Spottkörtelsten är en mineralavlagring som bildas i en spottkörtels gångar och kan hindra saliven från att komma ut i munnen. Det finns behandling, och prognosen är generellt god.
En spottkörtel kan bilda en liten sten som hindrar saliven från att komma ut i munnen. En spottkörtelsten kan fastna i salivkanalen där saliven förs ut i munnen.1 Stenen kan då hindra salivens väg från spottkörteln till munnen.
Spottkörtelstenar består av mineralavlagringar som bildas i salivkörtlarnas gångar.2 Stenen kan bildas när saliv och kalciumsalter klumpar ihop sig. Den består främst av kalciumfosfat. En spottkörtelsten är oftast två till tre millimeter stor, men kan ibland bli upp till fem millimeter.
Det finns tre par större spottkörtlar: öronspottkörtlarna, spottkörtlarna under käken och spottkörtlarna under tungan.1 Öronspottkörtlarna finns i kinderna framför öronen. Spottkörtlarna under käken finns på båda sidor under käken, och spottkörtlarna under tungan finns framtill i munbotten.
Spottkörtlarna bildar saliv som förs till munhålan genom salivkanaler.1 En spottkörtelsten kan därför fastna i den kanal som leder saliven ut i munnen. Minst 80 procent av spottkörtelstenarna uppstår i spottkörteln under käken och dess salivkanal.3
Det finns inga exakta svenska siffror för hur ofta spottkörtelsten förekommer. Studier från andra länder anger en förekomst på cirka 3,3–6,7 personer per 100 000 invånare och år.3 Spottkörtelsten är framför allt en sjukdom som drabbar de stora spottkörtlarna.
De flesta spottkörtelstenar märks inte eftersom stenarna ofta kommer ut i munnen med saliven och sväljs utan att du märker det.1 En sten som fastnar kan ibland behöva tas bort, men många stenar lossnar av sig själva.
Prognosen vid spottkörtelsten är generellt god.3 Hur besvären utvecklas kan påverkas av stenens storlek och placering samt av om komplikationer uppstår.
En spottkörtelsten kan bildas när saliv och kalciumsalter klumpar ihop sig.1 Spottkörtelsten uppstår när salter ansamlas i spottkörtlarnas gångsystem. Salterna kan då bilda en hård sten som blir kvar i salivkanalen. En miljö som gynnar att kalciumsalter fälls ut tros också spela roll. Inflammation i spottkörteln kan förändra salivens sammansättning och öka risken för stenbildning. Spottkörtelstenar består främst av kalciumfosfat. Den exakta mekanismen bakom att spottkörtelsten bildas är inte helt kartlagd.3
Det finns alltså ingen enda känd orsak till att en spottkörtelsten bildas. Flera förhållanden tros i stället kunna påverka hur salter samlas och fälls ut i salivkanalen.
Inflammatoriska processer tros kunna bidra till att spottkörtelsten bildas. Stillastående saliv tros också kunna bidra till stenbildning.3 När saliven rör sig långsammare kan kalciumsalter lättare fällas ut.
Saliven från spottkörteln under käken är mer alkalisk och trögflytande än saliven från öronspottkörteln. Salivkanalen från spottkörteln under käken är relativt lång och har två skarpa böjar. Salivflödet i denna kanal går mot gravitationen, vilket tros kunna sakta ned flödet.3
En fastnad spottkörtelsten kan göra att du blir svullen och öm i eller vid munhålan. Besvären beror på att saliven hindras från att komma ut i munhålan.1 Smärtan märks framför allt när du äter och kan ibland även komma när du tänker på mat.
För att förstå dina besvär frågar läkaren om när och hur de uppstår. Det hjälper läkaren att bedöma om besvären kan bero på en spottkörtelsten eller på något annat.
En spottkörtelsten kan ibland komma ut av sig själv med saliven. Små stenar kan därför ibland lossna utan att behöva tas bort.4 Om stenen inte lossnar av sig själv och gör ont kan den behöva tas bort.1 Målet med behandlingen är att få bort stenen och därmed öppna salivkanalen.2
Vilken behandling som passar beror bland annat på stenens storlek och var den sitter. Vid kvarstående besvär eller en sten som har bekräftats med bilddiagnostik kan en ÖNH-specialist bedöma om stenen ska tas bort med sialoskopi eller kirurgi.3
Smärta kan behandlas med smärtstillande läkemedel. Om det har kommit in bakterier i spottkörteln och en bakteriell infektion uppstår kan antibiotika användas.3
Vid bakteriell infektion anges Heracillin som ett behandlingsalternativ. Klindamycin anges som alternativ vid penicillinallergi eller om behandlingen inte har haft tillräcklig effekt.
