RhD-immunisering innebär att en gravid med RhD-negativt blod bildar antikroppar när RhD-positivt blod från fostret kommer in i den gravidas blod. Antikropparna kan föras genom moderkakan till fostrets blod och förstöra fostrets röda blodkroppar. Det finns bra sätt att övervaka och behandla gravida och foster som har olika RhD-blodgrupper.
RhD-immunisering betyder att ditt RhD-negativa blod bildar antikroppar när RhD-positivt blod från fostret kommer in i ditt blod. Det kan hända när fostrets och den gravidas RhD-blodgrupper är olika.1 Immunisering är namnet på den reaktion som då kan uppstå.
Antikropparna kan föras genom moderkakan till fostrets blod. Där kan de förstöra fostrets röda blodkroppar. RhD-immunisering påverkar inte dig som är gravid, men den kan påverka fostret. Det är bara i magen som det kan bli problem.1 Risken för immunisering uppskattas till 1–1,5 procent när den gravida och fostret har olika RhD-typ. Immunisering kan förhindras genom att rutinmässigt ge anti-D i början av tredje trimestern.2
Blodet innehåller röda blodkroppar som kan delas in i olika blodgrupper. Det finns två olika blodgruppssystem: AB0-systemet och RhD-systemet.1 Din blodgrupp brukar anges som en kombination av dessa system.
RhD-systemet delar in blodet i RhD-positivt eller RhD-negativt. RhD-positiv blodgrupp är vanligast. Du kan ha RhD-negativt blod samtidigt som fostret har RhD-positivt blod.1
Moderkakan fungerar som ett skydd mellan den gravidas och fostrets blodomlopp. Trots det kan RhD-positivt blod från fostret läcka över till den gravida. Om det händer kan det RhD-negativa blodet bilda antikroppar.
Ungefär 15 procent av befolkningen i Sverige har RhD-negativ blodgrupp.2 Det betyder att RhD-negativ blodgrupp är mindre vanlig än RhD-positiv blodgrupp.
Antikropparna kan göra att fostret får blodbrist.1 I vissa fall kan antikropparna orsaka allvarlig blodbrist hos barnet.2 En allvarlig immunisering innebär att den gravida har höga nivåer av antikroppar och att fostret visar tecken på blodbrist.1
RhD-immunisering kan uppstå när du som är gravid har RhD-negativt blod och fostret har RhD-positivt blod.1 Då kan RhD-positivt blod från fostret komma in i ditt blod och göra att ditt immunförsvar bildar antikroppar.
Moderkakan sitter som ett skydd mellan ditt och fostrets blodomlopp. Skyddet är inte helt tätt, och RhD-positivt blod från fostret kan därför läcka över till dig.1 Det är när sådant blod kommer in i ditt blod som en immunisering kan börja utvecklas.
Under graviditetens sista trimester finns det särskilt ofta röda blodkroppar från barnet i den gravidas blodcirkulation. Om du och barnet har olika RhD-typ finns då en risk att ditt immunförsvar börjar bilda antikroppar mot barnets röda blodkroppar.
Det finns en liten risk för immunisering under graviditeten i samband med fostervattenprov. Det finns också en liten risk i samband med yttre vändning.2
RhD-immunisering ger oftast inga symtom hos dig som är gravid. En immunisering påverkar inte dig som är gravid. Dina antikroppar kan däremot föras genom moderkakan in i fostrets blod. Antikropparna kan då förstöra fostrets röda blodkroppar. Det kan göra så att fostret får blodbrist.1 Det är alltså möjligt att fostret påverkas även när du själv inte märker några symtom.
