Trycksår är en lokal skada i huden eller den underliggande vävnaden, oftast över benutskott, som orsakas av tryck eller tryck tillsammans med skjuv. När diagnosen är ställd ska trycket avlastas omedelbart, och behandlingen kan kräva samarbete mellan flera yrkesgrupper.
Trycksår är en lokal skada i huden eller den underliggande vävnaden.1 Skadan är vanligtvis belägen över benutskott.2 Trycksår är en vävnadsskada till följd av tryck eller tryck i kombination med skjuv, som omedelbart måste tryckavlastas för att läkning ska kunna uppnås.3
Trycksår kan alltså finnas både i huden och i vävnaden under huden. Skadan kan vara ytlig, men den kan också omfatta djupare vävnad. Därför beskriver indelningen inte bara hur huden ser ut, utan också hur djupt såret går.
Trycksår delas in i fyra kategorier samt två tillstånd där sårets djup inte kan klassificeras.1 Kategorin dokumenteras tillsammans med diagnosen trycksår i journalen.
Vid melaninrik hud kan rodnad saknas vid kategori 1, men färgen skiljer sig då från omkringliggande hudområden.1 Vid kategori 2 kan det också finnas en intakt eller sprucken serumfylld blåsa. Djupet vid kategori 3 och kategori 4 kan variera beroende på var på kroppen trycksåret sitter.3
Trycksår kan utvecklas på bara någon timme, beroende på hur personen mår. Ett trycksår kan börja som rodnad, mörk missfärgning på melaninrik hud, en blåsa eller ett djupt nekrosbelagt sår.3
Trycksår som uppkommer inom hälso- och sjukvården räknas som en vårdskada.2 Det innebär att uppkomna trycksår i vården ska avvikelserapporteras.3
Trycksår orsakas oftast av tryck, skjuvkraft eller friktion, eller av en kombination av dessa faktorer. Tryck utifrån som överstiger kapillärtrycket kan stänga av blodförsörjningen och göra den omgivande vävnaden syrefattig. Risken för vävnadsskada ökar ju längre tid trycket verkar. Normalt kapillärtryck är cirka 30 mmHg. Fasta underlag kan ge ett tryck som är tre gånger så högt som det tryck som krävs för att stänga av blodförsörjningen. Hud ovan benutskott är särskilt utsatt, till exempel vid korsbenet och hälarna.1
Tryck från fasta underlag kan bli tre gånger så högt som det tryck som krävs för att stänga av blodförsörjningen. Skjuv innebär att huden förskjuts mot den underliggande vävnaden, till exempel när du sitter halvt upp eller vid en förflyttning. Friktion kan orsaka en skada på hudens yttersta lager, till exempel vid en förflyttning.1
Flera faktorer kan öka risken för trycksår. Hög ålder är en riskfaktor, bland annat eftersom kollagenhalten i huden minskar med åldern. Rökning är en riskfaktor för trycksår. Inkontinens är också en riskfaktor.1
Nedsatt rörlighet på grund av sjukdom är en riskfaktor. Att ligga i sängen större delen av dygnet ökar också risken. Nedsatt känsel är en riskfaktor för trycksår, eftersom smärttillstånd eller tillstånd med nedsatt känsel kan bidra till att trycksår utvecklas.1
Ett trycksår kan utvecklas på bara någon timme, beroende på hur du mår. Ett tidigt trycksår kan börja som rodnad eller mörk missfärgning på melaninrik hud. Det kan också börja som en blåsa.3 Vanliga lokaler är korsbenet och hälarna. Ett tidigt trycksår kan vara smärtsamt. Trycksår kan också finnas vid armbågar, höftbenskammar, sittbensknölar, fotknölar, öron, näsvingar, axlar, glutealveck, bakhuvud, knänas insidor och skulderblad.1
På melaninrik hud kan tecknet med rodnad som inte bleknar vid tryck saknas.3 I stället kan färgen skilja sig från den omgivande huden. Därför är det viktigt att även vara uppmärksam på färgförändringar som inte ser röda ut.
Vid kategori 1 är huden intakt och rodnaden bleknar inte vid tryck. På melaninrik hud kan färgen i stället skilja sig från omkringliggande hudområden. Området kan kännas fast eller mjukt. Huden kan också vara varmare eller kallare än annan hud.3 Kategori 1 kan vara smärtsam.
Kategori 2 innebär en ytlig hudskada. Sårbädden är rosaröd och saknar fibrinbeläggning. Det kan finnas en intakt eller sprucken vätskefylld blåsa.
