Tumbasartros är en ledsjukdom med artros i leden där tummen möter handleden, alltså tummens basled. Det finns hjälp att få, och de flesta blir hjälpta.
Tumbasartros är en ledsjukdom i området där tummen möter handleden. Tumbasartros innebär artros i leden där tummen möter handleden.1 Den leden kallas också tummens basled eller tumbasens sadelled. Tumbasartros kan beskrivas som förändringar i brosk och ben i tummens basled.2
Lederna är täckta av brosk, som fungerar som ett stötdämpande och glatt glidskikt mellan benen. Brosket hjälper alltså benen att röra sig smidigt mot varandra.2 Vid tumbasartros förändras brosket och benet i leden. Tillståndet gäller alltså leden vid tummens bas, där tummen möter handleden, och inte hela handen.
Tumbasartros är en form av artros. Artros är en vanlig ledsjukdom som kan ge stelhet och smärta.1 Förändringar i tumbasens sadelled kan därför finnas även om du inte har tydliga besvär från tummen.
Tumbasartros är en vanlig åkomma. Förekomsten av tumbasartros ökar med åldern hos både kvinnor och män. Tumbasartros drabbar främst kvinnor efter klimakteriet.2
Röntgenförändringar i tumbasens sadelled syns hos cirka hälften av kvinnor efter klimakteriet. De flesta av dessa kvinnor uppger dock inga besvär.2 Ett fynd på röntgen och hur du mår behöver därför inte alltid vara samma sak.
Tumbasartros kan ge smärta, stelhet och svårigheter att greppa saker.1 Besvären kan påverka hur du använder tummen i vardagen, till exempel när du behöver hålla eller greppa något. Hur mycket besvär du får kan skilja sig mellan olika personer.
De flesta blir hjälpta av träning och mer kunskap om artros.1 Det finns mer information om symtom, undersökning och behandling i de följande avsnitten.
Det går inte alltid att säga säkert varför vissa får tumbasartros. Tumbasartros kan bero på en eller flera orsaker, och förändringar i ledbrosket är en viktig del av sjukdomen.1
Ledbrosket fungerar som ett stötdämpande och glatt glidskikt mellan benen i leden.2 När brosket förändras kan benen i leden skava mot varandra, vilket kan ge besvär. Reumatiska åkommor, infektioner och tidigare operation inne i leden nämns också som möjliga orsaker till att brosket slits i förtid.
Flera faktorer har föreslagits kunna öka risken för tumbasartros, men det finns ingen fullständig enighet om vilka riskfaktorer som säkert gäller.
Vanliga symtom vid tumbasartros är smärta och svaghet i tummen. Besvären kan göra vardagliga grepp svårare.
Smärtan kan ibland vara molande, men den kan också kännas skarp, huggande eller stickande. Den kan bli värre när du greppar eller rör något med tummen, till exempel när du öppnar en burk eller sätter en nyckel i ett lås och vrider om.
Vid ett besök får du berätta om dina besvär och hur de påverkar tummen. En arbetsterapeut eller läkare undersöker dig. Vårdpersonalen frågar om dina besvär och undersöker sedan tumbasen för att bedöma om besvären beror på artros.1
Det är bra att beskriva när besvären började och vilka rörelser eller aktiviteter som gör ont. Symtomen kan komma och gå, och vissa aktiviteter kan göra dem värre. Den informationen hjälper vårdpersonalen att bedöma dina besvär tillsammans med fynden från undersökningen.
Diagnosen ställs kliniskt genom att vårdpersonalen väger samman din sjukdomshistoria, dina symtom och fynden från undersökningen. Belastningssmärta eller värk vid tumbasen tillsammans med lokal ömhet och eller svaghet i tumgreppet kan tala för tumbasartros.4
Under undersökningen kan vårdpersonalen känna på tumbasen och bedöma hur tummen rör sig. Följande fynd kan förekomma vid tumbasartros: Det kan göra mer ont när du själv för tummen mot handen med motstånd. Vårdpersonalen kan också bedöma om det är svårt att föra tummen utåt från handen. Ibland syns en översträckning i leden närmast tummen.2
En arbetsterapeut eller fysioterapeut kan ge dig övningar som du kan göra själv hemma. Övningarna tränar upp styrkan och rörligheten i tummen och handen. Det kan minska smärtan och göra det lättare att använda handen.1
En arbetsterapeut kan ge råd om handvänliga ergonomiska redskap och om hur du kan anpassa din arbetsplats. Det finns också stödjande bandage och skenor som kallas ortoser. En ortos kan minska smärtan och göra det lättare att använda tummen. En arbetsterapeut på vårdcentralen kan hjälpa dig att prova ut ortosen.1 Vid belastningssmärta och vilovärk är tumbasortos, genomgång av ergonomi och samtal om ett ändrat belastningsmönster för handen delar av den konservativa behandlingen. Vid behov kan även smärtstillande läkemedel eller antiinflammatoriska läkemedel användas i normaldos.2 En arbetsterapeut kan hjälpa dig att anpassa hjälpmedel och belastning efter hur handen fungerar i vardagen.