Vid allvarlig immunisering kan du märka minskade fosterrörelser.1
Allvarlig immunisering innebär att du som är gravid har höga nivåer av antikroppar och att fostret visar tecken på blodbrist. Vid allvarlig immunisering kan fostrets blodbrist behöva undersökas med ultraljud. Om det finns tecken på blodbrist hos fostret tar läkaren ett blodprov från navelsträngen.1
Om ett barn kan ha HDFN kan följande tecken förekomma: Efter förlossningen kan en del barn behöva ljusbehandling. Ljusbehandlingen ska minska risken för att barnet får gulsot. En del barn måste även byta blod. Barnets blodvärde följs sedan upp under tiden på BB.1
I början av graviditeten tas en blodgruppering på alla gravida. Provet tas tidigast från graviditetsvecka 10+0.2 Blodgrupperingen visar vilken blodgrupp du har och om det finns antikroppar i blodet.1
En ny blodgruppering ska tas vid varje graviditet.2 Om blodgrupperingen togs i en annan region under graviditeten behöver ett nytt prov tas. Om graviditetens längd ändras kontrolleras också när blodgrupperingen togs. Om provet togs före graviditetsvecka 10+0 tas det om.
Blodprovet skickas till blodcentralen. Svaret på fostrets RhD-typ skickas separat till barnmorskemottagningen inom 5–7 dagar efter att svaret på din blodgruppering är klart. På vissa barnmorskemottagningar kontrolleras också fostrets blodgrupp i samma blodprov som tas från dig.1 Svaret på fostrets RhD-typ dokumenteras av barnmorskan på barnmorskemottagningen. Om graviditetens längd ändras kontrolleras när blodgrupperingen och provet för fostrets RhD-typ togs, eftersom prov som togs före graviditetsvecka 10+0 tas om.
Om du är gravid och inte har utvecklat antikroppar får du en spruta med läkemedlet anti-D i graviditetsvecka 28. Anti-D förhindrar att du blir RhD-immuniserad.1 Anti-D kallas ibland för Rh-profylax. Anti-D-profylax ges till RhD-negativa gravida som bär ett RhD-positivt barn. Immuniseringsprovet tas i graviditetsvecka 27 eller 28 innan anti-D-profylax ges. Det gör att personer som redan har hunnit bli immuniserade kan upptäckas innan sprutan ges. Information om provtagning och anti-D-profylax ges i samband med besöket i graviditetsvecka 25.2
Ibland finns det större risk att blodbanorna blandas. Då kan du behöva fler sprutor med anti-D. Anti-D kan behövas efter ett fostervattenprov. Det kan också behövas efter ett vändningsförsök.1 Vid fostervattenprov, yttre vändning eller en större blödning kan anti-D-profylax ges på den vårdenhet där händelsen inträffar. Anti-D-profylax ska ges även om du redan har fått anti-D av någon annan anledning under graviditeten.
Gå på regelbundna kontroller på barnmorskemottagningen. Du som har en blodgrupp som är RhD-negativ kan behöva gå på extra kontroller under graviditeten. Om du bildar antikroppar blir du kallad till extra kontroller på specialistmödravården på sjukhus. Vid antikroppar lämnas blodprov regelbundet. Provsvaren följs på specialistmödravården med jämna mellanrum.1
Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs.1 Om informationen om prov, uppföljning eller anti-D är svår att förstå kan du alltså be vårdpersonalen att förklara den igen.
Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.1 Be om tolk när du behöver stöd för att förstå eller göra dig förstådd i kontakten med vården.
Barnmorskemottagningen är vanligtvis den första kontakten under graviditeten. Du går på regelbundna kontroller där för att följa hur du och barnet mår.1 Besöken kan också ge stöd inför förlossningen.
Du får din blodgrupp testad när du blir inskriven på en barnmorskemottagning. Blodprovet visar också om du har antikroppar.1 I början av graviditeten tas blodgruppering på alla gravida, och en ny blodgruppering ska tas vid varje graviditet.2
Om du har RhD-negativ blodgrupp kan barnmorskemottagningen följa provtagningen och planera när ytterligare prov ska tas. På vissa barnmorskemottagningar kontrolleras också barnets blodgrupp i samma blodprov som tas från dig. Svaret på barnets RhD-typ dokumenteras av barnmorskan på barnmorskemottagningen.
