Sätesbjudning innebär att barnet ligger med stjärten eller fötterna först i livmodern och beskriver barnets läge, inte en särskild sjukdom hos barnet. Barn kan ändra läge, och de flesta har vänt sig till huvudläge när förlossningen börjar; om barnet ligger kvar i säte planeras förlossningen utifrån den gravida och barnet.
Sätesbjudning innebär att barnet ligger med stjärten nedåt i livmodern. Det kallas också att barnet ligger i säte.1 Ett barn i sätesläge kan ligga med stjärten eller fötterna först.2 När barnet ligger med stjärten först är det barnets stjärt som ligger närmast livmoderns nedre del. Sätesbjudning beskriver alltså hur barnet ligger i livmodern, inte en särskild sjukdom hos barnet. Mot slutet av graviditeten ligger några få barn med stjärten neråt i livmodern.1
Cirka 3–4 procent av alla foster i fullgången tid ligger i sätesbjudning.3 De flesta barn har vänt sig till huvudläge när förlossningen börjar.2 Barn som ligger kvar i säte föds oftast med kejsarsnitt.1 Det betyder att sätesläge vid graviditetens slut inte alltid är samma läge som barnet har när förlossningen börjar. Barn kan fortfarande ändra läge under graviditeten, och det vanligaste är att barnet då har huvudet nedåt.2 Om barnet fortsätter att ligga i säte kan förlossningen planeras på olika sätt. En del barn som ligger i säte föds genom slidan, medan de flesta föds med kejsarsnitt. Hur förlossningen planeras beror på flera omständigheter kring dig och barnet.1 Det är därför inte säkert att samma förlossningssätt passar alla som har ett barn i sätesläge.
Huvudet är den största delen på barnet och därför kommer den största delen ut först när barnet ligger med huvudet nedåt. Vid sätesläge kommer huvudet sist och barnet behöver födas dubbelvikt. När barnet ligger med huvudet nedåt kommer den största delen först och resten av barnet kan sedan lättare glida ut. Vid sätesläge kommer den mindre delen först, medan huvudet som är störst kommer sist. Det är denna ordning som gör att sätesläge skiljer sig från huvudläge under födseln. Huvudet behöver då födas efter resten av kroppen, i stället för att bana väg först.1 Därför beskrivs barnet som dubbelvikt när det föds i sätesläge.
Barn kan ändra läge under graviditeten. Det betyder att barnets läge tidigare under graviditeten inte alltid är samma som läget mot slutet eller när förlossningen börjar. De flesta barn har flyttat sig till huvudläge när förlossningen börjar, men ett barn kan fortfarande ligga i säte då.2
Ett barn kan ligga i sätesläge med stjärten först eller med fötterna först.2 När barnet ligger i säte kan läget alltså variera beroende på vilken del av barnet som ligger närmast livmoderns nedre del. Sätesläge mot slutet av graviditeten behöver inte vara samma läge som barnet har när förlossningen börjar.
Mot slutet av graviditeten ligger några få barn med stjärten neråt i livmodern. Hur barnet ligger kan därför förändras även sent i graviditeten. Ibland kan barnet vända sig av sig själv innan förlossningen.1
Det kan vara lättare att vända barnet om du har fött barn tidigare. När ett vändningsförsök planeras vägs därför också tidigare födslar in i bedömningen. Vändningsförsök brukar fungera bäst i graviditetsvecka 36+0 till 37+0, men kan även fungera senare. Ju tidigare läkaren gör försöket, desto lättare går det, men det är också lättare för barnet att vända sig tillbaka till sätesbjudning.1
En barnmorska kan upptäcka att barnet ligger i säte när du går på kontroll på barnmorskemottagningen.1 Då kan du erbjudas en tid för vändningsförsök.
