Trigeminusneuralgi är en nervsjukdom som påverkar trigeminusnerven och orsakar intensiva, kortvariga smärtattacker i ansiktet. Det finns behandlingar, och karbamazepin hjälper effektivt i de flesta fall.
Trigeminusneuralgi är en smärtsam sjukdom som påverkar trigeminusnerven och orsakar intensiva, kortvariga smärtattacker i ansiktet.1 Trigeminusnerven förmedlar känsel från ansiktet, ögonen och munnen till hjärnan. Det är en nervsjukdom som kan ge huggande smärta eller smärta som känns som elektriska stötar i delar av ansiktet.2 Attackerna kommer plötsligt och kan vara i från några sekunder till ungefär två minuter. Vanligtvis sitter smärtan på ena sidan av ansiktet.3
Trigeminusneuralgi brukar beskrivas som en långvarig sjukdom, även om besvären kan komma i tydliga perioder. Sjukdomen kan påverka vardagen mycket, eftersom smärtattackerna kan störa vanliga aktiviteter och livskvaliteten.
Trigeminusneuralgi är ovanligt. Färre än en halv promille av befolkningen har trigeminusneuralgi, vilket motsvarar ungefär 30 personer per 100 000 invånare. Varje år insjuknar omkring 6 personer per 100 000 invånare. Sjukdomen börjar vanligen omkring 50 års ålder.1
Smärtperioder kan följas av remissioner som varar i månader eller år.1 En remission betyder att smärtan förbättras eller försvinner under en period.3 Besvären kan alltså växla mellan perioder med smärtattacker och perioder utan smärta. Förloppet är oförutsägbart, med perioder som spontant går i remission och ibland återkommer efter månader till år.1 Trigeminusneuralgi är vanligtvis inte livshotande men kan påverka livet mycket.4 För vissa blir smärtan mer långvarig, medan andra främst har återkommande korta attacker.
Trycket sitter vanligtvis på den del av nerven som finns inne i skallen. Vid klassisk trigeminusneuralgi trycker vanligtvis en kärlslynga mot trigeminusroten där den lämnar hjärnstammen.1 Den övre lillhjärnsartären är ett vanligt blodkärl som kan ligga mot nervroten.
När en kärlslynga trycker mot trigeminusroten kallas sjukdomsformen klassisk trigeminusneuralgi. Den mekaniska påverkan kan irritera nerven och bidra till smärtattackerna. Hos personer med klassisk trigeminusneuralgi kan ett mekaniskt tryck mot nerven påvisas. Trycket från kärlslyngan sitter vid nervens utträde från hjärnstammen.1 Att sjukdomen oftare börjar hos äldre har förklarats med förändringar i hjärnan och blodkärlens läge när åldern ökar, men det betyder inte att ålder ensam är orsaken.
Trigeminusneuralgi delas in i klassisk, sekundär och idiopatisk trigeminusneuralgi. Vid sekundär trigeminusneuralgi finns en annan sjukdom eller förändring som påverkar trigeminusnerven. Multipel skleros eller en tumör kan skada eller påverka trigeminusnerven och orsaka sekundär trigeminusneuralgi.3 Multipel skleros kan skada nervens skyddande myelin.
En tumör kan finnas i eller nära trigeminusnerven och påverka den. Arteriovenös kärlmissbildning är en annan möjlig orsak till symtomatisk trigeminusneuralgi. Vid symtomatisk trigeminusneuralgi kan även en neurologisk sjukdom ligga bakom besvären.
Om du är osäker på hur dina symtom ska bedömas kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.5
Där kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.5
Trigeminusneuralgi ger plötsligt mycket ont i ansiktet. Smärtan sitter vanligtvis på ena sidan och kan kännas på olika delar av ansiktet:
Utredningen börjar med att du berättar om dina besvär. Därefter gör läkaren en kroppsundersökning. Detta är ofta tillräckligt för att läkaren ska kunna ställa en diagnos.5 Läkaren frågar också om din sjukdomshistoria. Vid besöket undersöks huvudet och halsen fysiskt.4
Läkaren bedömer bland annat vilken typ av smärta du har, exakt var i ansiktet den känns och vilka aktiviteter som utlöser anfallen.4 Det kan till exempel handla om att äta, borsta tänderna, tvätta ansiktet eller att lätt beröring och tryck mot huden utlöser smärtan.
