Temporalisarterit, även kallad jättecellsarterit, är en inflammation i blodkärl som ofta sitter i pulsådrorna vid tinningarna. Det finns behandling, och besvären kan börja förbättras inom några dagar när kortisonbehandling sätts in.
Temporalisarterit är en inflammatorisk sjukdom som påverkar blodkärlen.1 Tillståndet är en kärlinflammation som kan påverka medelstora och stora artärer. Det är alltså inte en sjukdom som bara rör ett enda blodkärl. De kärl som påverkas kan finnas utanför skallbenet, bland annat i området kring huvudet och halsen. Inflammationen kan därför beröra blodkärl på flera ställen samtidigt.2 Temporalisarterit kan ibland förekomma tillsammans med polymyalgia reumatika, som är en annan inflammatorisk sjukdom.3 Namnet jättecellsarterit används i medicinska sammanhang för samma tillstånd. Tillståndet kallas också jättecellsarterit.1 Inflammationen kan drabba blodkärl som försörjer huvudet, halsen, överkroppen och armarna.
Sjukdomen kan påverka stora blodkärl i huvudet, halsen och armarna.4 Det betyder att inflammationen inte enbart behöver finnas i kärlen vid tinningarna. Även andra större kärl kan vara berörda, däribland aortabågen och de kärl som går från den.
Namnen temporalisarterit och jättecellsarterit används alltså för samma sjukdom. I medicinska texter kan du därför möta båda benämningarna.
Inflammationen sitter ofta i pulsådrorna vid tinningarna. Dessa pulsådror kallas tinningartärer och ligger på sidorna av huvudet. Sjukdomen kan även påverka aortabågen och dess kärlavgångar.1
När större kärl är inflammerade kan flera delar av kroppen beröras, eftersom de större kärlen leder blod vidare till andra områden. Hur sjukdomen påverkar olika personer beror bland annat på vilka kärl som är engagerade.
Temporalisarterit är ovanligt, men förekomsten varierar mellan olika befolkningsgrupper. I Sverige har den årliga förekomsten uppskattats till 14 fall per 100 000 personer i en undersökning från Skåne.1
Temporalisarterit förekommer bara hos personer som är äldre än 50 år.1 Förekomsten ökar med stigande ålder, och i en undersökning var den högst bland kvinnor i åldern 70–79 år.
Temporalisarterit är vanligast i de skandinaviska länderna och hos personer med skandinaviskt ursprung. Tillståndet kan ibland förekomma samtidigt med polymyalgia reumatika, som är en annan inflammatorisk sjukdom.
Den exakta orsaken till temporalisarterit är okänd.3 Det betyder att det ännu inte går att säga varför vissa personer får sjukdomen. Forskning visar ändå att en felriktad immunreaktion tros bidra till sjukdomen. Immunförsvaret reagerar då på ett sätt som inte är riktat mot rätt mål i kroppen. Temporalisarterit har också kopplats till vissa infektioner. Sjukdomen har dessutom kopplats till vissa gener. Det finns ingen känd förebyggande åtgärd mot temporalisarterit. Temporalisarterit förekommer främst hos personer som är äldre än 50 år.2
Det finns alltså flera saker som har satts i samband med temporalisarterit, men ingen enskild orsak som förklarar alla fall. Ärftliga faktorer kan ha betydelse, samtidigt som sjukdomen också har kopplats till infektioner. Det går därför inte att avgöra orsaken i ett enskilt fall enbart utifrån personens bakgrund eller sjukdomshistoria.
Risken för temporalisarterit ökar med stigande ålder. Förekomsten är högst bland kvinnor i åldern 70–79 år. Sjukdomen förekommer hos äldre personer och är vanligast i de skandinaviska länderna. Den är också vanligast bland personer med skandinaviskt ursprung.1
Att sjukdomen är vanligare i vissa befolkningsgrupper betyder inte att alla med skandinaviskt ursprung får temporalisarterit. Det betyder att sjukdomen ses oftare i dessa grupper än i andra befolkningsgrupper. Kvinnor i åldern 70–79 år är den grupp där förekomsten är högst.