Ibland upptäcks sätesläget först när förlossningen redan har börjat. Vid nyupptäckt säte under en aktiv förlossning får du information om vad sätesläget kan innebära och hur förlossningen kan planeras. Om förlossningen har kommit långt kan en klinisk bedömning användas. Vid ett sätesläge som upptäcks under en aktiv förlossning kan bäckenmätning och ultraljud för att bedöma barnets tillväxt göras akut, om det finns tid och möjlighet. Vid en långt framskriden förlossning kan dessa undersökningar ersättas av en klinisk bedömning. En klinisk bedömning kan också användas om du har fött barn vaginalt tidigare med ett normalstort barn. Om förlossningen startar för tidigt efter graviditetsvecka 34+0 kan en klinisk bedömning användas.3
Efter ett vändningsförsök ska du söka vård om du får något av följande:
Barnmorskan kan upptäcka att barnet ligger i säte när du går på kontroll på barnmorskemottagningen. Om läget behöver undersökas närmare görs flera kontroller av barnet och förutsättningarna inför ett vändningsförsök eller en förlossning.
Undersökningarna kan också visa om det finns för lite fostervatten eller om livmodern har en avvikande form, eftersom sådana förhållanden kan påverka bedömningen av om ett vändningsförsök är lämpligt.
När barnet ligger i säte erbjuds du ett vändningsförsök. Det brukar göras av en läkare på en förlossningsavdelning. Vändningsförsöket fungerar bäst omkring graviditetsvecka 36+0 till 37+0, men det kan även fungera senare.1
Ungefär hälften av vändningsförsöken lyckas. Vid försöket ligger du på rygg på en brits. Läkaren lägger händerna på magen och trycker för att lyfta upp barnets stjärt och föra huvudet nedåt, så att barnet vänder sig.1
Du kan få ett läkemedel genom en venkateter för att livmodern ska slappna av. Läkemedlet kan göra att du känner dig varm och darrig, och det är vanligt att få hjärtklappning. Inför vändningsförsöket kontrollerar läkaren barnets läge, moderkakans läge, mängden fostervatten och hur stort barnet är med ultraljud. Läkaren brukar också kontrollera hur barnet mår med hjälp av CTG. Efter vändningsförsöket gör läkaren en ny CTG-undersökning. Hela besöket tar vanligtvis upp till två timmar.1
När du och läkaren planerar förlossningen får du information om fördelar och nackdelar med både planerad vaginal födsel och planerat kejsarsnitt.3
Det kan kännas oroligt inför ett vändningsförsök. Om du känner dig orolig kan du prata med läkaren och barnmorskan före vändningsförsöket. Du kan också ta med en närstående till vändningsförsöket.1 Det kan göra det lättare att komma ihåg information och frågor som du vill ta upp.
Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara delaktig behöver du förstå informationen från vårdpersonalen. Ställ frågor om du behöver mer förståelse av informationen. Du kan till exempel be vårdpersonalen att förklara vilka möjligheter som finns när barnet ligger i säte och vad som passar bäst för dig. Du kan diskutera med läkaren vilken erfarenhet förlossningsenheten har av barn i säte och vad som passar bäst för dig. Rutinerna vid förlossning när barnet ligger i säte kan vara olika vid olika kliniker.1
Du kan få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska.1 Berätta för vårdpersonalen om du behöver tolk, så att du kan få informationen på ett språk som du förstår.
Barnmorskan kan upptäcka om barnet ligger i säte när du går på kontroll på barnmorskemottagningen.1 Då erbjuds du en tid för vändningsförsök.
Vändningsförsöket brukar göras av en läkare på en förlossningsavdelning.1 Tid för vändningsförsök bokas på valt sjukhus via mödrahälsovården. Via mödrahälsovården ges muntlig och skriftlig information, tid för vändningsförsök bokas på valt sjukhus.3 Du kan därför få hjälp av både barnmorskemottagningen, mödrahälsovården och förlossningsavdelningen under den fortsatta planeringen.
Rutinerna vid sätesförlossning kan vara olika vid olika kliniker. Om den aktuella förlossningsenheten saknar kompetens för vaginal sätesfödsel kan du remitteras till ett annat sjukhus inom regionen.3 Du kan diskutera med läkaren vilken erfarenhet förlossningsenheten har av barn i säte och vad som passar bäst för dig.