En neurologisk undersökning är ofta normal vid klassisk och idiopatisk trigeminusneuralgi. Undersökningen kan bland annat omfatta känseltest av trigeminusnervens tre grenar, kontroll av hornhinnereflexen och att läkaren känner på tuggmuskeln när käkarna pressas ihop. En utlösande punkt i ansiktets hud eller i munnens slemhinna kan ofta påvisas.1
Magnetkamera av hjärnan kan användas för att undersöka vad som orsakar trigeminusneuralgin. Undersökningen kan bland annat visa tryck från ett blodkärl eller en tumör.
Antiepileptiska läkemedel är förstahandsbehandling mot smärtan vid trigeminusneuralgi.1 De dämpar den onormala signaleringen som bidrar till smärtan, även om den exakta verkningsmekanismen inte är helt klarlagd.
Karbamazepin hjälper effektivt i de flesta fall. Effekten kan komma inom två till tre dygn. Om karbamazepin ger biverkningar kan oxkarbazepin vara ett alternativ.1
Andra läkemedelsalternativ är gabapentin, pregabalin och lamotrigin. Lamotrigin kan prövas vid biverkningar av karbamazepin eller gabapentin.1
Baklofen kan övervägas om antiepileptiska läkemedel inte ger effekt eller tillsammans med karbamazepin. Amitriptylin kan användas som tillägg om ett antiepileptiskt läkemedel ger otillräcklig effekt.1
Vilket läkemedel som passar beror bland annat på vilken effekt behandlingen ger och vilka biverkningar som uppstår. Läkemedelsbehandlingen ger inte alltid tillräcklig effekt, och när behandlingen inte fungerar tillfredsställande beror det vanligen på biverkningar snarare än på att läkemedlet saknar effekt. Många som inte får tillräcklig hjälp av ett läkemedel kan få bättre effekt av en kombination av flera läkemedel.
Kyla och värme mot ansiktet kan utlösa smärtan vid trigeminusneuralgi.5 Även lätt beröring, lätt tryck eller vibration mot ansiktet kan räcka för att utlösa ett smärtanfall.1 Därför kan det vara bra att skydda ansiktet mot sådant som brukar sätta igång dina anfall.
Det kan vara särskilt viktigt att skydda ansiktet när du vistas utomhus i kallt eller blåsigt väder. En lätt bris eller luft som rör vid ansiktet kan räcka för att utlösa smärta. Försök därför att täcka ansiktet så mycket som möjligt utan att trycka mot områden som är känsliga.
Kontakta en vårdcentral om du har symtom och det inte blir bättre. Vänta tills det blir vardag, om det är helg. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.5
Vid frekvent eller ihållande ansiktssmärta bör du söka läkare, särskilt om vanliga smärtstillande inte hjälper och tandläkare har uteslutit tandorsak.3 En läkare kan börja med att låta dig berätta om besvären och därefter göra en kroppsundersökning. Ibland behövs ytterligare undersökningar, till exempel magnetkamera eller ryggvätskeprov.5
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp med att bedöma symtom eller med var du kan söka vård. 1177 ger sjukvårdsrådgivning dygnet runt.5
En neurolog, smärtspecialist eller neurokirurg kan vara involverad i vården. Efter en undersökning i primärvården kan du därför behöva träffa en specialist. Uppföljning av den kliniska bilden samt effekt och säkerhet av eventuell läkemedelsbehandling bör göras hos lämplig specialist, vanligen neurolog eller smärtspecialist.
Ja. Smärtan kan påverka livskvaliteten och leda till viktnedgång, isolering och depression.3 Viktnedgång kan uppstå när smärtan gör det svårt att äta.1 Om smärtan påverkar din vardag mycket kan det därför vara viktigt att berätta det för vårdgivaren. Du kan bli rädd för att göra vissa vanliga saker eller undvika andra människor av rädsla för intensiva smärtattacker. Smärtan kan påverka både din fysiska och känslomässiga hälsa.4
Nej, det kan ta flera år innan diagnosen trigeminusneuralgi bekräftas.3 Smärtan misstolkas ofta som att den kommer från tänderna eller bihålorna.1 Vid utredningen vägs bland annat smärtans typ, den exakta platsen och vilka aktiviteter som utlöser anfallen in.