Artrosskola är en vanlig behandling vid tumbasartros. I artrosskolan kan du få mer information om artros och råd om träning och om hur du kan minska belastningen på händerna. Artrosskola kan ges individuellt eller tillsammans med andra. Den kan ledas av en arbetsterapeut eller fysioterapeut.1
Du kan själv minska besvären i vardagen genom att avlasta handen och variera hur du använder tummen. Anpassa aktiviteterna efter vad som fungerar för dig och ta pauser när handen behöver vila.
Att byta grepp kan göra det lättare att fortsätta med vardagliga aktiviteter utan att belasta tummen på samma sätt. Du kan också minska belastningen på händerna genom att anpassa hur du utför olika uppgifter.
Ergonomiska redskap kan göra det lättare att använda handen i vardagen. Ett exempel är en sax med fjädrande handtag. Andra exempel är bestick och pennor med förstorat grepp.
Du blir undersökt av en arbetsterapeut eller läkare.1 Du får berätta om dina besvär, och vårdpersonalen undersöker tumbasen för att bedöma om besvären beror på artros.
En arbetsterapeut eller fysioterapeut kan ge dig övningar som du kan göra själv hemma. Övningarna hjälper till att träna upp styrkan och rörligheten i tummen och handen. Det kan minska smärtan och göra det lättare att använda handen.1
En arbetsterapeut kan också ge råd om handvänliga ergonomiska redskap och hur du kan anpassa din arbetsplats. Om du behöver en ortos kan en arbetsterapeut på vårdcentralen hjälpa dig att prova ut den. Artrosskola är en vanlig behandling vid tumbasartros och leds ofta av en arbetsterapeut eller fysioterapeut.1
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs remiss till den öppna specialiserade vården.1 Det kan därför vara bra att fråga mottagningen hur du går vidare.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.
Ja. Normal röntgen utesluter inte tumbasartros, eftersom sparsam artros inte alltid syns på bilderna. Rutinröntgen omfattar två bilder: en frontalbild och en sidobild. Tumbasartros är en klinisk diagnos men röntgenologisk verifiering och kartläggning av artrosen ska göras. Kliniska fynd och röntgenfynd stämmer inte alltid överens.2
Nej. Fortsatt arbete ändrar inte prognos eller sjukdomsförlopp.4
Det betyder att själva arbetet enligt tillgänglig information inte ändrar hur sjukdomen utvecklas eller prognosen.4 Hur besvären påverkar dig kan däremot bero på vilka rörelser och belastningar arbetet innebär.
Ja, besvär vid tummen och handleden kan också bero på en inflammation vid tummen och handleden, till exempel De Quervains syndrom. Därför kan andra orsaker behöva övervägas när besvären bedöms.1
Reumatoid artrit är också en differentialdiagnos vid besvär från tumbasen.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Risken för tumbasartros ökar med åldern.1 Det betyder inte att alla som har dessa faktorer får tumbasartros, eftersom flera möjliga orsaker kan samverka.
Det finns ett ärftligt inslag vid tumbasartros. Det betyder att ärftlighet kan vara en av flera delar av förklaringen till varför sjukdomen utvecklas. Forskning har också pekat på att genen WNT9A kan vara inblandad i utvecklingen av artros, men det går inte att använda den uppgiften för att avgöra om en enskild person kommer att få tumbasartros.2
En tidigare skada kan alltså påverka leden även senare. Tumbasartros kan också uppstå efter en skada inne i leden, till exempel efter ett benbrott som går in i leden. Det finns samtidigt inte alltid en enda tydlig orsak till sjukdomen.
Besvären kan märkas särskilt när du använder greppet mellan tumme och pekfinger. Det kan till exempel göra ont när du vrider ur en trasa, skruvar upp ett burklock eller dammsuger.
Symtomen utvecklas ofta långsamt under många år. Det är också vanligt att ha perioder utan besvär.1
Tidigt i sjukdomsförloppet kan smärta komma vid aktiviteter som använder greppet mellan tumme och pekfinger. Senare kan vilovärk komma efter avslutad aktivitet, och besvären lindras ofta av vila.2 För vissa blir besvären inte värre än så.