Sätesbjudning betyder att barnet ligger med stjärten nedåt i livmodern. Det kallas också att barnet ligger i säte.1 Mot slutet av graviditeten ligger några få barn så, och cirka 3–4 procent av alla foster i fullgången tid ligger i sätesbjudning.3
Ja, när barnet ligger i säte erbjuds du ett vändningsförsök. Vändningsförsök brukar fungera bäst i graviditetsvecka 36+0 till 37+0, men kan även fungera senare. Inför försöket undersöker läkaren barnets läge med ultraljud. Ultraljudet används också för att bedöma moderkakan, mängden fostervatten och hur stort barnet är. Läkaren brukar kontrollera hur barnet mår med CTG före vändningsförsöket. Om du känner dig orolig kan du prata med läkaren och barnmorskan före försöket. Vändningsförsöket brukar göras av en läkare på en förlossningsavdelning, som trycker med händerna utanpå magen för att föra barnets huvud nedåt. Ungefär hälften av vändningsförsöken lyckas.1
Barn som ligger kvar i säte föds oftast med kejsarsnitt. Det vanligaste är att läkaren rekommenderar kejsarsnitt när barnet ligger i säte. En del barn i sätesläge kan födas genom slidan om vissa förutsättningar är uppfyllda. Vid planerad vaginal födsel behöver den beräknade fostervikten vara ungefär 2,5–4 kilo. Förlossningen ska starta av sig själv och det ska finnas lagom mycket fostervatten.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
En avvikande form på livmodern kan vara en anledning att inte göra vändningsförsök. För lite fostervatten kan också göra att läkaren bedömer vändningsförsök som olämpligt.1 Även omständigheter kring hur barnet växer kan påverka den bedömningen.
Vid bedömningen av barnets läge och förutsättningarna för ett vändningsförsök tittar läkaren bland annat på hur mycket fostervatten det finns och på livmoderns form.1 Bedömningen görs därför utifrån flera omständigheter kring graviditeten, inte bara utifrån vilket håll barnet ligger åt just då.
Det händer någon enstaka gång att barnet mår dåligt efter ett vändningsförsök.1 Efter ett vändningsförsök följer vårdpersonalen därför upp hur barnet mår med fosterövervakning. Det gäller både när vändningsförsöket lyckas och när barnet ligger kvar i säte.3 Vårdpersonalen är förberedd på det och du kan då behöva föda genom kejsarsnitt direkt.
Vid vattenavgång utan värkar ska du kontrolleras på en förlossningsenhet utan väntetid. Du läggs in på en förlossnings- eller antenatalavdelning eftersom risken för navelsträngsprolaps är ökad.3
Inför vändningsförsöket kontrolleras hur barnet mår med fosterövervakning. Läkaren brukar också kontrollera barnets mående med hjälp av CTG. Inför vändningsförsöket görs en normal CTG-registrering i 30 minuter. Efter vändningsförsöket görs CTG-registrering i 45 minuter, oavsett om vändningen lyckades eller inte. Innan du lämnar vården kontrolleras också barnets läge.3
Efter vändningsförsöket gör läkaren en ny CTG-undersökning. Det gäller oavsett om barnet har vänt sig eller inte. Därefter kan läkaren kontrollera om barnets huvud ligger kvar neråt.
Om vaginal sätesfödsel planeras behöver bäckenets inre mått undersökas. Bäckenets storlek syns inte utanpå, och därför görs en röntgenundersökning för att mäta bäckenet.
När en aktiv vaginal sätesfödsel har börjat kan ytterligare en ultraljudsundersökning göras. Då kontrolleras huvudets böjning efter att värkarna har startat.
Vilka undersökningar som behövs beror på när barnet ligger i säte och om förlossningen redan har startat. Vid ett nyupptäckt säte under en aktiv förlossning kan bäckenmätning och ultraljud för att bedöma barnets tillväxt göras om det finns tid och möjlighet.