Trigeminusneuralgi påverkar oftast ena sidan av ansiktet. Höger ansiktshalva drabbas ungefär dubbelt så ofta som vänster. Cirka fem procent har trigeminusneuralgi på båda sidor.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Vid idiopatisk trigeminusneuralgi kan ingen tydlig orsak påvisas.1 Det innebär att undersökningar inte visar någon säker bakomliggande sjukdom eller förändring. Ibland hittas alltså ingen exakt orsak till besvären. Det är därför inte alltid möjligt att säga varför just du har fått trigeminusneuralgi.
Faktorer som kan öka risken för trigeminusneuralgi är högre ålder, kvinnligt kön, högt blodtryck och rökning.4 Trigeminusneuralgi börjar vanligtvis omkring 50 års ålder. Sjukdomen är vanligare hos kvinnor än hos män.
En biologisk familjehistoria av trigeminusneuralgi anges som en möjlig riskfaktor.4 Samtidigt har någon ärftlighet inte konstaterats.1 Det betyder att en familjemedlem med trigeminusneuralgi inte visar att sjukdomen säkert kommer att gå i arv. Hos yngre personer kan multipel skleros eller en tumör oftare vara en bakomliggande orsak till trigeminusneuralgi.
Smärtan kan vara huggande eller skärande. Den kan också kännas som en elektrisk stöt.5
Ett anfall varar mellan en sekund och två minuter.5 Flera anfall kan komma efter varandra, och mellan anfallen kan du ha perioder utan smärta. Anfallen kan komma åtskilliga gånger under samma dygn. Efter ett anfall går det inte att utlösa ett nytt anfall under de närmaste sekunderna eller minuterna. I enstaka fall kan en dov och ihållande värk finnas under lång tid innan de typiska smärtattackerna börjar. Den värken sitter vanligtvis i överkäken eller underkäken på ena sidan.1
Ansiktssmärtan kan utlösa en reflexmässig spasm i ansiktsmusklerna på samma sida som smärtan.1 Det kan alltså rycka eller spänna i ansiktet samtidigt som smärtan kommer.
Ett anfall kan utlösas av lätt beröring eller lätt tryck mot huden i ansiktet. Även vibrationer mot ansiktet eller munslemhinnan kan utlösa smärta.1
Vanliga aktiviteter som kan framkalla ett anfall är till exempel:
Även kyla eller värme kan utlösa besvär. För vissa räcker det att ansiktet utsätts för vind eller en lätt luftström.
Smärtan kan ibland förändras och bli mer ihållande.1 Då kan den kännas som värk, vara dunkande eller brännande, ibland tillsammans med de korta smärtattackerna.3
I sällsynta fall kan smärtan finnas på båda sidorna av ansiktet.3 Om båda ansiktshalvorna påverkas brukar det inte ske samtidigt.
Besvären kan komma regelbundet under dagar, veckor eller månader. I svårare fall kan anfallen komma många gånger under samma dag.
Efter en period med smärta kan besvären ibland förbättras eller försvinna under flera månader eller år. Smärtan kan också återkomma senare.
Det är bra att lägga märke till var smärtan sitter, hur den känns, hur länge ett anfall varar och vad som utlöser det. Den informationen kan du använda när du beskriver besvären för vården.
MR och lumbalpunktion är särskilt aktuella som komplettering om läkaren hittar neurologiska bortfallssymtom i trigeminusnerven eller någon annan kranialnerv. De kan också bli aktuella om du har kvarstående värk mellan anfallen. MR av hjärnan används hellre än datortomografi av hjärnan vid denna kompletterande utredning.1 En magnetkameraundersökning av hjärnan kan också hjälpa läkaren att ta reda på vad som orsakar trigeminusneuralgin.4
Ansiktssmärta kan också bero på andra sjukdomar eller besvär än trigeminusneuralgi. Exempel är käkledsbesvär, tandvärk och synfel.5
Vårdgivaren kan behöva utesluta klusterhuvudvärk, migrän, postherpetisk neuralgi och käkledsdysfunktion.4 Flera olika tillstånd kan alltså ge ansiktssmärta, och därför behöver läkaren väga samman dina besvär med resultatet av undersökningen och eventuella kompletterande undersökningar.