Vid misstanke om trycksår börjar utredningen med att vårdpersonalen inspekterar och bedömer huden.1 Bedömningen omfattar hudens utseende och om det finns tecken på en lokal hud- eller vävnadsskada. Hudens färg kan skilja sig från den omgivande huden, särskilt när huden är melaninrik och rodnad inte syns på vanligt sätt.
En hudbedömning ska göras inom ett par timmar och senast inom åtta timmar efter ankomst eller när en vårdperiod börjar.2 Det gäller både när du vårdas på en vårdinrättning och när vården sker i ditt hem. Om ett trycksår upptäcks dokumenteras även sårets kategori tillsammans med diagnosen.3 Kategorin beskriver hur skadan ser ut och hur djupt den går, när djupet går att bedöma.
Utredningen omfattar också en genomgång av bakomliggande riskfaktorer. Vilka faktorer som är viktiga kan variera från person till person. Vårdpersonalen kan därför gå igenom sådant som nedsatt rörlighet, sängläge, inkontinens, nedsatt känsel, rökning, hög ålder, smärta, undernäring eller kraftig övervikt.1
Även blodbrist, cirkulationsbrist, hjärtsvikt med ödem, lågt blodtryck, åderförkalkning och diabetes kan vara relevanta i bedömningen. Vissa läkemedelsbehandlingar kan ge hudskador som bidrar till att trycksår utvecklas. Det gäller behandling med steroider, blodförtunnande läkemedel, NSAID-preparat eller cytostatika.
Behandlingen av trycksår kräver ofta samarbete mellan flera yrkesgrupper, eftersom flera olika faktorer kan bidra till att såret uppstår och läker långsamt. Läkare, sjuksköterska, undersköterska, arbetsterapeut, fysioterapeut och dietist kan engageras i behandlingen.1 Vilka yrkesgrupper som deltar beror på personens behov och sårets situation.
Tryckavlastning ska sättas in omedelbart när diagnosen är ställd.3 En fungerande tryckavlastning är avgörande för att såret ska kunna läka och för att minska risken att trycksåret kommer tillbaka efter läkning.
Tryckavlastning kan innebära olika hjälpmedel och praktiskt stöd, till exempel:3
Lägesändringar behövs både i liggande och sittande. Förflyttning bör göras i stället för att lyfta, eftersom huden då utsätts för mindre risk att skadas av friktion och skjuv.1 Vårdpersonalen kan också planera hur vändningar och förflyttningar ska göras utifrån personens behov. Vården bedömer vilka hjälpmedel för tryckavlastning som behövs för personen.
Tryckavlastning är en viktig del av arbetet med trycksår. En fungerande tryckavlastning är avgörande för sårläkning och för att förebygga att trycksåret kommer tillbaka efter läkning. Därför behöver vardagens lägen och förflyttningar planeras tillsammans med vården.
Vilka hjälpmedel för tryckavlastning som behövs bedöms för varje person. Det kan till exempel handla om en antidekubitusmadrass, en dyna i rullstol, hjälp med vändning och förflyttning eller hälavlastning. Närstående kan bidra genom att uppmärksamma om lägesändringar och förflyttningar fungerar i vardagen och berätta det för vården.
Hygien är en del av de understödjande åtgärderna vid trycksår. Vid rengöring ska huden torkas försiktigt med rena kompresser, så att nybildade celler inte skadas.
Trycksår behandlas vanligen inom hemsjukvård eller primärvård. Det betyder att du ofta får hjälp av vårdpersonal som arbetar nära dig, till exempel i hemmet eller på vårdcentralen. Vården bedömer såret och planerar behandlingen utifrån dina behov. Behandlingen kan kräva samarbete mellan flera yrkesgrupper, eftersom flera delar av vården kan behöva samordnas.1
Vid svårläkta sår finns stöd att få via specialiserade centra, till exempel sårcentrum.1 Sådana centra kan bidra med råd när såret inte läker som förväntat eller när vården behöver ytterligare kunskap om sårbehandling. Tillgången till specialiserade centra kan variera mellan olika delar av landet.
Läkare, sjuksköterska, undersköterska, arbetsterapeut, fysioterapeut och dietist kan engageras i behandlingen. Vilka yrkesgrupper som deltar beror på vilka behov som behöver bedömas och behandlas. När specialiserade centra inte är tillgängliga kan hudläkare, kärlkirurg, endokrinolog och ortoped konsulteras.1
På många håll byggs digitala kanaler upp för specialiststöd. Husläkaren kan då skicka bilder för bedömning av en eller flera specialister.1 Det kan göra det möjligt för specialister att ge råd utan att du först behöver träffa dem på plats.