Om du bildar antikroppar blir du kallad till extra kontroller på specialistmödravård på sjukhus.1
Ja, du som är gravid kan ha en annan RhD-blodgrupp än fostret i magen. Du kan till exempel ha RhD-negativt blod samtidigt som fostret har RhD-positivt blod.1 Om barnet har RhD-negativ blodgrupp finns det ingen risk för HDFN, alltså den sjukdom där antikroppar angriper barnets blodkroppar.3
Det betyder att barnets RhD-blodgrupp har betydelse för om HDFN kan uppstå. Barnets blodgrupp kan därför undersökas under graviditeten när det behövs. På en del barnmorskemottagningar kontrolleras även barnets blodgrupp i samma blodprov som tas från dig som är gravid.1 Fostrets RhD-typ kan också undersökas genom att fostrets DNA undersöks i ett blodprov från dig som är gravid.2
Hur det blir vid en ny graviditet beror på olika saker. Om du har utvecklat antikroppar har nästa barn större risk att få blodbrist om du och barnet har olika blodgrupp.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Blod kan alltså komma över mellan fostret och dig i flera olika situationer under graviditeten. Vid förlossningen är risken störst eftersom en liten mängd av barnets blod kan blandas med ditt blod.
Antikroppar kan bildas efter att du tidigare har kommit i kontakt med D-positivt blod genom en blodtransfusion.3 En tidigare graviditet kan också innebära att du redan har antikroppar.
Om du har utvecklat antikroppar har nästa barn större risk att få blodbrist om du och barnet har olika blodgrupp.1 Det gäller alltså framför allt en kommande graviditet där barnet har en annan RhD-blodgrupp än du.
Det är inte bara en tidigare graviditet som kan vara en möjlig källa till kontakt med D-positivt blod. En blodtransfusion med D-positivt blod kan också göra att antikroppar bildas. Antikropparna kan då finnas kvar inför en senare graviditet.
Om du är RhD-negativ är sannolikheten att barnet får RhD-positiv blodgrupp cirka 60 procent.2 Det betyder att alla RhD-negativa gravida inte väntar ett RhD-positivt barn.
Risken för immunisering när du och barnet har olika RhD-typ uppskattas till 1–1,5 procent.2 Risken är alltså liten, även när blodgrupperna är olika, men den kan finnas under graviditeten och är störst i samband med förlossningen.
I Sverige har ungefär 15 procent av befolkningen RhD-negativ blodgrupp.2 RhD-negativ blodgrupp är därför mindre vanlig än RhD-positiv blodgrupp.
I samband med blodgrupperingen kan fostrets RhD-typ undersökas genom ett blodprov från dig som är gravid. Testet tas på följande personer:
Det betyder att fostrets blodgrupp kan kontrolleras utan att ett blodprov tas direkt från fostret. I ett vanligt blodprov från den gravida kan fostrets DNA undersökas.2 Resultatet visar om fostret har RhD-positiv eller RhD-negativ blodgrupp.
Om svaret på fostrets RhD-typ saknas ska immuniseringsprov ändå tas senare i graviditeten.2 Det gäller alltså även när fostrets blodgrupp inte har kunnat fastställas genom det första provet.
Ett immuniseringsprov tas på alla RhD-negativa gravida som bär ett RhD-positivt barn.2 Provet tas i graviditetsvecka 27 eller 28. Provet undersöker om antikroppar har bildats.
Immuniseringsprovet ska tas innan anti-D-profylax ges.2 Det är viktigt för att personer som redan har hunnit bilda antikroppar ska upptäckas. Om svaret på fostrets RhD-typ saknas tas immuniseringsprovet ändå.
Information om provtagningen och anti-D ges i samband med besöket i graviditetsvecka 25. Anti-D-profylax ges senare, i graviditetsvecka 28+0–30+0, när immuniseringsprovet är taget.
Om antikroppar påvisas i blodgrupperingen remitteras du till specialistmödravården för fortsatt handläggning.2 Där följs provsvaren och nivåerna av antikroppar. Provsvaren följs sedan på specialistmödravården med jämna mellanrum. Om det är oklart vilken blodgrupp fostret har får du lämna blodprov på specialistmödravården, där läkaren kontrollerar om du får antikroppar.1
Vid antikroppar får du lämna blodprov regelbundet. Om antikroppsnivåerna stiger undersöks barnet med ultraljud.1 Ultraljudet används för att undersöka om fostret visar tecken på blodbrist.
Om ultraljudet visar tecken på blodbrist hos fostret tar läkaren ett blodprov från navelsträngen.1 Provet visar om fostret har blodbrist som behöver behandlas.