En ny huvudvärk vid temporalisarterit är ofta ytlig och sitter vanligtvis i tinningen.3 Huvudvärken kan också sitta på hjässan, i bakhuvudet, kinden eller kring örat.1
Besvären från huvudet kan vara av en ny typ för dig. Smärtan och ömheten kan bero på vilket blodkärl som är påverkat. Huvudvärken kan vara ytlig och lokaliserad till ett eller båda tinningområdena.1
Vid ett läkarbesök undersöks tinningpulsådrorna med fingrarna.3 Läkaren känner efter hur de känns och bedömer om det finns förändringar i området.
Undersökningen kan också omfatta pulsådrorna i armarna och att lyssna på halspulsådrorna. Vilka delar av undersökningen som behövs beror på sjukdomshistorien och vad läkaren hittar vid undersökningen.
Blodprov används för att bedöma om det finns inflammation. Vanliga prover är sänka och CRP. Blodprover kan ge viktig information, men de räcker inte ensamma för att ställa diagnosen temporalisarterit.
Kortison är den första behandlingen vid temporalisarterit. Behandlingen börjar redan när sjukdomen misstänks, eftersom utredningen inte ska fördröja behandlingen.1 Diagnosen kan alltså fortfarande behöva bekräftas när kortisonbehandlingen startar.
I början ges kortison i hög dos för att snabbt få kontroll över inflammationen. Därefter minskas dosen stegvis.3 Hur dosen minskas beror bland annat på hur du mår och på resultaten av blodprover under uppföljningen.1 Du behöver därför flera läkarbesök där behandlingen följs och dosen bedöms.3
Kortisonbehandlingen kan behöva pågå länge. För vissa kan behandlingen behövas i upp till tre år, och Internetmedicin anger att en framgångsrik avslutning ibland kan ta omkring ett och ett halvt till två och ett halvt år.3
Kortisonbehandling under lång tid kan göra skelettet tunnare och öka risken för benbrott.2 Därför behöver du följa de råd du får om att skydda benstyrkan under behandlingen.
Läkemedel som bisfosfonat kan också ordineras för att minska risken för benskörhet under behandling med kortison.2 Ta sådana läkemedel enligt din vårdgivares ordination.
Ta dina ordinerade läkemedel enligt anvisning.4
Du kan söka vård på vilken vårdcentral du vill i hela landet. Du kan också välja en öppen specialistmottagning i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården. Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då får du hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.3
Vid typiska symtom och tydliga fynd kan patienter ibland skötas i primärvården.1 Om du vill veta vilken mottagning som passar kan 1177 hjälpa dig med information om var du kan söka vård.
Kontakt med reumatolog förordas vid misstanke om temporalisarterit.1 Reumatologen är specialist på reumatiska sjukdomar och kan bidra när diagnosen behöver bedömas eller behandlingen följas upp.
Du ska vara delaktig i din vård. För att kunna vara delaktig behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.3
Temporalisarterit är en inflammatorisk sjukdom som påverkar blodkärlen. Inflammationen kan finnas i blodkärl utanför hjärnan och även i stora kärl som aortabågen och dess grenar.1 Sjukdomen kan därför ge både lokala besvär från tinningen och andra symtom beroende på vilka kärl som påverkas.
Namnen beskriver samma sjukdom. Det kan vara bra att känna till båda namnen eftersom vårdpersonal och olika informationskällor kan använda antingen temporalisarterit eller jättecellsarterit. Temporalisarterit förekommer bara hos personer som är äldre än 50 år.1
Blodprover ensamma räcker inte för att ställa diagnosen.1 Vid utredningen används bland annat sänka och CRP, men diagnosen bygger också på sjukdomshistorien, läkarens undersökning och resultaten från flera undersökningar.3 Enstaka patienter kan dessutom ha normal sänka trots sjukdomen.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Temporalisarterit kan förekomma i familjer.2 Det innebär att ärftlighet kan vara en del av förklaringen till varför sjukdomen utvecklas hos vissa personer. Ärftlighet betyder däremot inte att sjukdomen säkert förs vidare från en förälder till ett barn.
Temporalisarterit förekommer ibland tillsammans med polymyalgia reumatika. Cirka 20 procent av patienterna med jättecellsarterit har också symtom på polymyalgia reumatika.1 Polymyalgia reumatika är alltså en sjukdom som ibland finns samtidigt, men den förekommer inte hos alla som har temporalisarterit.