Du kan prova egenvård för att öka mängden saliv i munnen och hjälpa spottkörtelstenen att lossna. Att dricka mycket vatten är en egenvårdsåtgärd vid spottkörtelsten. God tillgång på vätska ingår i råden för egenvård vid spottkörtelsten. Försök därför att hålla dig väl hydrerad under tiden du har besvär.3
Du kan kontakta en vårdcentral om besvären av spottkörtelsten behöver bedömas. Där kan du få hjälp att beskriva besvären och komma vidare till rätt vård. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in på 1177.1 Det kan vara ett alternativ om du vill skicka en fråga eller boka kontakt digitalt.
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.1 Du kan alltså använda 1177 både för rådgivning och för att hitta en lämplig mottagning.
Vid kvarstående besvär eller om en spottkörtelsten har bekräftats med röntgen kan du behöva komma vidare till en öron-, näs- och halsklinik.3 Då kan en remiss till en ÖNH-specialist behövas för fortsatt utredning och behandling. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.1
En ÖNH-specialist kan bedöma om sialoskopi är lämpligt.3
En spottkörtelsten bildas när saliv och kalciumsalter klumpar ihop sig. Stenen kan fastna i och blockera salivkanalen, så att saliven inte kommer ut i munnen.1
När du äter bildas mer saliv, och en sten som blockerar salivkanalen hindrar saliven från att komma ut i munhålan.1 Därför kan det göra ont framför allt under måltider.
Besvär från en blockerad spottkörtel brukar minska efter ungefär en till två timmar.5 Ömhet och svullnad kan också gå över en stund efter att du har ätit.
Ofta kommer stenen ut i munnen med saliven utan att du märker det.1 Du kan då svälja stenen utan att se den.
Små spottkörtelstenar kan ibland falla ut av sig själva.4
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Muntorrhet ökar risken för spottkörtelsten. Sjögrens syndrom kan öka risken för spottkörtelsten genom muntorrhet. Vissa läkemedel mot högt blodtryck och allergi kan öka risken eftersom de kan ge muntorrhet.1 Rökning anges som en möjlig riskfaktor för spottkörtelsten. Njursten anges som ett möjligt samband med spottkörtelsten.3
Besvär med spottkörtelsten är vanligast hos personer mellan 30 och 60 år. Barn får sällan spottkörtelsten. Risken att få spottkörtelsten igen finns om du har haft besvär tidigare.1
Svullnaden kan sitta i ansiktet eller på halsen och kan bli tydligare när du äter eller dricker.2 Symtomen kan komma var för sig eller samtidigt. Vissa har besvär bara ibland och kan ha perioder utan symtom under flera dagar eller veckor.3
Besvären kan variera beroende på stenens storlek och var den sitter. Små stenar kan vara helt symtomfria, medan större stenar kan ge betydande smärta och svullnad.3
Ömhet och svullnad kan gå över en stund efter att du har ätit. Det kan ta olika lång tid, men ungefär en timme är vanligt. Smärtan kan också komma och gå under ett par dagar.1 Det kan hända när salivkanalen inte är helt blockerad och saliven passerar långsammare förbi stenen.
Intensiv smärta under måltider kan tyda på att stenen blockerar spottkörteln helt.4 Ibland kan du ha ont en stund, bli bättre och sedan få ont igen.
En spottkörtel kan bli infekterad när saliv samlas bakom stenen.5 Infektion kan uppstå när en sten blockerar salivflödet och skapar en miljö där bakterier kan växa.
Vid bristande effekt av antibiotikabehandling anges akut remiss till öron-, näs- och halsspecialist. En mer uttalad infektion kan kräva sjukhusvård, antibiotika direkt i blodet och akut dränering av en böld.3 Det gäller särskilt när infektionen bakom stenen blir mer omfattande.
Läkaren undersöker munnen med fingrarna och kan känna efter om det finns en sten.1 Ibland går det att känna stenen under tungan.
Det kan vara svårt att känna små eller rörliga stenar. Därför kan bilddiagnostik behövas för att hitta stenen, bedöma dess storlek och se var den sitter.