Operation kan behövas om läkemedel inte hjälper.5 Mikrovaskulär dekompression bör också övervägas vid långvariga eller återkommande besvär och när antiepileptiska läkemedel ger otillräcklig effekt eller biverkningarna inte kan accepteras.
Vid mikrovaskulär dekompression flyttas det blodkärl som trycker mot trigeminusnerven.5 Läkaren gör då ett snitt bakom örat och flyttar blodkärlet från nerven. Det är ett mer omfattande ingrepp än flera andra operationer.
Ballongkompression innebär att en ballong placeras vid trigeminusnerven och fylls med luft.5 Ballongen trycker ihop nerven så att den hindras från att skicka smärtsignaler till hjärnan. Operationen görs medan du är sövd och tar cirka en halvtimme.
Vid nervrotsbehandling kan nervroten skadas avsiktligt för att stoppa smärtsignaler. Metoderna omfattar bland annat ballongkompression, värmebehandling och kemisk behandling.4 Sådana mindre ingrepp kan ge smärtlindring under några år men är vanligtvis mindre effektiva på lång sikt.3 Vid nervrotsbehandling kan delar av nervroten behandlas för att stoppa smärtsignaler. Radioskirurgi använder riktad strålning mot trigeminusnervens rot för att blockera smärtsignaler.
Vilken operationsmetod som kan vara aktuell beror på dina besvär och bedöms av läkaren. Mikrovaskulär dekompression innebär att trycket från ett blodkärl tas bort, medan ballongkompression och andra nervrotsbehandlingar påverkar nerven för att minska smärtsignalerna.
De flesta som behandlas med ballongkompression blir av med smärtan. Om smärtan kommer tillbaka kan behandlingen göras igen.5 Effekten av ballongkompression kan dock avta efter några månader till något år.
Vid mikrovaskulär dekompression kan sjukhusvistelsen vara tre till fem dagar.5 Efter ballongkompression får du åka hem samma dag.
Efter mikrovaskulär dekompression kan illamående, yrsel och dubbelseende förekomma, men besvären går oftast över inom några dagar.5 Det är också vanligt att känna sig illamående efter en operation på grund av narkosen, även om läkemedel ges för att förebygga och behandla besvären.
Ibland kan känseln försvinna i den ansiktshalva som har behandlats. Känseln går oftast tillbaka av sig själv, men förändringen kan i mycket ovanliga fall finnas kvar resten av livet.5
Mikrovaskulär dekompression ger bäst resultat för långvarig smärtlindring men är en större operation med risk för allvarliga komplikationer. Allvarliga komplikationer efter mikrovaskulär dekompression kan vara hörselnedsättning, förändrad känsel i ansiktet eller, i mycket sällsynta fall, stroke.3 Efter operationen kan det ibland läcka vätska från operationssåret eller genom näsan, och då kan en ny operation behövas.5 Sådana komplikationer kan till exempel vara hörselnedsättning, förändrad känsel i ansiktet eller i mycket sällsynta fall stroke.
Mindre kirurgiska ingrepp kan ofta ge smärtlindring under några år, men är vanligtvis mindre effektiva på lång sikt.4 Mikrovaskulär dekompression är mer omfattande, men forskning visar att operationen ger bäst resultat för långvarig smärtlindring.
Vilken behandling som väljs behöver vägas mot den förväntade effekten och risken för biverkningar eller komplikationer. Du ska få information om behandlingsalternativen och kunna ställa frågor innan du tar ställning till behandlingen.5
Tandborstning, ätande och drickande kan utlösa anfall genom rörelse eller beröring av ansiktet.2,5 Smärtan kan också komma när du tuggar eller rör munnen. Du kan prova att göra de här aktiviteterna på ett sätt som ger mindre beröring av den sida där du har ont.
Även att tvätta ansiktet eller tala kan utlösa ett anfall. Om du vet vilka rörelser eller beröringar som brukar ge smärta kan du försöka minska just dem i vardagen. Undvik samtidigt inte att äta eller dricka mer än vad som fungerar för dig, eftersom födointag kan försvåras när smärtan utlöses av sådana aktiviteter.1
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.5
MR hjärna bör utföras i primärvården. Därefter remitteras patienten vidare till lämplig specialist beroende på utfallet, vanligen neurolog, smärtspecialist eller neurokirurg.1 Det betyder att resultatet av undersökningen kan påverka vilken specialist du får träffa.