Temporalisarterit kan också ge allmänna symtom. Trötthet, lätt feber och viktnedgång hör till de symtom som kan förekomma.
Polymyalgia reumatika kan förekomma tillsammans med temporalisarterit.1 Polymyalgia reumatika kan ge smärta och stelhet i axlar och höfter.4 Allmänna symtom kan även vara sjukdomskänsla. Febern är ofta låggradig.1 Polymyalgia reumatika kan därför märkas som smärta och stelhet som främst sitter i axlar och höfter.4
Synen kan påverkas vid temporalisarterit.3 Synpåverkan kan innebära dubbelseende eller dimsyn med synfältsbortfall.
Synbesvär kan ibland börja plötsligt.2 Inflammation i stora kärl kan ge vaga ischemiska symtom från armar eller ben.1 Synpåverkan kan också innebära att synen blir suddig eller att synen tillfälligt försvinner.2 Det kan förekomma ljusblixtar eller andra synfenomen.1 Synpåverkan kan finnas i det öga där du har ont. Vaga ischemiska symtom från armar eller ben kan till exempel vara smärta i en arm efter att du har använt den.2
Plötsligt förändrad syn behöver bedömas snabbt, eftersom obehandlad temporalisarterit kan leda till blindhet.3
Kontakta genast en vårdcentral eller jouröppen mottagning om synen plötsligt förändras.3
Om vårdcentralen eller den jouröppna mottagningen är stängd ska du söka vård på en akutmottagning.3
Läkaren kan även beställa andra blodprover, till exempel blodvärde och leverprover. Vilka kompletterande prover som behövs avgörs av sjukdomshistorien och undersökningsfynden. Det finns inget särskilt blodprov som ensamt bekräftar temporalisarterit. Utredningen bygger därför på sjukdomshistorien, läkarens undersökning och resultaten från flera undersökningar. Läkaren kan också lyssna på halspulsådrorna med stetoskop som en del av undersökningen.1
Ultraljud kan användas för att undersöka blodkärlen vid tinningarna. Undersökningen kan även omfatta axillärartären, som finns i armhålan. Ultraljudet kan visa förändringar i kärlväggen som talar för kärlinflammation. Ultraljud av både tinningpulsådern och axillärartären kan användas i utredningen. Vid typiska sjukdomstecken och tydliga fynd på ultraljud kan ultraljud i vissa fall ersätta en biopsi av tinningpulsådern.1
En annan undersökning är en biopsi av tinningpulsådern. Då skär läkaren bort en bit av kärlet och undersöker vävnaden i mikroskop. Biopsin görs med lokalbedövning.
Efter biopsin kan det göra lite ont när bedövningen har släppt. Ibland kan en liten blödning uppstå, men det är ovanligt. Dessa besvär hör till själva ingreppet och bedöms av vårdpersonalen.
Ibland behövs fler undersökningar för att se om större blodkärl är påverkade eller för att komplettera bedömningen.2 Datortomografi, MR eller PET kan då ingå i utredningen.
Vilka undersökningar som används styrs av sjukdomshistorien och resultaten från läkarundersökningen, blodproverna och eventuell bilddiagnostik. Ibland görs även lungröntgen som en del av den kompletterande utredningen. Vilka övriga undersökningar som behövs styrs av sjukdomshistorien.1
Om synen har påverkats kan kortison ges i mycket hög dos genom dropp i en ven under flera dagar. Vid synpåverkan kan behandlingen ges som metylprednisolon 500 eller 1 000 mg per dygn genom dropp i en ven under tre dygn. Därefter ges prednisolon vanligtvis i dosen 40–60 mg per dag i ungefär fyra veckor. Droppet ges som en engångsinfusion under 30–60 minuter, och puls samt blodtryck kontrolleras i samband med infusionen.1 Därefter fortsätter behandlingen vanligtvis med kortison i tablettform. Den intravenösa behandlingen är en specialistbehandling som ges under övervakning av vården.
Utan synsymtom anges prednisolon enligt Internetmedicins behandlingsschema till 40–60 mg per dag i fyra veckor.1 Därefter minskas dygnsdosen stegvis. Behandlingen följs med bedömning av symtom och blodprover.