Om det första vändningsförsöket inte lyckas kan du ibland få komma tillbaka för ett nytt försök. Barnet kan också ibland vända sig själv till huvudläge före förlossningen.1
Vändningsförsök rekommenderas inte om läkaren misstänker att barnet inte växer som det ska.1 För lite fostervatten eller en avvikande form på livmodern kan också göra att läkaren bedömer att ett vändningsförsök inte passar.
Det finns en liten risk för moderkaksavlossning vid vändningsförsök.1 Det händer någon enstaka gång att barnet mår dåligt efter försöket och då kan du behöva föda genom kejsarsnitt direkt.
Det vanligaste är att läkaren rekommenderar kejsarsnitt när barnet ligger i säte. Ett barn i säte kan ibland födas genom slidan.1 Läkaren går igenom möjligheterna och riskerna med dig, eftersom det som passar bäst beror på dina och barnets förutsättningar.
Vid planerad vaginal sätesfödsel behöver du vara motiverad och vilja föda på det sättet.1 Förlossningen behöver planeras tillsammans med vården, och vissa förutsättningar behöver vara uppfyllda.
Bäckenet behöver vara tillräckligt stort för att barnet ska kunna födas i säte. De inre måtten är viktiga, och därför kan bäckenet behöva mätas med en röntgenundersökning inför en planerad vaginal sätesfödsel. Det kan också ha betydelse om du har fött barn tidigare.
Graviditetslängden har också betydelse vid planerad vaginal sätesfödsel. Den bör vara minst graviditetsvecka 34+0.1 Vårdpersonalens erfarenhet av vaginala sätesfödslar är viktig när förlossningssättet planeras.
Vaginal sätesfödsel medför ökad risk för låga Apgar-poäng och behov av neonatal hjälp jämfört med födsel i huvudläge och planerat kejsarsnitt. Efter planerat kejsarsnitt finns det risk för andningsstörning hos det nyfödda barnet, men de flesta barn återhämtar sig efter kort tid.3
Stor blödning, infektion efter förlossningen, smärta och långsammare återhämtning är vanligare efter kejsarsnitt än efter vaginal förlossning. Vid planerad vaginal sätesfödsel finns något ökad risk för akut kejsarsnitt under värkarbetet jämfört med födsel i huvudläge.3
Erfaren personal är en förutsättning för vaginal sätesfödsel.3 Motivation, gott samarbete och tillräcklig erfarenhet hos personalen behövs för att födseln ska kunna genomföras vaginalt. Om förlossningsenheten saknar kompetens för vaginal sätesfödsel kan du remitteras till ett annat sjukhus inom regionen.
När en vaginal sätesförlossning pågår informeras en barnläkare. Under det senare skedet av en vaginal sätesförlossning används kontinuerlig CTG för att följa barnets mående.3
Aktivt krystande undviks innan sätet har nått bäckenbotten.3 Förlossningsläkaren ansvarar för förlossningen och tar över vid avvikelser. Personalen behöver också vara beredd på att kejsarsnitt kan behövas om förlossningen inte går framåt som planerat.
Vid en planerad vaginal sätesfödsel kontrolleras barnets huvud med ultraljud efter att värkarna har startat. Förlossningens framsteg följs noggrant, eftersom god progress är en viktig förutsättning för att fortsätta vaginalt.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning om du behöver råd om vart du ska vända dig. På 1177.se finns också information om hälsa och vård samt om mottagningar du kan kontakta.
Vilket förlossningssätt som passar bäst bedöms utifrån både den gravida och barnet.3 Du får information om möjligheterna och riskerna med planerad vaginal födsel och planerat kejsarsnitt.1
Själva vändningsförsöket tar vanligtvis några minuter. Efter vändningsförsöket gör läkaren en ny CTG-undersökning och kontrollerar om barnets huvud ligger kvar nedåt. Hela besöket tar vanligtvis upp till två timmar. Efter ett vändningsförsök görs fosterövervakning oavsett om vändningen lyckades eller inte. Barnets läge kontrolleras innan du lämnar vården. Det är ovanligt med besvär efteråt, men magmusklerna kan ibland ömma lite.1