.
Eftersom uretrit ofta är sexuellt överförd är behandling av sexualpartner en viktig del av behandlingen. Sexualpartner bör identifieras, informeras, testas och vid behov behandlas. Det minskar risken för att infektionen förs vidare och för att du ska smittas på nytt.
Vid klamydia och gonorré ansvarar den behandlande läkaren för att smittspårning genomförs. Det innebär att personer som kan ha utsatts för smitta kontaktas så att de kan få information, testas och vid behov behandlas.
Om uretriten är kopplad till en sexuellt överförd infektion ska du avstå från sexuella kontakter tills behandlingen är avslutad och symtomen har försvunnit. Det gäller även om besvären börjar minska innan behandlingen är klar.
Klamydia och gonorré är allmänfarliga sjukdomar enligt smittskyddslagen. Därför omfattas de av både anmälningsplikt och smittspårningsskyldighet. Den behandlande läkaren ansvarar för smittskyddsanmälan och för att smittspårning startas.
Om besvären inte försvinner efter behandling behöver orsaken bedömas på nytt. Vid kvarstående symtom efter tre veckor bör det kontrolleras att uretrit fortfarande finns och att den ordinerade behandlingen har följts. Det behöver också bedömas om du har haft en ny sexualpartner, eftersom det kan innebära en ny infektion. En orsak som inte beror på infektion behöver också övervägas.
Om symtomen finns kvar mer än två veckor efter avslutad behandling eller kommer tillbaka rekommenderas en ny medicinsk bedömning. Då kan läkaren behöva ta nya prover eller bedöma om det finns en annan orsak till besvären.
Vid Mycoplasma genitalium görs kontrollprov bara om det finns misstanke om antibiotikaresistens eller om symtomen finns kvar. Provet tas tidigast fyra veckor efter att behandlingen har påbörjats. Om behandlingen inte har fungerat behöver en ny infektion alltid uteslutas.
Infektiös uretrit kan spridas vidare i urinvägarna och könsorganen. Hos män kan spridningen orsaka bitestikelinflammation. Hos kvinnor kan spridningen orsaka inflammation i livmoderhalsen, livmoderslemhinnan eller äggledarna.
Om infektionen inte läker ut eller behandlingen inte är tillräcklig kan uretrit bli långvarig. Långvarig inflammation kan leda till ärrvävnad i urinröret. Ärrvävnaden kan göra urinröret trängre och orsaka en förträngning i urinröret.
Hos kvinnor kan en infektion som sprids till bäckenet orsaka fertilitetsproblem. Risken hänger ihop med att inflammationen då kan påverka de organ som hör till det kvinnliga könsorganet.
Byt underkläder varje dag och använd rena handdukar.3 Dela inte handdukar eller intimhygienprodukter med andra, eftersom bakterier och andra mikroorganismer annars kan samlas kring urinröret eller spridas mellan personer.
Undvik oskyddat sex medan du har en infektion.3 Annars finns det risk att infektionen sprids vidare, och det kan ibland göra att du får tillbaka infektionen senare.
Kondom vid vaginalt eller analt sex kan minska risken för uretrit. Använd kondom varje gång du har vaginalt eller analt sex. Sexleksaker bör inte delas. Om någon annan ska använda en sexleksak ska den tvättas och förses med en ny kondom först.5
Säkrare sex kan minska risken för sexuellt överförda infektioner som kan orsaka uretrit. Om du har sex utan kondom kan en person med uretrit utan symtom föra infektionen vidare utan att veta om det.5
Du kan läsa mer om när du ska söka vård i avsnittet om symtom.
Behandlingen väljs utifrån vad provsvaren visar. Antibiotika är vanligt när bakterier orsakar besvären. Vid lindriga besvär av ospecifik uretrit kan behandlingen ibland avvaktas, eftersom besvären kan gå över av sig själva. Om uretrit beror på virus kan virushämmande läkemedel ibland användas.3