Ett trycksår kan utvecklas på bara någon timmes tid, beroende på hur personen som drabbas mår. Det kan alltså uppstå under relativt kort tid, även om huden inte tidigare har varit skadad. Trycksåret kan börja som en rodnad, mörk missfärgning på melaninrik hud, en blåsa eller ett djupt nekrosbelagt sår. Tryckavlastning måste ske omedelbart vid diagnos.3
Tryckavlastning är en viktig del av den första behandlingen. Personen ska bedömas avseende vilka hjälpmedel för tryckavlastning som behövs, till exempel antidekubitusmadrass, dyna i rullstol, hjälp med vändning och förflyttning eller hälavlastning. En fungerande tryckavlastning är helt avgörande för sårläkning och förebyggande mot recidiv efter läkning.3
Nej, ett trycksår behöver inte vara ett öppet sår. Kategori 1 innebär intakt hud med rodnad som inte bleknar vid tryck. Vid melaninrik hud kan detta tecken saknas, men färgen skiljer sig från omkringliggande hudområden.3
Ett trycksår kan börja som en rodnad eller mörk missfärgning på melaninrik hud, en blåsa eller ett djupt nekrosbelagt sår. Vid kategori 2 finns en delhudsskada och ett ytligt öppet sår med rosaröd sårbädd utan fibrinbeläggning. Det kan också finnas en intakt eller sprucken serumfylld blåsa.3
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Hud som är irriterad eller uppmjukad av inkontinens, svettning eller uttorkning är särskilt känslig för friktion. Blodbrist med Hb under 90 g/l är en riskfaktor. Undernäring eller kraftig övervikt är riskfaktorer.1
Cirkulationsproblem kan bidra till trycksår. Cirkulationsbrist kan finnas både centralt och perifert och är en riskfaktor för trycksår. Exempel på sådana problem är hjärtsvikt med ödem, lågt blodtryck, åderförkalkning och diabetes.1
Behandling med steroider kan orsaka hudskador och på så sätt bidra till utvecklingen av trycksår. Blodförtunnande läkemedel, NSAID-preparat och cytostatika kan också ge upphov till hudskador som bidrar till utvecklingen av trycksår. Även behandling med blodförtunnande läkemedel, NSAID-preparat eller cytostatika kan ge upphov till hudskador som bidrar till utvecklingen av trycksår.1
Vid kategori 3 är hela huden skadad och underhudsfett kan synas. Ben, senor och muskler syns däremot inte. Djupet kan variera beroende på var på kroppen trycksåret sitter. Fibrinbeläggning kan finnas vid kategori 3, men den döljer inte skadans djup. Underminering och fistlar kan också finnas vid kategori 3.3
Vid kategori 4 är hela huden skadad och ben, senor eller muskler är involverade.3 Det kan finnas en sårhåla där ben, senor eller muskler är synliga eller direkt möjliga att känna. Kategori 4 kan också ha underminering och fistlar.
Ett icke klassificerbart trycksår har en sårbotten som täcks av fibrin eller nekros, alltså död vävnad. Djupet kan inte bestämmas förrän efter revidering, när fibrin eller nekros har avlägsnats tillräckligt för att såret ska kunna bedömas.3
En misstänkt djup vävnadsskada kan visa sig som ett lila eller rödbrunt område med intakt missfärgad hud.3 Området kan vara smärtsamt, hårt eller mjukt och kan vara varmare eller kallare än huden bredvid. På melaninrik hud kan en djup vävnadsskada vara svår att upptäcka.
En misstänkt djup vävnadsskada kan snabbt utvecklas till ett djupt öppet sår vid otillräcklig behandling. Utvecklingen kan samtidigt dölja sig av nekros och omfatta ytterligare vävnadslager. En misstänkt djup vävnadsskada kan vara svår att upptäcka på melaninrik hud. Området kan upplevas som hårt eller mjukt och vara varmare eller kallare än huden bredvid.3
Kategori 4 innebär stor risk för sårinfektion, blodförgiftning och djupare skelettinfektion.3 Feber eller allmänpåverkan vid ett trycksår är tecken som kan göra antibiotikabehandling aktuell.1
Riskbedömning kan göras med Modifierad Nortonskala, RAPS eller PURPOSE T.1 Utredningen görs med en basbedömning.3 Riskbedömning ska göras vid ankomst eller i början av en vårdperiod, både på vårdinrättning och i hemmet.2 Resultatet hjälper vårdpersonalen att uppmärksamma om du har flera faktorer som tillsammans ökar risken för trycksår.
Inkontinensassocierad dermatit kan förväxlas med trycksår.3 Det är därför viktigt att hudförändringen bedöms i sitt sammanhang och inte enbart utifrån hur den ser ut.