RhD-immunisering kan inträffa även vid missfall eller abort. Efter missfall eller abort kan du därför behöva en spruta med anti-D. Det betyder att behovet av anti-D efter missfall eller abort bedöms även om immunisering inte har uppstått tidigare.1
Risken för immunisering är störst i samband med förlossningen, när en liten mängd av barnets blod kan blandas med ditt blod. Om barnet är RhD-positivt får du en injektion med anti-D inom 72 timmar efter förlossningen för att förebygga immunisering i samband med förlossningen.2
Anti-D-profylax kan ges senare, till exempel om du skrivs in sent i graviditeten. Sen inskrivning i graviditeten är alltså ett exempel på när anti-D-profylax kan ges efter den vanliga tidpunkten.2
Om du har RhD-antikroppar får du inga sprutor med anti-D.1 I stället får du lämna blodprov regelbundet. Provsvaren följs på specialistmödravården med jämna mellanrum, där läkaren följer nivåerna av antikroppar.
Om antikroppsnivåerna stiger undersöks fostret med ultraljud. Om ultraljudet visar tecken på blodbrist hos fostret tar läkaren ett blodprov från navelsträngen. Provet visar om fostret har blodbrist som behöver behandlas. Om antikropparna redan finns handlar behandlingen därför om att följa fostret och behandla blodbrist när det behövs, i stället för att förebygga nya antikroppar med anti-D.1
Fostret kan få en blodtransfusion inne i livmodern om fostrets blodvärde är lågt. Behandlingen börjar med ett ultraljud som hjälper läkaren att hitta ett bra ställe för transfusionen. Därefter för läkaren in en nål genom magen och in i livmodern. Vid transfusionen förs blodet till fostret genom navelsträngen. Vid transfusionen förs blodet alltså direkt till fostret genom navelsträngen efter att läkaren har fört nålen genom magen och in i livmodern.1
Om du har antikroppar brukar förlossningen sättas igång omkring graviditetsvecka 37 till 38. Efter förlossningen följs barnet vidare eftersom barnets blodvärde kan behöva kontrolleras under tiden på BB. Om barnet behöver blodtransfusion vårdas det på neonatalavdelning.1
Efter förlossningen kan barnet behöva ljusbehandling. Ljusbehandlingen ska minska risken för att barnet får gulsot. En del barn behöver också byta blod genom en blodtransfusion.1
Om du har antikroppar får du lämna blodprov regelbundet. Provsvaren följs sedan på specialistmödravården med jämna mellanrum, och läkaren följer nivåerna av antikroppar.1 Om nivåerna stiger undersöks barnet med ultraljud. Om ultraljudet visar tecken på blodbrist hos fostret tar läkaren ett blodprov från navelsträngen.
Det är oklart vilken blodgrupp fostret har i vissa situationer. Då får du lämna blodprov på specialistmödravården, där läkaren kontrollerar om du får antikroppar.
Du kan också använda 1177.se för att hitta vård och läsa information om mottagningar.
Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara delaktig behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen, och du ska ställa frågor om det behövs.1 Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska eller till exempel har en hörselnedsättning.
Om du funderar på en ny graviditet kan du prata med en barnmorska om hur det skulle bli. Barnmorskan kan hjälpa dig att få information om just din situation inför graviditeten. Det finns bra sätt att övervaka och behandla gravida och foster som har olika RhD-blodgrupper.1 Därför kan du få stöd att planera uppföljningen om en ny graviditet blir aktuell.
Nej, det spelar ingen roll för det nyfödda barnet om blodet blandas i samband med förlossningen. Det är bara i magen som det kan bli problem. Blodblandning efter födseln påverkar alltså inte det nyfödda barnet på samma sätt som en blodblandning under graviditeten.1
Det innebär att själva blodblandningen i samband med förlossningen inte skadar barnet efter att barnet har fötts. Frågor om vad som gäller före eller under en graviditet kan du ta upp med en barnmorska. Det som kan påverka fostret är alltså kontakten mellan ditt och fostrets blod medan barnet fortfarande är i magen, inte blodblandningen efter födseln.1