Kortisonbehandling kan göra att besvären börjar förbättras inom några dagar.4 En förbättring tidigt i behandlingen betyder inte att behandlingen kan avslutas direkt, eftersom dosen vanligtvis behöver minskas under längre tid.3
Tocilizumab kan användas som tillägg till kortison när sjukdomen inte hålls under kontroll trots lämplig kortisondos eller när kortisonets biverkningar blir svåra att acceptera. Tocilizumab kan minska den mängd kortison som behövs över tid.1
Tocilizumab ska endast ordineras av en specialist i reumatologi som har erfarenhet av behandlingen vid temporalisarterit.1 Vid behandling med tocilizumab kan CRP inte användas ensamt för att bedöma behandlingens effekt, utan den kliniska bilden behöver vägas in.
Långvarig kortisonbehandling ökar risken för benskörhet. Kortisonbehandling kan också påverka skelettet på andra sätt, vilket gör att vården kan följa skelettets styrka under längre behandling.
Efter höga kortisondoser som har getts med spruta kan läkemedel som skyddar magslemhinnan ges.3 Orsaken är att höga kortisondoser med spruta ökar risken för magsår.
Blodsocker och blodtryck kontrolleras under kortisonbehandlingen.3 Uppföljningen används också för att se hur du svarar på behandlingen och för att upptäcka biverkningar. Vid varje dosförändring kan vården bedöma symtomen och kontrollera CRP och sänka. Inför varje dosminskning kontrolleras vanligtvis sänka och CRP, och vården frågar om symtom som kan tyda på att inflammationen har kommit tillbaka. Vid behandling med tocilizumab kan CRP däremot inte ensamt användas för att bedöma effekten, eftersom den kliniska bilden också behöver vägas in.1
En långvarig behandling behöver följas noggrant eftersom kortison kan påverka flera delar av kroppen. Kortison kan ge förhöjt blodsocker och högre blodtryck. Långvarig kortisonbehandling ökar dessutom risken för benskörhet och benbrott.3
Det är vanligt att bli överaktiv och få sömnsvårigheter i början av kortisonbehandlingen.3 Andra möjliga biverkningar är viktuppgång samt svullna händer och fötter.
Kortison kan göra huden skörare.3 Det kan också göra att blåmärken uppstår lättare och att sår läker långsammare.
Vilka biverkningar du får och hur uppföljningen läggs upp bedöms av vården under behandlingen.
Kortison kan försvaga immunförsvaret och öka risken för infektioner. Tvätta händerna för att minska risken att bli sjuk, och håll avstånd från personer som är sjuka när det är möjligt.4
Fysisk aktivitet kan vara en del av att skydda skelettet under kortisonbehandlingen.1 Promenader och annan aktivitet där du belastar benen kan därför passa in i vardagen, om det fungerar för dig. Benstyrkan kan följas med en undersökning av bentätheten under behandlingen.4 Att undvika rökning och mycket alkohol är också en del av att skydda skelettet. Extra kalcium och D-vitamin kan tas efter råd från din vårdgivare.2
Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du har en hörselnedsättning.3 Berätta för mottagningen vilket stöd du behöver när du bokar eller inför besöket.
Utredningen kan även omfatta ultraljud av tinningpulsådern eller en biopsi av tinningpulsådern.1 Vid en biopsi tas en bit av kärlet bort och undersöks i mikroskop. Biopsin görs med lokalbedövning och kan lämna ett litet ärr där huden öppnades.3 I vissa fall kan ultraljud ersätta biopsi när symtomen är typiska och ultraljudet visar tydliga tecken på sjukdomen.1 Vilka undersökningar som behövs beror på sjukdomshistorien och läkarens bedömning.
Sjukdomen kan återkomma efter behandling.2 Temporalisarterit har ett varierande förlopp, och återfall med symtomgenombrott är vanligt om kortisondosen hålls på en för låg nivå. Vid uppföljningen följs därför både symtom och blodprover, särskilt sänka och CRP.1
Kortisonbehandlingen börjar ofta med en hög dos som sedan minskas stegvis. Behandlingen kan behöva pågå under lång tid, och vården följer hur du mår när dosen ändras.3 Om symtom som tyder på återfall kommer tillbaka behöver kortisondosen bedömas av vården. Mer information finns i avsnitten om diagnos och behandling.