Hudfliksskador kan också förväxlas med trycksår.3 På nedre extremiteterna kan trycksår ibland förväxlas med sår som beror på arteriell eller venös insufficiens.1 Även diabetes, hudcancer eller vaskulit kan ge sår som behöver skiljas från trycksår. Dessa sjukdomar kan samtidigt vara riskfaktorer för att trycksår utvecklas.
Rengöring görs med ren rutin om det inte finns lokala kontraindikationer. Kroppsvarmt kranvatten bör användas vid rengöring om det inte finns lokala kontraindikationer. Huden ska torkas försiktigt med rena kompresser så att nybildade celler inte skadas.1
Sår som går in i en steril kroppshåla eller ligger nära en led rengörs med steril rutin.1 Även huden runt såret och sårkanterna behöver skyddas om de är uppmjukade eller sköra.
Förband väljs utifrån sårets utseende och inte enbart utifrån vilken kategori trycksåret har. Ett förband som bibehåller en fuktig miljö och inte behöver bytas för ofta kan väljas, eftersom täta byten kan skada sårbädden.1 Vid omläggning följs basala hygienrutiner.
Att avlägsna nekros kan underlätta läkningen. Det gör det också lättare att inspektera såret och kan minska risken för sårinfektion.1 Nekros kan avlägsnas på mekanisk eller kirurgisk väg, eller med hjälp av ett tättslutande fuktighetsbevarande förband.
Stabil nekros på hälen ska inte avlägsnas eftersom den fungerar som ett naturligt plåster.1 Vid andra sår kan omfattande revidering av nekros behöva göras av ortopedklinik på extremiteter eller av kirurgklinik på bålen, enligt lokalt och regionalt samarbete.
Lokal sårinfektion behandlas i första hand med tätare omläggningar och kompression av eventuella ödem.1 Antibiotikabehandling kan vara aktuell vid vissa tecken på mer omfattande infektion, men valet av behandling görs av vårdpersonal utifrån personens tillstånd.
Kirurgisk behandling kan användas för att avlägsna nekros. Hudtransplantation eller lambåplastik kan också vara kirurgiska behandlingsalternativ.1 Vid omfattande sår på en extremitet görs sårrevidering av ortopedklinik och på bålen av kirurgklinik, enligt lokalt och regionalt samarbete. Plastikkirurgisk bedömning av lambåkirurgi görs företrädesvis hos yngre patienter och hos patienter där tryckavlastningen fungerar väl.3 Vid kontakt med skelettet behöver vården utesluta osteit med bilddiagnostik och behandla det om det finns.
Nutritionen ska bedömas och optimeras. Näringstillskott med högt proteininnehåll har visats ha positiv effekt på läkningen.3 En balanserad kost som är rik på protein och C-vitamin förbättrar sårläkningen.1 Dietist eller annan vårdpersonal kan hjälpa till att bedöma behovet av extra näring och protein.
Vid livets slutskede bör målet vara att göra situationen så dräglig som möjligt, inte att till varje pris läka såret.1 Målet för behandling och förebyggande åtgärder behöver då anpassas efter personens behov och önskemål, om det är möjligt.
Täta vändningar kan ge större obehag än själva trycksåret för en patient i livets slutskede. Täta såromläggningar kan också vara obehagliga. Därför behöver vårdpersonalen väga nyttan av vändningar och omläggningar mot det obehag de kan orsaka och välja ett förband som passar sårets behov. En dialog med närstående och, om möjligt, personen själv kan hjälpa vården att bedöma behov och hitta en rimlig nivå för förebyggande åtgärder och behandling.1
Nutritionen ska bedömas och optimeras.3 Kosten kan berikas med matfett, mjölkprodukter och ägg för att öka energi- och proteininnehållet. Antalet måltider per dygn kan behöva ökas. Kosttillägg och berikningsmedel kan fås via läkare eller dietist.1
Prata med vården om maten inte räcker eller om det är svårt att äta tillräckligt. Näringstillskott med högt proteininnehåll har visats ha positiv effekt på läkningen, och därför kan läkare eller dietist hjälpa till att bedöma vilket stöd som passar.
Vid vård i livets slutskede bör patientens behov och en rimlig ambitionsnivå för förebyggande åtgärder och behandling diskuteras.1 En dialog med närstående och, om möjligt, personen själv kan hjälpa vården att bedöma behov och hitta en rimlig nivå för förebyggande åtgärder och behandling.
Målet i livets slutskede bör inte vara att till varje pris läka såret, utan att göra situationen så dräglig som möjligt för patienten. Täta vändningar kan ge större obehag än själva trycksåret, och smärtlindring inför omläggning är viktig.1