För andra kan besvären fortsätta att förvärras med tiden. När besvären förvärras kan rörligheten sakta minska och värken öka. Smärta vid rörelse kan göra det svårare att öppna upp tumgreppet. Smärthugg kan göra att du tappar saker. Vilovärk kan störa nattsömnen.2
Symtomen kan variera från milda till svåra i perioder. Rörligheten i tummen och styrkan i tumgreppet påverkar hur besvären märks i vardagen.2
Kontakta en vårdcentral om du har symtom på tumbasartros.1 Vid en bedömning väger vårdpersonalen bland annat samman din sjukdomshistoria, dina symtom och fynd från undersökningen. Belastningssmärta eller värk vid tumbasen tillsammans med lokal ömhet och eller svaghet i tumgreppet är det som anges som kriterium för diagnosen.4
Ett grinding-test innebär alltså att tummen belastas längs sin längdriktning samtidigt som den rörs malande mot ett av handlovsbenen. Smärta och krepitationer vid testet är ett kliniskt fynd, men bedömningen görs tillsammans med resten av sjukdomshistorien, symtomen och undersökningen.
Tumbasartros är en klinisk diagnos, men röntgen ska användas för att bekräfta och kartlägga artrosen.2 Röntgen kan visa artros och skador i lederna.3 Bilderna kan också hjälpa vårdpersonalen att bedöma hur utbredda förändringarna är. Röntgenförändringarna kan delas in i fyra stadier.2 Vilket stadium förändringarna tillhör beskriver hur artrosen ser ut på bilderna.
Röntgenbilden behöver dock inte alltid visa hela bilden. Normal röntgen utesluter inte tumbasartros eftersom sparsam artros inte alltid syns på bilderna.2 Därför vägs röntgenresultatet samman med dina besvär och fynden vid den kliniska undersökningen.
En del personer kan behöva behandling i leden med hjälp av en kortisonspruta. Kortison hjälper vanligtvis i tre till sex månader. Kortisoninjektionen kan upprepas flera gånger.1 Kortisoninjektion kan ges som ett försök att tillfälligt lindra besvären från några månader till år. Om injektionen ger effekt kan den upprepas ett par gånger.2
De flesta behöver inte opereras. Om du har stora besvär och andra behandlingar inte hjälper kan operation vara ett alternativ.1 Operation kan framför allt övervägas vid vilovärk och belastningssmärta. Det är viktigt att ha rimliga förväntningar på resultatet av en operation. Det finns flera operationsmetoder vid tumbasartros, och studier har inte visat att en metod är bättre än de andra. Efter tumbasartroplastik görs suturtagning och omgipsning efter 14 dagar. En kontroll hos den som opererat dig görs efter tre till sex månader.2
Operation görs vanligen i dagkirurgi med plexusblockad eller narkos.2 Det finns flera operationsmetoder vid tumbasartros. Vilken metod som används beror bland annat på vilka förändringar som finns i leden och på bedömningen inför operationen.
Efter operation försvinner vilovärken hos den absoluta majoriteten av patienterna. Belastningssmärtan minskar hos den absoluta majoriteten.2 En del får ändå kvarvarande besvär efter operationen.
Efter tumbasartroplastik är den totala gipstiden två till fem veckor. Efter avgipsning kan en arbetsterapeut eller fysioterapeut hjälpa dig med mobilisering. Rehabiliteringen kan innebära att du först tränar rörligheten och därefter ökar belastningen stegvis efter den bedömning som görs efter operationen. Efter avgipsning tillåts först endast rörelseträning och därefter ökas belastningen successivt. Kontakt med en fysioterapeut eller arbetsterapeut med intresse för handrehabilitering kan vara värdefull för rehabiliteringen.2
Efter operation är arbetsförmågan som regel nedsatt i en till fyra månader.2 Hur länge arbetsförmågan är nedsatt beror bland annat på smärtan efter operationen, vilket arbete du har och om arbetsuppgifterna kan anpassas. Personer med tyngre arbete kan inte alltid återgå till sina tidigare arbetsuppgifter.
Kirurgiska risker omfattar bland annat blödning, infektion och sårläkningsproblem. Det finns också risk för skada på en känselnerv vid tummen och för långvarig smärta och stelhet i hand och fingrar. Resultatet efter tumbasartroplastik och möjligheten att klara tungt manuellt arbete går inte alltid att förutsäga före operationen.2
Sådana redskap kan vara särskilt användbara när du har svårt att greppa eller använda handen. Det finns också hjälpmedel som gör det lättare att använda handen i vardagen.
Du kan använda receptfria smärtstillande läkemedel för att lindra smärtan. Receptfria alternativ kan innehålla paracetamol eller antiinflammatoriska läkemedel.1 Vid belastningssmärta och vilovärk kan smärtstillande läkemedel eller antiinflammatoriska läkemedel användas i normaldos.2
Det viktigaste är att du tränar handen för att minska besvären. En arbetsterapeut eller fysioterapeut kan ge dig övningar som du kan göra själv hemma. Övningarna tränar upp styrkan och rörligheten i tummen och handen. De kan minska smärtan och göra det lättare att använda handen.1
De allra flesta blir hjälpta av träning, hjälpmedel och ortoser. En ortos är ett stödjande bandage eller en skena som kan minska smärtan och göra det lättare att använda tummen.1 Läs mer om ortoser och professionell hjälp i avsnittet om behandling.