En svullnad i en spottkörtel beror inte alltid på en spottkörtelsten. Läkaren kan därför behöva överväga andra orsaker.
Vid en operation kan läkaren göra salivkanalen större eller öppna den helt.1 Därefter kan läkaren ta tag i stenen med ett instrument och dra ut den. Operationen kan ta olika lång tid och kan ibland ta upp till en timme.
Stenextraktion kan göras endoskopiskt med sialoskopi. Sialoskopi är en behandling där ett tunt instrument används för att undersöka och behandla salivkanalen. Sialoskopi utförs företrädesvis i lokalbedövning.3
Vid endoskopisk behandling kan flera åtgärder användas vid behov:
Valet av ÖNH-behandling beror på spottkörtelstenens storlek, antal och placering. Stenar större än 6 millimeter i vissa delar av salivkanalen under käken kräver i regel operation och öppning av kanalen genom munnen.3
Stenar i öronspottkörteln kan behandlas endoskopiskt när de är små. Större stenar i öronspottkörteln kan kräva ytterligare kirurgi i narkos. Vid stora stenar inne i spottkörteln som är svåra att behandla kan kirurgiskt avlägsnande av spottkörteln vara ett sista alternativ.3
Det är ovanligt att hela spottkörteln behöver tas bort.1 Det brukar bli aktuellt när stenen är stor och svår att komma åt. Att ta bort hela spottkörteln är alltså inte den vanliga behandlingen för en spottkörtelsten.
Att ta bort en spottkörtel påverkar oftast inte den totala salivproduktionen.1 Mängden saliv i munnen är oftast lika stor efter att en körtel har tagits bort som innan.
Att ta bort en spottkörtelsten brukar inte ge några besvär efteråt. Det finns ändå risk att få spottkörtelsten igen om du har haft besvär tidigare.1
Efter att synliga stenar har tagits bort kan du skrivas ut med råd om salivstimulerande åtgärder för att minska risken för återfall.3 Om nya svullnadsbesvär uppstår kan uppföljning med sialoskopi behövas för att utesluta en förträngning på grund av ärr eller en ny sten.
När det bildas mycket saliv i salivkanalen kan spottkörtelstenen lossna lättare. Besvären brukar gå över av sig själva när stenen kommer ut.1
Massera ansiktet där det gör ont med ett lätt tryck. För fingrarna från spottkörteln och framåt, i riktning mot munnen. Massage kan göra det lättare för spottkörtelstenen att lossna.1
Du kan använda en värmekudde mot huden där det gör ont. Värme kan ibland lindra obehag.3 Massage tillsammans med värme kan användas för att försöka få stenen att komma ut.2
Massera försiktigt runt området där stenen sitter. Om stenen inte lossnar av egenvård kan den ibland behöva tas bort genom behandling.
Receptfria smärtstillande tabletter kan lindra värken vid spottkörtelsten.1 Paracetamol eller ibuprofen kan användas vid smärta och svullnad. Du kan också suga på isbitar för att lindra smärta och svullnad.4 Följ anvisningarna på förpackningen för det läkemedel du använder.
Använd inte något vasst för att försöka ta bort spottkörtelstenen.4 Ett vasst föremål kan orsaka skada och infektion.
Försök inte att skära eller peta ut stenen själv. Om stenen inte kommer ut av sig själv och fortsätter att göra ont kan den behöva tas bort med behandling.1
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.1 Du kan därför jämföra mottagningar och välja den som passar dig, även när du behöver öppen specialistvård.
För att du ska kunna vara delaktig i din vård och behandling är det viktigt att du förstår informationen du får av vårdpersonalen. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård och behandling.1 Du kan ställa frågor om något är oklart.
Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska.1 Berätta för mottagningen om du behöver tolk, så att informationen om undersökning och behandling kan ges på ett sätt som du förstår.
Det finns en risk att få spottkörtelsten igen efter tidigare besvär.1 Nya besvär kan därför bero på en ny sten.
Om spottkörtelstenar återkommer kan en spottkörtel ibland behöva tas bort.4 Det är också en möjlig behandling om stenar blir infekterade eller återkommer ofta.
Spottkörtelsten och halsmandelsten är olika tillstånd. Spottkörtelsten bildas i en spottkörtel eller dess salivkanal, medan halsmandelsten bildas på halsmandlarna.5
Halsmandelstenar brukar vara mjuka.5 Spottkörtelstenar är däremot hårda mineralavlagringar.